Typiskt också! Jag brukar älska snö men nu vill jag ha VÅÅÅÅÅR! Ja ja... lite roliga och söta vår växter börjar titta upp ur jorden så det kan ju inte vara allför långt kvar..
Hela helgen har jag varit stadsbo som förr i tiden! Saknade dock min säng och mitt egna hem en del men det var skönt att slippa köra så mycket bil själv. Plus att jag fick hjälp med Zimba. Avlastning är aldrig fel även fast man ofta vill göra allt själv ändå. Men se där har jag faktiskt, till min egna förvåning, börjat tänka om. Om jag ber om hjälp mer eller oftare tar emot den hjälp jag blir erbjuden så kommer det ju bara att gynna mig själv i längden. Det har väl alla ni andra räknat ut för länge sen men det är inte det lättaste att sänka sina egna krav och det där med att alltid känna sig till besvär är inte roligt. Eller att känna sig lat, det gör jag ofta. När jag säger att jag inte orkar vissa saker då känner jag mig fortfarande bara lat så jag har en ganska lång bit kvar. Men hur roligt vore det om man lärde sig allt på en gång, vad skulle man då ha att kämpa med...? Skämt och sido.
Jag måste ge Zimba mycket beröm för att han var så duktig hela helgen när vi plötsligt var "betong-barn" och inte längre skogsmullar! Min syster är ett riktigt betong-barn, tycker det är för långt bort från stan om man bor på Norr... =) I lördags var vi ute och gick i nästan en timme ute i Oset och han var jätte duktig hela tiden och gick fint i kopplet. Jag gick en ytterligare sväng senare på dagen mitt bland alla bilar och stora hus och han var lika duktig då! I morse gick jag och mamma en till längre sväng med honom och han visade att han har kommit en bra bit på vägen till min duktiga lilla hund! Det känns så skönt om det fortsätter så för jag kan verkligen inte gå med honom i koppel om han drar minsta lilla..!
Fredags kvällen hos Herr P var riktigt skoj! Så länge sen vi sågs och vi kan prata om det mesta. En riktig bästis även fast vi tyvärr inte ses så ofta längre. Vi pratade gammla minnen och framtid och mer där till. Så jag har saknat honom upptäckte jag då. Alla bravader och bus! I lördags kväll var jag hos min kära stöd familj Swahnmärkt och Dahlström, de är bara för söta de där två. Ni gör mig jämt glad och jag blir nästan tårögd bara jag tänker på hur snälla ni är mot mig! Vi mumsade pizza och kollade på Robinson, alldeles lagom. Söta lilla hunden Semla var där, en riktig liten semla! I sommar hoppas jag vi kan matcha alla era semestrar så vi kan hitta på något skoj ihop, jag tycker verkligen om Er. Hoppas vi alltid kommer vara nära vänner!
Just i skrivande stund så är Älsklingen på väg hem, ska bli så skönt att han kommer hem. Härligt att få sakna han, det tycker jag verkligen. För nu börjar jag bli lite små pirrig för jag vet att han kommer om några timmar.... åh.. kärlek är underbart.
1 kommentar:
Vet hur det är tjejen det här med att våga/vilja ta emot hjälp. Man vill ju klara allt själv det är ju så.. Men som jag skrev i svaret på min blogg så är du en förebild för mig, för du har kommit längre i en del saker än vad jag har som tex be om hjälp ibland för att inte få så ont. Vad skönt för dig att din smabo kommer hem igen, man behöver dem som står en nära runt en!! Här i Blekinge har snödropparna kommit fram och snön är sedan länge väck, men det kommer snart till er med ska du se!! Många kramar
Skicka en kommentar