Nu har M fått mersmak på att åka bort så imorgon bitti gör han favorit i repris och åker till Sälen med hela kompis gänget! Hehe, nej då. Det var något som var planerat sen länge så det blev bara en slump att han var borta helgen innan också. Nu får vi sakna varandra ännu lite mera och den här helgen tror jag faktiskt jag kommer sakna honom mer än första. Kanske för att det är just andra helgen.. Ibland är man logisk.
Det är underbart att det börjar bli vår väder ute, även om det säkerligen kommer bli ett bakslag några dagar. Jag hoppas att min värk ska minska när värmen kommer för jag är så obeskrivligt trött på den stelhet och ökad värk som alltid kommer med kylan. För övrig så har mina axlar/skuldror börjat värka så innerligt mycket mera den senaste veckan. Nu är de så spända och ömma att de värker riktigt ordentligt konstant, och det gör mig helt snurrig i huvudet. Min massör jag gått hos i över ett år slutade för ett tag sen och jag har inte orkat ta tag i att hitta någon ny men nu börjar det bli lite bråttom känner jag... Typiskt också.
Appropå det så läste jag på ett anslag på Öppenvårdsteamet att de som fått en hjärnskada ofta får problem med initiativförmågan (om det nu stavas så..?!) det kanske skulle förklara varför jag omöjligt kan förstå mig själv när jag bara inte tar tag i saker som jag måste. Jag kan det bara inte ibland. Det är jätte jobbigt men går inte att förklara varför det inte går, eftersom det bara är att göra det för alla andra. Svårt att förklara verkligen... Jag läste också där att man ofta får problem med ljud- och ljuskänslighet. Jo jag tackar det har jag märkt. Mest ljud känslig är jag.
Idag var jag och fikade med en gammal kompis från högstadiet. Kul att se lite folk och det är alltid mysigt med en fika på stan! Eller hemma hos någon. Passade även på att få mina ögonbryn plockade, har så svårt att göra det själv.. fast jag kan inte påstå att det är mindre smärtsamt att gå till frisören och göra det eftersom man får böja bak huvudet så mycket och luta det mot ett hårt underlag.. Så det är bara att välja. Stå ut med det eller stå ut med att kämpa med armarna som inte vill och nacken som värker ännu mera för att jag håller armarna för högt.... Pest eller kolera, vad väljer du?
Nu ska jag ta en liten paus och sen svara på ett mail till en ny funnen vän som bor alldeles för långt borta. Men jag är evigt tacksam och glad att jag hittat dig! Du är min hjälte och jag hoppas jag är Din.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar