För 7 år sedan

För 7 år sen hände det som jag knappt vill skriva om här idag. Olyckan som faktiskt gjorde så att jag sitter här idag med tårarna i ögonvrån och klumpen i halsen. Är rädd för att skriva att det är årsdagen idag och att jag faktiskt blir lite ledsen över det. Jag är rädd för att folk mest ska tycka att jag är patetisk och tragisk eftersom det har gått hela sju år sen dess. Borde jag inte kunna sluta bry mig om det nu? Jo, till viss del. Dagen påverkar mig inte lika mycket som i början, då var det en hemsk dag. Idag känner jag bara den där klumpen i magen, den lilla klumpen men som ändå gör sig hörd.

Tårarna i ögonvrån och klumpen i halsen finns där idag, inte för att det är 29 oktober, utan för att än en gång har min kropp protesterat efter dagens ansträngningar. Jag som borde vara en livfull tjej i mina bästa år med energi fylld upp till toppen är mera lik en grinig gammal tant nyligen fyllda 84 år. Ibland blir det bara för mycket att känna så.

Så många saker jag känner att jag skulle vilja göra. Vara den personen jag innerst inne känner att jag är. Leva med att slitas från mina egna önskningar om vilken person jag vill vara samtidigt acceptera allt det min kropp hindrar mig från. Ibland tycker jag bara att det är så fruktansvärt orättvist. Inte att jag har ständig värk men att jag inte kan bita ihop och köra på som ni andra!

Många dagar funderar jag än på om det inte bara skulle gå att bita ihop. Svälja klumpen i halsen och leva precis så fartfyllt som Jag vill. Den ekvationen går tyvärr inte ihop. Det är just precis så jag levde förr och just precis på grund av den jag sitter här idag, utbränd.

Besök, Operation, M.M

Solen skiner och det ser kallt ut, väntar på min mor och morbror så jag/vi kan gå ut på morgonpromenad med Zimba. Så jag kan hoppa in i duschen sen, så vi kan göra lunch sen, så vi kan åka till stan sen, så jag kan bli opererad hos optikern sen. Hela tiden "sen.." Undra hur stor del av befolkningen som hela tiden lever i "sen"- tillvaron? Man ska leva i nuet om man ska leva på riktigt.

Igår fick Zimba sin första allergi spruta, gick fin fint. Han charmar som vanligt personalen.. Sötnosen! Idag ska jag operera mitt höger öga igen, ska bara korrigeras lite lite grann. Vänster ögat har jag fått perfekt syn på men som sagt jag har ytterst lite synfel kvar på höger men de kostar mig inget eller blir besvärligt för de. Så nu hoppas vi att jag får perfekt syn på höger ögat sen också! Jag njuter än i alla fall av att slippa linser och sånt krångel!

Häromdagen när jag var på G-vik och testade vattengympa, som jag för övrigt berättar mer om sen, så bastade jag även en stund efteråt. Det som gjorde det hela så härligt var att jag slapp sitta och blinka hela hela tiden för värmen torkade inte längre ut mina linser!! Eftersom jag inte hade några! Tjohoo!!

Nu ska jag gå och tända en brasa!

För övrigt, i dagarna har det stått och står mycket om sjukskrivningar i Nerikes Allehanda. Värt varenda minut att läsa.

Måndags morgon

Nu ska jag snart åka till Gustavsvik och testa en vattengympa pass som Rehabcentrum har där. Det jag inte ser fram emot är att kliva ner i den stora kalla bassängen... Annars har jag bara bra minnen av vattenträning men de kommer från USÖ och deras vaaarma bassäng. Varmvattnet gör ju att du automatiskt slappnar av så jag undrar hur det blir med det kalla vattnet.. Fast man blir ju varm av alla rörelser så.. Ska bli kul att testa något nytt igen, tyvärr funkade inte rörelsegympan eller qigongen alls. Så sist ut är nu detta!

Återkommer senare om hur det gick! För övrigt har jag för första gången på flera månader träningsvärk!! Igår körde jag ett eget pass här hemma med step up på Nintendo Wii, sen cykling ett tag och sen några boll övningar. Magen kändes till och med i natt när jag vände mig.. Härligt!!

För övrigt, igen, så har jag idag lämnat ett avtryck i tidningen NA. Under rubriken åsikter kan ni läsa om det jag skrivit om även här på sistonde. Allt detta med de nya reglerna. Lämna gärna en kommentar!

Nu måste jag åka och hoppa i isvaken!

Vem skall jag fråga?

Vem ska jag fråga när något är fel? Ofta när jag mår sämre så går jag runt och gruvar mig för vem jag skulle kunna fråga varför jag mår som jag gör. Undrar vad jag ska göra för att bli bättre, vilka tabletter jag ska ta. Det är inte lätt att lära sig allt detta själv. Speciellt när det inte finns några svar på dina frågor. Ibland mår jag bara sämre, värken skyar i höjderna. Högt upp över molnen och det enda jag ser är den gråa dimma som sveper in över mig då. Vem ska jag fråga då? Det finns ingen läkare som kan svara på mina frågor om varför det ibland blir som det blir.

Det kan jag tycka är jätte jobbigt emellanåt. Ett exempel är nu, de senaste dagarna har jag haft extrem huvudvärk i hela huvudet. Inga tabletter har hjälp och det är väldigt jobbigt att ens bara prata, det liksom ekar in i mitt huvud och jag blir helt slut av min egna röst. Vilken tablett kombination jag ska ta då är svårt att klura ut. För den ena kan jag inte ta med den andra eller så kan jag ta en sådan och en annan men bara en gång av den ena för annars blir det för mycket för mina njurar. Vissa kan jag kombinera ganska många av men kanske inte alla på en gång. Det är en djungel att hålla reda på detta och jag kan ärligt säga att jag inte har så stor koll som jag önskar. Det resulterade i att M igår fick ringa till sjukvårdsupplysningen och höra sig för i mitt ärende. Lite klokare blev vi men jag tyckte ändå att det de sa inte riktigt stämmde med det jag har hört tidigare av andra läkare. Blir svårt att veta Vem man ska lita på. Det handlar ju om mina njurar bla och någon sådan transplantation vill jag inte behöva genomlida i framtiden. Därför är jag oftast lite för skraj att blanda tabletter för mitt eget bästa. Vem ska jag fråga liksom? ( Förresten.. är det njurarna som blir mest påverkade eller är det levern..? hur var det nu med biologin liksom... )

Namnsdags mys

Idag har jag, min mamma och min syster namnsdag. Även mommo! Dagen till ära hade mamma ordnat en överraskning åt mig och Sis.

Ansiktsbehandling var det! Det var jätte mysigt även om det gjorde lite ont när hon, hudterapeuten (eller vad det kallas......) skulle rengöra på djupet. Dvs klämma por maskar..! Något som jag för övrigt tycker låter så fruktansvärt äckligt! Huuäääh..! Men det var jätte mysigt med ansiktsmassage och ler masker osv. Mys mys! Fast jag fick ganska ont i ryggen och nacken av att ligga där, även fast jag ändrade ställning och satte mig upp en stund. Men det struntar vi i nu! Efter behandlingen gick jag och Sis och åt lunch på Java. Skön avslutning på mys stunden! Världens bamse kram ska mamma ha för hon bjöd oss på detta mys!

För övrigt känner jag mig inte i mina sinnes fulla bruk än. Inte så konstigt säger min arbetsterapueft efter allt jag varit med om de senaste veckorna. Hm.. okej då säger jag. Går fortfarande och väntar på att den där orken ska ta och komma tillbaka till mig. Jag tror dock han har åkt på lång semester.. Kanske kommer hem till våren igen. Om någon sett honom ligga slappandes någonstans eller lever det vilda livet i storstaden så kan ni väl hälsa att jag saknar honom.


För ett tag sedan fick jag en kommentar av en av minna vänners mammor. En sån kommentar, från någon jag inte ens visste läste min blogg, de värmer så otroligt mycket. Speciellt när personen skriver så snälla saker om en. Att jag lyckas påverka dig så pass att du tänker på mina ord jag sagt, det är för mig så stort. Det är det jag verkligen hoppas att ska hända när jag säger åt folk att ta hand om sig. Att sen få höra snälla ord tillbaka, så här på bloggen. Varma tankar om vad du/ni tycker om mig. Det gör så gott i själen min! Att höra att ni ibland ser hur jag kämpar. Även fast jag nästan alltid bara ler! Så T A C K snälla för din kommentar!

De nya reglerna för sjukskrivna

" Kom och ta mig långt härifrån.. långt härifrån... kom och ta mig långt härifrån.. långt härifrån..." Känner ni igen den gamla slag dängan? Den dunkar i mitt huvud lika hårt som huvudvärken mot tinningarna och pannan. Passande lyrik i sången då stressen över de nya sjukreglerna kryper in i varje liten vrå av kroppen. Inte blir man friskare av detta kaos.

