En liten promenad..

Har just lagt mig i soffan efter en promenad förbi vårdcentralen och en snabbis in på coop. Tycker inte det var mycket gjort men nu ligger man här vimmel kantig och värken bråkar med en som tusan!

Funderar om det blivit sån skillnad bara för att parvel är tyngre och då alltså blir ju barnvagnen också tyngre.. Plus en skötväska och sen på vägen hem jordgubbar, bregott och bananer i korgen under vagnen. Tungt var det i alla fall! Fast i och för sig var det tungt från start så kanske bara är en sån där sämre dag..? Ja inte vet jag och egentligen behöver vi ju inte spekulera. Det är ju som det är!

Nästa vecka får M äntligen semester!! Tjooo vad jag längtar!! Egentligen skulle han ju börjat semestern denna vecka men på grund av strul på jobbet fick han visst jobba lite till. Så jag, parvel å dwayne längtar!!

Till hösten får vi lägga upp en ny planering om hur vi ska lösa tillvaron. Lutar åt att min mamma kommer en dag i veckan och M den andra dagen, eller eventuellt att han bara tar halv dag. På semestern får vi klura lite och se hur det vidareutvecklas för mig. Tyvärr har det ju gått neråt de senaste veckorna men vi kan ju alltid hoppas att det vänder! ( fast man vet ju sanningen... Parvel blir bara tyngre och tyngre... ).

Undra hur vi ska spendera resten av dagen? Vill åka till Ikea en sväng och har sen lite produkter jag ska lämna till en vän ikväll. Ja jag fortsätter med att ligga här i soffan så länge parvel är nöjd i baby gymmet. Sen tar vi en timme i taget! Så vi klarar oss själva ända tills pappa M kommer hem någon gång runt sex tiden hoppas vi!

Mys dag på landet

Just nu sitter jag här på landet hos svärmor och myser i solen. Kaffet och bullen är nyss intagna och lille parvel sover gott i skuggan. Dwayne springer runt på gården och lever loppan med sin kompis Nala. Härliga hund liv på landet! Ja, jag själv har det ganska härligt också.. Skönt med en lite bättre dag!

God morgon!

Lyckades sova rätt bra i natt ändå, ljuvligt!! Känner mig ändå ganska pigg idag. Ja vissa delar av kroppen dvs.

Klockan är nu snart halv tio och efter att jag lyft upp parvel ur sängen och burit ner honom till vardagsrummet och myst en liten stund ihop. Ligger han nu och viftar i babygymmet tills det snart är dags för frukost. Mina armar är redan överkokt spaghetti.. Hallå? Redan!!! Morr..

Ibland blir jag bara så arg på denna kropp! Måste det bara bråkas hela tiden? Jag kunde förr gå och fundera om jag verkligen har en skada eller inte. Trodde att alla människor har det likadant som jag, med värk och svårt att göra vissa saker utan att få mer ont och så. Trodde liksom jag bara var lat och typ inbillade mig.. Ja, vi kan ju säga att tider som denna då inser man bittert att man har en skada helt enkelt. Det går liksom inte att förneka då. Så nu vet vi det! (för stunden tills jag förtränger det lite igen..)

Midsommar helgen var bara bra! Mys hela midsommar dagen hemma med min lilla familj. Vi tog en lång promenad och lekte ute på altanen i skuggan. På kvällen var det grillning hos vänner och mys till sent på natten. Lördagen var vi och hälsade på mina föräldrar och svärisarna som spenderade midsommar i Boo. Alltid mysigt! Och på kvällen avslutade jag det med en tjejkväll (utan barn) med två av mina nära vänner. Så helgen var super men som sagt det tar ju på krafterna med så mycket inbokat.

Nu börjar liten tröttna så nu är det dags för frukost!!

Parvel ligger och spanar på blommorna på altanen! (bilden är från i torsdags)

Idag har varit en tung dag. Är det sviterna efter midsommar helgen som känns än? Eller är det bara så att den extra ökade värken sitter i sen förra veckan än? Eller var det till och med två veckor sen det blev så här.. Jag minns inte. Känner bara hur tungt livet i min kropp är just nu. Önskar det vore lite lättare, bara lite just nu..

Utöver den högre mängden av värk sen parvel kom har de senaste veckorna stigit ytterligare lite. Är det på grund av att han är ännu tyngre nu? Min lilla son.

Tabletter hit och dit. Ibland hjälper dem lite och ibland inte alls. Som nu.

Dags att försöka sova, om det går med denna inferno huvudvärk.

