Nu har själen hunnit ikapp kroppen

Nu har jag varit hemma i Sverige sen lördags eftermiddag. Idag känner jag att även hjärnan har landat mentalt hemma. Har tagit lite tid att ställa om sig, att känna att det är vardag igen och tuffa igång tåget med alla sysslor som följer med livet här. Så nu har jag landat på alla plan.

Resan var fantastisk ur många synvinklar men det bästa av allt var pausen. Pausen från vardagens stress och utmatthet. Jag fick tid att bara tänka på mig själv, slippa alla måsten och njuta av lite ledighet. Det resulterade i sin tur till en del eftertänksamhet och några insikter. Varav en jag väntat länge på men mer om den en annan dag. Nu finns inte riktigt inspirationen att beskriva den med rätt ord.

Idag har jag och hunden varit hos veterinären. Återbesök då vi mixtrar lite med hans mediciner för allergin. Svårt att få det helt bra men än ger vi inte upp. Har inte testat allt än! Tassade även på hans bästis, golden retrivern Rambo där. Det är så härligt att se hur glada dessa små fyrbenta djur blir av att se varandra! Det är verkligen Bill och Bull, Piff och Puff eller något annat liknande par. Den glädjen är svår att ta miste på och den värmer och sprider sån lycka djupt in i benmärgen!

Det som gör det extremt bitterljuvt är vetskapen om att Rambo, den härligaste hunden jag mött. Har enorma problem med diskbråck och köldkörteln.. Han mår inget vidare alls och jag vet verkligen inte hur denna historia ska sluta. Inte hans matte heller.. Jag ber av hela mitt hjärta att han ska börja bli bättre! För vi kommer sakna honom enormt annars, min fyrbenta hårboll och jag.

På eftermiddagen blev det en spontan promenad med T och lilla söta grodan. Det var roligt att spatsera i solen med er! Härligt det är när man orkar med två saker en dag utan att för den skullen bli helt däckad sen. Livet mitt är en svår balansgång av vila och aktivitet. Lyssnar jag inte fullt ut på min kropp så får jag sota för det direkt!

Jag har blivit bättre och bättre på detta med tiden. Sedan insikten och mitt nya motto föll på plats så har det underlättat en hel del. Att sätta sig själv i första rummet oavsett (nästan!) vad har resulterat i stora skillnader på mitt mående. Vilket givetvis är underbart!! Ser man resultat blir det roligare att fortsätta.


Nu ska vi strax åka in till stan och äta mat på Manillagatan, hos mor och far. Imorgon bitti åker de till Mexico och blir bruna och fina! Så jag och Sis lagom hinner blekna tills de kommer hem... Hahaa... Hoppas de får de underbart i värmen! Vem vet, de kanske också får någon spännande insikt.. ?

Tisdag morgon

Gick upp vid åtta idag vilket är en halvtimma tidigare än jag brukar. Jag hade som mål innan jul och nyår att försöka vänja min kropp att vakna lite tidigare. Tycker att dygnet har för få timmar när man ska vila mitt på dagen också. Så att gå upp en halvtimma tidigare resulterar i att ena halvtimmans snooze stund på dagen inte märks lika mycket. Ja.. så var min grund tanke i alla fall. Plus att halva Sverige redan varit vaket flera timmar när jag går upp.. varför inte försöka matcha er jobbande människor liite mera?

Så nu sitter jag här fullt påklädd, sminkad och frukosten värmer i magen. Enda som är kvar av morgon bestyren är att borsta håret, plocka ihop handväskan och gå ut med hunden. Sen är jag redo för denna dags aktiviteter.

Som då idag bjuder på möte/träff med arbetsterapueften på Öppenvårdsteamet. Ska bli skönt att gå dit idag efter all ledighet och julstök. Vi har en del att gå igenom och staka ut.

Efter det är jag ledig ända fram tills eftermiddagen/kvällen då jag ska träffa en vän. Dock finns det givetvis saker att göra där i mellan. Så som att växla tillbaka de sista thai pengarna, köpa en ny mascara och en dop present till lille Alfred. Vad jag dock kommer att göra är väl främst att vila och äta en matlåda. Sen får vi se vad klockan blivit och hur orken känns.


Mötet igår på Neurokliniken gick bra. Hade mamma med mig som extra öron och hjärna då jag upptäckte i söndags eftermiddag att jag skulle dit. Vilket innebar att jag inte hunnit förbereda mig alls och kände mig som ett borttappat halmstrå. Det ordnade sig dock jätte bra, vilket det oftast gör. Jag ska dit en gång till och fortsätta undersökningen men det vet jag inte när det blir än. Så vi får invänta en ny kallelse i brevlådan.

I´m back!

Så var man hemma igen och två underbara veckor i värmen börjar redan kännas såå långt borta. Suck.. Varför kan det inte vara som i Ving reklamen? Att känslan sitter i länge... Det tycker jag inte den gör!

Jag och syster yster hade det underbart i Thailand! Värmen, ooh denna underbara varma värme! Gud så jag älskar den! Inte en enda dag hade jag ens i närheten av den stelhet och värk jag har här hemma under vinterhalvåret. Jag kände mig lätt som en fjäder och smidig som en katt! Här hemma i kylan blir jag fort ett bly sänke med vibrations fel.

Så Thailands semestern var så välbehövlig och så otroligt uppskattad. Bilder kommer så fort jag fått dem av syster.

Jag har vilat upp mig en hel del där nere, efter året med påfrestande husköp och renovering, plus utförsäkring. Tankarna har snurrat igång när jag var där nere. Slappandes på solstolen eller flytandes i varma havet. Ja tankarna har flödat fritt och jag har upptäckt nya insikter och funderingar. Djupa och mindre djupa.

Det var snabbt tillbaka till vardagen när jag kom hem till älsklingen och min oöppnade brev hög.

Om en timme ska jag iväg till Neurokliniken på sjukhuset här. Ska dit med största anledning av att jag behöver ytterligare intyg för att stärka mitt fall mot försäkringsbolaget. Så min sjukskrivande läkare på rehabiliteringsmedicinska kliniken, smärtenheten fick innan nyår remitera mig dit. Så nu ska jag dit idag på mitt första möte, vilket kom snabbare än jag räknat med. Härligt att det går undan ibland!

Men ja, man kastades snabbt tillbaka in i den vardagen som man så hårt har förträngt under semestern. Alla ångest laddade känslor och den enorma frustrationen och brinnande ilskan mot försäkringsbolaget. Pang! Så var man tillbaka.

Man jobbar så hårt och så intensivt för att komma vidare, bli bättre, koncentrera sig på det man kanske fortfarande klarar av eller är bra på. Fast då samtidigt så slits man ner i det där tråkiga hela tiden. Som man bara vill komma ifrån nu!

Jag menar inte att jag vill fly, gömma mig och förneka det som varit eller är. Det har jag gjort tidigare och det är jag helt färdig med! Jag menar bara att det skulle vara underbart att få känna sig som Petra igen, bara Petra. INTE den skadade Petra, eller hon med nackskadan. Jag känner mig så fruktansvärt trött på det, jag vill ju bara vidare nu. Till mitt nya liv!

Där allt detta ligger i min gamla ryggsäck som jag äntligen slitit ut och lagt på hyllan. För att hänga på mig en sprillans ny tom och lätt ryggsäck och börja vandringen mot nya äventyr och mål. Utan att hela tiden vara skuggad av en skada. Jag vill så mycket mer!

Nu ska jag lägga mig och vila en stund innan mötet så att jag har hjärnan med mig.

Med ny energi och livsglädje kommer kanske bloggen äntligen att få sig ett litet uppsving. I denna spännande tid med nya förändringar hela tiden!