Sjukstuga än! Idag är mormor här. Skönt!

Bröllopsfest på lördag, hoppas jag hinner bli piggare! Ludvig ska sova över hos mormor och morfar då också. Hoppas han med blivit piggare.

Dagis beslut måste tas tills på måndag. Svårt!!!! Orkar inte skriva alla funderingar nu. Uppdatering kommer.

Rosslande gris

Ligger i soffan med en sjuk bebis på magen. Han låter mer som en rosslande gris än sovande bebis.. Stackarn!

Inne på tredje hela dagen han vägrar äta. Bara lite välling går bra ibland!

Kom iväg och hälsade på på dagiset idag. De tyckte vi var välkomna även om vi var förkylda. De hade ju så många andra snor kråkor där ändå... Dagiset var mysigt och personalen trevlig. Kändes bra men känns ändå inte helt rätt... Ska sova på saken! Känns lite som att Ludvig är för liten än. Speciellt för att börja på en avdelning med blandade åldrar. Det är ju både positivt och negativt. Ja magkänslan är viktig! Så.. Får sova på saken och diskutera med pappan om hur han upplevde det också.

Annars blir det inte många knop idag.. Trött, hängig och risig. Sur för jag inte kan träna!! Gick ju så bra med två gånger i veckan! Hoppas jag kommer igång igen!!

Idag har vi lappat ihop dagen tack vare underbara morfar!

Morfar kom några timmar på dagen så kunde Magnus åka och jobba lite. Stackars min man har kaos på jobbet och en sjuk familj att ta hand om.

Kan man sätta sin man på en guld tron och hissa honom till skyarna med stående ovationer från mig och vår son?

Hur uttrycker man enorm tacksamhet när man fysiskt inte orkar någonting?

Det var ju till och med mannen själv som bakade den goda sockerkakan på söndags eftermiddagens sjukhus hem.

Jaja.. Imorgon är en ny dag och det är pappa dagen så han ska vara ledig från jobbet oavsett. Vilket passar himla bra!

Dock skulle vi gått på besök till ett dagis vi fått plats på men känns inte så passande... Får se hur morgon dagen verkar! Och vad dagis personalen säger!

Faran för magsjuka är tydligen inte över än då ytterligare ett barn från kalaset nu insjuknat.... Vi håller tummarna här!

Kort sagt, helgen blev inte som man tänkt sig.. Ligger däckad i soffan, har blivit sjuk inatt och Ludvig är inte heller kry.
Pappa Magnus tar hand om oss!

Bara att hoppas man blir frisk till nästa helg då vi ska på bröllop!

Annzi- tack för din länk!! Mycket intressant läsning! Barnmorskan sa till mig, innan Vigge föddes, att jag inte hade det. Men nu när jag läser symptomen och all annan fakta så stämmer det ju lite för bra...... Dags å ringa VC ändå kanske?

Totalt tvär slut. Länge sen det var jobbigt att ens blogga...

Efter kalas med föräldragruppen och ensam dag med Vigge krävdes det bara ett halvt glas vin för mig. Innan min värld snurrade och jag själv hamnade i koma liknande tillstånd. Känner mig helt väck än... Borta med vinden (vinet) !

Får man gå och lägga sig kl nio en fredag kväll?

Magnus blev tvungen och jobba imorgon så vi får se hur vi löser den dagen. Jag kryper nog till sängen nu.. Om jag inte däckar på vägen. Go natt!

Så nöjd!

Sitter totalt slut i kroppen och groggy av tabletter men jag gjorde det!

JAG GJORDE DET!!!!

Efter en riktigt skräp dag och med jobbig nack- och huvudvärk tog jag mig till gymmet ändå! Jag bet ihop, vägrade känna efter, tänkte bara Petra vs. Petra! Nu j*vlar!! Japp.. Så tänkte jag och nu måste jag erkänna och skryta att jag är så nöjd över mig själv!

Att ta sig iväg trots tunga motstånd ger extra må bra belöning för själen efteråt.

Fysiskt får kroppen ta smällen nu men psykiskt är jag lycklig! Och det var det värt!

Nu, svettas bort alla trista tankar!!

De drömmarna igen...

Idag är jag i drömmarnas värld.... Har nämnt det för er tidigare, ibland hamnar jag där och då blir oftast hela dagen förstörd. Letar alltid efter något sätt att ta mig ur det brinnande järngrepp som bränner mig så hårt. Ibland lyckas jag men många gånger inte.

Idag verkar vara en sådan dag. Hoppas på att jag ska lyckas ta mig iväg på träning ikväll och att jag då kan få göra mig av med den ilska, den enorma lamslående sorgen och smulan av uppgivenhet. Låter det hårt? Ja kanske låter en aning överdrivet och i högsta laget men det är just så det känns. När jag sitter här i soffan och verkligen känner efter. Så ärligt som jag en gång bestämde mig att lägga gränsen för min sanning. Om mitt liv.

