Grubblerier

Idag skulle jag vilja ha super krafter att ta till. Vara den bästa läkaren på jorden som kunde bota Whiplash skador. Bli upplyst till den härligaste psykologen av dem alla, en Guru för kropp och själ. Ibland rinner det bara över en, saknaden av sig själv. Hjärnskador eller utbrändhet, vilketsom, båda påverkar dig som person, din personlighet. Det har jag lärt mig på Öppenvårdsteamet. Det gör ont, för jag har ändå alltid hoppats att jag ska bli den jag en gång var. Om inte fysiskt, vilket jag insett nu, så ändå psykiskt. Den personligheten jag hade då när jag älskade sociala samanhang och alltid hade något att säga. Nu är det inte så längre och jag saknar det. Jag känner mig obekväm när jag inte längre vet vad jag ska prata om för det är inte Jag.

På Öppenvårdsteamet idag pratade vi om argumentation bla. Det är något som jag länge kännt är väldigt jobbigt för mig men jag har aldrig lyckats förstå mig själv eller förklarat för någon. Jag har aldrig ens försökt förklara för någon som inte är skadad för det är så liten chans att förstå. Men hon förstod percis vad jag menade, det högg till i mig men nu kan jag äntligen pusta ut för nu vet jag vad som är fel. Jag bad henne skriva ihop lite om det vi pratade om idag för jag vill så gärna att ni ska få förstå, men jag kan omöjligt förklara för er. Så jag hoppas jag får ett mail snart. Det var verkligen dagens Ahaa.. insikt och den har jag länge sökt med ficklampa och spårhund!

Ikväll är det bowling med M, Sis och J! Trodde vi skulle spela Wii bowling men det var visst riktig... Litet missförstånd men jag hoppas det blir kul! Min kropp är tyvärr inte laddad.... Hej mera smärtstillande tror jag..... Tänk om man kunde äta morötter istället... =)

Lördag & tjejkväll

Ikväll ska jag till min gamla klasskompis S från högstadiet på tjejkväll. Det ska bli riktigt roligt för vi är många gamla vänner som ska dit! Fast det tråkiga är att jag har lika ont i ryggen som vanligt... de senaste veckorna har den varit riktigt jobbig.. Så här sitter jag och är snurrig av smärtlindrande men den värker fortfarande lika mycket... får se hur kvällen går! Nu måste jag fixa det sista sen åka...

Besöket då

Så i förmiddags var jag iväg igen, till den mystiska psykologen. Är alla psykologer mystiska...? Man kanske föds till det... Nåja, han var i alla fall väldig vettig när vi väl satt oss i hans rum med alla stenar och började prata. Dock gjorde han en favorit i repris från gårdagen och var tvungen att berätta för patienten han hade innan mig hur snäll jag hade varit igår mot honom. Nu när han hade glömt mig.. Ja.. vad ska jag säga, vissa ältar visst vissa saker. Mer än jag. Skönt att se att man inte är ensam. Haha.. Mötet gick bra, jag höll god min. Det vet ju ni smärtisar vad det innebär. Speciellt fröken T med ryggen, som jag för övrigt ska fika med imorgon! Mysigt mysigt!

Han sa att jag hade ett gott psyke. Hallelulja jag fick godkänt hos psykologen! Jag var inte sinnessjuk i alla fall! För er som misstänkt något sådant.. Haha.. Nej ursch vad hemsk jag är. Men han sa många fina saker om mig, trots att vi bara setts så kort stund. Jag hade fina egenskaper, en sund och bra inställning och så var jag intelligent (pinsamt nog vet jag inte ens hur man stavar till det...). Han tyckte dock också att jag hade varit med om en del.. Har jag, tänkte jag. Jag har ju "bara" varit med om en bilolycka, och det var flera år sedan. Alla de som har haft cancer då, plus en skada, plus någon annan symtom. Alla de som blivit mobbade och retade av sin familj för de plötsligt har så ont.. Alla dom har varit med om mycket. Jag ska inte klaga. Men jag förstod vad han menade. Jag vet att det inte är konstigt att jag mår så där halvt bra, att jag är ledsen och deprimerad. Jag har mina anledningar. Så han skulle skicka en remiss vidare. Har ingen aning om när eller hur lång tid det kan ta. Det visar sig.

Jag känner, som så underbart är, ingen större panik längre. Dels för att det äntligen är på väg, snart kan någon annan än min älskade sambo och familj få vara mitt stöd. Nu vet jag att det är på gång i alla fall och det kan ingen längre ta i från mig. Sen känner jag av min nya medicin också tror jag, de jobbiga biverkningarna jag hade de första två veckorna är nästan helt borta. Det har vänt till något positivt. Innan jag började med dem kände jag själv en liten förändring i mig också men de har nog hjälpt mig lite till och jag tror att om det fortsätter åt detta håll kommer jag att må så väldigt mycket bättre för varje vecka som går! Det är en underbar känsla att äntligen känna sig glad när jag verkligen är Glad. På riktigt! Att upptäcka att jag sitter och små ler ibland när jag kör bil för mig själv bara för att jag är så fylld av liv just då. Att känna lusten att vilja planera för ett nytt liv sakta saaakta smyger fram och knackar på min axel. Jag är inte redo riktigt än men jag viftar inte bort det längre.

