.. så känns det lite idag. Fast allting är väl ändå helt okej, men det är en sån där dag man skulle vilja göra något. Känna sig behövd, att man gjorde någon nytta, att någon ringde och ville träffa en kanske. Fast mest av allt skulle jag vilja ha ett jobb att gå till, där man träffade arbetskamrater och någon saknade en i fall man inte kom. Där man kände en gemenskap och uppskattad. Emellanåt kan jag bli ledsen över det och sörja att mitt liv är som det är. För det ÄR en sorg. Och man kan inte alltid vara stark. Det pratde vi om på Öppenvårdsteamet igår, ibland måste man få blicka tillbaka och önska att det var som förr. Men man kan inte gå och trampa i de spåren jämt. Det gör jag inte heller. Det är faktiskt så att jag gör det allt mindre.
Ohoooo! nu ska jag åka till min gamle vän M som bor låååångt ute på landet! Zimba får följa med på lite äventyr! Efter att ha små snackat lite på msn ska jag nu dit på lunch, så härligt passande! Hej svejs jag skriver sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar