Lite kvar att lära...

Just vaknat i soffan igen, känns som jag alltid bloggar då.. Visare i soffan eller?

Kom hem för någon timma sen efter en mysig eftermiddag med tjejerna. Så roligt att se dem och lilla söta killen!

Känner dock mig en smula hm.. nedstämd? Är helt slut efter dagens alla lyft och bök och stök. Rutiner fungerar bra hemma men mindre bra borta känner jag. Är jag dessutom en smula för trött redan när jag åker hemifrån blir det oftast lite väl knasigt borta ibland. Har svårt att fokusera mellan barn, vänner, mat/sov tider och allmänt.

Känner också att nu när man ska förklara eller mest förstå själv. Så förstår man inte så mycket. Allt känns bara förvirrat och jag kan till och med fundera om det verkligen är så att vi varit hemifrån idag. Då är man sjukt trött och min logik har lagt av för länge sen. Då blir tillvaron och verkligheten en smula sned och det kan bli konstiga inlägg om ditten och datten. När man själv försöker få logik i alla känslor och tankar.

Känner att jag har ett praktiskt problem att lösa med vagnen och bilen bla. Små lösningar hittar man då och då men nu har jag upptäckt ett problem och har nu lite att klura med innan vi hittat en lösning på även detta problem.

Nu är det fredags kväll och för första gången på länge har vi en lugn helg. Vilket hela familjen kommer njuta av!

We made it!

Fikat härom dagen på cafét var super mysigt! Liten var mest bara glad som vanligt och lekte för sig själv i vagnen. När det sen var matdags fick han sitta i vagnen och äta då jag inte orkar hålla honom i knät. Inte utan kuddar och dylikt när han äter från flaskan, då halv ligger han ju än.

Det var mycket folk där och ganska livat men det var varmt den dagen så vi kunde sitta ute. Vilket var betydligt lugnare! Så när vi åkte därifrån kände jag mig så där lycklig igen.. Det gick!! Vi hade liksom fixat det, liten och jag, utan att halvt däcka redan där. Roligt!

Nu har jag just snoozat i soffan, liten sover än. Dagarna blir såå mycket lättare att ta sig igenom när jag får vila! Strax ska jag gå upp och göra mig färdig. Sen ska parvel och jag åka till en vän som blev mamma för cirka en månad sen.

Där ska vi träffa henne, den nya lilla människan och sen en till tjej med hennes lite äldre son. Han är över året. Dessa två tjejer (kvinnor, damer, fruntimmer, filurer) har jag lärt känna genom Öppenvårdsteamet på sjukhuset. Vi har en tjejträff där med lite yngre tjejer som alla har någon typ av hjärnskada/kognitiva problem. Vi ses där några gånger per år, fikar och utbyter erfarenheter.

Första gången jag kom dit gick jag därifrån euforisk. Ni kan inte ana hur det var att i flera år bara ha känt sig korkad, trög och typ värdelös. För att sen en dag få träffa andra, i min ålder, som berättar exakt samma saker! Minns det än idag. Den gruppen och min underbara arbetsterapeut där hjälpte mig så otroligt mycket!

Så dessa två töser och nu deras barn. De hade inte barn när vi lärde känna varandra.. Vi kom varandra ganska nära snabbt. Vi är flera i gruppen men vi tre "hittade hem" till varann och har sen dess umgåtts även privat.

Nu när jag fick barn kan jag känna mig extra lyckligt lottad att ha dessa två. Allt är inte som hos alla andra och det är skönt att prata med någon som vet hur det är. På alla plan!

Premiär idag igen!

Liten blir snart ett halvår och idag ska vi premiär fika på ett café tillsammans med en av mina äldsta vänner. Vi har inte setts sen början av min graviditet tror jag. Så jag längtar verkligen efter en fika stund ihop!

Premiär som sagt för mig och liten att fika ute med någon. En gång har vi, bara parvel och jag, tagit en kopp respektive flaska ihop ute. Nu blir det lite mer då vi säkert kommer äta lunch!

Kanske låter det konstigt att jag ens skriver om det här? Men för mig är det en ganska stor sak att klara av. Jag ska orka lyfta i och ur barnvagn ur bilen, bära liten, kunna fokusera på både min vän och mitt barn samtidigt som vi äter/fikar mitt bland massa folk och då alltså ljud.

Blir spännande att se. Liten kommer bli hungrig under tiden och då får han nog äta i sin vagn då jag inte har min soffa och kuddar med mig att palla upp..

Nu har vi båda nyss vilat lite så snart ska vi packa in oss i bilen!

Bröllop i lördags

Har återhämtat mig från känslo bergochdalbanan förra veckan..

I lördags var vi på bröllop mellan en gammal vän från högstadiet och hennes livs kärlek! Älskar bröllop och de blir verkligen bara bättre när man själv har gift sig! Och så fina de var, så underbart det är med all kärlek!

Trodde dock det skulle gå åt skogen för mig under middagen då huvudvärken höll på att ta kål på mig. Den brukar oftast bli värre än själva värken i nacken när jag är iväg på sådana stora fester. Värken kommer oftast ikapp dagen efter.

En tablett, paus från vin glaset, en kall cola, två koppar kaffe och lite frisk luft ute i tystnaden gjorde dock susen! Så den lugnade sig väsentligt och jag kunde inta en till drink och då dansa natten lång! Såååå underbart!!

Så nu känns det ju i kroppen och jag har inte återhämtat mig än, men det var det värt!

Ligger nu och smälter lunchen i soffan och ska snart gå ut på promenad. Älskling har kommit hem från jobbet och kan nu avlasta mig och ta hand om våran son. Så jag tränade förut och nu är det bara promenaden kvar!

Känns lyxigt att ha sin man hemma på en vardag kl två.. Fast tänker man djupare på det så känns det lite tungt då jag vet anledningen till detta. Jag tänkte dock inte lägga så mycket tankar på det utan bara se det som ren lyx! Att han sen jobbar lite hemifrån emellanåt gör faktiskt ingenting!

Nu snart dags att byta om till tränings kläder så ska jag ut och power traska! Skogen och spåret eller asfalt och husen?

Känslor!

Ledsen, arg, upprörd och förtvivlad.. Allt på samma gång. Blir så arg på mig själv. Varför ska jag utsätta mig själv för samma jäkla visa om och om igen!!

Jag blir bara såå arg!! Pinsamt är var det är. Säger att man mår dåligt men inget syns. Biter ihop och kör på, så jag inte förstår det själv! Hur f-n kan man må så jäkla dåligt ena stunden, alltså tro att man ska falla ihop. För att nästa på nått magiskt sätt orka göra saker i alla fall?! Att man då sen bryter ihop när man hamnar i en ofrivillig paus mellan två aktiviteter... Hm ja det är väl då man säger att det går upp ett ljus... Eller så kan man väl säga att det är typ kroppens näst sista varningsklocka. Man har väl missat (ignorerat) de tio första och när den sista väl ljuder.. Ja då är man i det läget att man inte ens kommer upp ur sängen. Där har jag hamnat en gång och kräktes då vid varje försök att ens ta mig upp. Där vill jag aldrig någonsin hamna igen!

Det mest frustrerande av allt det hela är att jag på ett sätt förstår hur jag hamnar här. Fast på ett annat sätt inte kan förklara eller förstå varför jag då aldrig verkar lära mig att hantera situationen bättre? Så att jag INTE hamnar här igen. Frustration dubbel delux!



PS. Känns ju pinsamt uppenbart att denna dag skulle sluta i kaos när man läser det sista inlägget från igår... Varför ska jag behöva bli påmind om det genom att läsa mina egna gamla inlägg här?! Borde jag inte fattat det tidigare liksom... Ordet borde ekar i huvudet och jag önskar mitt bollplank på Öppenvårdsteamet skulle sitta här bredvid mig och förklara. Hon har alltid bra förklaringar till mitt beteende.. Kan ju vara för hon jobbar med kognitiva problem... För det är väl just exakt vad detta uppenbarligen är... Tur jag har en tid hos henne snart! Kan behövas. DS.

Hur blev det så här?!