Försäkringskassan har varit på mig som en hök känns det som. Aldrig lugn och ro som sjukskriven. Alltid bråka om något. Inte alltid mot F.kassan, i mitt fall har de varit kanon! Tills den nya regeringen kom med alla nya lag ändringar om oss sjukskrivna. Då föll bomben. Tror jag. Ni skulle veta hur sjukt det är allting, att hela ens öde egentligen ligger i dina egna händer. Det är upp till dig att orka läsa, lyssna, undersöka, skriva, ringa, vänta och ha koll på alla miljoner olika instanser och dylikt. För att du ska ha rätten att inte sättas på bar mark. För att du ska få en chans att leva. Är det rätt? Att de som redan ligger ner, de som blöder, skriker och hjärtat kämpar för fullt. Att det är VI som ska orka lyfta Sverige ur sjukskrivnings träsket? Är det så? Att de som är sjukast, skadade och svaga, att det är dem som ska orka kämpa i motvind varje dag för att de med pengar tycker att vi kostar för mycket? Är det så det ska vara?

Jag har inte VALT att mitt liv ska se ut så här. Det var livet som valde att drabba mig. Ändå är det JAG som får kämpa så fingrarna glöder, så hjärtat jobbar extra varje dag, så att andetagen inte räcker till, så att tårarna ständigt fuktar ögonen.

Som grädden på moset kan våra myndigheter inte kommunicera. De bollar oss nertrampade människor emellan sig dag ut och dag in. Som om vi inte känner av det. Det är klart vi gör!! Försäkringskassan skickar ut brev och ringer oss, påpekar hur viktigt det är att läsa hela tjocka bunten av papper med dubbel sidig information om de nya reglerna. Säger att vi ska ringa till våran A-kassa, om vi har nån, annars får vi skaffa en. Fråga dem vad som gäller, gå med hos dem och betala avgifter för att kanske få ut ersättning av dem när våra sjukdagar tar slut vid nyår. Det bästa av allt är när man väl får tag i någon på A-kassan, då svarar de så fint att de inte vet vad de ska säga. För det finns inga nya regler hos dem. Det är bara ett förslag från regeringen som de i sin tur har gett ett remiss svar på. Sen har det varit tyst.

Men ändå så skickar F.kassan ut all denna information med fyrtio olika varianter av krav och ansökningssätt. IFALL det blir så att det blir godkänt. Fast du måste ändå ansökan om medlemskap innan den sista oktober för att du ska få ut någon ersättning efter nyår. Typ. Fast det är idag den 20 oktober och jag pratade nyss med A-kassan som fortfarande inte vet något.

Får jag min ansökan om aktivitetserättning godkänd? Eller får jag söka aktivitetsstöd? Eller blir det A-kassa? Hamnar jag hos Arbetsförmedlingen och måste gå på ett överlämningsmöte? Ska jag gå på informationen som arbetsförmedlingen har? Jag kommer inte fatta något.. Kommer jag få hjälp av F.kassan efter nyår med aktivitet? Alla dessa frågor.....

Så lätt är det att försöka återhämta sig som sjukskriven när du inte ens vet vad som ska hända med dig.

Blogg design?!

Någon som är duktig på detta med cyber design????

Jag är riktigt kass på det och jag har tyvärr ingen ork eller kraft att försöka förstå mig på detta med koder och allt möjligt mumboo jumboo.. Men skulle vara roligt med en lite mer personlig och matchande blogg. Och en blogg när texten inte blir så konstigt upp delad ibland...

Tack för idag!

Petra Mede -" Det är min plikt att berätta "

I senaste numret av tidningen LIV, RTP´s egen medlemstidning, så är det ett reportage om Petra Mede. Hon som ledde Melodifestivalen.. Ni kan gå in och läsa den på länken; http://www.rtp.se/index.php?id=549 Klicka sedan på "LIV nr 3 " och så kommer tidningen upp i ett nytt fönster.

Hur som helst, jag vill citera lite från hennes ord och tankar ur texten. Kunde inte säga det bättre själv. Kopierar bara in det hon sagt så får ni själva tolka betydelsen av orden. Mina egna ord står inom parentes.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

"- När man har ont borde man få en lättnad och hjälp att göra något som känns meningsfullt, inte bli belastad med att ägna sig åt pappersarbete. "

( Gud så rätt hon har!! )

" ... Hon berättar om när det tog tre månader att få en griptång och den gången hon fick fylla i massor av blanketter för att till slut få rätt att bada på en så dålig tid och i en annan del av länet, att det knappt var värt besväret. - Det är så deprimerande och blir en så stor del av tillvaron att man hellre vill strunta i det. Hur många orkar med detta för att få bada en gång i veckan? Det står inte i proportion till insatsen. "

( Så är det med ALLT när du är sjukskriven.

