torsdag 22 november 2018
torsdag 8 november 2018
Mötet gick bra!
Mötet på sjukhuset gick bra, känslan i magen under mötet och efteråt var positiv. Kvinnan vi mötte var trevlig, väldigt positiv och pratade så sjukt snabbt! Många människor har jag mött genom åren och en hel del av dem har pratat fort men denna tjej slog nog rekord, jag fick bita mig i tungan för att inte utbrista -Jisses ! vad du pratar snabbt! och fnissa själv. Kände att det kanske hade gett fel intryck om jag börjat kritisera henne..
Hur som så var hon mycket mer positiv än jag, då jag som sagt brukar vänta med de riktiga glädje ropen tills jag vet att allt är bokat och klart. Hon gav intycket att hon tyckte om mig och jag fick väldigt fin respons på min personlighet. Underligt det där egentligen, att sitta på ett möte som typ handlar om dig, din situation och vad du vill etc, sen bli "bedömd" om man liksom är social nog eller snarare har kapaciteten att föra sig på ett möte, att liksom sälja sig själv är väl lite hela grejen.. För mig kommer det naturligt (ja inte sälja mig själv då men ni fattar...) men jag förstår och vet att många andra som suttit i min sits innan mig har stora problem med just den sociala biten.
Jag tror att jag har blivit ganska luttrad efter alla år i myndigheternas värld. För om man skulle räkna alla dessa "insäljnings möten" , som jag kallar dem i min enfald. som vanliga anställningsintervjuver så har jag sen länge tappat räkningen på hur många jag gått på. Då har jag inte ens räknat de riktiga anställningsintervjuverna jag gick på innan jag blev sjukskriven för herrans massa år sen.. Alla de intervjuverna ledde mig till jobb, så det är ändå en ganska skön känsla att ha med sig. Dock kan jag ju inte leva på den meriten nu, det är ju typ i ett annat liv. F-n vad gammal jag kände mig nu...
Fortsättningen på detta är nu att ha is i magen och invänta att kvinnan hör av sig till min handledare på IRMA, förhoppningsvis nästa vecka. Kruxet var att hon för tillfället saknade en skrivbordsplats till mig. Jag behövde dator och skrivbord för detta jobb. Vad det är för typ av "jobb"/arbetsträningsuppgifter tänker jag inte gå in på nu då jag ändå inte vet om jag får platsen eller ej.. Men håll gärna tummar och tår och mer där till om ni kan!
Jag vill, av varje liten cell i min kropp, hitta en plats att få arbetsträna på nu för att sen äntligen, om drömmar slår in, kunna ansöka om sjukpenning på någon grad och i en nästan utopisk framtid få leva ett fritt liv UTAN myndigheter inblandade!
Nu - Middag!!
Och ja jisses, glömde ju säga jag chockade mig själv genom att råka hamna på ett spinning intervall pass vid lunch...... men mer om det sen när chocken lagt sig! Kram
Hur som så var hon mycket mer positiv än jag, då jag som sagt brukar vänta med de riktiga glädje ropen tills jag vet att allt är bokat och klart. Hon gav intycket att hon tyckte om mig och jag fick väldigt fin respons på min personlighet. Underligt det där egentligen, att sitta på ett möte som typ handlar om dig, din situation och vad du vill etc, sen bli "bedömd" om man liksom är social nog eller snarare har kapaciteten att föra sig på ett möte, att liksom sälja sig själv är väl lite hela grejen.. För mig kommer det naturligt (ja inte sälja mig själv då men ni fattar...) men jag förstår och vet att många andra som suttit i min sits innan mig har stora problem med just den sociala biten.
Jag tror att jag har blivit ganska luttrad efter alla år i myndigheternas värld. För om man skulle räkna alla dessa "insäljnings möten" , som jag kallar dem i min enfald. som vanliga anställningsintervjuver så har jag sen länge tappat räkningen på hur många jag gått på. Då har jag inte ens räknat de riktiga anställningsintervjuverna jag gick på innan jag blev sjukskriven för herrans massa år sen.. Alla de intervjuverna ledde mig till jobb, så det är ändå en ganska skön känsla att ha med sig. Dock kan jag ju inte leva på den meriten nu, det är ju typ i ett annat liv. F-n vad gammal jag kände mig nu...
Fortsättningen på detta är nu att ha is i magen och invänta att kvinnan hör av sig till min handledare på IRMA, förhoppningsvis nästa vecka. Kruxet var att hon för tillfället saknade en skrivbordsplats till mig. Jag behövde dator och skrivbord för detta jobb. Vad det är för typ av "jobb"/arbetsträningsuppgifter tänker jag inte gå in på nu då jag ändå inte vet om jag får platsen eller ej.. Men håll gärna tummar och tår och mer där till om ni kan!
Jag vill, av varje liten cell i min kropp, hitta en plats att få arbetsträna på nu för att sen äntligen, om drömmar slår in, kunna ansöka om sjukpenning på någon grad och i en nästan utopisk framtid få leva ett fritt liv UTAN myndigheter inblandade!
Nu - Middag!!
Och ja jisses, glömde ju säga jag chockade mig själv genom att råka hamna på ett spinning intervall pass vid lunch...... men mer om det sen när chocken lagt sig! Kram
Inte ofta jag ..
blir nervös men nu måste jag erkänna för mig själv att jag faktiskt är det en smula.
Om en liten stund ska jag åka hemifrån och gå på mötet på sjukhuset med min handledare
och någon person på USÖ som jag inte vet namn eller yrkesroll på än.
Jag har längtat efter detta möte sen det blev bokat, för det kan
innebära att min vardag kommer att ändras och att jag får testa på vad jag kan!
Något jag bara längtar efter hela tiden!
Att sitta hemma på rumpan, tvätta någon tvättmaskin, svara på nått mail,
träna och ibland träffa någon för en lunch, ja det känns som jag har mer
att ge än så..
Jag brukar inte hoppas på saker så mycket, har oftast inställningen
att det visar sig hur det blir men klart det vore kul.
Det är det som är så annorlunda idag, jag känner att jag hoppas
kanske lite för mycket. Risken är så stor att det inte blir nått mer än endast ett möte.
Alla har alltid fullt upp på sina jobb, hinner inte ta hand om en till.
Så jag vet av ren erfarenhet att det är svårt men jag vill......
Så håll tummarna.
Jag återkommer!
onsdag 7 november 2018
Dagen idag
Snart ska jag åka till Marieberg för att äta lunch med en vän och passa på att
lämna tillbaka lite grejer som inte blev rätt. Lunchen spontan bokades in häromdagen
när jag fick ett sms med chansningen om en lunch kunde passa idag.
Sånt är alltid kul, chansningar och lite spontant och speciellt
när det gäller saker dagtid. Att få lunch sällskap betyder ganska mycket tycker jag!
Efter det blir det hem och vila en sväng innan jag ska hämta på dagis och förskoleklass.
Idag ska båda barnen få ta med sig en kompis hem och jag insåg
när jag stod i badrummet och gjorde mig klar nu (själv, båda barnen är redan iväg)
att det inte var en självklarhet för några år sedan. Om ens ett år sen.
Det senaste året har det verkligen blivit stora förändringar i vår vardag.
Även om den fortfarande inte är "lätt" och min man hjälper till ganska mycket så
har det blivit en stor skillnad. Förut hade jag nog med schå att hämta hem båda barnen själv.
Nu ska de båda få ta med sig en kompis hem och JAG hämtar alla fyra.
Magen gjorde en glädjevolt när jag plötsligt insåg med hela kroppen vilket framsteg det är!
Wooohooo!
Ni som inte följt mig så länge vet kanske inte hur tuff vardagen har varit med riktigt små barn.
Det får jag göra en throwback thursday om, eller hur?
Från att ha behövt hjälp här hemma med att bära mitt egna spädbarn titt som tätt,
till att hämta fyra barn på dagis och skola själv.
Wow alltså.. Ibland slår det en.
Framgångarna.
Måste nog lära mig känna och se dem lite mer.
Inte slås av en våg av insikt kl 09.25 med mascara borsten i högsta hugg
och snart redo att dra iväg!
Nu ska jag plocka ihop och åka, men skulle egentligen uppdatera er om att bassängträningen
igår var tuff. Jag vet inte varför men allt var såå tungt.
Trots att jag valde att ha en wetvest (typ flytväst) på mig för ökat stöd.
Jag gick upp efter ca halva tiden mot vad det brukar ta, det gick bara inte.
Illamåendet och yrsel började öka så det var bara att acceptera.
Idag är det vilo dag från träningen men imorgon hoppas jag på att få plats
på ett cirkelgym pass. Det var ju såå kul!!
NU - Hej !
tisdag 6 november 2018
Två riktigt kul saker!
Dagarna går fort ibland, jag älskar när de gör det!
Är så van vid att dagarna sniglar sig fram och man bara känner sig som i ett vaccum.
Sen sist jag skrev så har det hänt lite.
Minns inte om jag berättat så mycket om IRMA, står för Individuell Rehabilitering Mot Arbete.
Jag har varit inskriven där i cirka tre till fyra veckor.
Vi har hittills haft ett studiebesök där då IRMA fick presentera sig,
min arbetsterapeut från öppenvårdsteamet var med, samt en handledare från något som
heter Samverkansteamet och så min man och såklart jag själv.
Då fick IRMA och min då blivande handldare presentera sig, berätta hur de jobbar
och hur de kanske kunde hjälpa mig och så fick jag välja om jag ville ta emot deras tjänster eller inte.
Jag tackade ja och sen blev jag inskriven och efter det har vi haft tre enskilda möten
där det bara var jag och min handläggare.
På dessa möten har vi pratat lite om vad jag vill, hur jag önskar min framtid och vad vi kan göra för att nå dit. Min handledare har fört anteckningar och kommit med frågor och synpunkter.
Ganska snabbt stod det klart att det är att hitta en plats att arbetsträna på som vi söker.
Helst en arbetsplats där det är något jag är intresserad av eller åtminstone inom
något närliggande område. Alternativt att det sociala på arbetsplatsen ska väga upp för kanske "tråkigare" arbetsuppgifter..
Av ren erfarenhet vet jag att det är ytterst svårt att hitta de där bra och rätta platserna.
Det är inte många som har tiden att ta emot någon, för ett visst engagemang krävs ju av den
blivande handledaren på en arbetstplats. Sen att då hitta en sån plats på något ställe man är intresserad av blir extra svårt och att då sälja in någon som inte har tex specialist kompetens inom området utan
snarare saknar betydande arbetslivserfarenhet gör ju inte saken bättre.
Men hejj jag är är en fena på att vara social och jag är inte rädd för
främmande situationer eller människor. Ganska bra egeneskap ändå då många jag möter
i den sjukskrivna världen har svårt för det sociala nätverket.
Hur som , sidospår där, och ja förresten varför är det så tabu belagt att skriva bra saker om sig själv ?
Nå vars, ni hör jag svamlar iväg!
Nu ska jag komma till punkt ett av två kul saker!
För cirka två veckor sen ringde min handledare och sa att vi har ett studiebesök inbokat på en
av sjukhusets avdelningar! Inte just en vårdavdelning men an av alla grenar på USÖ´s sektioner.
Jag vet inte så mycket just nu mer än att min handledare ringt dit för jag
en gång nämnt att jag skulle vilja testa att jobba på en vårdavdelning på USÖ, kanske barn till och med. Hur som ringde han till barnavdelningen och fick därifrån ett nummer till någon chef och vips vaps så hade vi fått en tid till ett första möte. Låter lätt, men ni ska veta hur ovanligt det är!
Jag blev väldigt glad i alla fall, speciellt att någon på USÖ ens tar emot oss.
Länge har jag velat komma dit, det är lite i rätt miljö känner jag.
Sjukhus, akut, brandförsvar, Försvarsmakten, MSB (myndigheten för samhälls skydd och beredskap) och liknande är alla områden jag brinner för.
En DRÖM vore att få arbetsträna på något av dessa eller något inom de ramarna.
Detta är en önskan jag aldrig tror kommer hända men önska och hoppas kan man.
Jag vet hur svårt det är . Det kan alla år bakåt i tiden bevisa.
På torsdag är det dags! Håll tummarna!
Den andra roliga saken är att jag äntligen har varit iväg och tränat
mitt första träningpass på Friskis. Cirkelgym soft blev det.
Och det var hur kul som helst !! Kändes i varje milimeter av kroppen att jag saknat den
typen av träning. Musiken, pulsen, orken som plötsligt blir större, gemenskapen.
Ja allt!! Det bästa var också att det gick så bra. Jag tog det lugnt och kände
efter i varje övning så det kändes okej och tog i utifrån mina förutsättningar.
Efteråt var jag förberedd på en hejdundrande smärt fest men den uteblev?!
Det är lätt att bli kaxig då och köra på men jag vet att bara för att det gick så bra denna
gång betyder det inte att jag kommer klara det galant nästa gång med.
Var dag har sin form och det märks så tydligt.
Speciellt nu när vädret är så ruskigt blött, kyligt och
allmänt ruggigt.
Hur som så var det skit kul att träna ett pass äntligen och jag är mäkta stolt att
jag kämpat mig upp dit att det ens var möjligt igen. Nu har jag några pass inbokade
men har fått avboka pga logistiken inte gått ihop men jag hoppas på att kunna testa snart igen.
Skulle vilja uppdatera om mera saker men det blir så himla mycket text när man inte kan lägga in bilder. På fredag ska jag iväg och träffa en gammal klass kompis som jag inte
haft någon kontakt med på flera år, ja förutom det allmäna snokandet på facebook. Ni vet..
Han har i alla fall erbjudit sig att hjälpa mig med domäner och tjofräs,
sånt som jag bara får spränghuvudvärk ...
Håll tummarna för en uppdaterad blogg sen också!
Ikväll är det bassäng träning på USÖ igen. Varje tisdag kväll är det "bad" som gamlingarna säger.
Jag föredrar bassäng träning eftersom jag är den som tränar mer än snackar,
som vissa andra söta damer i badmössor gör.. ;)
Det är via RTP jag tränar där, Riksförbundet för trafik och polioskadade stod
förkortningen för förr men nu vet jag den är uppdaterad men minns inte till vad..
Kram på er!
Är så van vid att dagarna sniglar sig fram och man bara känner sig som i ett vaccum.
Sen sist jag skrev så har det hänt lite.
Minns inte om jag berättat så mycket om IRMA, står för Individuell Rehabilitering Mot Arbete.
Jag har varit inskriven där i cirka tre till fyra veckor.
Vi har hittills haft ett studiebesök där då IRMA fick presentera sig,
min arbetsterapeut från öppenvårdsteamet var med, samt en handledare från något som
heter Samverkansteamet och så min man och såklart jag själv.
Då fick IRMA och min då blivande handldare presentera sig, berätta hur de jobbar
och hur de kanske kunde hjälpa mig och så fick jag välja om jag ville ta emot deras tjänster eller inte.
Jag tackade ja och sen blev jag inskriven och efter det har vi haft tre enskilda möten
där det bara var jag och min handläggare.
På dessa möten har vi pratat lite om vad jag vill, hur jag önskar min framtid och vad vi kan göra för att nå dit. Min handledare har fört anteckningar och kommit med frågor och synpunkter.
Ganska snabbt stod det klart att det är att hitta en plats att arbetsträna på som vi söker.
Helst en arbetsplats där det är något jag är intresserad av eller åtminstone inom
något närliggande område. Alternativt att det sociala på arbetsplatsen ska väga upp för kanske "tråkigare" arbetsuppgifter..
Av ren erfarenhet vet jag att det är ytterst svårt att hitta de där bra och rätta platserna.