Inget mys med grabbarna dregel och trevligt sällskap för mig. Bara Herr ovänliga Värk som klampar på mer och mer. Vad tusan liksom!

Jag klarade dagen själv, nästan i alla fall. Nu har nöd smset gått iväg där älskling åter igen får "order" om att komma hem.... Innan han kanske själv hade valt det. Hatar min kropp för det!! Så obeskrivligt mycket..

Nu är det hörselkåpor på, tabletter in, försöka söva övertrött liten utan att själv fallera helt till den grad då man ligger i en hög på golvet typ...

Inte så glatt och positivt men nu är krigs patrullen igång för att orka tills M kommer hem och tar över.

Tisdag, träningsdag

Idag skulle M komma hem tidigare för att avlasta mig men det är en kollega som slutar på jobbet idag så det blev inte så. Eller, jag sa att han så klart skulle vara med och att jag löser det på hemma fronten! Så som han ställt upp för mig vill jag ge tillbaks allt jag någonsin kan!

Ligger dock här och börjar klura på om det kommer yttra sig som en extra tuff dag imorgon då istället? När jag då varit själv tre dagar i rad. Det visar sig helt enkelt och sådana problem löser jag då.

Har nyss vaknat från en skön snooze stund. Parvel har sovit över en timme och just nu hör jag hur han börjar vakna ute i vagnen på altanen. Himmel vad ljuvligt det är när han sover länge! Då hinner min kropp återhämta sig lute mer. Fast..... Konstiga är att just idag verkar det inte vara så!?! Ligger här och har stuvat om kudden vid nacken minst tio gånger för jag får bara mer och mer ont. Så brukar det i te vara och så ska det inte vara tycker jag!! Vila ska ju för tusan minska värken inte öka!!!

Nu dags att gå upp och kanske blir det tyvärr till att ta tabletter. Rävgift som en annan uttryckte det så fint!

För att fördriva tiden lite mer så att timmarna tills M är hemma går snabbare. Ska nog jag och liten knalla iväg i rufsigt hår och slapp kläder till grannen en bit bort på en kopp! Då kan grabbarna dregel ligga på golvet och gurgla om deras värdsliga ting och vi stora få lite trevligt sällskap!

Sen ikväll blir det då, träning! Hemma.

Bortskämd

Ligger här i sängen och har bara insett det faktum jag länge väntat på...

Vår lille son har sovit som en ängel sen väldigt tidigt i hans hittills korta lilla liv. Somnat runt sju, åtta tiden på kvällen och vaknat runt klockan sex. Lagom till att M ska gå upp till jobbet. Så då har pappan i familjen matat liten som sen somnat om som en stock och sovit till cirka åtta, halv nio.

Vilket jag har tyckt varit underbart så klart! Inte behövt känna stress redan klockan halv nio på kvällen innan att jag borde sova för att orka morgondagen.

Nu har han dock sovit färdigt där vid sex tiden. Kanske att han snoozar en liten stund, som för att smälta maten. Sen är det dock oftast full rulle i sängen och så han talar sen! Lycklig är han och glad blir man av att se och höra det. Jobbigaste är ju bara då man är i sånt extremt behov av sin sömn.. De där extra sov timmarna på morgon kvisten kan rädda hela min dag! Ja givetvis många andras också!!

Nu börjar klockan passera åtta och liten börjar lugna ner sig lite. Blir nog en liten snooze till för honom innan vi går upp för dagen.

Jag hoppas han dock snart får några nya fasta rutiner för morgonen. Så jag själv kan få lättare att anpassa mig.

Senare idag ska vi på bröllopsfest! Det ska bli väldigt trevligt och mysigt. Vi har faktiskt ordnat hund och barnvakt även om barn är varmt välkomna. Vi kände att vi skulle behöva lite egentid och jag kan ju ärligt säga att jag orkar mer om inte liten är med.. Men att jag kommer sakna honom under kvällen, ja det vet jag!!

Nu har han somnat om så jag ska också snooza lite som resten av familjen gör..