Många gånger vill jag än idag inte alltid vara så ärlig om sånt som gör så ont i mig. Fast jag bestämde mig för att vara det en gång när jag fått nog av livet som deprimerad. Det fick vara nog liksom!

Jag tänkte då, och anser fortfarande i högsta grad att om man går genom livet utan att vara ärlig mot den enda personen man har. Sig själv. Då kan inte själen må speciellt bra. Om man hela tiden ler och säger allt är bra fast kroppen gråter på insidan. En riktig vän slutar väl inte älska en bara för man inte är perfekt felfritt glad? Och man kan faktiskt vara glad även om man är ledsen har jag upptäckt. Fränt va?

Om jag tillåter mig själv att rycka på axlarna åt all värk, skratta åt min ibland så eländiga kropp. Så känns det ändå för stunden, mitt i allt det jobbiga. En smula bättre, som om det ändå finns hopp. Kanske inte just då men kanske nästa dag!

Fast det här med drömmarna och livs planer man haft... Det är nått jag jobbar med jämt. Att komma vidare i eller att komma ifrån men jag verkar ju inte lyckas vidare bra än tyvärr...

En sån här dag är jag på vippen att söka något spännande jobb ( heltid) , sälja hus och hem, investera i något intressant projekt jag tror på och bara ta familjen och dra till Arlanda och vidare ut i världen och se vad den har att erbjuda oss, MIG!

Jag vill bara blunda åt alla "problem", Fkassan, försäkringsbolag, advokat och främst min egna skada. Vill inte känna mig så begränsad av min egen kropp! Vill inte känna mig så kvävd av den där jag ser drömmar uppfyllas hos människor runt omkring mig.

Fast å andra sidan blir jag vansinnigt förbannad på mig själv när jag tänker och känner så. Skäms för mina egna ord när jag är så ärlig här. Skäms för att jag samtidigt tycker att jag är en mes som klagar och säger att jag är så hindrad från mina drömmar. Vem förutom JAG säger att jag är hindrad från mina drömmar!?! Det är ju JAG som bestämt att mina drömmar inte går att uppnå, det är ju JAG som inte ens vågar försöka...

Och då, det enda ordet som ekar i mitt huvud är LEV


JA... Om det vore så lätt... ;)

Nyvaken bloggis

Helgen passerade fort, nyss vaknat ur min måndags snooze. Liten sover än. Känner hur armar och speciellt händer värker något enormt just nu. Varför undrar jag? Någon krämpa som sitter kvar sen graviditeten. Tycker det borde gett sig nu!

I fredags mös vi med familjen Dahlström och lilla Emilia. Underbart att se en sådan liten knodd! Kändes magiskt att hålla i en sån liten filur. Har inga minnen från Ludvigs första tid, allt är bara som i en dröm. Långt borta och oförståeligt. Denna lilla tös var så liten och söt! Kändes som att hålla i bomull..

I lördags var det svensexa och 30 års fest. Ludvig fick mysa hos mormor och morfar hela dagen. Egentligen skulle vi, hela familjen gått på 30 års festen men svensexan för Magnus vän krockade tyvärr med festen. Så han roade sig med paintball och bastning och jag fick en halv dag hemma själv innan festen!

Jag hade gärna haft med mig Ludvig på festen då barn var varmt välkomna och festen började tidigt. Tyvärr är det i sådana lägen, när det är något jippo och jag är ensam med Ludvig. Då är det väldigt svårt att få till en bra upplevelse för mig. Jag fixar inte allt ståhej samt ta hand om Vigge Vilding med alla lyft och passning samtidigt. Då blir jag ut knockad snabbt ur svängen.. Är svårt att sätta ord på exakt hur jag mår då och vad som händer med kroppen.

På söndagen blev det korv grillning i solen med två familjer ur föräldragruppen. Super mysigt! Ludvig försökte krypa runt i snön i sin alldeles förstora overall.. Kul och gulligt men svårt för honom! Efter det åkte vi tillbaka till hans mormor och morfar och blev bjudna på middag. Vi hade knyckt honom lite tidigare än planerat från dem då vi så gärna ville vara med och grilla korv! Blev en mysig söndag för själen! Ludvig total däckade efter grillningen så pass att vi kunde klä av honom på golvet och han sov som en stock genom overall, tröja, vantar och sockor... Trött liten!

Snart dags att ta sig upp ur soffan och fixa lunch. Om nån timma ska vi på vårt första besök till tandläkarn då Ludvig råkade slå sig på munnen i helgen. Tydligen rutin att göra en kontroll då. Så vi får göra första besöket till något skojigt så han inte blir rädd för tandis!