Hemma efter tjejträffen

(Har råkat redigera detta inlägg så tid och datum stämmer inte med det som är angivet...)

Dooh... Över trött och (glatt) överkörd känner jag mig nu. Tur mobil blogg funkar för att ens orka trycka på On knappen på datorn och sätta mig vid ett skrivbord känns övermäktigt just nu.. Ändå bloggar jag! Knäppt va? Fast från mobilen som jag nu lagt mig i soffan med, bland alla kuddar uppfiffade perfekt för min lilla nacke.

Borde vila, eller ska vila, men behöver varva ner lite först. Blogga av mig lite eller bara få tänka igenom vad vi pratade om denna gång. Alltid så intressant och trevligt! För även om det många gånger är tunga och jobbiga saker vi pratar om så är det ändå så lätt! Alla förstår med en blick..

Idag var en ny tjej med. Läskigt blev det nästan när det kändes som om jag satt där.. Fast backa mitt liv några år bara. Det absolut läskigaste var när hon sa en så slående lik mening. Eller ja, faktiskt bokstavligt en mening Jag ofta säger! "Jag kan ju göra allting, men, jag får ju sota för det sen i en eller två dagar.."

Nu! Ska jag försöka vila lite och hoppas på att må bättre sen!

Premiär!!!

Första turen med både barnvagn och hund för mig!! Har varit rätt rädd för att det skulle bli kaos men det går ju! Fast det blir nog inte allt för ofta ändå för min del.. :)

Hur kan man ha sån enorm träningsvärk typ utan att man typ tränat nått?! Imorse när jag gick upp fick jag en smärre chock! Utöver den nu normala högre värken i kroppen har jag också nån extrem träningsvärk! Skumt är det!!

Snart kommer en vän över på lite fika med sin lilla son. Blir mysigt att fördriva tiden med lite trevligt sällskap! Så ligger och slappar i soffan nu och lyssnar på min lilla son som snackar högljutt med de små fiskarna han har över sig där han sitter i sin gunga. Nu dock vaken. Hunden ligger här bredvid oss också, lilla pälsbollen!

Imorgon är det tjejträff på USÖ (sjukhuset) igen. Sist kunde jag inte vara med, det var strax efter att parvel kom till världen. Så jag ser fram emot morgondagen! Är alltid skönt att snacka av sig lite med andra som har samma knasiga hjärna som jag.. ;) För er som inte vet, så är det en tjejgrupp för oss som har lite olika typer av lättare hjärnskador och som är under medelålders. Vi brukar ses några gånger per år i Öppenvårdsteamets lokaler. Det är något som alltid är uppskattat!

Kan inte bestämma mig!!!

Kom bara på en till sak jag tänkt ta upp här..

Ska man eller ska man inte lägga upp bilder på sin lilla son här ? Jag kan inte bestämma mig!! Lägger jag upp en så kan jag lika gärna lägga upp flera sen ju... Daah! Kan verkligen inte bestämma mig!

Riktigt kul kväll igår!

Igår var jag och en vän samt kollega och jobbade lite med Forever. Minns inte om jag skrivit om det här? Min lilla hobby. Jag har tagit det lugnt på sistone med den pga graviditeten och lilla parvel. Så igår var ett stort undantag då vi var iväg till en väns inredningsbutik på en liten kund kväll! Hon hade bjudit in olika företag/"homeparty" försäljare och vi var en av dem. Orkar tyvärr inte skriva så mycket mer om det nu, orkade egentligen inte ens skriva så här mycket... Ville egentligen bara uppdatera er om följande;

Ökade mitt träningspass i tisdags, vilket tyvärr resulterade i mycket mera värk och helt utmattad... Men så var det i början på första träningspasset också så jag tänker det är bara att kämpa på! Det måste ju bli bättre även den här gången?! Men aj..

Så de senaste dagarna har jag mått ännu sämre och igår fick jag avboka träningen. Hade jag inte haft kund kvällen inbokad hade jag nog gjort ett försök att träna. Jag ville verkligen träna!! Rätt ovanligt för mig att vara så taggad på att göra mina sjukgymnastiks övningar! Jag brukar tröttna allt för fort och sakna den gamla goda tiden när innebandy, step up, spinning och kick boxning bla utgjorde träningspassen.

Idag är jag i och för sig glad att jag inte tränade igår... För fy vad ont det gör idag..! :/ Jag brukar inte vara den som gnäller så mycket men sen parvel kom tycker jag nog jag blivit aningens mera gnällig. Inte bra! Men nu vill jag gnälla.. Idag vill jag klaga... Fast idag vet jag också att jag helt får skylla mig själv!! Jag hade riktigt kul igår kväll men tjae.. Idag är det inte riktigt lika kul..

Om några timmar kommer mamma och hjälper mig med hus, hem och liten. Fantastiskt! Jag räknar bara ner.. Parvel får så länge sitta i nöd gungan här hemma en stund till. Det är en batteri driven liten gunga han somnar i om man sätter honom där. Kan ta bild sen.. Den är min bästa vän och räddare i nöden när min kropp inte alls orkar. Tack och lov är det inte så ofta jag måste sätta honom i den. Det är verkligen bara i akuta fall. Stackarn sover ju oftast så gott i den att han lätt kan sitta (halv sitter) i den i en och en halv timma. Jag får lite ångest då, eller väldigt mycket ångest..

Ikväll ska älskling på sommar fest med jobbet så jag blir själv. Känns bättre nu när mamma kommer ett tag på dagen. Då kanske jag börjar må lite bättre! En vän hade som förslag med mys kväll med våra små kids och tacos då hennes man också är borta. Det lät super mysigt men jag har sagt att vi får se närmare kvällen hur jag mår!

Kram på er söta vänner och ha en underbar fredag!

Sömnbrist

Groggy är jag än. Kroppen är helt matt. Jag lyckades inte somna i natt, kanske efter klockan två eller tre kunde jag sova lite.

När älskling gick upp för att gå till jobbet imorse vaknade jag och mådde pyton. Så han fick vara kvar hemma några timmar tills jag runt halv elva lyckades ta mig upp. Han åkte sen till jobbet, och jag hoppas det inte blir kaos för honom nu.. :( parvel sov just då så jag har legat däckad i soffan en stund till. Nu börjar dock liten prata för fullt i vagnen så jag ska ta och testa min kropp och gå ner och lyfta upp honom.. Ge mig ork! Idag är jag sliten.

Endast Petra är vaken...

Efter två och en halv timme av näääästan somna, har jag nu gett upp! Traskat ner och sitter och äter lite fil.. Kroppen är helt groggy av smärtstillande och sängen kändes som bomull! Så skönt och avslappnat att jag inte ens vred mig av och an av värk men ändå kunde jag inte somna...

Så nu äter jag lite fil och hoppas att John Blund börjar närma sig mitt hus! Hur ska man annars orka morgon dagen?

Måndag då

Ännu en sån här liten mys stund för mig själv med kaffe koppen!

Parvel somnade för en stund sen och jag kröp ner i soffan jag med och slocknade en stund. Sen väcktes jag dock en stund senare av att liten gnydde men efter lite omstoppning och gos med snutten somnade han om. Inte jag dock.. Fast jag känner att den vilo stunden jag fick räckte ganska gott för att hålla mitt mående på en ganska jämn nivå än. Kände faktiskt, att även om jag var/är trött så var jag mer sugen på att få lite egen tid i lugn och ro. Så som nu, med en kopp kaffe, uppkrupen i soffan med lilla datorn i knät. Det är ganska mysigt!

Passar på att äntligen läsa lite efterlängtade bloggar och sipprar på mitt kaffe. Jag har ju några egna bloggar jag följer men tiden att hinna läsa dem nu är inte lika stor som förut, vilket jag saknar mycket. Meeen jag överlever!

Fredagen var en tuff dag men det blev en mysig kväll när älsklingen kommit hem. Vi grillade och myste i vår lilla familj! Det är inte så ofta ändå som vi bara är hemma själva vi. Alltid är det något känns det som. Fast det kanske inte är så mycket men eftersom min mor är här två dagar i veckan och ibland kommer svärmor och sen med helgernas aktiviteter så blir det rätt fullt upp.

Det blir lite för ofta så tokigt att jag är för slut hela tiden och då har jag så fruktansvärt svårt att varva ner och bara ta det lugnt. Även om jag är helt överkörd så kan jag fortstätta greja och gå med på att hitta på saker fast jag egentligen inte orkar. Hjärnan hinner liksom inte med själv så jag säger Ja innan jag ens hunnit tänka. Tänka hinner jag oftast inte sen heller för dagarna går ju som sagt i ett...