Jag är så lycklig för min egen skull att ni inte kan ana, men mest är jag lycklig om detta allt fortsätter åt rätt håll så att Ni, mina vänner och familj, kan få tillbaka något av mig.

Börjar bli nervös..

Så idag ska jag iväg, alldeles strax ska jag åka.. Jag har suttit här och funderat om jag ska skriva vad jag ska göra eller inte.. Jag skäms lite tror jag, men jag har skrivit det förr.. men ändå skäms jag. Inte kan man ju må dålig heller, det gör ingen människa. Jo det gör många men alla håller käft och biter ihop. Men jag ska iväg på en psykolog bedömning nu.. tror det är vad man kan kalla det. Ska träffa en person i alla fall som kanske kommer att skriva en remiss till någon annan psykolog om han/hon tycker jag är i behov av det.. Nervös är jag i alla fall men nu måste jag packa ihop och åka på mina rangliga ben. Så.. nu var det sagt i alla fall. Till nytta och till onytta..

* * * * * * * * * * *

Tur och retur till staden, nu är jag hemma igen. Några liter bensin och parkerings kronor fattigare. Han hade glömt boka in mig, eller nått, hel förvirrad människa. En främmande karl, eller hrrm.. äldre gubbe, öppnade en dörr i trapphuset och frågade om jag sökte honom. Ja inte f-n vet jag när han inte ens presenterade sig.. Där stod jag som ett fån och visste varken ut eller in, om jag var på rätt våningsplan eller helt fel, men han tog hjärnan i bruk och frågade vad jag hette. När jag presenterat mig skickade han ut någon annan kvinna ur hans lägenhet och viftade in mig. Jag visste fortfarande inte vad karl hette eller om jag kommit rätt. In genom hallen och en till hall och sedan in i ett rum med fördragna gardiner som satt ihop med en grön klädnypa. I det gamla skåpet som stod där så ståtligt lågt det fullt av stora stenar. Så stora att det inte gick att stänga skåpet. Hade jag hamnat rätt...? Mannen ursäktade sig ett antal gånger och upprepade frasen; Det måste ha blivit något fel här... Jaha, vad för fel undrade jag. Inget svar. Det måste ha blivit något fel här... Ja.. jag fortsatte undra men fick inget svar. Han frågade igen vad jag hette, när jag var född. Han frågade om jag var född -61. Först tänkte jag skratta, för även om jag är urdålig på matte kändes det totalt ologiskt att jag skulle vara född då, men sen när karl tittade på mig lika allvarig som i trappuppgången så svarade jag snabbt nej. Jag är född 1984 . . . Ja, samma prosedur upprepades några gånger, han bad om ursäkt, jag sa att det är sådant som händer. Vad som nu hade hänt.. Han bad igen om ursäkt, frågade om jag kunde komma tillbaka senare idag. Jag frågade, När då? Men fick inget svar. Han frågade om morgon dagen, Javisst , sa jag. Han bad ännu en gång om ursäkt, sa att jag fick komma tillbaka gratis. Jo det var ju snällt, men tanken att jag just hade lagt i en hel drös med mynt i parkerings automaten sved ändå. Han följde mig ut, bad igen om ursäkt och tackade för att jag reagerat så som jag gjorde. Jag sa igen att det är sådant som händer och att det krävs lite mer för mig att bli arg. Han bad IGEN om ursäkt, klappade mig på armen och uttryckte igen att det var skönt att jag reagerade som jag gjort. Dörren gled igen och jag stod åter i trapphuset med en djup suck. Bara till att sätta sig i bilen och köra hela vägen hem igen.. I onödan. Härligt när man mår så dåligt av att åka bil varje dag..

Nu har luften runnit ur mig och jag tycker det bli en annan dag. Frågan är om jag vill att det ska bli morgondagen dock..

Måndag

Har just kollat på "Vårt bröllop i era händer", eller vad det nu heter, som gick igår kväll på tv. Spelade in det och latade mig i soffan idag efter ett besök hos min gamla sjukgymnast på Rehab, USÖ. Dom sa att ett medel bröllop i Sverige kostade ca 120 000: - , Tjeeeeeeeeena! Sa jag, vad mycket pengar! Och det var "bara" ett medel bröllop. Nog visste jag att det nog kostar en hel del... men sååå mycket.. Ojoj... Fast de som de hjälpte hade en budget på ca 70 000:- och dom fick ett väldans fint bröllop måste jag säga. Har blivit lite intresserad av bröllobs bestyr och sådant nu när en gammal vän ska gifta sig i sommar. Vi har pratat en del och hon har frågat lite om råd och sådant, det är ju verkligen en hel värld det där! Hejsan hoppsan det är inte bara att välja en klänning, boka kyrka och fest lokal.. fast det visste jag väl också. Hehe.. Ska bli så roligt att en av mina vänner gifter sig! Kan dock absolut fortfarande inte förstå det men men...

