Trött, sliten, förvirrad men ändå hoppfull

Så nu är det äntligen fredag, det innebär att veckan lider mot sitt slut. Jag har haft en vecka fylld av många saker, roliga och jobbiga. Jag har känt ångesten där inne i bröstet varje dag, ångesten över att jag vet att så fort jag får tid att slappna av kommer jag dåsa ihop till en rutten säck potatis. Hård på utsidan men ack så mjuk och sprucken på insidan. Ibland blir det sånna här veckor. Hur jag än planerar och fixar, för ibland så kommer det saker utifrån som inte går att ändra på. Då spelar det ingen roll hur noga jag har planerat dagarnas aktiviteter i min kalender. Det är när sådana veckor kommer som jag absolut inte ens finner någon ork till att ringa eller sms´a mina vänner. Det är inte att jag inte vill. Den enda anledningen är att jag inte orkar. Det här är en skada som har gjort mig sådan, det är inte ett val jag gjort själv. Jag hoppas innerligt att ni kan förstå. Så många tårar jag fällt över att jag inte orkar. Att ständigt känna press och stress. Att ständigt känna sig som en dålig vän för att jag inte orkar. Men jag får inte stressa! Jag får inte det! Jag klarar inte det! Om jag har en ledig förmiddag i en vecka som är fylld till max, ja då orkar jag inte ens ringa och säga hej. Så lite kraft har jag. Citerat ur mitt häfte; " När tröttheten når en kritisk nivå sänks förmågan att fungera i vardagliga situationer och stressen ökar. " Tröttheten är ständigt under den kritiska nivån en vecka som denna. Jag känner att jag inte orkar tänka, jag inte orkar prata, jag inte orkar lyssna. Det räcker med att hålla mig stående och vaken. Ska citera mera från mitt häfte en annan dag, det står så mycket bra om hjärnskador och just denna trötthet. Som inte är som "eran" vanliga trötthet när ni däckar i soffan efter jobbet, detta är något helt annat. Tyvärr.

Imorgon är det bröllop!! Kan inte förstå att min vän ska gifta sig! Herregud det går bara inte in! Ska bli så roligt att se henne bgå ner för altaret men jag kan inte ens föreställa mig det! Nu är jag dock redo att stupa i säng. Har varit på svärmors födelsedags grill fest. De andra är kvar än men jag gick ensam in.. Zimba ligger här vid mina fötter. Skönt att slippa känna sig så ensam. Alla andra är ute och umgås och här sitter jag och lyssnar på när de skjuter lerduvor... Något som jag mer än gärna också skulle vilja göra................ God natt mina vänner!

Sommar & Sol

Underbara väder! Jag svävar på moln! Värmen bara mjukar upp min ömma nacke och axlar så jag nästan känner mig "hel" emellanåt! Så jag älskar denna värme!

Veckan känns fortfarande tuff och lite ångest artad men nu är det onsdag och jag har klarat att hålla huvudet ovanför ytan hittills. Vilket gör mig posotiv inför resten av veckan. Mötet på USÖ igår pushade mig lite i rätt riktning också för hon hjälpte mig att ladda om, tänka om och planera ihop det sista. Hon är så go min arbetsteurapeft! Skrattar gör vi också för ibland är hon bara för rolig! Dock var jag hel slut igår, var lite mycket där med handling på kvällen men det var ett sådant där nödvändigt ont. Skönt att ha det överstökat för om en timme ska jag åka och hämta en kär vän vid stationen som jag inte sett på lääänge! En tjej som jag lärde känna när vi skulle ut och leva loppan i USA. Det är bara hon som förstår den där USA känslan som man fick.. Jag känner mig mesig med mina ynka tre månader där men ändå så blev jag frälst och jag tjatar nog ihjäl henne varje gång vi ses om ditten och datten från USA. Bara för att få ännu en gång smaka liite på kakan som jag så gärna ville ha kvar. Hon kommer idag och åker hem imorgon, snabb visit bara för att jag ska orka med bröllopet på lördag! Och innan lördagens bröllop är det middag på manillagatan (soft!), veterinär besök (IGEN!) , fönsterputsare på besök och svärmors födelsedags grillfest! Hej kom och hjälp mig! Nej då, jag ska klara det här. Jag vet ju nu lite mera hur jag ska försöka gå till väga och jag längtar faktiskt, speciellt till bröllopet, för att testa mina nya strategier. Ibland kan man längta efter underliga saker.. Men härligt är väl det!

