Ett liv har många kapitel, jag har redan passerat några stycken av mina, vissa tuffare än andra. I många år har jag trott att nu är det äntligen på väg, för cirka ett år sen trodde jag att nu händer det på riktigt.. Jag kanske kan få ett jobb. Sen kom myndigheters regler och allt gick i stöpet. Igen. Nu x antal månader senare är karusellen lika snurrig. Här är mitt försök att få andas ut lite och en chans för er runt omkring att kanske förstå lite mer..
tisdag 10 mars 2009
sliten och seg
Idag är min kropp lika sliten som igår kväll, hade hoppats på lite förbättring efter en natts hyffsad sömn. Men nej.. hoppas kroppen vaknar snart. Jag ska åka till Sis och så ska vi gå ut och gå med Zimba i antingen Karlslund eller Stadsparken. Vore ju roligt om man inte kände sig fallfärdig av diverse symptom.. Är egentligen för slut för att skriva också men ville i alla fall meddela alla er som är nyfikna på hur Gustav mår, att han mår bra. Var ganska vinlig igår när han väl började röra på sig och han luktade inte så där mysigt som en katt brukar göra.. Det var nog hans öron som stank lite och örondropparna kanske förstärkte det hela lite.. Ska se om jag ser honom senare idag. Nee.. orkar inte skriva mera nu. Adios så länge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar