Lite mer än en vecka har passerat

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan min farmor gick bort. Det känns som att tiden stått stilla sen dess och att klockan fortfarande har hakat upp sig. Sinnet kommer väl i fas med kroppen någon gång..


Suck. Det är det enda jag skulle vilja skriva just nu. Jag minns inte när jag senast hade en dag utan huvudvärk alls. Eller en dag med så lite huvudvärk att jag inte ens reflekterar över den. Att vara nackskadad drar ju med sig så himla många mer saker än endast konstant värk i nacken. Huvudvärk är en sådan sak, tryckande spänningshuvudvärk skulle man väl kunna kalla den. Synen blir också påverkad vid en nackskada och det kan ju i sin tur bidra till mer huvudvärk. Så i kompotten med nackskadad och alla dess symptom får man lära sig att leva med mycket mer huvudvärk.

Jag är dock rätt nyfiken på akupunktur nu efter att en vän, med nackskada, har testat på detta ett tag och för henne så fungerade det väldigt bra efter ett tag. Det dämpar hennes huvudvärk ganska rejält ett par dagar och för mig och säkert för henne så är det rena miraklet! Ska nog ta och maila min läkare på rehab och höra om inte de kan erbjuda mig något sådant också.

I alla mina år som skadad så är det inte många gånger någon läkare har erbjudit mig någon typ av behandling. Det enda jag har "fått" är fysisk träning och det är jag ärligt tacksam för men ibland kan jag fundera varför jag inte fått testa något mer? Massage är något som hjälper mig mycket i min strävan att må så bra som möjligt men det är något jag fått leta upp själv och bekosta i alla år. Det är en läkare som gett mig något mer än endast träning som ordination men det var en privat specialist läkare i Stockholm. Han föreslog en stel nackkrage att ha på mig hemma vid behov eller oftare och en operation i Tyskland. Jag avböjde tacksamt men bestämt!


Livet rullar på i rasande fart och jag dalar upp och ner mellan känslor. Jag har en tung period med förtvivlan över att det alltid, alltid, ALLTID är så mycket att ha koll på. Alltid något papper som ligger på skrivbordet från Försäkringskassan som ska skrivas under, eller läsas igenom, eller som måste undersökas för det som står verkar orimligt. Eller bidrag som ska sökas och bilagor som ska fixas fram. Jag skulle så himla gärna vilja ta semester ett par veckor från att vara sjukskriven!!!!


I nya huset trivs vi härligt bra än! Och det hoppas jag att vi kommer göra länge! Det är underbart att M kommer hem efter jobbet vid fyra och sen är hemma. Att vi kan laga mat ihop och äta den tillsammans vid matbordet. Att han kan gå ut med Zimba emellanåt på kvällarna när jag inte orkar. Åå det är så härligt att vara två igen!


I tisdags kom ett litet underverk till världen! Våra vänner Dalhström & Swahnmärkt fick en liten flicka och jag väntar med iver på vårat första besök hos lill familjen! Livet är så märkligt, död och födelse kan omfamna en hux flux och livet får plötsligt en ny vinkel.

Det enda jag känner och tänker är Lev. Lev idag och i nuet för du vet aldrig hur det är i morgondagen. Du kan grubbla över det som varit och det som komma skall men du kan aldrig leva uppmärksam då. Så lev idag och just nu för det är bara då du lever på riktigt. Det är faktiskt så jag känner och det är precis så jag försöker tänka när saker och ting ibland känns tunga. Vad vore livet värt om man bara är sur? Nej tack!

...

Endast ett ord borde räcka.
Endast ett ord kan betyda så mycket.
Endast ett ord kan innefatta så mycket kärlek och värme.
Endast ett annat ord kan förstöra så mycket på samma gång.

Farmor & Död.

Ena är så varmt och kärleksfullt att det totalt kantrar det andra kalla, tomma och djupa hålet det lämnar efter sig.


Mitt huvud är stilla, kroppen i ett svagt läge och min själ är tom.

Jag ville aldrig att du skulle somna in. Inte nu, inte så. Jag ville inte låta dig gå. Vi är många som sörjer, jag skrattar åt gamla minnen, fylls med tårar och obehag inför stunder som närmar sig. Allting är ännu så luddigt och osannolikt. Att jag ens skriver något här? För att förstå själv? För att meddela resten av min omkrets? För att få ord på mina tankar och känslor? För att jag helt enkelt inte kunde vila.. Jag kunde inte sova en stund. Då kommer bara tårarna och allt det där som är så osannolikt än.

Halmvägen 3

Ta daaaa!! Nu har vi flyttat in! På Halmvägen 3!!