I förmiddags hade jag planerat in vila men igår när L messade och frågade om vi skulle ses så hundarna fick leka lite så kunde jag inte motstå det. Jag funderade gott och väl men bestämde mig att det där var ett sådant läge när jag Valde att bli lite tröttare bara för att bli lite gladare i själen. Så rätt jag hade! Men jag planerade in bra så jag fick vila några timmar nu innan jag ska hämta nästa besökare. Så jag sitter här med gott mod och känner mig nöjd över mitt beslut. Hon hade med sig jordgubbar, mums mums muuums! Vi åkte ner till spången så hundarna och vi fick bada lite, så skönt! Zimba plaskade runt som en tok nu och simmade ordentligt ute på djupt vatten! Så stolt matte är nu och glad! Nu kan jag bada med min hund utan att behöva simma ut och hämta pinnar och leksaker själv! Hund livet är härligt och jag ångrar mig inte en sekund att vi skaffade Zimba. Det är det absolut bästa i hela min rehabilitering! Även fast det ibland är som att strö salt i såren... men oftast är det bara tvärt om!

Nu ska jag marinera köttet inför kvällen och jag ska göra det med ett litet leende för jag tycker det är så underbart med sommar! Miljoner kramar till er alla som finns vid min sida.

Midsommar

Nu är de röda bärens helg över, midsommar och jordgubbar är en oskriven lag. Så slut att jag knappt kan tänka var jag är, vem jag är, Hur jag är. Helgen i stugan har varit väldigt mysig! Men kanske lite för mycket för mig, allt på en gång. Men jag vet att jag har lärt mig mycket för jag vilade under midsommar dagen även fast vi hade vännerna där. Min kära söta rara vän U fick läsa min Bibel härom veckan. Häftet.. ( nu minns jag inte vad det heter igen men samma häfte jag skrivit om tidigare. ) det gjorde henne gott. Det gör nog alla gott men än är det bara hon och mamma som läst det. Jag blev så rörd när du kom och sa åt mig att vila, du anar inte vännen. Du visar sån omtanke mot mig jämt att jag fortfarande har svårt att tro det. Tack för du är så underbar! Midsommar spenderades som skrivet i stugan, det blev sill och potatis m. mycket mera och lite fem kamp och Monopol spel. Sviterna sitter i hårt nu. Igår när vi kom hem var jag så slut och uppskruvad så där farligt. För när det har varit eller är för mycket för mig så får jag väldigt svårt att slappna av sen. Blir ofta att jag helt kör över mig själv bara för att jag inte kan koppla av. Jag har bitit ihop så hårt att jag inte kan komma loss från mitt eget grepp. Livsfarligt! Det resulterade i att jag fejade runt för fullt med trimmer och allt!! Kraschlandade i en dimma och allt rann över mig. Det jag gått och kännt hela veckan, hur ledsen jag är över att alltid ha så ont. Att alltid titta på och drömma de drömmar jag en gång tänkt leva ut. Höra hur andra gör alla "fräna" saker jag också vill. Känna hur tråkig jag tycker att jag är, jag är inte den jag vill vara. Jag vill träna body pump, göra lumpen, bygga en altan, jobba utomlands, lära mig massor om aktier m.m. Jag vill så himla mycket men min kropp orkar inte allt det! Så arg jag blir och ledsen. Jag vet att jag kan göra mycket bara jag gör det på rätt sätt, men jag kan ändå inte göra allt. Hur jag än gör kommer jag aldrig upp i den mängd energi och kraft som ni alla andra har. Jag kan aldrig ta till den där extra energin som låg gömd i reservtanken när det krisar. Jag får soppa torsk och jag måste in på verkstaden några dagar för att ladda upp batteriet igen.

Luftgevärs skytte i fem-kampen..

Blötdjuret i Sörälgen.. Blötdjuret i midsommar krans kommer senare..

Denna vecka känns kaos artad redan, lite för mycket igen. Jag hade planerat det bra, lagom så där men plötsligt så dyker det bara upp en ny grej efter en ny grej och så vips så blev veckan så där full igen att jag bara inte vill vara med alls längre. Nu ska jag ta mig en kopp te, kvällsro.

Hundar & Midsommar snart

Imorgon är det midsommar och det kommer att firas uppe i stugan, Björkudden, med goda vänner. Jag och M åker dit redan ikväll och myser och kanske kan jag tjata mig till ett monopol spel...