Tankar energi

Sitter ute i solen på en parkbänk mitt i naturen.. Liten sover gott i vagnen och jag känner för första gången på länge att jag tankar energi! Inte bara glädje utan energi också och det var länge sen!

Verkligen vardag

Frukost nu och sen träff med sjukgymnasten. I eftermiddag träff med kuratorn. Nu är det verkligen vardag!

Nu har jag just vaknat från en liten snooze stund i soffan. Ludvig sover än. Snart ska jag gå upp och göra mig klar för om cirka en timme ska vi träffa mammorna i föräldragruppen.

Idag blir vi säkert fler än tre så får se hur det går för mig. Känner mig ganska trött redan nu. Möhippan i lördags hänger med på ett hörn än. Plus igår var det lite full fart! Träning och stan med mamma och sen kom svärmor på fika. Plus att kvällen avslutades med middag hos mina föräldrar.

Imorgon är det träning igen och då ska jag träffa sjukgymnasten med.

Ursch nu måste jag gå upp. Värker så i benen nu. Peppar peppar så har jag inte haft lika ont i lederna längre. Förutom just nu då tydligen! Hoppas det bara är nått tillfälligt!

Kram på er där ute!

Som sagt... Trött idag med men tur hade jag för min mammsing har semester även denna vecka. Så hon kom och myste lite med mig och Ludvig redan på morgonen!

Nu börjar jag varva ner inför kvällen. Vilket känns himla skönt då kroppen började värka mer och mer. Just för stunden tycker jag det är lite mysigt att regnet smattrar på fönstret... Men imorgon får det gärna vara sol!

Annzi, du har väldigt mycket kloka tankar i det du säger! Tack söta för din kommentar! Kram!

Möhippa

Igår var det möhippa för en kär vän!

Det var en maraton dag ur min synvinkel och kanske en mindre sprint för de andra. Jag hade mentalt förberett mig så gott det går. Dvs helt undanträngt det faktum att jag skulle bli totalt utmattad milt sagt.

Jag har tidigare valt, på en annan kär väns möhippa, att ta en paus mitt på dagen och åka hem och vila. För att orka lite mer.

Igår hade jag bestämt mig för att testa och vara med hela dagen. Sen var jag inte med i alla aktiviteter utan tog det mycket lugnare än de andra och tittade på ibland. Hade även laddat med en cola och kex choklad som lite socker bomb när zoombie tillståndet närmade sig..

Jag var med hela dagen och kvällen igår. Funderar nu bara vilket som är värt mest..

Att vara med en hel dag men inte riktigt orka vara sig själv, hänga med i samtalen, ev dans eller aktiviteter tex?

Eller...

Åka hem någon/några timmar mitt under allt skoj och då vila. För att sen komma tillbaka och orka vara med som en i gänget igen?


Just nu när jag ligger här, och ja mår rätt kasst. Så vet jag inte vilket jag helst väljer.. Jag vet bara att om jag mår så här idag, kasst men ändå under kontroll. Ja då mår jag nog rätt kasst i några dygn till.. Just nu är inte värken värst, den tar tabletterna bort. Det tyngsta just nu är den oförklarliga utmattningen som är total. Den går bara inte att beskriva och den går bara inte heller att jämföra med vanlig trötthet. Som tyvärr många tror.

Piller hit och dit

Fick en fråga om vilka tabletter jag äter för en tid sen. Har försökt svara på frågan på personens egna blogg men jag fick helt enkelt inte till det konstigt nog! Så jag skriver här!

Jag har inga tabletter jag äter varje dag utan bara smärtstillande som jag tar vid behov. Jag har under tidigare år testat några olika tabletter som skulle hjälpa mig med det men min kropp klarade inte av att äta dem. Samt att jag själv absolut inte ville äta tabletter varje dag.

Sen flera år tillbaka äter jag Citodon som smärtlindring och tycker att de oftast fungerar rätt bra. Tar jag dem på kvällen brukar jag sova mycket bättre under natten.

Ibland kombinerar jag dem med andra tabletter men inte ofta. Tex vid en förkylning har jag alltid mera värk och då kan jag behöva starkare dos.