En tuff kamp som du måste vara frisk för att orka med. Punkt slut. )

" - Jag hoppades så länge att jag skulle bli helt bra. Jag hade haft som utgångspunkt att göra saker när jag blev bra. Nu började jag istället utgå från läget idag och vad jag kunde göra nu. Det tog tio år att acceptera smärtan, men hon menar ändå att det kommer vara en livslång sorg för henne. "

( Sorgen om det kraschade livet kommer man alltid att bära. Längst där inne i din själ.

Drömmar som aldrig dör ut. Varje dag nu kämpar jag med att försöka se till dagen som den är och vad jag klarar av. Att börja om. Det är inte lätt.. )

" ... Behandlingarna varje dag är något som hon idag kan unna sig.

- Nu när jag har privelegiet att tjäna pengar och har råd med ett

dyrt badkort mår jag bättre och jag är inne i en positiv spiral.

Hon berättar att hon tidigare liksom många andra sjukskriva blev fast i en negativ spiral,

där man inte får det man bäst behöver. - Jag hade så otroligt lite pengar och fick söka hjälp och bidrag. Det är så kränkande när man kämpar bara för att orka leva. "

( Den negativa spiralen är otroligt svår att bryta sig ur när du står på egna ben och kämpar emot myndigheter som inte ens vet vem du är. Du är bara ett fall på ett papper. Inget liv.

Hur högt du än skriker gör sig ingen bekymret att lyssna på dig. )

En vecka senare

Hej, då var jag här igen. Livet rullar på, även för mina nära och kära. Det har varit en tuff vecka med mycket tankar, saker och ting hit och dit. Min energi töms väldigt lätt och fort. Sen när något extra och till råga på allt, oväntat händer så blir det tvär slut av all tänkbar energi i min kropp och knopp. Det kan ta flera veckor att komma tillbaka. Jag är där, mitt i det där tomma intet av veckor just nu. Man vet inte när man känner att man kommit igen lite, fått lite ny ork. Det är som en otålig väntan på något. Orken, att den ska orka komma tillbaka. Oftast känns det omöjligt men rätt som det är, efter några veckor så inser man plötsligt en dag att man är om något, lite liite piggare. Jag längar till den dagen.

Jag har hunnit med att träna tre gånger, fjärde gången blir imorgon. Tyvärr har rörelsegympan och qigongen varit väldigt tuffa för mig även fast de är i väldigt lågt tempo. Det är en ingen lätt match att försöka finna sig i att göra övningar sittandes på en stol tillsammans med människor som är väldigt många år äldre än mig. Det tar hårt på självförtroendet. På många många plan i mitt liv känner jag mig som, eller får jämföra mig med, pensionärerna. Gissa hur det känns.. De där 24 åringarna som är ute och festar, springer på stan, kör svettiga träningspass på Friskis. Ja.. de är en helt annan division än den jag spelar i. Tyvärr.

Ska i alla fall träffa sjukgymnasten på måndag och så ska vi se om vi kan komma på några andra övningar jag kan göra. Har ju alltid mina boll övningar som jag vet fungerar. Är bara trött på dem, det är allt.. F-n att det ska vara så himla provocerande att vifta med armarna....! Det borde ju vara lätt som en plätt!

Nu ska jag slappa i soffan en stund, sen blir det till att laga lite Le spaghetti´ med viva la köttfärssås!

Mommo & Moffe

Ibland slås livet emot en, fylld med sån kraft att du tappar andan. Faller omkull, reser dig yrvaken och undrar vad som hänt.

Idag är en sådan dag. Fast jag är fortfarande yr och undrar vad som har hänt. Min hjärna tappade jag för snart två veckor sedan. Den lade av nästan helt men det är en annan historia. Dock påverkar saknaden av en fungerande hjärna in i detta fall väldigt mycket.

