Har liksom gått lite i ide känner jag... I alla fall med den här bloggen. Har inte haft någon lust att skriva ALLS. Även om det händer saker som kan vara mycket väl värda att nämna.

Jag har bara ingen ork alls, inte den minsta.

Jag var och tränade för första gången sen efter årsskiftet. Jag tog det ur lungt och valde endast lätta saker men tjii alltså vad slut jag blev. Jag däckade totalt den dagen! Det berodde inte bara på träningen gissar jag men det var verkligen den som drog proppen ur en. All energi och ork bara forsade rakt ut genom fötterna och det droppar nog än om mig...

Så resten av veckan har jag mest släpat mig igenom men idag ska jag åka till Linköping över helgen. Vilket jag verkligen ser fram emot! Att få komma bort lite! Plus att jag sen får träffa en kär vän, som verkligen aldrig ger en skuldkänslor för att man är trött eller så. Ja det gör bara saken ännu bättre!

För att åka och hälsa på folk så här, det tar en del på krafterna. Det var svårare förr när hon bodde utanför Halmstad för då blev tågresan lite för lång för att orka med. Så jag tycker det är toppen att gon flyttat högre upp i landet!! :)

Nu ska jag gå och packa och byta om från morgonrocken. (Har just badat...)

En vecka senare

Så nu har en vecka gått sen jag var sur som en citron.. Känner mig aningens på bättre humör måste jag ju säga! Tack och lov.

Värken är dock densamma men idag ska jag äntligen på massage! Ska testa ännu ett nytt ställe i stan så nu får vi se hur det verkar. Jag längtar i alla fall som en tok! Speciellt min kropp!

Sen sist jag skrev så har det hänt en del, bland annat möte med läkaren och arbetsterapeuten. Det gick bra och nu väntar jag bara på att få hem mitt nya läkarintyg så jag kan ansöka om aktivitetsersättning igen. Jag har dock inte fått tag i handläggaren på FK sen jag sökte henne sist. Jag meddelade dem att min ansökan skulle komma in lite senare än vad de angivit för sista datum då min läkare inte hade tid att träffa mig tidigare. Jag har dock inte fått något svar så jag känner den där klumpen i magen av att jag måste söka henne igen tills jag får något svar. Man blir ju väldigt skeptisk när det krånglade så extremt förra gången.. Så bara jag orkar ska jag försöka ringa henne igen.

I fredags på arbetsträningen gick det bra men jag kände att jag inte hade huvudet med mig. Så jag bad om uppgifter som inte var så krävande tankemässigt. Jag vattnade blommor, plockade ur en diskmaskin och stämplade några fakturor. Alldeles lagom!

I helgen var det byggkaos här hemma igen och vi förflyttades snabbt tillbaka till de kaos artade månaderna när vi renoverade som mest här i huset. Vi eller rättare sagt min händige sambo, en inhyrd snickare (även bekant) och en rivnings nisse rev en del av källarväggen för att kunna flytta en ytterdörr och sedan mura igen hålet. Vi hade dagarna innan plastat in hela trappen med väääldigt mycket byggplats, tejp av olika slag och lite extra lakan för säkerhets skull. Allt för att slippa damm. Det enda vi slapp var att jubla över att plasten höll tätt, för det gjorde den INTE. Vilket resulterade i att hela huset blev täckt av ett mycket fint vitt damm.... Jag är mer än glad att den helgen är över. Fy vilken dimma...

På fredags kvällen kom två kära vänner förbi och så åt vi mat som vi köpt på Coco Thai. Såå gott och jag har nog aldrig ätit såå mycket vid en och samma middag. Sen att jag drack vin för att varva ner och i ett försök att dämpa värken, att det gjorde så att jag virrig i kolan sjönk ner i soffan och blev totalt osocial.. ja.. det brukar inte vara så. Men tack för en mysig kväll den tiden jag var mera vid medvetande!