Nej nu ska jag ta och vara duktig och gå och lägga mig och vila en stund. Det är mitt jobb att vila. Det säger de åt mig på Öppenvårdsteamet, två gånger om dagen ska jag vila.. har inte riktigt kommit överens med dem än men jag försöker. =)

Söndag och snön faller

Typiskt också! Jag brukar älska snö men nu vill jag ha VÅÅÅÅÅR! Ja ja... lite roliga och söta vår växter börjar titta upp ur jorden så det kan ju inte vara allför långt kvar..

Hela helgen har jag varit stadsbo som förr i tiden! Saknade dock min säng och mitt egna hem en del men det var skönt att slippa köra så mycket bil själv. Plus att jag fick hjälp med Zimba. Avlastning är aldrig fel även fast man ofta vill göra allt själv ändå. Men se där har jag faktiskt, till min egna förvåning, börjat tänka om. Om jag ber om hjälp mer eller oftare tar emot den hjälp jag blir erbjuden så kommer det ju bara att gynna mig själv i längden. Det har väl alla ni andra räknat ut för länge sen men det är inte det lättaste att sänka sina egna krav och det där med att alltid känna sig till besvär är inte roligt. Eller att känna sig lat, det gör jag ofta. När jag säger att jag inte orkar vissa saker då känner jag mig fortfarande bara lat så jag har en ganska lång bit kvar. Men hur roligt vore det om man lärde sig allt på en gång, vad skulle man då ha att kämpa med...? Skämt och sido.

Jag måste ge Zimba mycket beröm för att han var så duktig hela helgen när vi plötsligt var "betong-barn" och inte längre skogsmullar! Min syster är ett riktigt betong-barn, tycker det är för långt bort från stan om man bor på Norr... =) I lördags var vi ute och gick i nästan en timme ute i Oset och han var jätte duktig hela tiden och gick fint i kopplet. Jag gick en ytterligare sväng senare på dagen mitt bland alla bilar och stora hus och han var lika duktig då! I morse gick jag och mamma en till längre sväng med honom och han visade att han har kommit en bra bit på vägen till min duktiga lilla hund! Det känns så skönt om det fortsätter så för jag kan verkligen inte gå med honom i koppel om han drar minsta lilla..!

Fredags kvällen hos Herr P var riktigt skoj! Så länge sen vi sågs och vi kan prata om det mesta. En riktig bästis även fast vi tyvärr inte ses så ofta längre. Vi pratade gammla minnen och framtid och mer där till. Så jag har saknat honom upptäckte jag då. Alla bravader och bus! I lördags kväll var jag hos min kära stöd familj Swahnmärkt och Dahlström, de är bara för söta de där två. Ni gör mig jämt glad och jag blir nästan tårögd bara jag tänker på hur snälla ni är mot mig! Vi mumsade pizza och kollade på Robinson, alldeles lagom. Söta lilla hunden Semla var där, en riktig liten semla! I sommar hoppas jag vi kan matcha alla era semestrar så vi kan hitta på något skoj ihop, jag tycker verkligen om Er. Hoppas vi alltid kommer vara nära vänner!

Just i skrivande stund så är Älsklingen på väg hem, ska bli så skönt att han kommer hem. Härligt att få sakna han, det tycker jag verkligen. För nu börjar jag bli lite små pirrig för jag vet att han kommer om några timmar.... åh.. kärlek är underbart.

Fredags förmiddag

Nu har jag och Zimba ätit frukost och varit ute på våran morgon promenad. Tvättmaskinen är igång men jag sitter fortfarande här i mjukiskläder och glasögon, sån där morgon outfit ni vet. Som vi alla säkert har men knappt vågar visa oss i.... eller...?

Det är smutsigt inne, riktigt fullt av Zimba hår överallt! Och mer där till... Jag städade i söndags men nu är det dags igen. Inte så konstigt när man har en hund som fäller vinterpälsen.. Jag skulle behöva dammsuga hela huset varannan dag om vi ska ha det något så där rent. Det värsta är ju då bara att jag inte skulle orka det. Det är ett stort projekt för mig att städa, speciellt hela huset. Så jag sitter här och känner mig lite stressad och kluven för hur jag ska göra. Jag tycker inte om att ha det så här, med stora hår tussar och dammhögar här och var. Har man ett par svarta strumpor på sig så är de beiga under pga all Zimba päls som fastnat där.. Sånt tycker jag Inte om. Så jag vill städa men jag orkar inte.... Buhu! Jag vet ju att många andra dammsuger minst en gång i veckan för att hålla rent, även fast de inte har hund.. Så jag menar inte att jag vill skippa att städa en gång i veckan för det är väl ungefär det som behövs. Det där med hur ofta man städar är ju så olika, samma som med att bädda rent i sängen. Vissa gör det varje vecka och vissa en gång i månaden. Undra hur ofta man ska göra det enligt "Rent hus" ?