Det börjar dock äntligen, (en liten tår faller..) kännas bättre om dagarna. Kvällarna börjar också bli lättare. Jag är inte lika ledsen längre, vilket jag tyckte var fruktansvärt jobbigt förut. Jag var ledsen för jag hade så galet ont, var så galet slut och så galet mörbultad. Varje timme var en kamp för överlevnad kändes det som. Herregud, första dagarna hemma från bb kunde jag inte ens sitta i soffan för jag orkade inte hålla upp huvudet... Det hugger på insidan när jag försöker tänka efter och minnas. Min kropp har nog förträngt en hel del. Så på samma gång kan jag nu i och för sig, bli ledsen, men då ledsen över att jag inte minns parvel från de veckorna. DET gör fruktansvärt ont i själen för jag minns honom inte alls. Jag minns inte de veckor jag förtvivlat försökte amma, de nätter jag försökte sova, de dagar jag försökte känna att det var underbart allting! Nej jag minns knappt ingenting... På gott och ont.

Nu är jag oftast glad om kvällarna igen, det är underbart! Det som gjort störst skillnad är att jag får mera sömn. Vilket är att jämföra med att få syre.. Så extremt livsviktigt är min sömn, utan den funkar inte min kropp. Hjärnan lägger av helt och känslobergochdalbanan drar igång.

Liten sover gott om nätterna och min helt underbara man tar honom när han vaknar på morgonkvisten. Han matar honom och gör det som behöver göras då och sedan stoppar han om liten igen som för det mesta sover någon timma till. Allt detta medan jag får sova ! Hur underbart är det inte? Jag hade aldrig klarat detta med att få barn om jag inte hade haft min M vid min sida. (OCH mina föräldrar!!!!!) Kanske var det detta jag visste när jag för första gången träffade honom för tio år sen.... Den känslan jag fick då, som jag aldrig någonsin fått av någon annan..

Nu blev jag visst nostalgisk... Hihi.. Kan ju skriva stora kärleks förklaringar här men jag tror inte ens han läser bloggen.... Hehe..

Idag är jag själv hemma hela dagen och M ska troligtvis jobba över. Jag har kollat upp lite när nöd föräldrar slutar sina jobb så att jag i alla fall vet när jag kan ringa någon OM det skulle krisa med min ork. Fast just nu känner jag mig hoppfull och tycker att livet hemma är rätt kul och mysigt!!

Men nu ska jag sluta och ta och läsa vidare på andra favorit bloggar! Kram på er där ute!

Räknar ner

Snart somnar parvel för en liten snooze stund. Hunden ligger på mattan här nedanför och vilar lite också, eller egentligen ligger han nog där lite uttråkad också.. Jag bäddade just ner mig i soffan själv och hoppas på att få vila lite med.

Idag är en väldigt tung dag. Redan klockan nio imorse var mina armar helt kaputt. De blir som överkokt spaghetti med eget liv! Då vill man inte vara ensam och bära på ett barn.. Då kan man nästan inte bära heller! Värken finns ju också där, bråkar med en och armarna skakar på insidan. Fick vila en liten stund på fm så det var skönt. Satt ute i solen och bara njöt.

Tyvärr hjälpte det föga för att återfå kraft i armarna. Nu ligger jag här helt utslagen. Huvudvärken börjar nå max gräns.. Orkar inte blogga mer men vill skriva färdigt. Får sudda hela tiden för händerna trycker inte riktigt på de knappar jag tänkt.. Värken i nacken börjar också nå max gränsen. Har ont i magen och mår lite illa så snart får det bli några tabletter i alla fall. Vill inte!

Vill inte ta tabletter... Men vet inte vad jag annars ska göra.. Räknar ner till M kommer hem! Då är det i alla fall fredag!!! Kanske kan vi grilla något gott och mysa i vår lilla familj! Jag kan gråta mig lycklig att jag i alla fall har helt underbara människor runt mig. Både familjer och vänner. Det gör mycket!!

Och att "blogga av mig" lite nu och då... ;)

Snart...

Biooooo !!! Med världens underbaraste man!! ( känns fortfarande konstigt att skriva min man.... !! ) och nej vi ska inte se Men in black 3 även om popcornen avslöjar det....

Så himla fantastiskt!!

En av er läsare tackade mig för mitt inlägg om mina drömmar.. Det var ju helt underbart att läsa dina kommentarer! Gud vilket leende jag fick!! Så himla härligt att det lilla jag plitar ner här kan få en helt annan människa att bli så sporrad/inspirerad/påverkad att hon eller han ändrar i sitt liv!! Du vet vem du är.. Och jag vill bara säga att det är helt fantastiskt! Jag hejjar på dig!!