I lördags var vi ute och åt på restaurang med en vän till mig och hennes man. Det är en tjej från Karlskoga som jag träffat genom öppenvårdsteamet. Vi brukar ses ibland och fika lite, hon och jag men nu hade vi bestämt oss för en middag med våra respektive. Det var jätte trevligt och det var som om man träffat hennes andre hälft flera gånger innan! TACK för en jätte mysig kväll och tack så hemskt mycket för maten!

Nu ska jag kila ner och kolla tvätten. Nästa inlägg kanske blir lite roligare.. Det här kändes mest som mumboo jumboo.. =)

Och ja! Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten igen för att börja träna!

Sur som en citron?

Eller besk som något annat... Jag vet inte vad det är med mig men jag är inte på det muntraste humöret direkt. Har känt mig väldigt lätt irriterad och tårögd de senaste dagarna. Jag vet inte om det hänger ihop med den ökade värken eller om jag är sur för något jag magiskt glömt bort?

Känner mig verkligen arg som ett bi! Blir visst många liknelser men bättre är väl det än att kasta ut en massa fula ord till ingens nytta. Tja, jag väljer i alla fall att uttrycka det så. Känns lite mera vuxet då än den barnrumpan jag just nu kan känna mig som.

Vet inte när värken blev så här. Minns inte alls, om det bara varit i två - tre dagar eller en vecka eller mer. När värken blir så här så blir jag så avtrubbad från verkligheten. Jag kryper in i mitt egna skal och väntar ut stormen. Så det kan hända att jag glömmer saker jag lovat att göra eller samtal jag skulle ha ringt. Jag hoppas ni kan ha hjärta att påminna mig igen i så fall.

Värken är så envist onedbrytbar och jag står med händerna vridna längs med kroppen. I ansiktet lyser frågetecknet tillsammans med utropstecknet. Alltsammans samtidigt.

Jag blir nog så här arg och irriterad, när jag vet att jag gör det jag kan för att hålla kroppen i shack. Och tillgensvar får jag ingenting. När det inte spelar någon roll om jag vilar extra mycket eller länge för när jag väl ändå går upp sen är värken precis i samma nivå som innan. Eller så har den degraderats en liten nivå men så fort jag satt mig upp i soffan och tex satt upp håret igen. Eller så fort jag bara plockat upp handväskan och tagit fram kalendern, ja så är den genast lika hög och påträngande igen.

Då känns det så lönlöst att vila och dosera. Skulle jag sluta helt med det skulle jag givetvis bli mycket sämre så även om det inte mildrar något så fortsätter jag göra så gott jag kan. Fast då i slutändan efter ett par dagar eller veckor blir jag nog så här sur...

Sur på sin egen kropp som bara bråkar. Varför kan den inte bara lyssna på mig?

Att vara fånge i sin egen kropp, så som vissa av oss är, ja.. det är allt bra trist ibland.


Imorgon klockan tio ska jag på möte med min läkare och arbetsterapeut. Mamma följer med som extra minne och öron. Vi ska träffas för att min läkare ska skriva ett nytt intyg för min nya aktivitetsersättningsansökan. Domedagen är på fredag redan, dvs då FK egentligen ska ha fått in mitt intyg och ansökan. Jag har dock bett dem att inte stämpla mig som frisk än även fast de kommer att få min ansökan senare än fredag. Så jag hoppas att de lyssnar! Och att jag sen kan ha lite mera tur och flyt med denna ansökan så jag slipper leva i limbo i x antal månader igen.

Min nuvarande aktivitetsersättningsperiod går ut vid nyår och det är alltså från och med januari nästa år jag nu ska ordna med en ansökan. FK är inga snabbt handlande myndigheter och därför måste de ha god tid på sig.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men det får nog räcka för dagen. Allt advokatpyssel ligger också och gror i citronens sura saft men jag bör nog inte bita i citronskivorna mer idag.

