Kan man känna alla känslor på en och samma dag?

Idag har det varit upp och ner. Dagen började inget vidare men sakta när
timmarna gick så blev det bättre och bättre. Nu ligger jag här i soffan
och skulle egentligen vila men huvudet dunkar och slår.

Många tankar och känslor. Spänningar som har släppt men resulterat
i extrem huvudvärk bl.a. Går inte att vila just nu när man är lite för slut
och uppe i varv. Snart ska jag gå hem till en vän och äta vardags middag.
Det ska bli super mysigt och välbehövligt!

Imorgon kommer mer uppdatering om vad som är på gång!

Fortfarande krasslig

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan M´s och mitt bröllop. Helt otroligt!

Sakta, sakta sjunker tanken in om att jag är gift. Att vi är gifta. Man och hustru. Hjärtat gör en volt, pirrar till och läpparna ler. Fast än har det inte sjunkit in helt och på riktigt, känns fortfarande lite som en dröm.

En dröm som varade i en hel dag. Den mest perfekta och roligaste dagen av dom alla! Det finns inget vi skulle vilja ändra på, hela dagen var underbar! Alla var glada och hade roligt! Jag och M njöt av varenda sekund och hade riktigt roligt i kyrkan och för att inte tala om festen! Allt var så himla kul att jag blir tårögd bara jag tänker på det, det är förbi nu. Dock har vi fått ett starkt minne som jag hoppas aldrig kommer blekna!

Tyvärr är jag fortfarande inte helt kry. Jag gissar att bacillerna kan vara svåra att bli av med denna gång då de passade på att komma när ens kropp var som mest utsatt. Bröllopet och tiden innan är bland det roligaste jag gjort men också bland de tuffaste. Det har krävt mycket av mig och mina nära. Jag styrde kanske det mesta med järnhand, hoppas den var snäll ändå, men hade jag inte fått göra det så. Ja då hade jag inte klarat av det. Med mina svårigheter måste man få göra på sitt sätt ibland, med sina egna strategier som gör att man klarar av det. Känner att man har huvudet med sig.

Så som kanske inte så oväntat blev jag väldigt däckad efter bröllopet. Det tog en hel dag att ens varva ner lite så jag kunde börja känna hur jag egentligen mådde. Då blev jag sjuk och helt tvär slut. Jag har bott i soffan tillsammans med hunden, som jag tyvärr inte ens orkat se på, låtit kaminen brinna och sen kika på film med en kopp te eller skål soppa i handen.

Nu har jag kommit upp från soffan men jag hamnar där emellanåt igen. Hjärtat pumpar så jag tror jag ska svimma så fort jag gör något lite för mycket. Kroppen är inte frisk än och jag har inte återhämtat mig. Börjar bli otålig nu dock... Svårt att låta bli att boka in saker. Jag måste ju vila fortfarande om jag ska bli bra snart men jag börjar klättra på väggarna också av att bara vara hemma. Ensam..!

Nu ska jag dock ta och hoppa ur mina morgon mys kläder. Hamnade i soffan vid frukosten och har slappat sen dess. Känner att morgon frisyr och tofflor inte passar klockan elva. Någon måtta får det ju ändå va även om man är lite krasslig! Jag har ju haft mina slö, sjuk, slappar dagar..

Dags att posta ansökan om förlängd aktivitetsersättning också. Jag har just fyllt i den och tack och lov så fick jag läkarintyget snabbt denna gång så snart ligger ansökan på posten!! Så hoppas vi att även denna gång jag får den godkänd!

JAG ÄR GIFT!!!!

Oooooohhh!!

Nu har den stora dagen passerat med pompa och ståt! Jag blev sjuk förra veckan så det var lite kämpigt innan bröllopet men i lördags bestämde jag mer över min kropp än bacillerna. Dock så tog de igen det dagarna efter vilket innebär att jag förutom vara däckad av utmattning efter en helt underbar dag nu även är sjukare än innan...

Så gott folk, jag återkommer med historien om den bästa dagen hittills i mitt liv när jag har lite mera energi så jag kan göra historien rättvisa!