Och, i kampen Petra vs. Petra är det full fart! Ikväll blir det test av passet Indoor Walking på friskis! Jag ser redan framför mig hur svetten rinner längs min panna och jag är tomat röd.... På't bara!

Haft en mamma ur föräldragruppen och hennes son här idag. Super mys att se grabbarna utforska världen! Och så nyttigt att dela småbarns funderingar ihop.

Nu blir det lite fredags bakning! Ikväll ska vi till Dahlströms och hälsa på "vår" nya familjemedlem som bara är några dagar gammal!! Som vi har längtat!!

Så nu ska jag dra igång vispen så kakan blir färdig i tid till avgång!

Helt klart en härlig fredag! Snygg i håret är man också ;)

Lång och härlig dag!

Idag har vi haft besök av Fia och Vilde här nästan hela dagen. Grabbarna busade runt och vi stora snackade strunt, perfekt.

Sen kom svärmor för avlösning så jag kunde vila och åka och träna. Så nu är mjukis byxorna på och jag ska göra nyttiga pannkakor till kvällis! Mums!

Imorgon är det mormor dag, längtar som vanligt. Plus att jag ska till frisören! Wiiee!

Idag blev det tydligen snöskottning som träning! Det är något jag har grymt svårt att låta bli.... Även om jag vet i kropp och själ att jag borde i allra högsta grad.

Är man då dock ett snö älskande monster som jag... Som alltid drömt om att jobba extra med att ploga snö nätterna igenom.... Ja... Då är det liiite svårt att låta bli lössnön som fallit decimeter tjock..!

I just love snow you know... :)

Valde ju alternativ nummer tre härom dagen.. Minns ni?

Har hittills lyckats träna tre gånger på Friskis sen jag köpte mitt kort förra måndagen. Min önskan och tanke är att träna två gånger i veckan. Tre skulle vara toppen men man får mer se det som bonus om det hinns med.

Det blir varierad träning. Just nu har jag bara testat jympa medel och bas samt gymmet. Nästa test blir indoor walking och sen spinning. Har inte lagt upp nån plan på det heller utan väljer det jag helst vill själv just den veckan! Har köpt ett kort så jag kan gå på allt samt boka. Möjligheterna är oändliga! Eller hur?! :)

Idag är det ingen Friskis träning. Har försökt lägga dem på måndagar och onsdagar då jag har hjälp dagen efter. Man vet ju aldrig riktigt hur min kropp reagerar och kan ju hända man inte kommer upp ur sängen en morgon. Fast å andra sidan kan man väl rulla ur... ;)

Skämt och sido men jag ser detta verkligen som en match mot mig själv. Än så länge är jag fast besluten om att verkligen kämpa mig iväg och träna två dagar även om kroppen värker! Då är det tanken som måste segra över kroppen men det går att styra mer än man tror.


Fick idag äntligen (!!) beslutet om min aktivitetsersättnings ansökan! Den blev godkänd och jag kan därmed slappna av en smula då jag vet att ekonomin i alla fall är ok ett år till! Wii!! Så jag fått jaga dem (försäkringskassan) om detta beslut. Halvvägs in i januari och här stod man utan besked.. Kul! Not.. Men nu så!! Dock kan de inte säga när jag kommer få mina pengar/ersättning eftersom beslutet nu ska sändas för registrering och uträkning..... Pengar till sommarn eller? Lider med alla ensamstående i samma sits.... Hur klarar de sig? Jag har i alla fall en man med lön!

Dagis besked väntar vi också på. Skulle fått svar för några veckor sen..
Allt känns så osäkert just nu men jag vet att det ordnar sig. Det gör det alltid. Det är nått jag lärt mig efter alla år.

Lägg ner oros stressen. Det ordnar sig! På ett eller annat sätt! Don't worry, be happy skulle man också käckt kunna säga..

Måndag kväll.. Nyss ätit lite skorpor och ska strax mysa med en kopp te. Kroppen värker efter en intensiv dag.

Intensiv på det viset att det var jag som hade hand om Vigge vilding idag. Måndagar, onsdagar och fredagar är jag mamma ledig helt själv. Tisdagar är Magnus pappa ledig och torsdagar är mormor här och hjälper mig.

Han är högt och lågt och över allt just nu. Glad och busig och så nyfiken! Det är underbart verkligen fantastiskt att se!

När Magnus kom hem slängde jag i mig lite mat, trotsade tröttheten och värken och drog iväg och tränade.

Under den timmen av passet var värken och tröttheten som borta. Det var bara jag och alla andra! Så skönt att träning också kan ibland tränga undan värken för en stund.

Nu, är det andra visor men jag är ändå nöjd! Jag har i alla fall gett kroppen en match idag igen! Kampen är i full gång!

Favorit soppa och bästa gratinerade hummern! Allt med bästa vänners sällskap. Vad slår en sådan lördag!

