Gamla anteckningar fyllda av smärta

Har idag och igår gått igenom massor av gamla häften, böcker och papper från min skoltid. Många arbeten jag gjort i skolan och alla mina skrivböcker, fyllda av kladd och historier. Allt från egna drömmande dikter till historien om Buddhismen. Ja allt!

Hittade en kalender från 2002/2003, där var dagen för olyckan markerad med en ledsen gubbe. Dagarna efter står det sjuk på och aj aj.. oj oj.. uj uj.. och aj aj.. igen. Jag hittade även kladd jag skrivit om min praktik på ett papper, vilket nummer jag skulle ringa och sjukanmäla mig och vem min kontakt person var. Det som berörde mig mest var orden jag skrivit för att förklara för praktikplatsen att jag inte kunde komma. Jag hade skrivit; bilolycka, chockad, ont i ryggen, nacken och huvudet. Svårt att koncentrera mig. Redan då kände jag det. Som jag känner idag. Varför tog det så många år att få hjälp? Att inse?

Hittade även en gammal dikt jag skrivit, ingen höjdar poet i detta fall men jag tycker den säger så mycket. Redan då.

Svart som natten, elak som bara katten!

Att plågas, som av en låga.

Gör mig svag, förtär vad dag.

Leendet slocknar och molnen flockas..

Senare idag ska jag på massage hemma hos min gamla massör! Ska bli jätte jätte jäätte skönt med massage från henne, hon som känner mig och vet hur min kropp funkar. Slippa berätta allt för någon ny och testa sig fram. Aaaah, ska bli så skönt! Fast är lite kluven över hur det kommer att kännas att vara hemma hos henne. But I´ll give it a try! =) (PS. Jag fattar inte vad min blogg håller på med..!! grr..! dikten ska INTE sitta ihop med detta stycke..! spelar ingen roll vad jag gör, den sitter ihop nu ändå... Jäjä.. )

Puh, helgen över!

Inte många som pustar ut när det är måndag. Oftast är det ju helgen de flesta "lever för", jag med på sätt och vis men ofta är det så full rulle på helgen att jag är helt slut på måndagarna. Därför ser jag ibland fram emot måndagar. Fast inte ur den synvinkeln att jag blir ensam igen, alla jobbar och livet rullar på i ytterligare en vecka.. Nje.. den synvinkeln kan vi strunta i.



I helgen var det i alla fall hund kurs, Tävlingslydnad fast en kortare version. Både för de som vill tävla i lydnad med sin hund och för sådana som oss, vi som vill ha lite roligt, träna våran hund i sociala samanhang osv. Både jag och M har insett att våran hund passar päst i kategorin för kvällsdjur. Han ska inte gå kurser på morgonen då han nyss vaknat, fått mat och är spräng fylld av energi.. Efter 1 ½ timme av kursen började han lugna ner sig och inte bara kastade sig fram för att klara alla moment vi önskade. Eller kastade sig efter godisarna i våra händer..



Två timmar proppade med ny information, rörelser och intryck. Lyssna, titta, komma ihåg och repetera själv med egen hund. Pang! Så på igen tio minuter senare, lyssna igen, titta, komma ihåg och öva själv med egen hund. Pang! Så igen.. Och Igen.. Och Igen.. I två timmar. Konstigt att jag inte minns ett dugg av det just nu? Eller igår? Näää! Vissa saker poppar upp ibland, som svaga minnesbilder men försvinner snabbt igen. Nått minns jag nog men inte alls klart. Ska få ett mail med vad vi gått igenom så jag hoppas det gör mig klokare så jag kan utnyttja de nya kunskaper som jag borde ha lärt mig efter denna helg..



För övrigt så hjälpte inte denna kurs något i min önskan om att bli bättre. Snarare tvärt om. Tyvärr bokade jag kursen för så länge sen och jag kunde ju inte ana att jag skulle vara i så dåligt skick när denna helg väl kom. Så är det ofta, därför har jag så svårt att boka saker i förväg.



För ja, jag är i riktigt dåligt skick nu. Ännu värre var det i helgen. Kanske är det på väg tillbaka nu, min hjärna och dess förstånd. Ne nu är jag för slut, huvudet börjar dunka mer och mer och jag får sudda så många bokstäver och skriva om hela tiden nu.. Dags att sluta! Kram från mig! Och T A C K för alla kommentarer på sista tiden! Ni gör mig glad!

Lördag 18.41

Middag på gång, vin flaskan på kylning och filmen är laddad. Enda jobbet kvar är att bära in Mr. Popper till köket och fylla våran nya coola popcorn skål till bredden. Tack Svanmärkt & Dahlström för den fina förlovningsgåvan!