Är för trött för att orka skriva allt så som det är exakt eller i vilken ordning allt har hänt. Men detta måste vara höjden av otur. Det är min morfars födelsedag idag. Ingen vidare dag. Igår kväll fick han åka in till USÖ för att hans hjärta slog i otakt. Medans han var där och blev undersökt fick min mormor en hjärnblödning. Ensam hemma. Jag ryser när jag tänker på det. Hur hon lyckades ringa mamma mitt i kaoset som härjade inne i hennes huvud och kropp, det är för mig ett mirakel. Väldigt tacksamt mirakel. Envis dock som hon är försökte hon in i det sista att klara sig själv.. Snälla bli aldrig så dumt envisa! Mor och far for dit, ringde Ambulans och så var hela blå ljus karusellen igång. Moffe fick åka hem mitt i natten för att komma tillbaka dagen därpå för behandling av hjärtat, dvs stoppa det för att sedan starta det igen. Läskig tanke! Mommo blev röntgad och hon slapp bli opererad för blödningen. Den ska gå tillbaka av sig själv men de måste röntga om en vecka igen för den satt tydligen på något underligt ställe som inte var det vanligaste. Brukar man alltså få blödningar bara på vissa ställen..? Kanske är det så.

Ingen vet så mycket, de får vänta och se. Sjukgymnastik är redan ordinerat då hon blev förlamad på vänster sida. Det hade blivit lite bättre redan men hon kan inte röra på armen och benen normalt. För att göra saken ännu värre har hon en höger fot som blivit opererad flera gånger under de senaste.. hm.. 2 eller 3 åren. Den är inte bra än! Och så nu detta... Kära lilla mormor! Jag vill vifta med trollspöt och ge dig en korg fylld med varm, bubblande hälsa!

Träning idag!

Idag ska jag i väg och träna på Örebro Rehabcentrum igen. Det var länge sen sist, över ett år sedan jag var där. Träffade sjukgymnasten förra veckan och då bokade vi in två grupp pass träningar i veckan. Han frågade om jag var trött på att träna själv, -Jaaa.. svarade jag. Dock kunde han inte erbjuda mig step up, kickboxning, spinning osv just nu, han tyckte det var lite väl tufft för mig. Typiskt tänkte jag..! Så jag saknar det! Attans att man ska sakna saker. Hur som helst, idag klockan 13.15 ska jag då gå på ett Rörelsepass. Det blir jag och resten PRO gänget.. Dom har redan varnat mig, så jag inte skulle tro att jag hamnat fel. Nej då, sa jag. Jag är van att inte träna eller umgås i rehab. sammanhang med unga människor. Det är bara jag och äldre. Var är alla andra unga som är skadade? Vet att det finns några i Blekinge.. där min kära blogg vän och nyfunna tvilling i whiplash våldet uppenbarat sig. Dock är hon den enda. Här hemma i staden finns mina smärtisar, de underbara tjejerna från smärthanteringskursen på Rehabkliniken. Så jag tycker om dem, och så jag absolut inte tänker på att de är ganska många år äldre än mig. Nej, för de är mina vänner. Inte mina mammor! Så kanske att jag hittar någon dam som är ung i sinnet och kan bli min vän.. Eller så ler vi bara vänligt mot varandra och så säger man inget mer, förutom hej och hej då innan och efter träningen.

Jag har en annan tjej, som hör och häpna, är i min ålder. Hon bor i Karlskoga och jag träffade henne genom Öppenvårdsteamets tjejträff. Det vi har gemensamt är våra hjärnor. Haha. Så roligt det låter... fast det är inte så roligt egentligen. Hon har också värk i kroppen men hon har ingen nackskada. Så vi är lika fast ändå inte lika. Gott och blandat, lite av varje liksom. Fast det bästa är bara att ha träffat någon som vet hur det är med denna extrema trötthet och utmattning och hjärnstrul. Vilken lättnad.

Hur jag nu kom in på allt detta från att egentligen bara haft mening att skriva om min träning, vet jag inte. Ensam hemma en måndag då blir det lätt att hjärnan och tankarna snurrar iväg åt alla möjliga håll.

Ska byta om till lite varmare kläder nu och sen gå ut med Zimba. Så han får göra sina behov och matte får den nödvändiga promenaden! Nu jäklar ska jag inte vara soffpotatis mer! Vill inte! (blir bara svårt att hålla det löftet ibland när man lätt känner sig som en överkokt potatis som smular sönder vid minsta lilla beröring..) Tack för mig!

Hälsokällan, Spa & Kurbad

Vilken underbar dag! Tack söta snälla rara Mamma för den överraskningen! Det har varit en underbar dag. Började med frukost hos mammsen sen åkte vi till Hälsokällan som ligger i Rynninge. Där fick vi, tur vis, massage/behandling och floating. För er som inte vet vad floating är, kan ni dels googla det, men jag berättar lite kort. Du får krypa ner i en stor vattentank, där du stänger om dig och sjunker ner i det varma salta vattnet. Det är så pass salt att du flyter som en kork utan minsta lilla ansträngning. Avslappningen ska bli total för hela kroppen. För mig blev det tyvärr för mycket då jag antagligen är så spänd i nacken, min kropp fick en chock och jag började snabbt må väldigt väldigt illa. Mina händer skakade och jag fick sätta mig upp, öppna tanken och bara andas. Förstå vilken påverkan detta har! Jag försökte lägga mig ner igen och "floata"/flyta men det fortsatte bara att gå åt fel håll, snabbt. Så jag fördrev mina 45 min i tanken med att plaska med händer och ben sittandes. Mysigt det också, när väl det värsta illamåendet lagt sig. Efter det blev det dusch sen var det tänkt att bli masserad men vi bytte behandlig för att skona min kropp. Så jag fick lägga mig ner med någon sorts alg grej på ryggen och sen bli bortskämd med ansiktsbehandling och huvudmassage. Algerna blev varma och bubblade försiktigt och skönt under min rygg. Blev väldigt positiv överraskad av dessa alger!! Tänkte mest på grön gegga först när hon berättade om dem.. Men de kanske är vägen till riktigt skönhet? Hehe.. Ansiktsbehandligen var så otroligt avslappnande så jag hann återhämta mig från illamåendet. Skönt.

Efter behandlingarna så myste vi i mjuka morgonrockar och tofflor med örtthé och en riktigt god smörgås! Vilken morgon det var.. Jag njuter än. Att bli så bortskämd och ompysslad är något som alla borde unna sig ibland, välbefinnandet ökar så mycket.

Jag tog en tupplur hos mamma sen innan vi gick upp på stan för att äta lunch. Tyvärr blev det lite strul med hundvakten så jag blev lite stressad på slutet av "Mamma dagen".

Nu sitter jag här med en masssa ljus tända och tycker det är riktigt mysigt hemma. Snart kommer miss U hit så ska vi fredags mysa ihop. M är ute med firman och relaxar han med faktiskt! I alla fall först.. Nu ska jag krypa upp i soffan och bara vara.

Tack Mamma, den här dagen kan jag leva på ett tag! Hoppas du hade lika mysigt själv! Det är du värd.

Något att längta efter

Imorgon förmiddag har mamma hittat på något hemligt som hon och jag ska göra. Allt jag vet är att jag halv nio ska vara hemma hos henne. Hundvakt är ordnat och jag längtar! Har gått och små funderat i veckan men mest njutit av att bara längta efter något roligt! Sån härlig känsla, lätt, svävande, lycklig, mystisk och fantiserande. Kan behövas ibland! Har kännts som att allt bara krånglat på sista tiden för mig. Tycker att det kan börja gå bra nu! Få roliga besked i breven som kommer på posten, inte bara saker som gör mig ledsen och arg. Jag hoppas min ansökan om aktivitetsersättning blir godkänd så jag får behålla den någorlunda halv hyffsade ekonomin jag har även efter nyår. Då jag inte får/kan vara sjukskriven mer.

Någon som såg Uppdrag Granskning igår, onsdag 30/9, på SVT 1 ?? Det handlade om whiplash syndromet (Whiplash är Ingen diagnos) och operationer i utlandet. För några år sedan var det en läkare i Stockholm som hade funderingar på att skicka mig till Tyskland för operation. Jag var inte ett dugg intreserad av det, inte idag heller. I alla fall inte dessa omtalade stelopertioner! Fy så hemska historier det finns och fy så arg man blir. Satt som fastklistrad vid tv´n igår, det är så intressant. Jag har på senare år insett vad frasen " att brinna för något .. " innebär. Jag brinner för allt som har med nackskador att göra. Rehabiliteringen av oss är ofta usel, inte alltid men ofta. Nej nu ska jag inte snöa in mig på det! Har ingen lust eller ork till det idag. Men jag kan bara säga att jag drog en lättnads suck igår att jag aldrig ens övervägde att åka till Tyskland eller liknande. MEN! Alla är inte som jag och det finns de som blivit bättre också. ( finns även de som dog..)

Men nu ska jag njuta över morgondagen! Fast innan det ska vi på visning ikväll om jag orkar.. Har varit hemskt ovän med vindstrappan idag och mitt tålamod tröt totalt och smärtan blev skyhög för trapp j**veln inte ville sammarbeta med mig... End of story!