Nee... mm... ska ta och försöka vakna lite mer till liv så jag kan få någonting gjort i dag.


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ett x antal timmar senare...
Städningen orkade jag inte med, inget annat heller för den delen. Förmiddagen bestod mest av att smyga runt hemma med jobbig huvudvärk och en hund som ville leka. Vi lekte en liten stund men jag blev nockad av Zimba så huvudvärken och värken i nacken blev ju inte mindre direkt.. Efter lunch tänkte jag att det skulle bli bättre om vi gick ut i friska luften ett tag. Tog en timmes promenad och övade på att gå fint i koppel Gick faktiskt rätt bra, även på de vägar vi inte gått innan. Fast det är nog helt klart en bit kvar på att öva, när det gäller att gå fint i staden och med störningar.. När vi väl började traska hemmåt igen var min huvudvärk bara betydligt mer påtaglig och jag var helt snurrig. Väl hemma fick jag ta till super krafter och bära in Zimba till duschen med tanke på att annars skulle jag behövt gå med gummi stövlar inne resten av dagen... När han väl var duschad, torkad och ren damp jag ner i sängen och vilade en stund. När jag började röra på mig igen var huvudvärken i alla fall lite mindre men den gick tyvärr alltför snabbt tillbaka till den där hemska tryckande spännande värken som gör att de flesta ljud är så extremt jobbiga.. Nu blir det nog till att försöka medicinera ner den lite.

Jag är slut och trött och ärligt en aning nedstämd idag. Varför vet jag inte. Så himla typiskt när hela veckan har kännts så bra! Men man måste ju gå ner i en dal för att komma upp igen. Ikväll bestämdes det nyligen att jag ska åka över till en gammal vän som jag saknat mycket. Han är ganska rutten på att höra av sig, det vet han med.. men nu sket jag i det och hörde av mig för 1511:e gången i alla fall.. Men innan jag ska dit blir det middag hos mor och far. Skönt att slippa äta ensam när det är så svårt att få i sig något. Då blir det i alla fall roligare!

God Natt

God natt mina vänner. Hoppas ni får en skön natts sömn. Jag ska ta och krypa ner i den nu alltför stora sängen.. =) Magen kurrar som vanligt, men jag har ätit idag. Middag och sen frukt och någon typ av proteindryck på kvällen. Några popcorn slank också ner. Men ändå kurrar min mage och jag känner mig helt tom där innanför... Suck. Det är jobbigt att nästan alltid vara hungrig men ha så svårt att äta. Jag vill inte bli mindre.. jag vill bli lite större men min kropp orkar inte äta.. Mer om det någon annan dag. Nu ska jag ta och krypa ner och ropa på Zimba så han kryper ner bredvid mig på golvet på hans madrass. Hoppas han inte hör något inatt och väcker mig med sitt plötsliga skällande... jag vet att jag blir extremt rädd då... Men nu släcker jag ner min lilla stuga och kryper ner under täcket..

Gräsänkling igen..

Nu har M fått mersmak på att åka bort så imorgon bitti gör han favorit i repris och åker till Sälen med hela kompis gänget! Hehe, nej då. Det var något som var planerat sen länge så det blev bara en slump att han var borta helgen innan också. Nu får vi sakna varandra ännu lite mera och den här helgen tror jag faktiskt jag kommer sakna honom mer än första. Kanske för att det är just andra helgen.. Ibland är man logisk.

Det är underbart att det börjar bli vår väder ute, även om det säkerligen kommer bli ett bakslag några dagar. Jag hoppas att min värk ska minska när värmen kommer för jag är så obeskrivligt trött på den stelhet och ökad värk som alltid kommer med kylan. För övrig så har mina axlar/skuldror börjat värka så innerligt mycket mera den senaste veckan. Nu är de så spända och ömma att de värker riktigt ordentligt konstant, och det gör mig helt snurrig i huvudet. Min massör jag gått hos i över ett år slutade för ett tag sen och jag har inte orkat ta tag i att hitta någon ny men nu börjar det bli lite bråttom känner jag... Typiskt också.
Appropå det så läste jag på ett anslag på Öppenvårdsteamet att de som fått en hjärnskada ofta får problem med initiativförmågan (om det nu stavas så..?!) det kanske skulle förklara varför jag omöjligt kan förstå mig själv när jag bara inte tar tag i saker som jag måste. Jag kan det bara inte ibland. Det är jätte jobbigt men går inte att förklara varför det inte går, eftersom det bara är att göra det för alla andra. Svårt att förklara verkligen... Jag läste också där att man ofta får problem med ljud- och ljuskänslighet. Jo jag tackar det har jag märkt. Mest ljud känslig är jag.

