Underbara lördags kväll

Underbart! Att få tid och framförallt orken att laga favorit soppan i köket med ett glas vitt en lördags kväll med musiken poppandes. Det är ren glädje för mig just nu!

Tror det går att räkna på mina händer de få gångerna jag har lagat mat sen parvel kom. Något jag saknar grymt!

Wihooo! Att sen få till en tio poängare till soppa är ju bara fab! ;)

Nu återgång till lördags mys hemma!

Kamp mellan kroppen och hjärnan

En kamp som jag just nu inte alls vet hur jag ska få slut på. Plus få ett resultat.

Var drar man gränsen på hur ont man får ha och vem säger när det är dags att ringa hem förstärkning? Hur mycket ska man bita ihop och hur hårt? Vad är rätt och vad är fel? Vad är rimligt och vad är egoistiskt?

Jag slår knut på mig själv och så många gånger faller tårarna av ren frustration. Jag önskar ofta jag kunde kliva ur mig själv och se på vår situation här hemma. Se från min synvinkel och sedan min mans. Opartiskt och helt utomstående. Så man kunde kliva tillbaka till sig själv och fatta ett bra beslut. Vad jag önskar det..

En vän, med liknande kognitiva problem, sa en gång att hjärnan kommer tillbaka. Hon har också barn och menade på att första tiden är hjärnan puts veck men efter ett tag som mamma kommer den tillbaka. Jag undrar bara När då?

Man är bra på att hålla masken. Jäkligt bra! Kanske är det för att man ska orka mer? För om jag börjar leva med att "klaga" och sluta skratta och le. Sluta göra saker, ja då blir ju verkligheten så. Grå och ond. Jag väljer att ha en stark fasad utåt för det är just nu mitt sätt att orka i vardagen. Det gör inte att jag ljuger om nån frågar hur det går, då säger jag som det är. Men oftast med ett leende ändå! Det är mitt val.

Och bloggen är fortfarande min vädrings plats. Mitt tysta bollplank och ibland räddare i nöden.

Ledsen, vad gör man när man knappt orkar lyfta in sin son i och ur bilen längre?? ;( bilstolen har jag aldrig ens lyft för jag får inte ens ur den ur bilen... Ledsen och tungt känns det. Det går liksom bara emot en känns det som..


Nu är det i alla fall kväll och liten somnat, disken fixat och hunden blir rastad just nu. Snart är alla måsten över och denna dag med. Den har varit sisådär så jag ser fram emot en ny imorgon!

Måndag morgon

Tuffa (men roliga) veckan är nu över!
Ludvig var inte lika högljudd imorse när han vaknade, vilket tacksamt resulterade i att jag själv vaknade kl nio! Så skönt!

Nu har jag just bäddat ner mig i soffan även om vi inte varit vakna länge. Vi åt frukost och Ludvig lekte grötmonster. Nu sover han och jag känner mig helt färdig jag med. Så nu lite snooze tid!

Kl är halv två och jag är halvt knäckt.

Blir arg på mig själv eller situationen, som gör att jag känner mig så negativ nuförtiden!! Riktigt arg blir jag. För på ett sätt så menas inte de icke positiva orden som något jag verkligen upplever negativt. Det är dock de orden jag tvingats välja för att förklara hur livet och tillvaron är just nu. Som i sin tur gör så att det mesta jag skriver här upplevs son så fruktansvärt negativ och bittert! Fast det i själva verket bara är en sanning jag försöker lägga fram. Inte en tyckasyndomstackarslillatjejen story!

Fredag idag, känns underbart! En tuff vecka börjar närma sig slutet. Mycket roligt har hänt men mycket energi har bränts. Imorgon är det dop vilket jag tycker ska bli jätte roligt! Dock önskar jag att jag typ hade haft tre Parvel fria dagar med typ bara film tittande och några härliga höst promenader alldeles ensam först.. Å kanske några långa sov morgnar! Nu när vi ändå drömmer menar jag...