Det är inte många som har tiden att ta emot någon, för ett visst engagemang krävs ju av den
blivande handledaren på en arbetstplats. Sen att då hitta en sån plats på något ställe man är intresserad av blir extra svårt och att då sälja in någon som inte har tex specialist kompetens inom området utan
snarare saknar betydande arbetslivserfarenhet gör ju inte saken bättre.
Men hejj jag är är en fena på att vara social och jag är inte rädd för
främmande situationer eller människor. Ganska bra egeneskap ändå då många jag möter
i den sjukskrivna världen har svårt för det sociala nätverket.
Hur som , sidospår där, och ja förresten varför är det så tabu belagt att skriva bra saker om sig själv ?
Nå vars, ni hör jag svamlar iväg!
Nu ska jag komma till punkt ett av två kul saker!
För cirka två veckor sen ringde min handledare och sa att vi har ett studiebesök inbokat på en
av sjukhusets avdelningar! Inte just en vårdavdelning men an av alla grenar på USÖ´s sektioner.
Jag vet inte så mycket just nu mer än att min handledare ringt dit för jag
en gång nämnt att jag skulle vilja testa att jobba på en vårdavdelning på USÖ, kanske barn till och med. Hur som ringde han till barnavdelningen och fick därifrån ett nummer till någon chef och vips vaps så hade vi fått en tid till ett första möte. Låter lätt, men ni ska veta hur ovanligt det är!
Jag blev väldigt glad i alla fall, speciellt att någon på USÖ ens tar emot oss.
Länge har jag velat komma dit, det är lite i rätt miljö känner jag.
Sjukhus, akut, brandförsvar, Försvarsmakten, MSB (myndigheten för samhälls skydd och beredskap) och liknande är alla områden jag brinner för.
En DRÖM vore att få arbetsträna på något av dessa eller något inom de ramarna.
Detta är en önskan jag aldrig tror kommer hända men önska och hoppas kan man.
Jag vet hur svårt det är . Det kan alla år bakåt i tiden bevisa.
På torsdag är det dags! Håll tummarna!
Den andra roliga saken är att jag äntligen har varit iväg och tränat
mitt första träningpass på Friskis. Cirkelgym soft blev det.
Och det var hur kul som helst !! Kändes i varje milimeter av kroppen att jag saknat den
typen av träning. Musiken, pulsen, orken som plötsligt blir större, gemenskapen.
Ja allt!! Det bästa var också att det gick så bra. Jag tog det lugnt och kände
efter i varje övning så det kändes okej och tog i utifrån mina förutsättningar.
Efteråt var jag förberedd på en hejdundrande smärt fest men den uteblev?!
Det är lätt att bli kaxig då och köra på men jag vet att bara för att det gick så bra denna
gång betyder det inte att jag kommer klara det galant nästa gång med.
Var dag har sin form och det märks så tydligt.
Speciellt nu när vädret är så ruskigt blött, kyligt och
allmänt ruggigt.
Hur som så var det skit kul att träna ett pass äntligen och jag är mäkta stolt att
jag kämpat mig upp dit att det ens var möjligt igen. Nu har jag några pass inbokade
men har fått avboka pga logistiken inte gått ihop men jag hoppas på att kunna testa snart igen.
Skulle vilja uppdatera om mera saker men det blir så himla mycket text när man inte kan lägga in bilder. På fredag ska jag iväg och träffa en gammal klass kompis som jag inte
haft någon kontakt med på flera år, ja förutom det allmäna snokandet på facebook. Ni vet..
Han har i alla fall erbjudit sig att hjälpa mig med domäner och tjofräs,
sånt som jag bara får spränghuvudvärk ...
Håll tummarna för en uppdaterad blogg sen också!
Ikväll är det bassäng träning på USÖ igen. Varje tisdag kväll är det "bad" som gamlingarna säger.
Jag föredrar bassäng träning eftersom jag är den som tränar mer än snackar,
som vissa andra söta damer i badmössor gör.. ;)
Det är via RTP jag tränar där, Riksförbundet för trafik och polioskadade stod
förkortningen för förr men nu vet jag den är uppdaterad men minns inte till vad..
