Ingen söndags ångest

Härliga underbara söndag!

Igår maxade vi slutet på dessa intensiva veckor med 1 års kalas för Ludvig. Det var släkten som kom och firade detta mirakel med att ha blivit en familj. Mat, tårta, ballonger och massor av paket. Härligt häng med släkten och avslutningsvis Melodifestival mys med föräldrarna och svärisarna.

Idag var vi rättvist rejält trötta efter allt ståhej men solen sken och en oplanerad söndag med familjen avnjöts! Familje promenad med en lycklig hund som spratt av vår känslor! Spontan fika med Helen och sen lite renoverings pyssel med Ludvigs rum som snart är klart!

Värken har varit fruktansvärt envis och intensiv den senaste veckan och tabletterna vill inte hjälpa. Jag hoppas bara det är kroppens sätt att meddela mig att nu är det nog. Att det nu blir bättre när jag får mer hjälp hemma. Inte lika mycket ensam tid med Ludvig.

Nu ska jag blippa på paddan i soffan och njuta av vetskapen att pappan är hemma imorgon! Och jag, jag ska till frisören! För på tisdag ska vi ta 1 års kort hos fotografen!

Äntligen är just denna fredag här!

Som jag längtat! Räknat ner och känt som att denna fredag aldrig skulle komma. Nu är den här! Och solen skiner med och takdroppet visar att våren är på väg! Kan det bli bättre?

På måndag kommer Magnus att vara hemma och vara pappa ledig. Så himla underbart! Ledig måndag, tisdag och börjar senare på onsdagen. Torsdagar kommer fortfarande mormor. Vilka ljuvliga veckor jag har framför mig! Kanske börjar livet bli lättare igen! Kanske jag kan hitta tillbaka till mig själv en stund? Kanske kan jag uppleva föräldraskapet på ett helt nytt sätt nu när allt inte bara blir så tungt!

Och efter dessa två (tre?) tok intensiva veckor när Magnus jobbat massor. Är det ljuvlig medicin för själen att få andas ut i solsken!

Som jag längtat. Nu är du här underbara fredag!