Grönt är skönt till mellis.

Vad gör ni en måndag? 

Jag känner mig som en operations samordnare.. Lämnat älskade Zimba Plopp McDwayne hos veterinären för op. Väntar på att läkaren ska ringa så vi kan diskutera min sons op. Tankarna om systers nästa op finns också där. Har jag missat nån? 

Men hörni, vad glad jag är det är VÅR ! Och om ca två veckor tänker jag utgå från att de största besluten/beslutet är tagna om min kommande framtid. Hade jag inte varit gravid hade jag tamme tusan korkat upp en flaska champagne för å fira av alla tråkigheter med salut! För nu ska de ut!

Smakar extra gott med smarrigt kaffe när man haft telefonmöte med advokaten. Livet är som det är så njut av det lilla. 

Ibland är det extra svårt, som just nu i livet men idag var kaffet extra gott!

Vad gör man när klockan är 03.28 och man inte somnat än..? Det känns långt till morgonen när man inte kan sova men samtidigt kort när man inte vill något hellre än att sova.

Nacken skriker av värk. Piller efter piller men inget ville hjälpa just nu. Bara att acceptera.

Så mycket som ska kluras ut i livet just nu. Mötet i fredags gick bra på det viset att handläggaren förstod och var så behjälplig hon kunde men det kommer ta några veckor till innan det lugnat sig lite. Sen är det bara att försöka inse och acceptera att det kommer ta betydligt längre tid än så innan det blir något lugn och ro i livet med myndigheter som chef.

Jag vill ha en ny blogg... Ny adress som är bättre, lättare, mer passande. Så det skulle kännas mer matchande liksom, med mig! Tips?

De senaste månaderna har jag drömt så intensivt om att få resa. Att få åka på en weekend till något varmare ställe och bara få njuta, andas, känna mig lite fri! Ååå som jag drömmer om det... Så om någon vet var man typ kan tävla om en resa till värmen, please let me know!! Eller anmäl mig!!

Nehe.. Snart är klockan fyra.... Morgontimmar. Jag ska vara på arbetsträningen kl 09.00.... Hm... Och är påsk pysseldag då (idag!) och som jag sett fram emot det, eller gör! Men ärligt, känns ju otroligt om jag skulle orka med det idag. Efter denna natt.. Ingen smärtlindring än och noll sömn. Ett piller till och sen borde min kropp sova men då vaknar den nog inte klockan sju när klockan vill väcka en.... Ska man vara vaken tills dess istället eller?

Strax åka på möte med försäkringskassan. Jag har en lång lista med frågor. Olika scenarion som kan bli och vad händer då osv. 

Nacken värker som tusan, vädret gör sitt men mycket annat också. Jag hade hoppats på lite sol idag för att höja endorfin nivån en smula men den kanske dyker upp imorgon! Istället får vi mysa till det med att tända i kaminen tror jag! 

Jag hoppas det ska komma något vettigt ur mötet nu. Jag vill ladda om och få en tydlig och vettig väg att gå! Håll tummar!

Ikväll blir det efterlängtat fredagsmys med familjen Dahlström. Det blir perfekt oavsett hur mötet går! :)

Ibland känns det som oturen aldrig tar slut.. Eller är det jag själv som ständigt utsätter mig för den? Jag tvivlar på ödet, slumpen och sånt just nu. 

Första dagen på arbetsträningen idag ska det vara. Hade den sämsta natten på länge så att se klockan närma sig 06.00 och senare 07.00 var bara stressande. Kroppen skrek av olika besvär.

Happ, mannen åkte till jobbet, efter vi dividerat lite om han skulle varit hemma eller inte och hjälp mig. Han har jätte mycket på jobbet just nu så det fick gå före. Det beslutet fick vi häva någon timma senare och han fick komma hem och ta över morgon bestyr med sonen samt lämna på dagis. Jag kröp ner i sängen igen. Vaknade nu. Av alarmet.

Dags att pallra sig upp, i något bättre skick. Ta alla möjliga behjälpliga saker och preparat för att komma igång och ta sig till första dagen på arbetsträningen! Om nått, någon timma senare.

Kan det inte bara gå bra nu en stund? Så man kan få ladda om? 

Jag kan gråta för er skull. Jag skulle vilja ta er med på denna struliga resa genom alla år som gått. Låta er se och förstå hur allt gått vägen, eller inte gått vägen.

Jag försöker förklara för er, hålla er uppdaterade om nuvarande situationen. Känner allt för ofta att det inte ens går att förklara vettigt för er så ni hänger med i alla tvära kast och beslut. Det är nästintill omöjligt att hålla nära och kära uppdaterade. Därav denna blogg, men trots denna öppna kanal är det i lägen som dessa ändå omöjligt att förklara vad som sker.

Igår låg jag nästan dubbelvikt i soffan av magont och mådde allmänt pyton. Det var flera år sedan jag sist hade magkatarr, jag har klarat mig bra tack vare aloe veran och min inställning. Nu var det nog dock oundvikligt.. Efter veckor av stress, strul och ständigt ändrade planer klappade kroppen ihop. Jag förstår den och är imponerad den klarade sig så länge. Visar att man lärt sig ett och annat genom åren. 

Så, jag skulle ju vilja förklara men känner hur magen vrider sig det sista bara vid tanken att tänka alla tankar igen.

Jag får försöka en annan dag igen när jag mår bättre. Säger bara kort, efter ett svårt beslut var den senaste planen äntligen bestämd och jag andades ut en smula. Då kom kropps kraschen. 

Sen imorse fick jag mail av min handläggare på Activa, min plan gick återigen i krasch. Det var numera kö till stället jag valt som arbetsprövning. Hur lång kö, vet jag inte än, det väntar jag svar på.. Men min utstuderade lösning försvann och jag måste börja om IGEN verkar det som. 

Jag har kraschat för stunden och min positiva anda har fått sig en rejäl törn men hold on, I'll be back! I always will.