Mina drömmar gör ju ont, som jag skrev.. Men jag letar febrilt efter nya drömmar att drömma! Jag letar efter nya framtidsplaner som kanske kan matcha min kropp bättre. Tyvärr är det bara fruktansvärt svårt då jag fortfarande inte kan komma på några nya "intressen" som tycks brinna lika intensivt som mina förra..! Det gör mig frustrerad för jag går ständigt runt och funderar på nya drömmar/intressen.

I söndags var vi på Malmen, flygbas, i Linköping. Det var flyg dag på Försvaret vilket både min man och jag tycker är super fränt! Orkar inte skriva så ingående om min militära dröm men kort sagt ville jag göra lumpen.. Och kan drömma om det än. Lägger upp en bild på några av alla de helikoptrar och stridsflyg vi såg.


En helt annan grej! Bvc besöket med vaccination gick jätte bra igår!! Puh! Jag var ju mer nervös än jag väntat mig när det blev sprut dags.. Klart att parvel skrek och tårarna rann men han upptäckte ganska snabbt att det var kul att skratta åt en nyckel knippa också... Bästa var att vi slapp feber!!

Ikväll ska jag och M gå på bio! Ska bli hur mysigt som helst, hoppas jag! Sitter här i soffan och känner mig som vanligt rätt slut. Fast jag har nyss vilat lite, stillat värken en smula! Samt att mina underbara föräldrar kommer vara barnvakt och vi ska äta middag ihop innan med. Det som gör dem bara så ofantligt underbara är att lilla parvel ska sova över där så att jag får sovmorgon imorgon!! Vilket gör att jag kan slappna av och orka gå på bio för är jag helt slut efteråt så behöver jag i alla fall bara tänka på Mig!

Varje torsdag (och halva tisdagar) har ju min mamma tagit ledigt för att hjälpa mig med parvel. Så imorgon skulle hon ändå komma till mig. Så det var hon som kom med den "smarta" iden att parvel skulle sova hos dem! Är det inte bara så snällt??!

Nu måste jag verkligen sluta blogga... :)

Sängen är så skön..

Ligger i sängen än, liten ligger i sin säng här bredvid och små pratar med hm.. väggen ?

För ovanlighetens skull är min säng väldigt skön idag så jag vill inte gå upp! Fast snart måste jag för parvel börjar nog tröttna nu. Idag ska vi till BVC klockan tre för vaccination (!!) och tre månaders kontroll. Tre månader?! Oj.. Fast nog känns det som han funnits länge men de första två månaderna var sådant kaos att jag inte minns dem. Jag har nog förträngt en del också..

Så vi får hoppas att parvel slipper få feber ikväll men jag är nästan inställd på det. Har laddat med barn alvedon hemma och det bästa av allt är ju att M inte jobbar imorgon!! Så blir det en tuff kväll och natt behöver vi i alla fall inte vara ensamma.

Tokigaste idag är att min mamma inte kommer för att hjälpa mig på dagen. Då vi ska till BVC kl tre och M kommer hem tills dess. Då kändes det onödigt att mamma skulle lämna jobbet för två timmar bara. Sen insåg jag dock igår att då kan jag ju inte träna hos sjukgymnasten idag! :( Det känns riktigt jobbigt! Min träning är lite mitt hopp och det prioriterar jag högt. Så vi ska se hur lång tid det tar på BVC och hur parvel mår efteråt. Kanske hinner jag åka och träna direkt efter det! Hoppas!

Nej nu måste jag sluta... Fast det här med mobil bloggning är ju bara så kalas!!! :) Tack Mia för tipset om appen!

Och TACK ni andra för era kommentarer. Det värmer såå mycket!! Och ja, att höra att andra också haft problem med värk i lederna efter graviditetens slut var väldigt skönt att få veta! Det ger ju också hopp om att det kan gå över!! Man är ju livrädd att få mera kronisk smärta att leva med resten av livet liksom... SÅ TACK!!! Kram på er!!

De där drömmarna igen...

Ibland slår de tillbaka på en med sån full kraft att hela min värld kantrar! Ursch vad jag tycker livet blir tungt då.. Tårar bränner och själen svider. Jag försvinner in i en dröm värld och plågar mig själv med endast tankar om mina drömmar jag en gång hade. Det är så fruktansvärt elakt gjort av mig själv men ändå kan jag inte styra över det!

Drömmarna blir så starka varje gång jag påminns om något som liknar dem. Jag älskar att befinna mig på platser som kan ge mig en bit verklighet av mina önskningar och när jag är på en sådan plats. Då försvinner allt annat, då försvinner hela min kroppsliga skada ur mitt huvud och jag bara drömmer... "Tänk om..."