Idag var jag och fikade med en gammal kompis från högstadiet. Kul att se lite folk och det är alltid mysigt med en fika på stan! Eller hemma hos någon. Passade även på att få mina ögonbryn plockade, har så svårt att göra det själv.. fast jag kan inte påstå att det är mindre smärtsamt att gå till frisören och göra det eftersom man får böja bak huvudet så mycket och luta det mot ett hårt underlag.. Så det är bara att välja. Stå ut med det eller stå ut med att kämpa med armarna som inte vill och nacken som värker ännu mera för att jag håller armarna för högt.... Pest eller kolera, vad väljer du?

Nu ska jag ta en liten paus och sen svara på ett mail till en ny funnen vän som bor alldeles för långt borta. Men jag är evigt tacksam och glad att jag hittat dig! Du är min hjälte och jag hoppas jag är Din.

Nästan platt fall

.. så känns det lite idag. Fast allting är väl ändå helt okej, men det är en sån där dag man skulle vilja göra något. Känna sig behövd, att man gjorde någon nytta, att någon ringde och ville träffa en kanske. Fast mest av allt skulle jag vilja ha ett jobb att gå till, där man träffade arbetskamrater och någon saknade en i fall man inte kom. Där man kände en gemenskap och uppskattad. Emellanåt kan jag bli ledsen över det och sörja att mitt liv är som det är. För det ÄR en sorg. Och man kan inte alltid vara stark. Det pratde vi om på Öppenvårdsteamet igår, ibland måste man få blicka tillbaka och önska att det var som förr. Men man kan inte gå och trampa i de spåren jämt. Det gör jag inte heller. Det är faktiskt så att jag gör det allt mindre.

Ohoooo! nu ska jag åka till min gamle vän M som bor låååångt ute på landet! Zimba får följa med på lite äventyr! Efter att ha små snackat lite på msn ska jag nu dit på lunch, så härligt passande! Hej svejs jag skriver sen.

Jag skiner som solen

Vilket underbart väder måste jag bara börja med att säga!! Sånna här dagar är man lycklig att bo på landet! Solen skiner över logen och all snö, traktorn brummar och allt smälter i tö. Jag är nyss inkommen från en timmes promenad och lek med Zimba. Hur skönt som helst! Och han var jätte duktig hela tiden så nu är matte mega stolt! Stackarn har slocknat på sin favorit plats i hallen. Jag skulle vilja gå ut igen men vet inte vad jag ska göra ute.. är lite för kallt att bara sitta och man kan ju inte greja så mycket i trädgården för den är ju fortfarande täckt av mycket snö.. Men det är så underbart så jag nästan svävar! Konstigt att man kan bli så glad av blå himmel och sol.. Fast de senaste dagarna har jag mått toppen! Kanske inte fysiskt, jag menar värken är lika jäklig som den alltid är under vinterhalvåret men psykiskt så känns allting såå mycket bättre! Även om jag än så länge har mina dalar än, men det är ju inte så konstigt eftersom man har en hel del att berarbeta.

Väldigt tidigt i torsdags morse åkte M till F7 och ikväll kommer han hem igen. Roligt att vara ifrån varandra så man får känna att man saknar den andre! Det tycker i alla fall jag! I torsdags kväll myste jag och mina smärtsamma vänner tillsammans över en bit mat hemma hos T, det var verkligen ur mysigt måste jag säga! Även fast vi inte alltid direkt pratar roliga saker så blir det ändå alltid roligt med er. T jag hoppas verkligen din operation kommer att hjälpa dig!!!! Jag ska be till Gudarna att den gör det!!

Efter kvällen där sov jag över hos mor och far, skönt att slippa köra bil hem på kvällen när man är slut. På fredags förmiddagen tog jag, Sis och Zimba en promenad i stadsparken. Det var också roligt! Zimba blev vääldigt skitig, ännu ett plus att bo på landet, inte lika mycket smuts på vägarna! När vi kom tillbaka fick han duscha! På kvällen kom hela La familia hem till mig och så lagade vi mat, kollade på Let´s Dance och spelade Wii. Mamma och pappa var hejjare på bowling och rocka rockring! Imponerande! Det var en riktigt rolig dag för det är inte speciellt ofta vi i familjen hittar på sådana saker. Favorit i repris tack!

På lördagen blev det Marieberg med familjen, igen, haha! Zimba var hos grannen och fjäskade som vanligt! Fattar inte vad det är med honom när han kommer dit..! På kvällen kom M & T hit och M var våran privata kock! Snacka om bortskämda vi blev! Vilken super pojkvän du har! =) Jag hade riktigt trevligt som vanligt i deras sällskap, mysigt att softa lite så där. T var en jäkel på bowling!!! Du måste komma hit igen och visa mig dina knep! Tack söta ni för en underbar kväll! Nästa gång bjuder jag!