Jag är slut så jag inte orkar prata, inte orkar tänka eller ens försöka tänka. Allt snurrar och jag har ingen kontakt med mig själv. Sov en timme på eftermiddagen idag, den räddade mig från kaos, men än återstår en lång återhämtningsperiod. Hur jag blivit så här slut vet jag inte. Jag kan inte ens tänka tanken att vila för jag är för slut för att inse det. Lurigt. Så förlåt mig mina vänner om jag kommer vara och är hemskt osocial de kommande dagarna. Jag orkar bara inte.

Tack för mig, nu ska jag ta mitt första glas vin (blandat med alkoholfritt bubbel!) och försöka slappna av. Ibland får man göra så, när inget annat funkar. Så förlåt mig för mina synder. Nu ska jag dricka vin med min sambo. Hörs när min hjärna beslutat att återvända.

Ett snabbt litet inlägg

Kom nyss hem, har varit hos optikern, bytt några glas på stan och shoppat tre höst toppar. Plus ätit mat lådan med M hemma hos mina päron fast utan päronen. Sen tog min ork helt slut. Den var i och för sig bortblåst redan imorse när väckarklockan ringde. Ursch så jag inte orkade gå upp då. Zimba är hos ena fröknen från dagiset idag, ringde igår och frågade om han fick vara hos henne idag. Det har stått mig högt över öronen de senaste veckorna med hund och vardags liv. Kännt att närsomhelst så bryter jag ihop och bara lägger mig ner och gråter mig till sömns. Fast ändå inte liksom, men hunden har tagit de sista krafterna jag har haft. Jag älskar honom, han gör mitt liv mindre ensamt men han tar också väldigt mycket energi från mig.

För övrigt så känns det som att samhället motarbetar oss sjuka. Att de inte vill ha oss tillbaka, att vi helst kan sätta oss i skogen och ruttna allihopa för vi är ändå bara till besvär. Du är för dålig för att få hjälp, du är för frisk för att vara sjuk, du är för ung för att ha minnes problem, du är absolut inte alls minsta dålig och därför ska du plötsligt jobba, oavsett vad dina läkare skriver på dina intyg, de vill inte ge dig mera pengar, men du ska inte gå till socialen för du har för mycket pengar.. Du ska acceptera att ta vilket jobb som helst bara du klarar det, du ska flytta från din familj för att jobba 50 mil bort, du ska orka vänta i minst ett år på psykologisk hjälp när du är som sämst i dina ångest tankar och depression.. är inte allt detta bara så fel? Så fel mot mänskligheten? Välfärdssamhället är inte så himla bra ska jag tala om för er. Jaja.. det var bara lite tankar..

Nu ska jag slappa i soffan och kolla på inspelade avsnitt av Mannen som talar med hundar! SLAPPA är ordet och jag ska bara ligga där med huvudet mot kudden, filten över magen och halvsova och inte göra nååågot mer alls! Försen vi ska på visning ikväll....

Advokat samtal = Blogg inlägg

Ja så är det nästan varje gång han ringer, min advokat. Då bubblar känslorna upp inom en och jag vet inte hur jag ska få ut dem. Blir nästan alltid ett inlägg här då, ett försök att få ur mig lite av den blandning negativa känslor som väller upp.

Just nu är det väldigt svårt för mig att förstå varför vi betalar min advokat tusentals kronor för att utföra ett jobb som vi i detta fall fått ordna själva.. Så ska det väl ändå inte vara? Vi betalar för en tjänst och då är det upp till honom att fixa det. Så blev det dock inte nu, och kanske ska man ha förståelse för det. Att han har fullt upp, men ta då för f-n inte åt dig flera klienter! Så enkelt är det väl ändå? Eller är det jag som har orimliga krav och är extremt petig? Jag vet inte. Jag vet bara att detta handlar om Mitt liv och Min framtid. Så inte fan tänker jag bara rycka på axlarna och acceptera allt. Nu är läget inte så illa som jag kanske får det att framstå, men jag är noggrann med att mitt ärende ska skötas korrekt.

Det som strular är fortfarande samma sak som jag skrev om för några veckor/dagar sen. Om ett brev som vi fått ändra på och mer där till. Orkar inte ta upp det igen. Jag måste i alla fall fixa det själv nu så vi har fått ytterligare mer jobb med exakt samma sak som vi egentligen redan fixat i JUNI!! suck suck suuuuuck...