Har en sovande bebis på magen... Hur länge räknas han som bebis? Han är ju rätt stor nu! Han snusar riktigt gott nu igen i alla fall..

Hade bäddat ner en mätt och belåten bebis ute i vagnen. Ätit min egen lunch och krupit ner i soffan. Dags för min välbehövliga snooze stund! Pyttsan heller, liten vaknade otröstlig alldeles för tidigt. Gick inte att söva om i vagnen, nix. Så ja nu ligger jag här med en sovande jätte bebis på magen! Han snoozar gott men inte jag. Jag bloggar ju uppenbarligen. I en doft eller lukt av fisk.... Potatismos och lax andedräkt har bebis. Inte den bästa av dem alla...

Det är ljuvligt med fredag i alla fall! En sömnlös natt passar ändå okej när den infaller till en fredag. Då kan man njuta av helgmys känslan i alla fall! Och sen några extra koppar kaffe!

Har slagit på stort nu och köpt ett träningskort på Friskis och Svettis! Ja som alla andra nyårslöften tänker ni! Mjae... Jag har inga planer på att bli beach fit till sommaren 2013, nä jag tänkte mest ge mig in i matchen om min egen kropp.

Petra vs. Petra liksom!

Efter jul och nyår är och har det varit tungt. Kroppen är besvärlig på alla sätt och vis. Jag är förbannad på den för jag vill så mycket mer. Orkar inte ha så förbaskat ont hela tiden längre! Vintern är ju värst och nu med en vilding hemma som börjar bli heffaklumps tung för mig. Ja då blir det inte lättare!

Som jag ser det har jag typ två eller tre val.

1. Äta så mycket tabletter att jag tappar insikten om vad som är verklighet och ej. Samt blir tablett beroende och vad nu allt det innebär. Plus ej vara kapabel till att vara ensam med min son.

2. Välja att gå ner mig och bli livs deprimerad (igen!). Tycka mest synd om mig i hela världen och bara älta allt tungt. (Been there, done that! Check!)

3. Gå in med kroppen som insats och träna skiten ur den! (Och ja, jag refererar kroppen som "den" eftersom jag i detta nu är mest förbannad på min kropp och känner att mitt JAG står utanför den.)



För mig är detta ett enkelt val. Nr 3 !


Why?
Det tar vi sen! Nu har jag en ålande bebis på magen som tittar på mig med nyvakna ögon! Ciao!

Somnade visst som en stock!

Vips så blev liten trött efter alla morgon rutiner. Han somnade i min famn och jag lyfte över honom i sin säng. Sen somnade visst jag med i soffan... Som en stock!

Yrvaken känner jag mig nu! Tvingar igång mig med lite blogg ;) Snart kommer Tessan hit på en social stund! Kul!

Ska man kanske försöka få in nått i tvättmaskinen också? Det behövs verkligen! Men orken till å springa i trappor med tvätt har totalt uteblivit de senaste veckorna. Det tar emot nått så enormt! Fast nu börjar tvätthögarna svämma över och då har jag svårt att inte bli stressad över dem... Annars är jag rätt bra på att tänka bort dem! :) Lite tvätt och skit i hörnen gör mig inget. Bara när det svämmar över....

Nytt år

Då var det nytt år då och senast jag skrev var i början av november. Vad hände med december?

Jo en trött och sliten mamma kämpade på hemma med en son som ändrade rutiner och plötsligt sov sämre bla. Mindre natt sömn gav genast mindre ork. Marginalerna är små, mindre än halmstrån kan jag tycka.

Annat hände säkert också men jag minns inte så mycket nu. Minns bara hur trött och tungt det kändes. Slitsamt. Längtade efter jul ledigheten. Den kom, och var underbar! Vi myste som familj och tog dagarna lite mer som dom kom. Fast med mycket på gång ändå. Tröttsamt men roligt och hanterbart på ett helt annat sätt när man är två om Ludvig och inte ensam.

Nu är det nytt år och jag ligger utslagen i soffan. Har gjort som säkert så många andra nyårs löften.. Köpt ett träningskort.

Fast jag vägrar se min träning som något nyårs löfte om att "2013 är året då jag ska bli beach snygg å hurtig som få!"

Nej, jag bara har total tröttnat på min förbaskade kropp. Total tröttnat på att ha hållning som en tom soppåse! Total tröttnat på tröttheten som är lam slående. För att inte nämna denna förbaskade jäkla värk hela tiden! Motivationen är fortfarande en smula för mycket bortblåst för att jag verkligen ska komma igång nu..

Jag hoppas jag kan hitta den genom endorfin kickarna man får av att äntligen få träna sådan träning jag tycker är kul! Så jag hoppas och tror blåögd på att om jag bara biter ihop och kör ett par pass eller två så kommer motivationen stiga!

Annars efterlyser jag även bra tips på belöningar eller belöningsmål att ge sig själv längs vägen! Tips någon?