Kram på er!
onsdag 24 oktober 2018
Spännande saker på gång
Alltså, jag vill få igång min nya blogg nu! Längtar efter att kunna lägga in bilder, det borde jag väl kanske kunna lösa på denna blogg med i och för sig men den appen jag hade sist (länge sen! och bloggade i från mobilen, då jag lätt kunde bifoga bilder, den appen finns inte kvar på app store ..??
Nu ska jag strax kila iväg och hämta barnen från förskola och förskoleklass. Varför heter det inte dagis och lekis längre? Tänk vad lätt det var då, nu undrar alla vad som är vad.. förskolan där dottern går och sen sonen som går i skolans lokaler men inte riktigt i själva skolan än utan bara förskoleklass, rörigt med två saker som heter förskola tycker jag.. Eller... så är det bara jag som tycker det är snurrigt. Kanske det sistnämnda, vad tycker du?
Igår var jag på bassängträningen på USÖ i varmvattenbassängen. Så skönt nu när det börjar bli kallt och ruggit ute. Kroppen mår verkligen bra av värmen märker jag. Dock är det jag och ett gäng glada pensionärer, alla i snygga badmössor, vissa med en typ av flytvästar på sig, gummislangar och paddlar och diverse andra badleksaker vi har när vi tränar. Ni skulle se oss! Jag vänjer mig aldrig vid badmössa, hej snygging! ;)
Tränade lite rehabövningar hemma idag på fm. Tänk om man kunde komma igång med den där yogan.. Jag tror det skulle vara bra, öva på smidigheten liksom.
Har även köpt ett träningskort på Friskis och svettis nu, mitt gamla klippkort hade visst utgått.. Hehe, så aktiv har jag varit. Längtar efter ett riktigt svettigt pass cirkelgym! Länge sen jag tränade där och mitt mål är att komma dit igen. I över ett år har jag envist tränat mina rehabövningar här hemma och tidvis hos sjukgymnasten på vårdcentralen och en period på smärt på USÖ när jag gick min smärthanteringskurs. Målet, att kunna träna på friskis igen. Snart, snart ska jag testa!!
Nu hade jag ju tänkt uppdatera er om hur det gick i måndags på intervjun på Röda korset men inser att jag inte hinner det så jag måste cykla iväg och hämta små busarna! Men, kort sagt, det gick bra och jag gick därifrån väldigt glad!! Tänk vad saker kan hända om man bara vågar eller i alla fall testar ibland!
Kram på er och hoppas ni vill hänga med i min resa framåt.
Nu ska jag strax kila iväg och hämta barnen från förskola och förskoleklass. Varför heter det inte dagis och lekis längre? Tänk vad lätt det var då, nu undrar alla vad som är vad.. förskolan där dottern går och sen sonen som går i skolans lokaler men inte riktigt i själva skolan än utan bara förskoleklass, rörigt med två saker som heter förskola tycker jag.. Eller... så är det bara jag som tycker det är snurrigt. Kanske det sistnämnda, vad tycker du?
Igår var jag på bassängträningen på USÖ i varmvattenbassängen. Så skönt nu när det börjar bli kallt och ruggit ute. Kroppen mår verkligen bra av värmen märker jag. Dock är det jag och ett gäng glada pensionärer, alla i snygga badmössor, vissa med en typ av flytvästar på sig, gummislangar och paddlar och diverse andra badleksaker vi har när vi tränar. Ni skulle se oss! Jag vänjer mig aldrig vid badmössa, hej snygging! ;)
Tränade lite rehabövningar hemma idag på fm. Tänk om man kunde komma igång med den där yogan.. Jag tror det skulle vara bra, öva på smidigheten liksom.
Har även köpt ett träningskort på Friskis och svettis nu, mitt gamla klippkort hade visst utgått.. Hehe, så aktiv har jag varit. Längtar efter ett riktigt svettigt pass cirkelgym! Länge sen jag tränade där och mitt mål är att komma dit igen. I över ett år har jag envist tränat mina rehabövningar här hemma och tidvis hos sjukgymnasten på vårdcentralen och en period på smärt på USÖ när jag gick min smärthanteringskurs. Målet, att kunna träna på friskis igen. Snart, snart ska jag testa!!