Så idag då.. söndag och solen skiner. Underbart! Nu blir det nog till att försöka dammsuga lite.. men bara lite.. tack och hej för mig!

Ny advokat!

Igår var jag i Eskilstuna och träffade min nya advokat och det är första gången på länge som jag åkte därifrån och kände ett lugn mitt i alla andra blandade känslor. Jag bytte advokat för att personkemin med den andra inte stämde alls, och i sånna här fall är det väldigt viktigt. Advokaten pratade med "mitt" ombud på det försäkringsbolag som jag bråkar med, har ett nytt ombud där nu eftersom vi nu ska ta upp nästa punkt i alla stämningar eller tvister eller vad jag nu ska kalla dem. Hur som helst så var han verkligen inte vänligt inställd till mig, det hördes klart och tydligt på vad min advokat svarade tillbaka i luren. Kan inte förstå hur en människa vill jobba på ett försäkringsbolag med personskade regleringar, de människorna KAN inte ha ett samvete..!!!! Vill skriva så mycket arga ord och visor men det spelar ingen roll, bara tråkigt för er som läser att läsa det. Men jag önskar på ett sätt att ni alla andra visste hur sjukt det är. Jag håller på dig min Gudfar att du/ni/vi kan slå dem rätt på nosen med världens största elektriska flugsmälla!!! Hejja Hejja!!

Operation rädda Gustav är inne i sin slutfas. Allt gick kanon hos veterinären! Han var så snäll så, tils det kom till öronen då sa han snällt men bestämt ifrån. Veterinären insåg ganska snabbt att hon inte skulle få kolla dem medans han var vaken.. Minns inte hur mycket jag har skrivit om hur det gick. Men de sövde ner honom, tog många prover på olika organ och socker och så, rensade tandsten och tog bort en dålig tand, rakade bort alla tovor på ryggen och sist men inte minst rensade de hans allt för smutsiga öron. Stackarn låg helt däckad i buren när vi hämtade honom. Han fick örondroppar som ska droppas i öronen två gånger om dagen i hm.. tror det var 10 dagar. Det har svärföräldrarna fått i uppgift och jag tror de klarar det gallant. Var rädd att Gustav skulle vara asförbannad på mig minst sagt men igår fick jag kela lite med honom så han verkade inte vara så sur. Jippiiie! Hoppas han håller sig i bättre form nu! Får kika till honom emellanåt, men stackarn är ju en riktigt gammal stofil! Lite stel och så..

Snart ska jag ta och byta om och åka till optikern, ska träffa en kirurg där och prata lite om ögonoperation. Jag är så fruktansvärt trött på allt krångel och aldrig se riktigt bra. Har ju fått nya glasögon nu, ska hämda dem idag igen för de fick byta glas.. och jag ska försöka använda dem lite mera nu. Om de nu passar den här gången. Jag vet inte om det är så men det var strax efter olyckan som jag började gå till optikern mycket mera och jag har hört andra med nackskador/problem som även fått påverkan på synen så jag är rädd att jag kanske också fått det.. men jag vet verkligen inte alls. Verkar väldigt läskigt att operera ögonen men det vore ju ljuvligt att få se bra!

Ikväll ska jag ut och äta med mina smärtsamma vänner! Ska bli lika roligt som vanligt även om vi nu har en del saker som är mindre roliga att prata om. Men det är människor som förstår. Sen sover jag nog över i staden med Zimba hos mor och far. M åkte till Såternäs, F7 , flygvapnet alltså, tidigt imorse. Och han kommer inte hem försen på söndag. Så jag tänkte slippa köra bil ikväll och ta mig en liten skönhetssömn på Manillagatan.

Kram och hej

sliten och seg

Idag är min kropp lika sliten som igår kväll, hade hoppats på lite förbättring efter en natts hyffsad sömn. Men nej.. hoppas kroppen vaknar snart. Jag ska åka till Sis och så ska vi gå ut och gå med Zimba i antingen Karlslund eller Stadsparken. Vore ju roligt om man inte kände sig fallfärdig av diverse symptom.. Är egentligen för slut för att skriva också men ville i alla fall meddela alla er som är nyfikna på hur Gustav mår, att han mår bra. Var ganska vinlig igår när han väl började röra på sig och han luktade inte så där mysigt som en katt brukar göra.. Det var nog hans öron som stank lite och örondropparna kanske förstärkte det hela lite.. Ska se om jag ser honom senare idag. Nee.. orkar inte skriva mera nu. Adios så länge!