Men jag avslutar med ett bild bevis och ögon godis...

Lättnadens suck, men oj ändå!

Herregud... Hur galen är man inte egentligen ibland?

Här sitter jag, efter en tok intensiv helg i Åbo, Finland. Efter förra veckans stress påslag och med allt virr varr i huvudet om den där handledaren.

Det mesta har löst sig och det som inte gjort det än, kommer att lösa sig.

Jag sitter här, nyss hem kommen från ett läkarbesök. Det är återigen dags för ett nytt läkarintyg till min ansökan om förlängd aktivitetsersättning. Min nuvarande går ut sista december och man måste alltid börja i god tid. Helst flera månader innan enligt försäkringskassan.

Ett år sedan jag såg "min" läkare på smärtsektionen rehab.med. på sjukhuset. Mycket har hänt. Nu är han uppdaterad. Jag sitter och små ler.. tänker tillbaka på vårat första möte. Vilket år det nu var.. I oktober är det 9 år sedan olyckan.. Första mötet med läkaren på rehab var inget vidare. Tyckte han var en idiot........ Det har ändrats så klart, inte samma tjej längre.

Han har gått från att vara en riktig doktor, stel och känslokall till att vara aningens mer mjuk och snudd på levande. Idag slog han rekord! Han ville höra detaljer om bröllopet, hur stort det skulle vara, borgligt eller kyrkligt, vilken kyrka, var allt färdigt? osv.. Han ville små prata och höra hur livet såg ut för mig nu. Han sa att det var så roligt att se/höra att livet ändå fortsätter för mig, trots min skada. Trots alla år av kaos. Att jag lever ett liv även om jag har ett annat vid sidan. För första gången på alla dessa år fick jag en kram när jag skulle gå. Han har överträffat sig själv! Fnissar lite för mig själv när alla möten genom åren passerar i revy.. Hur en kontakt med en människa kan utvecklas.


Allt med den jobbiga handledaren har löst sig. Jag fick byta tillbaka utan problem. Tänk att det FINNS så gulliga människor inom rehab. världen också. Jag vet i och för sig att de finns för jag har träffat flera av dem... Nu är ett nytt möte inbokat med min "ny gamla" handledare men det blir veckan efter bröllopet. Hon ville ses snarast men jag sa nej. Denna vecka är redan fullbokad och den lediga tid som finns ska förbli just ledig och obokad. Jag ska ju för tusan GIFTA MIG PÅ LÖRDAG !!! så jag tänkte att jag om någonsin måste vila så är det NU.


Som jag skrev så var jag hemma igen efter en tok intensiv helg i Åbo. Jag och familjen åkte i fredags kväll med båten till Åbo för att på lördag eftermiddag vara med på min kusins bröllop i Åbo slott. Det var hur roligt som helst med att både åka båt, eftersom det var flera år sen sist och man typ växt upp på en Finlands färja.. plus att få vara med vid kusinens vigsel var väldigt roligt! Sen var det middag och fest och tidigt, tidigt på söndags morgon hoppade vi på båten på väg tillbaka till Sverige. Så sent igår kväll kom vi hem. Alla trötta och slitna men glada!

Jag fick väl mig en liten tanke ställare att man, eller ja, Jag, inte kanske har så bra koll på hur slut jag är egentligen ibland. Många stunder vet jag att jag är slut körd men man kan inte alltid varva ner just då för man har saker kvar att genomföra och orka med. Så även om jag VET att jag är slut och ska ordinera lugn och ro som första val så vet jag kanske ändå inte alltid att jag är så mycket MER slut än vad jag trodde att jag visste. Tankeställaren kom i form av en skvätt näsblod i bilen på vägen från båten.. Då bör till läggas att jag endast har upplevt näsblod en enda gång tidigare i mitt liv. Så ja, en aningens förvånad blev jag!

Så nu, efter detta blogg inlägg. Som känns en aning snurrigt, för mig i alla fall, ska jag nu efter även avklarat läkarbesök sjunka ner i soffan med den gosigaste kudden, lenaste filten och ett äpple ta och kika på en film.

Måndags mys kallar jag det för!