Jag har sen några månader tillbaka även Alvedon 665. Den kan jag ta när huvudvärken närmar sig extrema lägen. Ibland tillsammans med citodon.

Där är åsikterna inom läkarkåren olika, vilket gör mig frustrerande galen! Vissa säger att det är ok att ta dem ihop och vissa säger absolut inte! Vad ska man lyssna på då?!

Jag har även Tiparol, en smärtstillande tablett. Har testat dem för några år sedan och då klarade jag inte alls av att äta dem. Blev för yr och mådde allt för illa. Nu testar jag dem ibland igen. För att kunna variera med Citodon som är starkt beroende framkallande.

Paraflex är den senaste tabletten jag testar. Det är en muskelavslappnande tablett. Jag har nu testat den tre eller fyra gånger men inte känt av någon effekt alls. Så får ta upp det med läkaren till hösten.

Det är i princip de tabletter jag äter. Bortsett från någon ipren eller treo ibland.

Insikterna är många men korta och överkörbara

Herregud vilken förvirrande dag...

Allt började med det där galna badet imorse. Efter det kom syster över och myste med oss. Vi åt lunch och sen skulle vi plocka hallon medan parvel sov.. Observera "skulle"...

Mitt i allt när jag just satt mig framför hallon häcken. Upptäcker jag i ögonvrån nere vid min fot, ett stort djur! Först blev jag rädd innan jag såg att det var en liten igelkotts bebis!! Sötaste!!

För att göra historien kort, hittade vi sen flera igelkotts bebisar till runt om i trädgården. Tyvärr var de helt utslagna och vi startade direkt operation rädda igelkottarna. Vi såg till att de fick mat och vatten vilket snabbt resulterade i att de kvicknade till! Deras mamma sågs inte till. Nu har jag små utfodringsplatser i trädgården jag kommer se till! Hoppas de klarar sig!!

Efter det virr varret, och en liten som inte ville sova just då, samt upphängning av tvätten, plockade vi även hallon... Cirkus kändes det som..

Sen blev de liten pusta ut stund på altanen med en kopp kaffe! Efter det matlagning och sen för min del träning.

Nu ligger jag på sängen och lyssnar på en liten som just somnat.

Herregud vad jag har svårt att ha koll på mig själv ibland. När det blivit för mycket har det redan blivit för mycket. Även om jag då går runt och till och med säger det högt till folk, "jag behöver verkligen vila, vad slut jag är, vad ont jag har osv.." Så kör jag oftast bara på som en ångvält i alla fall! Som om motorn har fastnat på högsta växeln och hur jag än sliter och drar får jag inte ur den! Till slut skär hela motorn och allt tvär stannar. Efter det behövs reparation i några dagar. Så kan man sen smyg starta på lägsta växeln men då helt utan turbo ett tag till.

Nöd bromsen

Borde jag ha dragit i förut... Att jag aldrig lär mig! Fick nått galet infall att jag och min son skulle bada ihop imorse. Då ska jag tillägga att jag inte ens badat honom i baljan ensam då det är för tufft för mig.

Nu badade vi i badkaret ihop och ja.. Jag skulle avstyrt det hela redan när jag slog mitt huvud i sned taket när vi klev i.. Ett tydligt tecken på att jag redan då var för slut. Tappar liksom kroppskontrollen när jag passerat gränsen för vad min kropp klarar.

Nu har vi just vaknat från en sov stund i soffan respektive spjälsängen. Vi har väl återhämtat oss en smula men jag har också nu insett att jag måste ha gästats av den där smått galna personligheten igen. När allt herr Vett och fru Logik gått på villovägar..

Det är nog så att hela denna vecka egentligen borde göras om lite... Suck. Försöka varva ner aktivitetsnivån efter semestern är inte lätt. Speciellt inte när man önskar mer än allt annat att man ska orka vara mamma ledig och äntligen få umgås med folk som också är hemma på dagarna! Efter alla år man varit själv.

Nu ska jag ta och klä på min lille plutt! Han var ny badad och påklädd men lyckades så klart att kräkas ner den nya bodyn förut direkt efter badet. Så han fick sova utan kläder då jag absolut inte hade ork att klä på han en ny igen!