Efter ett par tuffa timmar med mycket lyft och pyssel med liten. Verkar han nu somna in ute på altanen, vilket gör att jag får pausa min kropp i soffan och blogga av mig lite. Underbart! Välbehövligt för att stanna vid halvt knäckt och inte helt!

Snart kommer M hem och då ska vi åka och fixa det sista inför imorgon. Sen ikväll blir det dukning och sen hoppas jag på några mysiga timmar i soffan med kanske en brasa..

En sak i taget..

Möte med prästen avklarat. Check!

Härlig höst dag!

Att solen skiner från en helt blå himmel gör allt så mycket lättare! Eller hur?

Snart dags för möte med prästen. Ludvig har somnat efter en liten pratstund med sig själv i sängen. Jag har snyggat till mig lite och påbörjat packningen av skötväskan. Vilket inte är så avancerat som det nu kanske lät. Så nu har jag just lagt mig på den plats jag nog spenderar mest tid på i hemmet förutom sängen.. Soffan!

Nerbäddad bland alla mina kuddar för optimal komfort och viloposition för kroppen. Önskar jag hade en sån där lyx fåtölj att krypa ner i! Vila nu en stund som sagt så vi orkar med dagen.

Kram på er alla där ute!

Ps. Har ni sett, jag matchar ju strumporna med filten..! ;)

Det är en smula tungt ännu. Den tyngre perioden verkar ha kommit för att stanna ett tag verkar det som. Lyckades få någon hyfsad bra natt med sömn där ett tag men de senaste två nätterna har varit värre igen. Senaste natten visste jag nog inte riktigt vart jag skulle ta vägen.. Glad att den är över och jag mår bättre!

Idag har det varit en seg dag, mjukis byxor på för första gången på riktigt länge en vardag! Tror dock kroppen behövde det, blir liksom omedvetet en signal att jag ska ta det lugnt. Har faktiskt funkat idag! Har knappt lyft ett finger idag förutom att ta hand om Ludvig.

Veckan är ganska full och idag var min lediga dag. Glad att jag lyckades hålla mig lugn! Kanske i och för sig beror på nattens kramper.. Snart kommer M hem, en timma tidigare för avlastning.

Imorgon är det tjejträff på Öppenvårdsteamet. Ser fram emot det som vanligt!

På onsdag träffa prästen inför lördagens dop. Samt fira en vän på kvällen.

Torsdag frisörbesök och lite annat fix.

Fredag babysång och dukning inför dop.

Lördag Dop!

Söndag babysim.

Check! Check! Check!

Bockar av en dag och en sak i taget så tar man sig igenom denna vecka också. Nu måste jag gå och lyfta upp min förrymda son som rullar runt här i huset och jagar dammråttor!!

Ludvig alias Parvel

Är nu ett halvår!! Firades igår på hans dag med tårta och lite paket! Första kalaset för vår lilla parvel. Helt galet! Fattar fortfarande ingenting..

Första veckorna var ju mardröms kaos så det är med blandade känslor man ser tillbaka. Det tog mig fem månader att börja känna lite av den där lyckan, värmen och kärleken. Allt är inte underbart för alla och allt är inte himla likt med att få barn. Så många säger dock det men undra hur många det är som egentligen inte säger det?!

Kroppen protesterar vilt nu. Inte sovit ordentligt alls, kroppen bara värker. Parvel är tung och alla lyft ger mig rejäla doser värk. Sen vill man gosa lite också så man bär ändå ibland.. För JAG vill men inte min kropp.. Morr!!

Annzi - jag har precis som du rekommenderade en lättare vagn också. En liten paraply vagn som jag använder när vi bara ska springa lite mellan typ affärer och bil. Har haft den en tid men det tog ett tag innan jag upptäckte det uppenbara.. Att jag faktiskt kan ha den även om jag bara ska hem till någon! Konstigt nog så tänkte jag inte på det då. Så sist jag var iväg tog jag chiccon (paraplyvagnen) och det gick ju rätt bra! Då det är bara testa igen! Ibland behöver man ju den stora vagnen ändå men det är bara att prova sig fram!

Dags att sluta..