Operation rädda Gustav

Så var det måndag igen då. Zimba är på dagis och jag har nyligen kommit hem från veterinären. Operation rädda Gustav är mitt i sitt fullaste allvar, han är kvar hos veterinären och väntar på sin tur. Jag gick över till svärföräldrarna i god tid imorse för att kela lite med honom och berätta än en gång vad som väntade. Först hittade jag honom inte och fick lite små stress impulser över det, men sen se så söt han var där han låg och kurrade. Vi snackade lite och så följde han snällt med mig ner till hallen, sniffade lite på buren och mumsade på några godisar. Väl inne i halva buren fick han smaska på några till, sen var jag tvungen att vara lite mer bestämd och fick trycka in den resterande delen av hans ganska stora bakdel.. Gick bra men klart han undrade vad f-n jag höll på med! Det gick bra i bilen, han var tyst första biten men sen började han jama lite emellanåt. Inget konstigt eller panik artat, bara lite mjaaaoouu. Hos veterinären satt han snällt tyst i buren och spanade ut på diverse andra djur som passerade förbi. Det kom en stackars hamster i bur som skulle avlivas... Han var livrädd där han satt i sin stora bur mitt på golvet och stora otäcka monster gick förbi honom. Han hade inte ens ett litet hus att gömma sig i... Då skar det i mitt hjärta må ni tro. Han satt och stampade febrilt för att skrämma alla andra monster.. men verkade bara vara jag som hörde honom. Vila i frid söta hamster! Så Gustav då, jo han kom ut ur buren efter lite sura miner mot mig, väl inne i undersökningsrummet. Veterinären fick klämma och känna på honom, han var så snäll så. Men när hon kom till öronen blev han lite mera upprörd, hon insåg snabbt att det inte skulle gå. Med tanke på att öronen är så svullna också så man ser knappt ner i dem alls. Så nu är Gustav kvar där för i eftermiddag ska de söva honom för att sen ta prover på diverse olika organ, raka bort alla hemska tovor på ryggen, ta bort tandsten och kolla alla tänder och sist men inte minst göra en grundlig koll och rengöring av hans öron! Även fast det inte är min katt är jag till fullo engagerad och jag skulle hellre sitta där hela dagen med honom än här hemma själv.. Fortsättning följer..

Helgen har varit bra men nu är jag så trött så jag återkommer senare idag....

Den största stenen är nu borta

Jag vill jubla, skratta och gråta av lättnad. Jag vill hoppa, skutta och dansa av glädje. Den största och tyngsta stenen har släppt från mina axlar. Efter många månaders grubbel och sömnlösa nätter pga ångest har jag nu en ny advokat. Tack pappa för du hjälpte mig även med det. Fast jag vet att jag gjorde en hel del själv också. Men just det där första samtalet hade jag inte orkat med och det fixade du som vanligt. Allt jag ber dig om hjälp med gör du, Jag älskar dig för det. Jag känner mig stark och redo nu när jag har en ny advokat. Än har jag inte träffat honom personligen, det ska jag göra nästa vecka, men av ett samtal kan man ändå känna sig så trygg.
Att Cookies N Beans - What if spelas just nu på min dator är en slump men det ger mig ännu mera hopp. What if hope was lost for a hundered days and you feel your life just slipping away.. would you rise again?

Jag vet att det kommer att bli många tårar och mycket slit framöver också men nu känner jag mig i alla fall lite lugnare. Det är ett sjukt system man brottas med. Det är det svenska rättssamhället som inte alls är rättvist för fem öre. Har man aldrig varit inblandad i det vet man ingeting om det och ni kan skratta er lyckliga för det. Det finns bara en sak i livet som kan göra mig så frustrerad och arg att jag skulle kunna slå sönder en bil, elda upp ett hus. . . Ja ingenting kan förklara hur sjukt det är. Man tror man betalar en försäkrings premie varje månad för att man ska ha ett skydd ifall någonting händer. Men där tror ni FEL! Så fel det bara kan bli!! Jag har bråkat med ett försäkringsbolag och haft en egen advokat som driver mitt mål i mer än fem år och det är inte slut än. Jag ser inte ens änden på tunneln. Men nu tänker jag inte ödsla mer energi på att tänka på vilket helvete det är. För nu är det fredag och jag ska fira min nya advokat!!

Härliga fredag!

Just nu spelas Maja Gullstrand - Här för mig själv från Melodifestivalen . . Min kära sambo har lyssnat på Winamp sensate gången och därav ligger de alla fina låtarna där... . . Jag mår så bra . . Känns som lite ironi i låten men visst okej just nu passade den bra för här sitter jag och mår rätt bra. Det är ju härligt! Fast nu blev det visst Velvet - The Queen den är ju lite svängigare! Sitter å gungar på min fina skrivbordsstol, den är så skön! Tack Pappa!

Imorse blev det frukost vid halv nio, sen fick Zimba sin frukost och medicin. Som han så gärna äter upp! Härliga hund! Han imponerar på mig ibland. Finns nog inget han inte gillar... ÄN så länge i alla fall. Efter frukost bestyren och en snabb mail koll så blev det en halvtimmas promenad i halkan. Tjena.. jag bara väntar på den dagen som jag ska halka och slå mig blå. Det är isgata här ute. Tyvärr inte hela grusvägen så sparken kan man bara ta en bit.. Det är ett underskattat färdmedel! Jag älskar spark! Zimba med! Efter promenaden hälsade vi på grannen en snabbis, Zimba fjäskade som vanligt. Nu sitter jag här och tar mig en välförtjänt paus från städningen. Dosera var det ju! Känner mig duktig men mest stolt över mig själv att jag än så länge inte har tagit ut mig. Kanske medicinen hjälper mig?! Har dammsugit hallen, köket och vardagsrummet men jag har pausat däremellan också. Snart blir det badrummet och sen sovrummet och här vid datorn. Medans Melodifestival låtarna poppar!