Igår på förmiddagen var jag på Öppenvårdsteamet på USÖ igen. Var två veckor sen sist och jag kände att jag hade saknat det. Vi pratade om mycket bra och intressanta grejer, precis som vi brukar, men det kändes lite annorlunda igår. När jag gick därifrån och stod vid parkerings automaten för att checka ut tänkte jag åter igen på den hemskaste tanken och känslan av dem alla på sista tiden. Att jag alltid känner mig så extremt förvirrad. Att jag inte har koll på mig själv och mina tankar ens. Den känslan går Inte att beskriva så här med ord, men det är och har varit en enorm stress hos mig. Så jag kämpat med mina tankar för att försöka förstå mig själv och känna att jag har någon koll över mitt liv. Det har kännts som om jag suttit i en karusell som har snurrat allt för fort och jag har bara halkat runt som i såpa på den utan att lyckats ta mig av. Det som hände igår var att när jag stod där så insåg jag plötsligt att jag inte kände mig lika förvirrad. Jag kunde överblicka parkeringen, jag kunde tänka en klar tanke och jag kunde lägga ihop en tanke med en annan och förstå mina egna ord. Jag kände mig ganska lugn innombords och jag kunde andas ut för jag visste vad jag hette och hur gammal jag var. Jag har gått i flera månader och fasat för mig själv, för min förvirring har varit så total. Även fast den absolut inte har varit synlig för er. Mötena med arbetsteurapeften börjar ge sina resultat och framför allt mötet med neuropsykologen gav mig massor! Jag har fått en förklaring och nu kan jag efter alla år jobba vidare! Tårarna kommer fram när jag skriver det här för jag har länge trott att hoppet har varit ute för min "vettighet". Jag har en bra bit kvar men nu vet jag ändå att det bara kommer bli bättre!

Igår var en av instruktörerna från hundkursen här. Hon har även hand om Zimba privat ibland eftersom dagiset inte längre funkade efter de bytt ägare. Hur som helst så var hon och sin border collie Triss här. Hon hade även med sig en till hund som heter Billie, som hon har på prov. Så det var tre glada hundar som sprang omkring på gården! Och då menar jag spraaaang omkring. Ingen av de tre hundarna är ju någon slapp soffliggar ras direkt... Så det var bra med hålligång! Det var så roligt att se hur de busade och lekte, det finns inget roligare att titta på har jag konstaterat! Vi traskade ner till Lången för att låta hundarna bada och där plaskade de vilt också. Speciellt Triss som tydligen är bad galen... Hon ville man skulle kasta pinne åt henne hela tiden och kastade man den inte kom hon och lade den vid ens fötter, backade några steg och blinkade med sina hund valps ögon. Trots att hon är lite mer än fyra år! Så söt hund alltså! Zimba var lite fegare och vågade inte simma ut lika långt som Triss, Billie var lite mitt emellan de två. Men jag tror att nästa gång Zimba hamnar i plurret kommer han att bada han med! Så vi får se hur de blir i stugan i helgen.... Lägger upp lite bilder från igår på sötnosarna..

Ett blött djur och en blöt Pea

I förmiddags var jag och två andra tjejer med deras hundar ute i skogen vid Karlslund. Vi var ute och gick i ca 1 ½ timme och det regnade en hel del hela tiden. Zimba, Rambo och Triss hade super kul och sprang som galningar runt i skogen, mellan benen på oss, upp och ner och över allt. De badade i en liten skogs sjö och levde loppan! Rambo var så söt, en stor lurvig golden. Han simmade runt i pölen/sjön och så satte han sig nöjt mitt ute i vattnet och tuggade på några vass strån som stack upp. Det roligaste var att det var bara huvudet på han som stack upp.. Rolig syn! Zimba var blöt och lerig och ännu blötare men jag tror tusan att jag var blötare ändå!! Trots regnkläder... Måste nog införskaffa ett par ordentliga regnkläder! Finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder och det måttot stämmer till punkt och pricka när man har hund.

Jag däckade i soffan när vi kom hem, efter att jag burit in en blöt hund. Duschat och tvättat han ren från all smuts. Slängt i mig lite mat jag fixade på vägen hem och bytt om till torra kläder. Plus slängt in mina regn kläder och Zimbas filt i tvätten.. Puh! Men roligt har vi haft. Sen tände jag en brasa och jag eldar än. Har hängt upp allt på tork så det börjar bli ordning nu så här fram på kvälls kvisten. M är på frima fest så jag ska mysa hemma själv idag. Ska mumsa på mortötter och dipp tror jag tillsammans med en film. Imorgon åker vi till Småland för att gå på 50 års fest tillsammans med min familj. Så nu är det bara att ladda batterierna så gott det går. Dock har jag ju lärt mig att jag inte kan få någon extra energi hur mycket jag än vilar. Jag har inget extra batteri som ni andra har och kan ta till ibland. När mitt batteri är slut, ja då är det tvär slut!