Om det inte tar på en att vara skadad, vara sjukskriven och utanför samhället så tar det verkligen knäcken på en att fajtas mot försäkringsbolag. De är ett helt gäng med oförstående, giriga, icke sympatiska tyranner!! Gud förbarma dig över dem och förlåt dem för deras synder! Så fort jag ser en skylt med detta bolags logga på eller en bil med deras dekal på bubblar ilskan upp och jag är SÅÅ sugen på att kasta ägg på dem personligen, eller något mycket hemskare som jag inte ens vill skriva här!

Nej nu ska jag försöka sluta tänka på detta, jag som har haft en bra dag med endast värk i nacken!

Möte idag på hemlig plats

Idag är då dagen för mötet angående eventuell "praktik" plats. Jag är nog nervös. Tycker inte att jag är nervös fast jag är det. Magen och kroppen är det men i tankarna vet jag och tänker jag att jag inte alls behöver vara nervös. Varför då liksom? det är ju bara onödigt att avlägga energi på en sådan banal sak. Bättre att bara rycka på axlarna och leva. Så var det förr, men min kropp gör inte som jag vill längre. Förbaskat! Sitter här och mår illa, blir bara värre... Varför ska man blir nervös för? Det är ju verkligen sååå onödigt!!

Ska i alla fall dit, till *** på möte och min arbetsterapueft följer med. Skönt! Då kan hon stå för de vettiga förklaringarna för jag vet inte vad jag ska svara på många saker angående mina problem. Finner liksom inga ord, hjärnan lägger av och jag blir typ stum.

Jag har redan i flera dagar, veckor snart kanske, varit stressad och nervös för detta. Eller mera vad som komma skall kanske. Hur ska jag orka???? HUR I HELA FRIDEN SKA JAG ORKA? Shit.. magen knyter sig och klumpen är där. Jag vet att man inte ska stressa upp sig och så, det löser sig ju. Men min kropp lyssnar inte! Hur jag än tänker och försöker övertala min kropp med alla vettiga tankar så lyssnar den ändå inte. Typiskt!

Är fruktansvärt trött på att vakna varje morgon illamåendes och med spräng huvudvärk. Vill inte alls gå upp då, vill somna om och vakna pigg och välmående men det går inte att somna om med den värken. Så bara att tvinga sig upp och få igång kroppen. Idag blev det frukost i sängen med fil och ett glas treo. Slippa det värsta av dunket i huvudet. Sen blev det en kopp te med tidningen vid köksbordet och solen steg utanför över åkrarna och skogen. Det är fint på landet på hösten. Fyllt av färg och liv. Blev sedan en morgon promenad med Zimba i solen. Friskt och klart. Svettigt också när man är i så dålig kondition.. Måste komma igång!!! Måste måste måste! Efter det blev det en dusch och sen var i alla fall kroppen igång.

Sitter här som vanligt, hehe, och funderar på vad jag ska göra idag. Svamp skogen med grannen? Städa inne? Åka till plantagen och köpa blomjord till mina stackars växter? Hälsa på mommo? What else? Ibland är det så svårt att ta tag i nått, vet inte varför. Blir nog så när man är hemma och ensam så mycket. Blir lunch hos mommo imorgon i alla fall. Idag får det nog bli hemma. På torsdag ska jag till den där eventuella "praktik" platsen och min arbetsterapeut ska följa med. Spännande! Så jag önskar och hoppas och längtar tills den dagen jag kommit igång lite och är ute någonstans. Är SOCIAL!!!!! Så jag saknar det... Arbetskamrater, skolkamrater.. KAMRATER att dela Vardagen med! Alla de där vanliga, för er kanske tråkiga timmarna, att äta lunch ihop eller bara sitta och jobba och små prata lite.. ja allt sånt. Underskatta aldrig det för det är så mycket roligare att ha tråkigt ihop med någon än att ha tråkigt ensam. Så det så!


Nu ska jag ta och hitta på något av de ovan nämnda sakerna tror jag..

Kramar till er alla och TACK för de fina kommentarerna om förlovningen!!

090909 - 3 år med Älsklingen

I onsdags firade jag och min käresta, Bonoo, M alltså 3 år tillsammans. Att det har gått tre år sen vi var på den där logfesten då allt ändrades är helt ofattbart. Att vi blev tillsammans efter alla år som vi umgåtts som vänner, då vi tittat i smyg och fantiserat. Drömt om varandra i hemlighet. Att vi nu är tillsammans känns forfarande ibland inte sant. Vi har det för bra för att vara sant. Jag är så lyckligt lottad och jag tänker på det varje dag.