På måndag ska jag till veterinären på Djurkliniken Annalysen med katten Gustav. Igår var jag inne hos svärföräldrarna och berättade för Gustav att han nu skulle få komma till veterinären. Berättade det även för svärmor så klart! Gustav följde snällt med ner från övervåningen och så kelade vi lite med buren som han ska få åka i på måndag. Hade sprayat lite Felway på den. Det är en spray som finns på Apoteket som kan lugna nervösa katter bla. Det är med kattens egna fermoner i så det är inget konstigt alls. Han var inne i halva buren och smaskade på de godisarna jag lagt där, sen fick jag borsta han lite också. Så det ska nog gå bra att få med honom. Vill att det ska vara måndag nu! Får se om de andra katterna också ska få sig en roadtrip till veterinären, M tyckte det, och jag kan nog hålla med.

Nej nu ska jag fortsätta städa. Nu får doserings pausen vara färdig för stunden. Så jag kanske kommer sen igen..

Uttråkad och ensam

Haloooooooo? Är det bara jag här?

Så känns det. Alla jobbar, pluggar och står i. Här sitter jag och glor ute i skogen. Visst är det trevligt att vara ensam ibland och ta det lugnt men det är inte roligt när man inte vill det. När man känner att man har ork och energi att umgås med vänner. Så finns det ingen där. Jahapp.. sitter och funderar på vad jag kan hitta på idag. Kommer bara på att jag kan åka till apoteket och köpa en typ av spruta till vovven. En som man kan "dra upp" medicin med. Men det känns onödigt att åka fram och tillbaka för det lilla när sambon ändå kan göra det på vägen hem. Bensin är inte gratis och det blir ca fyra mil fram och tillbaka... Men vad kan jag då göra? Jag har precis avslutat ett samtal med veterinären, fast nu gällde det inte Zimba utan gårdens gamla katt Gustav. Han är en riktigt gammal stofil och han är min idol. Dock vet jag inte riktigt vad alla andra tycker om honom.. Han är ganska speciell och arg av sig ibland. Men det skär så i mitt hjärta att se honom varje dag när han lunkar på där med sin extreeemt toviga och dåliga päls. Har tänkt så länge på det, att jag vill få honom till en veterinär som kan hjälpa honom. Men ingen annan här verkar vara lika angelägen som jag.. Eller så inbillar jag mig det. Igår rensade de hans öron, och han har alltid haft problem med dem men igår var även öronen extrema! Det kom ut en massa var och brun gegga som inte luktade gott... Jag ville sätta mig ner och gråta en tår eller två för den stackars katten. Han är gammal som gatan men värd all hjälp han kan få. Så nu har mitt projekt Rädda Gustav börjat! Det kommer nog att bli en pärs att få in honom i en bur och sedan till veterinären.. Men jag ska försöka, hur många rivsår jag än må få.

Dagens tanke och jätte kram går till dig Sis!!! Jag tänker på dig och blir orolig!!! Hoppas jag hör nått snart....

Kramar från mig så länge!

Nu är jag slut igen

Kom nyss hem från min mormor, åt lunch där med mamma och lille Zimba. Stackarn har analsäcksinflammation.. låter mindre mysigt och måste vara ännu mindre mysigt för stackarn själv. Men nu har matte varit på apoteket och hämtat ut hans medicin! Köpte även en bok om Hundens hälsa. Kan vara bra att ha!

Nu är jag helt slut.. känns som om min kropp har gått och tagit sig en paus från det annars så fullt rullande systemet med blodomlopp och allt där till. Min nya medicin gör mig fortfarande skakig men emellanåt känner jag mig riktigt bra. Fast inte idag då.. Jag sov inte en blund i natt. Vred och vände på mig väldigt många gånger varje timma. Det bara värkte och hjärnan kunde inte koppla av. När jag gick upp i morse sov mina ben fortfarande och det är inte försen nu på eftermiddagen de har vaknat någorlunda.

Jag skulle vilja skriva så mycket nu, jag skulle vilja göra så mycket nu också men jag orkar ingenting. Det är till och med jobbigt att sitta här och skriva.. Men vad ska man göra, jag vill ju inte bara ligga och sova, det gör ju inte saken bättre heller när man egentligen inte är trött. Utan man mest har värk och är slut av den.. Ja ja.. det får nog bli soffan nu och kanske lite Nintendo Wii så småningom.. Jag har så svårt att låta bli!