Ögonen blir bara bättre och bättre. Har ju i och för sig aldrig varit dåligt. Inte sen operationen i alla fall. Det enda som känns och märks är att de är lite torrare men det har jag droppar till.

För övrigt har jag bestämt att sluta med min medicin, Sertralin Hexal. Den har hjälpt mig otroligt mycket med att kunna varva ner lite och inte bli så lätt stressad för minsta lilla. Jag hoppas att den effekten består även fast jag slutar nu. Jag har bestämt mig för att sluta för att jag vill se om jag går upp i vikt då igen. Trivs inte alls i min kropp nu, tycker den är alldeles för liten!!

Nu får det räcka för idag.. Är fortfarande helt knäckt sen skogs promenaden.

Dagen efter

Jag skulle kunna ha skrivit här redan igår, direkt efter operationen! Fast det blev inte så för jag var så slut när jag kom hem på eftermiddagen. All nervositet som släppte och sen var jag slut i nacken efter att ha legat på operations britsen och innan det lutat huvudet bakåt så många gånger för alla droppar de droppade i mina ögon. Jag skriver mera en annan dag om hur allting gick och så för nu måste jag vila ögonen lite så jag orkar se på Grey´s ikväll!!

Ögonoperation

Så idag är det dagen D. Dagen för min ögonoperation. Shit alltså, det här är ju sådant som bara inte händer! Det är för bra för att vara sant, för läskigt för att vara verkligt men alldeles för underbart om allt går bra! Igår var jag inte ett dugg nervös, men det kan ju bero på att jag mådde skit. Började med att jag slappade och kollade på tv, då stegade huvudvärken iväg direkt. Sen på eftermiddagen när M hade kommit hem tog vi en promenad, skönt med luft men all luft gick ur Mig. Jag började må så hiskiligt dåligt. Kändes som om jag skulle svimma, benen vika sig, huvudet ramla av, ögonen slockna och armarna bli led lösa. Rasade ner i soffan när vi kom hem och M matade mig med saft och kex. Sitter i sen jag brukade bli så svag av att inte äta.. Blir jag fortfarande men nu var ju inte fallet att jag inte ätit. Hur som helst mådde jag inget vidare så jag hade fullt upp med att hålla mig stående så någon nervositet inför idag hann inte komma. Då tänkte dock min kropp att ja ja.. vi tar väl det imorgon då.. och nu sitter jag här och känner hur nervös min mage är!! Gulp.... Men det är ju normalt, jag ska ju för tusan operera mina ÖGON!! Hallååå...!! Lääääskigt! Men så jag längtar... Så det kanske tar någon/några dagar innan jag skriver igen. Synen måste ju få återhämta sig och det tar olika lång tid beroende på vilket ingrepp det blir. Håll tummar, tår och örsnibbar för mig att allt går toppen! Jag är mest rädd för att bli blind... fast jag vet att det i princip inte ens kan hända.. but still...

Nu ska jag fixa håret, byta om, plocka ihop det sista och sen åka till Volvo och lämna bilen på service. Sen är det dags...

Igår kväll var några av smärtisarna här, lika mysigt som vanligt! Men det kändes lite tomt när vi bara var så få. Roligt att se dig C och skönt för dig fröken T att du fått tid för operation nu!

På dagen var jag hos veterinären med Zimba. Han har ju fyllt 1 år nu för några veckor sedan så det var dags för vaccination och obligatorisk höftledsröntgen. Stackarn ville inte vara med i röntgen rummet. Första gången har var lite rädd/skärrad hos veterinären, men inte så konstigt med tanke vad som hände sist där... Han blev ju av med kulorna och fick en tratt som halsduk i någon vecka.. Inga roliga minnen direkt. När han fått den lugnande sprutan så sjönk han bara sakta ihop i min famn.... Snutten min.. Allt gick bra sen och han var lite små groggy hela kvällen. När vi skulle sova så gick han runt och gnydde hela tiden, vi gick ut med han igen men han var inte nödig. Sen fortsatte han att gny så jag tyckte han kunde få komma upp i sängen. Vilket han INTE brukar få. Men har man varit hos veterinären så kan matte göra undantag. Så han hoppade glatt upp och lade sig och somnade och sov som en stock hela natten bredvid husses ben. Så husse knappt fick plats.. Men han slutade gny, dock inte husse kanske...

Nu har vi nyss kommit in från morgon promenaden. Blev en lite längre sväng. Sen kastade vi kottar och pinnar i skogen och han vifta på svansen så mycket att jag trodde han skulle ramla omkull!