Nu hade jag ju tänkt uppdatera er om hur det gick i måndags på intervjun på Röda korset men inser att jag inte hinner det så jag måste cykla iväg och hämta små busarna! Men, kort sagt, det gick bra och jag gick därifrån väldigt glad!! Tänk vad saker kan hända om man bara vågar eller i alla fall testar ibland!
Kram på er och hoppas ni vill hänga med i min resa framåt.
måndag 22 oktober 2018
Svenska Lottakåren
Hemma igen efter en intressant och rolig helg i Villingsberg tillsammans med svenska lottakåren. Jag är ny medlem där men fick tips om att anmäla mig till en kurs som heter Ledarskap - idag. Hade turen att få plats och gå, så i lördags begav jag mig.
Egentligen skulle jag ha åkt redan i fredags kväll för att umgås lite på kvällen innan kursen drog igång lördag morgon. Tyvärr så bestämde sig min nacke för att bråka galet mycket den eftermiddagen och kvällen, ibland kommer det nästan som en blixt från klar himmel.. Oftast har jag ganska bra koll och kan känna av längs vägen hur måendet är och värknivån. Vet att det går att pressa sig en del ett tag och i vilken mängd det går att bara få en tillfällig kort hög värkpunkt för att sen några timmar/ett dygn senare lugna ner sig och återgå till normal värk. Tyvärr finns det då också de stunder, tack och lov rätt få, som kroppen går bananas känns det som och inget jag gör kan stoppa den. Inte ens mediciner.. Så var det i fredags.
Nåväl, jag sov som en stock (hel groggy, vem däckar inte då..) och vaknade betydligt bättre lördag morgon. Så det var bara äta frukost, stänga väskan och bege sig.
Kommer att berätta mer om själva kursen sen med idag är det lite fullt upp.
Välbehövlig sovmorgon idag, märks att man varit hemma länge så jag är inte så van att vara igång. Bara det i sig tar energi, en nyttig påminnelse.
Fylld med många nya funderingar, massor att googla, redan blivit medlem i en till organisation som jag inte ens visste fanns! Men jag måste fixa nån lunch, hinna träna och vila för klockan 17.00 idag ska jag bli intervjuvad av röda korset för en grej jag hoppas på! Vad får ni veta sen.. :)
Egentligen skulle jag ha åkt redan i fredags kväll för att umgås lite på kvällen innan kursen drog igång lördag morgon. Tyvärr så bestämde sig min nacke för att bråka galet mycket den eftermiddagen och kvällen, ibland kommer det nästan som en blixt från klar himmel.. Oftast har jag ganska bra koll och kan känna av längs vägen hur måendet är och värknivån. Vet att det går att pressa sig en del ett tag och i vilken mängd det går att bara få en tillfällig kort hög värkpunkt för att sen några timmar/ett dygn senare lugna ner sig och återgå till normal värk. Tyvärr finns det då också de stunder, tack och lov rätt få, som kroppen går bananas känns det som och inget jag gör kan stoppa den. Inte ens mediciner.. Så var det i fredags.
Nåväl, jag sov som en stock (hel groggy, vem däckar inte då..) och vaknade betydligt bättre lördag morgon. Så det var bara äta frukost, stänga väskan och bege sig.
Kommer att berätta mer om själva kursen sen med idag är det lite fullt upp.
Välbehövlig sovmorgon idag, märks att man varit hemma länge så jag är inte så van att vara igång. Bara det i sig tar energi, en nyttig påminnelse.
Fylld med många nya funderingar, massor att googla, redan blivit medlem i en till organisation som jag inte ens visste fanns! Men jag måste fixa nån lunch, hinna träna och vila för klockan 17.00 idag ska jag bli intervjuvad av röda korset för en grej jag hoppas på! Vad får ni veta sen.. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)