Hur blev jag så trött?

Onsdag idag.. Igår var jag andra dagen på arbetsträningen. Det gick bra men när jag kom hem var jag trött och slut.
Vilade en stund och sen gick jag en sväng med hunden. När jag kom in igen
var jag mer slut än innan och värre blev det! Vet inte alls vad som hände, hela
kroppen bara skrek av trötthet och jag hade en envis kramp i bröstet.
När jag väl fick sova somnade jag som en stock och för första gången
på länge har jag inget minne av att jag vaknade på natten.

När väckarklockan ringde imorse var jag en zoombie. Det gick Inte
att komma upp. Hela jag var totalt slut så jag fick sova en timme till.
Det tog hela förmiddagen att få i sig frukost och göra sig klar.

Så lagom till klockan ett då jag skulle på möte med fk hade jag blivit
anständig. Länge sen jag däckat så totalt utan att förstå riktigt varför.

Vet att arbetsträningen tar mycket energi men så där brukar det
inte bli. Kanske var det något annat också. Imorgon ska jag dit
igen så det ska bli spännande att se hur det går då.

Jag är fortfarande slut och känner att jag inte riktigt har koll på
läget. Så nu blir det vila och sedan när mannen min kommer hem
ska vi laga mat.

Ps. Har hört att det är något knas med kommentarerna så
är det någon som lämnat någon på sistone så är det tyvärr så att
jag inte har kunnat se dem. Testa gärna igen

Första dagen!

Idag var jag alltså på min första dag på Scandic Grand Hotell och arbetstränade. Känns helt konstigt att skriva arbetsträning, känns så seriöst och jag får nästan lite prestations ångest känner jag... Jag var ju och arbetstränade/praktiserade på Peabs kontor för x antal månader sen. Det kändes dock inte riktigt lika dant för det hade jag ordnat själv och det var inte lika många timmar eller dagar som detta.

Scandic Grand Hotell, kallas Grand, är alltså ett hotell där en av mina nära vänner jobbar. Det är tack vare honom som jag har hamnat där känner jag. Vilket jag är super tacksam för och väldigt glad! Tror att det hade tagit mycket längre tid att hitta en plats om det inte varit för honom. Så om du läser det här, eller din kära sambo.. ;) så ska du/ni veta hur tacksam jag är! Men det kommer ni få höra också.

Jag har varit med en tjej som är chef för receptionen idag. Har fått arbetskläder och stämpla in som alla andra. En fin namn skylt har jag också! Idag verkade de flesta lite stressade, eller så är de så jämt..? Men de sprang hit och dit och jag undrade hur många steg eller kalorier de förbränner på en dag..?

Alla var super trevliga och verkade glada att hälsa på lilla mig. Jag kommer inte ihåg en enda persons namn utöver min väns och min handledare..... Tur att alla har namnskyltar!!! Jag fick en rundvandring i hotellet och det var stort och jag tror inte jag kommer ihåg allt... Jag får ta en egen sightseeing igen tror jag.

Jag satt ganska länge framför en dator och fick läsa och lyssna på ett program de hade för alla nya. Det var historien om Scandic, framtiden, medarbetare, säkerhet och mycket mycket mer. Vet inte riktigt hur länge jag satt där men mellan en och två timmar skulle jag tro. Kanske inte det mest optimala men jag kände att det kanske passade bra en dag som denna då alla verkade lite upptagna. Jag skulle avsky det om personalen kände att jag var i vägen... Men sen fick jag snällt avböja när jag fick en tjock pärm med ytterligare information. Och det var ingen fara med det! Skönt!

Det ska bli spännande på torsdag och se hur det blir då. För varje dag som går kommer man ju lära känna folk och då blir man mera bekväm. Kände mig riktigt blyg idag och det är jag inte van vid. Alla är så duktiga på sina jobb och jag, ja.. man känner sig ju tyvärr ganska okunnig som varit borta från arbetslivet så länge.

Även om jag inte sa till något om tiden vid datorn idag så känns det ändå bra. Jag vet att jag kommer säga till mer så småningom, jag vill bara inte kasta mig över dem. Blir inte heller så lätt när man är helt ny och slut av att bara vara där. Då fungerar inte min hjärna som den ska och även om det är lätt att säga nej tack till vissa saker så känner jag att jag inte kan göra det. För jag kan inte förklara varför jag säger nej, och det vill jag kunna göra. Så att de ska förstå. I alla fall få en chans att försöka förstå. Jag vill att folk ska veta och inte tro att jag är lat eller väljer bort saker för jag kanske skulle tycka de var tråkiga.

När jag kom hem, efter en färd, som ärligt.. inte var bra för trafik säkerheten.. Så däckade jag i soffan. Jag stoppade i öronpropparna för att slippa höra blåsten som piskade mot rutan. Somnade efter ett tag och sov som en stock i en timme. Sen vaknade jag med samma huvudvärk som innan men också med mer nackvärk. På med kaffe pannan och sörpla i sig en kopp sen har jag efter det legat i soffan ända tills jag åkte och hämtade min man på jobbet. Nu sitter jag här och ska strax gå och lägga mig i soffan igen. Skulle kunna sova redan nu. Huvudet är lite bättre men det är inte bra.

Sen att det är storm ute gör att min nacke är vrång!

Nu ville jag inte klaga om det och att ni ska tycka synd om mig. Jag ville bara berätta hur det var för mig idag. Det här inlägget känns ganska trist och utan inlevelse eller känslor. Känner mig dock lite sån, orken till att känna eller tänka finns inte kvar idag. Jag bara ÄR.

Kvällen före..

Så nu ligger jag i soffan å har nyss ätit en skål med keso, kiwi, blåbär, pinje nötter å liite honung.
Super smarrigt! Har ju tänkt blogga massor med gånger men datorn lockar
liksom inte...

Imorgon händer det något väldigt spännande!! Det är första dagen på
min arbetsträning! Klockan nio ska jag vara där och sen fram till klockan
tolv. Det är tre timmar och det kanske inte låter mycket men jag vet att
jag kommer vara helt färdig efteråt. Det ska dock bli så spännande och jag
hoppas det ska gå bra!

Sen är det ju mycket annat spännande som händer just nu och framöver...

Hela livet känns plötsligt så styrt av mig själv och inte myndigheter för
första gången på flera år. Det är underbart att känna att mitt liv äntligen
tar kliv fram åt. Jag känner mig lycklig och faktiskt en smula fri emellanåt!
För även om myndigheter kommer bråka med mig än och vara en stor del
av mitt liv så känner jag att den andra delen, Min del , äntligen också växer
och det är jag som styr över den. Det är en helt obeskrivlig känsla och jag
kan gråta mig lycklig över hur länge jag saknat den här lusten och glädjen
över hur jag lever mitt liv. Det är bara att fortsätta hoppas på att 2011,
möjligheternas år kommer bjuda på fler härliga dagar och kliv fram åt.

Nu blir det kika färdigt på ensam mamma söker för att sen se de härliga
Svenska Hollywood fruarna innan det är sov dags!