Snart kommer miss U hit, var evigheter sen vi sågs. Dock är jag hel slut men det ska bli roligt ändå. Hon kommer ju hit så då kan man slappa lite mera i alla fall.

I eftermiddag åker vi, jag,M och Zimba till stugan och övernattar där med mor och far. Ska ta med mig Monopol spelet så vi kan få revansch från förra sommaren när pappa klådde oss alla genom att köpa Norrmalmstorg... Pyttsan på det!

Så mycket att berätta

Är så trött på att känna mig så trött att jag inte orkar skriva här ens. Det här är ju min terapi och jag brukar längta tills jag ska skriva något. Det är faktiskt så. Att få sätta ord på mina tankar och känslor är det bästa sättet att få läka, men de senaste veckorna har jag bara kännt mig matt så fort jag ens tänkt tanken att skriva här. Tråkigaste är ju att det ändå har hänt en del grejer jag gärna skulle vilja skriva om. Så här kommer ett kort fattat försök;

1. För någon vecka sedan var det tjej träff på Öppenvårdsteamet. Det var andra unga tjejer med hjärnskador. Något jag sett fram emot väldigt mycket! Tänk, att man inte är ensam?! Det var ett under att få träffa andra i sin egen ålder med liknande symptom som jag. Dock ej nacksadan men man kan ju inte få allt och jag är mer än nöjd med "endast" hjärnskador. Det var jätte roligt att sitta där och prata och fråga de andra tjejerna över lite fika. Speciellt en tjej, hon kändes som jag, det liksom klickade ni vet. Tyvärr gick tiden så fort så jag ville inte alls gå hem när det var slut.. Men jag bad arbetsteurapeften att skicka ut min mail till de andra tjejerna och så hoppades jag innerligt att just den där tjejen skulle svara mig. Och det gjorde hon! Jippie! Så nu mailar vi lite och vi ska ses i början av Juli, över en fika i stan. Längtar!

2. Möhippa för min vän M i lördags! Veckor av planering och mail har legat bakom en dag fylld av aktiviketer. Jag var slut långt innan lördagen närmade sig, så mycket mail och så mycket olika tankar/idéer osv. Men lördagen blev lyckad! Jag avstod dock från fem-kampen, tittade på istället. Så jag är ganska stolt över mig själv att jag valde att göra det även fast jag gäärna hade varit med. Men jag visste att jag skulle behöva spara så mycket kraft jag kunde för att orka resten av dagen. Jag skippade även lite aktivitet på eftermiddagen för att åka hem och vila en timma. Gud vad jag mådde dåligt i bilen på väg hem... Gillar inte att klaga men fy tusan vilken huvudvärk man kan ha.... Slocknade med lite piller på väg ut i kroppen och sen på kvällen var det dags igen! Dagen var rolig och jag ångrar INTE att jag var med men det tar ett tag att komma igen sen.

3. Har bestämt mig för att operera mina ögon nu. Är så extremt trött på att inte se bra och allt krångel med linser och spänningshuvudvärk. Huvudvärk har jag annars också men det är ju dumt att utöka den pga synen när det går att ordna. Det kommer kosta en hel del och jag har mina föräldrar att tacka för att jag kan få det gjort just nu. En långsiktig avbetalningsplan kommer att göras upp, men jag kommer att inom några få år tjäna ihop vad jag annars skulle ha lagt ut på linser och glasögon. Så det är helt klart värt det eftersom jag vet att jag kommer att ha glasögon/linser resten av mitt liv.

4. Väntar på provsvar från Vårdcentralen. Tog en hel drös med prover om min lilla mage.. Den är fortfarande lika dan och jag är så himla trött på att alltid vara hungrig!! Som om jag inte har nog med grejer...! Åå.. ibland blir man bara så himla trött på sin kropp! Va fan, måste jag vara klenast i världen eller?!

5. Igår fick jag en trimmer av min pappa (och mamma) ! Jag fick i julas ett stort present kort på olika saker och bland annat var det Pappa shopping och då fick jag välja lite själv vad och när jag ville ha något. Jag ville ha en trimmer, en LÄTT och smidig sådan. Så igår spanade vi lite och vi hittade en kanon fin ergonomisk batteri driven trimmer på Bauhaus. Shit vad stort det var där inne! Men hur som helst, idag regnar det så jag är lite putt över det för jag längtar tills jag får testa den!!! Vill vill vill!! Det svåra blir nog att dosera... för jag vet att jag kommer tycka det är så kul... jobbigt men kul!!

Nu får det vara bra för idag! Får se om det blir en film i soffan eller om jag ska ut och fixa lite ärenden..... Svårt..