Sen när äventyret är slut. Det är då mardrömmen tar vid när verkligheten går upp för mig. Då blir det tungt, så väldigt tungt och sorgset hos mig. Ursch vad ärligt det blev nu men så innerligt ärligt och känslosamt är det hos mig..

Det är inte ofta jag säger nått om mina drömmar. Mest till M av alla i så fall men inte ens där säger jag alltid allt. Det gör bara för ont.


Så nu! För att inte dra ner hela denna dagen ska jag och liten. Som har legat och myst tills nu, klä på oss och göra oss redo för ett besök till en gammal vän och klasskompis från låg/mellan stadiet som också har en liten där hemma!


(Vad mina drömmar handlar om eller vad vi gjorde igår, som gjorde mig både så lycklig och så ledsen, kan vi ta en annan dag..)

Vilket är bäst eller värst?

Så nu är familjen på väg upp på stan eller till Marieberg. Vi har lite små pyssel att inhandla och orkar vi ska vi mysa till med en fika! Dra på trissor vet ni!

Det svåraste var/är bara att välja vilket av staden eller Mariebergs köpcentrum som drar minst energi av mig.

1. Mariebergs köpcentrum en kall och blåsig lördag strax efter löning är som att gå in i ett myller av människor och ljud. Vilket snabbt slår ut mig helt för resten av dagen.

2. Att gå på stan i en isande envis blåst är bland de värsta väder min kropp kan utsättas för. Nackens värk ökar drastiskt hur jag än klär mig.


Så ja... Vilket blir det??

Någon är bättre än jag..

... på det här med teknik alltså ... En smart liten fågel viskade att man kunde ladda ner en app till blogger och blogga via mobilen på så vis! Herregud vad smidigt tänkte jag så nu testar jag!! :) får vi väl se om de går å läsa eller om jag råkat trycka på nån sån där html knapp som jag aldrig fattar mig på! Så med kaffe koppen i handen och huvudet fullt av tankar jag vill blogga av mig trycker jag nu på "Publish" och ser vad som händer sen!! (för att vara ännu modigare testar jag att ta en bild på min fina kaffe mugg också! Why not liksom?! Fast.. Det är egentligen mannens kaffe kopp för han fick den och en till i påsk ägget ett år då jag helt tröttnat på godis..)

Teknik alltså!!

Jag och teknik alltså.... herregud.. kan man gå i en snabb kurs i uppdaterade data och internet funktioner?! Känner mig stenålders gammal när jag läser om alla nya funktioner som finns och inser att min blogg är typ stenålders gammal. Jag måste uppdatera gränssnitt och saker jag inte ens vet vad det är ju!! Buhu...

Lyckades hitta nått om att blogga från mobilen. För jag har gått runt och varit förtvivlad då jag plötsligt inte kunnat blogga från mobilen längre. Vilket är det bästa nu när lille parveln finns. Man hinner ju inte alltid sätta sig vid datorn liksom... Fast jag vet inte om jag lyckades.. Sitter vid datorn nu (ja den riktigt datorn, ingen Ajfåån eller sånt) och hittade nått om att posta inlägg via e-post. Hoppas man kan få till det!!


Annars då, ja livet är rätt likt än alltså! Förvirrad, övermäktigt trött typ oftast, ont som skrutt också typ oftast. Värken i lederna som tilltog efter graviditeten verkar inte vilja ge sig. Måste jag snart ringa vårdcentralen? Vill inte, orkar inte. Måste det bara vara jämmer och elände med min kropp liksom?! Kan den inte bara ta och ge sig nu! Hallå!!!? Lyssna nu!! Jag är trött på att vara gamla griniga Bettan liksom.. Vill matcha utsidan med insidan för en gångs skull! Men ja ja, jag menar vad kan man göra? Alltid finns det dem som har det värre och alltid är jag glad att jag lever, kan röra mig, prata, skratta och le!

Att ha en liten glad bebis, som måste vara bland de gladaste av alla glada bebisar. Ja det gör ju det hela lättare och lättare på ett sätt. Oj ! Nu vaknade lille parveln visst! (Typiskt!) Jag som just skulle till att blogga lite vettigt liksom... Dooh! Blir till att gå ner lyfta upp lille gos barn och ge honom lite mat. Sen kanske vi kan få mötas igen, jag och datorn.... Hej så länge hoppas vi på då!

Nu testar vi lite här med mobil blogg... Förvirrande! :)