Om en timme ska jag vara på Ortopedteknikens mottagning på USÖ. Jag ska dit och se om de kan hjälpa mig med mina ömma fötter! Hursch... jag tycker INTE alls om att sticka upp fötterna i ansiktet på folk, ännu mindre främlingar... Men för den förhoppningvis goda sakens skull kommer jag givetvis att göra det ändå.

Jag har länge haft ont i mina fötter från och till. Har fått sätta på mig gympa skorna inomhus för något år sen, innan jag fick mina innetofflor. I samband med flytten hit (måste bara ha varit en slump..) så fick jag extremt mycket ondare i fötterna. Jag ville inte ens gå på dem med tofflornas mjuka dämpning. Efter lite grinande från min sida, i form av besvärande ansiktsuttryck, ringde jag vårdcentralen och det är på den visan jag nu ska till Ortopedteknik.

Så önska mina fötter lycka till att de inte stinker eller skrämmer slag på någon!

PS. Funderar på att slå klackarna i taket och ringa sjukgymnasten också angående min värkande axel.. Sjukstugan nästa?

Musik

Hade tänkt blogga nu och berätta om alla grejer som måste fixas med försäkringskassan, läkarintyg, försäkringsbolag och advokat. MEN! Kände att jag inte ville lägga tankar och energi på det en härlig lördag! Men det är mycket på gång.

Även fast kroppen värker och mina armar strejkar ( blir så när jag duschat och tvättat håret.. ) så känner jag mig lycklig! Mycket för att jag orkar lyssna på musik just nu! Musik är ett stort lycko piller för mig men de senaste åren har jag inte alls kunnat lyssna så ofta som jag vill. Förr hade jag alltid på radion i bilen eller en cd men de senaste åren har radion i bilen ärligt sagt typ varit på två gånger.

Min hjärna klarar inte av att sålla bort intrycken som strömmar ut ur högtalarna. Det blir för mycket och jag kan inte koncentrera mig på det jag håller på med eller höra om folk pratar med mig. Det är detta som är på bättringsvägen och jag är så lycklig för det!!!

Jag kan fortfarande inte lyssna på musik om någon pratar med mig. I alla fall inte om de vill att jag ska vara närvarande. Det kan gå ett tag om jag är utvilad men endast ett tag. Jag kan dock ha på musik ett tag nu när jag är hemma själv. Det är så roligt!

Så nu ska jag poppa några favoriter och bara njuta och skråla med för fullan hals!! kanske lite ful dans också, det hör till.. Eller hur Sis?

Ha en härlig lördag för det tänkte jag! Njuta av allt smått!

Friiiiiiday!

Nu är det äntligen fredag och jag tar helg! Precis som alla andra!

Har haft en bra "dag" (två timmar..) på arbetspraktiken så jag känner mig så där lycklig igen. Smärtan är som den är, eländig och extremt lätt retad. Jag mååååååste gå på massage..

Nej nu ska jag ta och kila ner till min sambo. Är så kvavt här uppe vid datorn och jag vill inte öppna fönstret för grannen eldar så det luktar skit...... Tack och hej för mig!!

PS. Ikväll blir det Idol mys med mina Idoler. Swahnmärkt och Dahlström plus grodan!

Jag känner mig överkörd av en ångvält idag...
(försökte lägga in en fin liten bild här men jag lyckades visst inte så bra för bilden blev typ större än hela inlägget.... typiskt mig och datateknik...)


Flera nätter har jag vridit och vänt mig mer än vanligt i sängen. Har haft mera ont i nacken på sista tiden, det är väl höstens känningar men det blev inte bättre sen jag rammlade i trappen. Hm... vet egentligen inte vart jag ville komma med de orden? Finns risk att detta inlägg mest blir svammel..

Känner mig totalt urpumpad på alla de små krafter jag kan ha! Hela min kropp värker som om jag blivit överkörd av en ångvält efter jag sprunigt ett maraton lopp. Jag sov som en stock i natt även fast jag vaknade väldigt många gånger och fick byta ställning. Så är det varje natt men inatt var jag inte vid medvetande när jag rörde mig där i mörkret. Jag bara kände att min kropp gjorde det medans mina ögon var fastklistrade med super lim.

Igår kväll var jag, M och svärmor på Ikea och skulle beställa en bänkskiva till den stundande köksön vi ska bygga i vinter. Jag hade hyffsat med energi när vi åkte dit men efter att ha väntat i över en och en halvtimma på hjälp, ja då hade min kropp sen länge lagt av. Den tvärslocknade och jag mådde bara mer och mer illa. Värken började bli kvävande och jag kunde inte riktigt fokusera på verkligheten. Så väl hemma hade jag svårt att slappna av men efter en si så där fyrtio minuter började jag väl landa i soffan.

Jag tror verkligen det var som att dra proppen ur badkaret igår, där på Ikea. För idag är jag så slut. Ibland är det svårt att inse vad dessa fallgropar beror på. (fast.... i skrivande stund inser jag ett och annat som påverkat... födelsedags firande hos min mommo och moffe på dagen... dock snoozade jag närmare en timme när jag kommit hem... tydligen så räckte inte det. då har jag dock lärt mig något nytt..).


Så idag hade jag egentligen planerat att ordna lite saker på stan men jag får inse min kropps begränsningar och ENDAST vara hemma hela dagen. I soffan föreslagsvis eller här. Ikväll är det stick mys hos vännen och även grannen. Jag ska slappa mitt bästa nu på dagen så jag kanske orkar det ikväll!

Svensson liv och en axel på fel plats

Måndags kvällen är nu här och middagen är avklarad, undandiskad och matlådor fixade. Diskmaskinen är igång och likaså tvättmaskinen med dagens andra skörd. Vanlig vardags måndag alltså.

På förmiddagen tog jag en promenad med hunden, en god vän och hennes lilla dotter. Jag fick köra vagnen medans T fick hålla i Zimba då han har en stark tendens att dra i kopplet när man är ute och går. Speciellt när man går med någon annan än de som tillhör familjen. Vilket jag blir fruktansvärt dålig av fysiskt. Tack för att du gjorde det möjligt för mig att gå ut tillsammans med er!

Jag har nu kommit ett snäpp närmare att boka privat lektioner med hundinstruktör igen. Telefonnumret ligger på skrivbordet här nu.

Helgen har varit bra men i arbetets tecken. I alla fall för min sambo. Han har fixat en massa el i ett stall som håller på att växa fram ute på landet hos svärföräldrarna. Jag själv spatserade runt på deras ägor och njöt av hösten. Plockade lite svamp också!


I fredags förmiddag gjorde jag en störtdykning i trappen här hemma. Min reaktionsförmåga var ändå rätt bra för jag slängde upp armarna framför kroppen för att undvika att smälla i hela ansiktet i trappen (var på väg upp). Typiskt nog var jag inte tillräckligt snabb så armarna hann inte hamna riktigt så som jag tänkt.. Vilket resulterade i att vänster axel knuffades ur led varvid jag kippade efter andan och miste synen för ett ögonblick. Dock hävde jag fallet! Tur som var hoppade axeln rätt igen när jag reste mig till stående och tyngden av armen gjorde att den föll på plats. Paff och i skuggan av enorm smärta pallrade jag mig upp för trappan och sjönk ihop i en stol. Puh! vilken pärs...

Så nu sitter jag här med en axel som ännu värker och hela armen är försvagad. Jag kan dock använda armen men det är klart det känns. Jag funderar bara om man bör göra något åt det hela eller om det får lösa sig med tiden liksom..

Nu ska jag ta och ringa min kära syster yster och sedan slumra i soffan till Ullared och Svenska New York fruar! Imorgon börjar tidens bästa serie! Desperaté Housewifes!! Och dagen efter det Grey´s! Yeejj!!

Arbetsträning

Idag har jag varit på arbetstränings platsen för andra gången. Det var roligt att komma tillbaka idag även om jag däckade i soffan efter förra fredagen. Jag var där idag från strax innan tio till kvart i tolv ungefär.

Det är så roligt att få se lite människor! Att få vara med! Att någon säger "Hej! Hur är det med dig idag?". Det är så roligt! Jag ler. Jag skrattar och jag finns.

Jag sorterade papper idag med, samma hög som sist. Den har sin lilla plats där den ligger och väntar på mig. Ingen press eller stress att prestera. Det är väldigt bra att pyssla med sådant som inte har någon tidsgräns. Jag är inte den snabbaste men det jag gör blir bra. Jag gör färdigt det jag håller på med och jag är extremt noggrann. Så jag har kvalitet med inte kvantitet eller effektivitet. Som jag kanske hade mer av förr men det börjar kännas mer och mer okej. Eller så är det bara känslan av att få göra något som uppfyller en just nu. Ibland tänker jag fortfarande att jag bara vill prestera en massa. Arbeta snabbt och effektivt. Avverka massor med högar av papper för att få känna sig duktig och välbehövd.

Tankarna kommer nog att susa fram och tillbaka under denna start av arbetsträningen. Må så vara då. En del tankar kommer ut i ord här och en del andra stannar inne hos mig.

Jag var slut när jag kom hem idag med. Fast det tar ett tag att varva ner och inse det. Jag är så koncentrerad och spänd när jag är iväg och gör saker så jag har svårt att känna hur jag mår. Det är först när jag landat hemma som jag verkligen kan svara på hur jag mår.

Så jag åt min matlåda och varvade ner innan jag däckade i soffan i närmare en timma. Nu känner jag mig hyffsat fräsch men energin och uppmärksamheten är nog avverkad för resten av dagen ändå. Sakta men säkert tror jag att jag kommer att kunna bygga upp mer av det förrådet. Eller att jag i alla fall ska kunna fylla på det igen med lite sömn efter aktivitet.


I samma veva som jag börjat arbetsträna har jag också gått på min sista akupunktur. Jag var där igår, torsdag, för sjunde gången och jag har tyvärr inte märkt någon skillnad alls. Jag gav det verkligen ett ärligt försök men efter att vi disskuterat mitt fall och hur jag verkligen inte kännt något alls så beslutade vi att det var slut för mig. Det känns väl en smula tråkigt att det inte fungerade positivt på mig men det känns skönt att slippa gå dit och bara bli "plågad". För även om jag verkligen reagerade på nålarna som hon stack så hände inget mer sen. Hade varit skönt om huvudvärken kunde släppa lite men jag kanske finner något annat knep senare i livet!

Samtalen på St. Lukas har också i denna veva minskat drastiskt. Från en gång i veckan till cirka en gång i månaden ska det bli nu. Det är väl egentligen samma historia där. Det ger mig inget. Visst kan det vara skönt att prata om vissa saker men det är verkligen inte på den nivån att jag behöver ett samtalsstöd för det. Jag trodde att jag behövde det än med tanke på hur extremt dåligt jag mått psykiskt för några år sedan. Som man säger så läker tiden sår och det är så med mig med har det visat sig nu. Det är väldigt skönt!

Jag hade mycket tunga bördor i själen för något, några år sedan men eftersom jag inte fick någon hjälp då var jag tvungen att gå igenom det själv. Vissa saker läkte tiden ut och andra fick kanske min älskade sambo ta del av. Jag är glad att jag mår så mycket bättre nu och det var verkligen som ett bevis på det nu när vi bestämde att trappa ner på samtalen eller eventuellt sluta helt.

Så det är som ett avslut för mig nu. Ett stort och betydande avslut. Tacka för mig och stänga igen dörren till allt det där mörka och hemska. Inte låsa dörren helt för ibland kanske jag vill titta in där igen och minnas. Samtidigt håller jag på att sätta upp karmen till min nya dörr. Den dörren som jag så länge har legat och försökt se i framtiden men aldrig ens sett en flisa av. Så obeskrivligt långt borta var den och nu plötsligt är den här!

Tänk vad stort en liten praktikplats kan vara för någon.....