Att vi bara hade varit tillsammans ca ett halvår innan min värld verkligen rasade ihop kan jag ibland känna skuld över. Hur roligt kan det ha varit för M att gå in i ett förhållande där det plötsligt vändes snabbt till sorg och smärta? Från bubbel i magen och förälskat fniss? Men han stod vid min sida, stadigt och varmt. Höll mig i handen hur hårt jag än slet. Torkade mina tårar mitt i all smärta. Jag är honom evigt tacksam för allt. Utan honom vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Det finns många andra som hjälpt mig genom åren, det ska inte glömmas bort. Men M blev den jag lärde mig prata med, öppna upp det innersta som värkte så hårt.

3 års dagen spenderade vi i hemlighet på Loka Brunn. Vi hade hela Spa och Bad avdelningen för oss själva så det var verkligen lyx! Dagen hade inte kunnat bli bättre, jag njöt av varenda sekund där! Då det var våran 3 års dag förgyllde vi den lite extra med att förlova oss. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant.. men det är det och jag är så varm inombords..

Ännu en måndag. Tack för alla värmande kommentarer! De behövdes verkligen så däckad som jag har varit. Varje gång någon lämnat ett litet Hej.. eller Kram.. till mig så värmer det så mycket, känner mig mindre ensam i allt då.

Jag har återhämtat mig lite från virus infektionen som slog ner som en bomb. Men spillrorna kommer att ta ganska lång tid att plocka ihop.. Igår var även min sambo rejält dålig så helgen har mest känts som en sjukstuga här. I lördags var det ju då loppis, var i valet och kvalet länge hur jag skulle göra men min familj skulle stå där i alla fall. Då tänkte jag att jag är med den stunden jag orkar. Så de bar och slet och plockade upp allt på våra bord. Jag satt och tittade på.. Sorterade lite kläder mitt i allt kaos. Sen var det bara att stålsätta sig och hålla andan de timmar de varade. Visst kunde jgag åka hem, men det ville jag inte. På kvällen lagade M mat åt mig sen for han iväg på kräftskiva och jag stängde helt av min kropp och däckade i soffan med mina piller burkar på magen.. Men jag tjänade hela 1200:- , totalt fick vi ihop lite mer än 2000:-. Inte illa för gamla gejer!

Idag kl 15.00 ska jag till veterinären med Zimba. Nu är det dagen D efter alla veckor med diet och mat testning. Får se om jag uppfattar vad de säger alls, är så slut. Efter det tror jag vi smärtisar skulle ses hemma hos fröken T i Adolfsberg. Så länge sen nu!!!! Men jag vet inte hur jag ska orka med detta, mitt i allt skulle jag kanske visa och sälja ett vitrinskåp också.. Hej kom och hjälp mig!

Nu väntar jag bara på att tvätten ska bli klar, sen ska jag ta med stackars uttråkade vovven på långpromenad. Hoppas jag inte kolappsar! Nacken är inte snäll.. Men solen skiner halvt och mitt i allt detta "elände" så är det ändå bra!

Sjuk + Dålig = Däckad

Ooouuh.. har varit på vårdcentralen idag, jag har något virus i kroppen som inte vill vara min vän. Feber, ont i halsen och sånt men det försvinner med en hel hög av citodon tabletter. Den extrema nack- och huvudvärken vill inte alls ge sig, viruset har liksom vandrat in i nacken också. Värken ökar alltid när jag är sjuk/förkyld men den här gången har den ökad med sådana enorma tillslag att jag inte vet vart jag ska vända mig. Fick en ny medicin utskriven och så får jag äta 6 st citodon om dagen plus den nya, plus en tablett som ska plåstra om min ömma mage då alla de andra tabletterna inte är magens bästa vänner. Så fort vi kommit ut från apoteket och M skulle köra hem mig igen så öppnade jag burkarna och gottade mig i allt vad de erbjöd! Ge mig lindring..!! skrek min kropp. Nu har jag just vaknat ur koman som jag däckade i efter jag tagit hela högen piller. Känner mig hel groggy men jag försöker le för värken är äntligen så pass avtrubbad att jag vet vad jag heter!!

Ska lägga mig i soffan och kika på ytterligare en film. Har blivit en hel del sådana på sista tiden. Får se när detta elände vänder, skulle på massage idag egentligen. Något som jag verkligen hade behövt, men det får vänta. På lördag ska familjen stå på loppis, jag som bokat och jag som hemskt gärna vill stå där och sälja massa gamla grejer.. Hoppas kroppen vinner över viruset snart så jag kan bli normal!