I helgen var det flytt karavan på vägen mellan Lill stugan och Halmvägen. Jag tyckte det var kartonger och möbler högt som lågt för att inte tala om människor. Gud vilken helg det har varit, den är som en dimma. För att vara ironisk så var denna helg ett bra avslut på dessa kaotiska månader från årsskiftet. Fy fan är det enda jag vill säga men det känns så tragiskt att bara uttrycka sig med så tråkiga och egentligen fula ord. Helgen var något som jag än inte kan formulera med ord. Jag ska nu gå ner och lägga mig i soffan och bara titta på TV och slappa. Kanske gnaga på ett äpple eller två..

Jag återkommer om någon dag eller så när jag förhoppningvsis har lite mera energi.

Brottning!!

Har just gått en tuff rond med mitt duntäcke som inte ville ner i påsen jag ska förvara det i.. puh! Ibland skulle man ha extra kraft och fyra armar.

Håller på och packar för fullt här hemma för i helgen går äntligen flyttlasset! Så länge ingen av oss bryter ett ben eller att huset fylls med vatten.. Så håll tummarna för att det ska gå smärtfritt nu när det äntligen är dags. Imorgon kommer mamma ut hit, till landet, och hjälper mig att packa det sista förutom alla stora möbler. Sen ska vi nog också städa lite i det nya huset inför inflyttningen.

Det är inget lätt jobb att packa ett hem. Hur jag än gör tycker jag att jag bara får mer och mer ont hela tiden. Jag skulle inte klara av att stoppa ner endast en bok i en låda och sen låta det va för ett tag för att göra något annat eller vila. Då skulle jag ju aldrig känna att jag hann med något för mitt i allt det så skulle det vara dags att gå ut med hunden, laga lunch eller middag eller både och plus vila. Knepigt är det men jag gör så gott jag kan.

Nu ska jag ta en promenad med Zimba så att jag kan vila i lugn och ro sen! Efter det blir det till att slänga ihop en "pås" soppa och hotta upp den med lite taco kryddad köttfärs. Får vi se vad det smakar! Sen blir det till att göra en superhjälte insats och släpa ut allt det jag packat till bilen och fara iväg till huset! Igår lade de in det sista golvet så nu är det nästan bara golvsocklar som saknas och lite skursocklar vid vissa dörrar. HÄRLIGT!!

Lite fler goda nyheter eller åtminstone lugnande för stunden anländer emellanåt. Fast ingen vet väl riktigt hur eller när det kommer att sluta.. Så tillvaron är väldigt oviss, jag går och tänker jämt.. Men livet får väl utvisa när det tar slut för något annat kan man inte göra..


Idag är bilen inne på verkstaden för att byta de total slitna sommardäcken till två par nya och ställa in framvagnen. Det har varit påfrestande att köra våran bil på sistone så jag hoppas det blir bättre nu! Hur som helst har jag varit hundfri hela dagen då Zimba är hos sin bästis Rambo i Hovsta och jag är i stan. Jag har varit hos mommo och moffe ett par timmar över lunch. Nu är jag tillbaka hos mammsen och pappsen fast jag är själv här. Snart borde bilen vara färdig så då kan jag återvända hem eller till huset på Halmvägen. Dit vi flyttar väldigt snart!!

Orkar inte skriva så mycket mer än så. Jag ser fram emot sommaren när det förhoppningsvis har lugnat ner sig en smula och ordnat sig med det mesta. Vilket påminnde mig om att jag har en del att fixa.... ååå... typiskt!!! Jag hatar att jag alltid har saker att fixa eller personer att jaga för svar om saker och ting eller intyg som ska hit och dit. Kan det ALDRIG bli lugn och ro????????

Livets hemskaste ..

Tårar så tyst och stilla. En tung och skräckblandad dag. Min farmor är väldigt sjuk, det har varit en turbulent helg. Mest drabbade det mig idag. Sitter nu här och har just fått lite lugnande nyheter, godartade mitt i det hemska. Ett litet lugn fyller mitt hjärta och jag kan andas lite mer. Inte slappna av men andas lite mer. När livet ska ta slut vet ingen.. Jag gråter vid tanken, vill inte tänka!!

Värken krampar i nacken efter anspänningarna och bil resan fram och tillbaka till Dalarna. Ont gör det men det är ingenting jämfört med en svart sorg som kanske närmar sig. Ursch vill inte skriva så här, så privat men så sant.


Eftersom vi trodde vi skulle ha flyttat nu i helgen som varit så har vi inget internet (eller hemtelefon) längre. Så uppdateringarna på bloggen kanske blir lite lidande den här veckan men så kan det ju vara även fast man har internet... Jaja.. tänkte i alla fall säga det för er som undrar. Ibland funkar det trådlösa som grannen har och då kan jag smygsurfa på min gamla bärbara och hitta på hyss.. Eller inte för datorn är den segaste som finns! Nu ska jag försöka få till någon lyxig maträtt mitt i allt snurrigt kaos.