Skakis

Helgen i Jönköping var bara bra, välbehövlig paus från allt här hemma. Fast sen när jag kom hem igen var det full rulle.... I måndags var jag, mamma och min syster på Relaxen på Gustavsvik i flera timmar, solade, badade och bastade. Huuuur skönt som helst!! Men jisses vad jag blev tung! Jag måste ha slappnat av så mycket att jag blev snurrig! Lite synd var att på eftermiddagen/kvällen skulle vi på visning och sen var det hund kurs kl. 20.00 så jag kunde inte bara lägga mig i soffan och njuta av min avslappnade kropp... Jag var helt slut. På tisdagen blev det fullt upp också mitt upp i allt och på kvällen skulle jag på Sov Gott föreläsning på kvällen.. Vilka dagar! Igår hade jag inget inplanerat och det var Huur skööönt som helst. Jag bara smög runt här hemma. Idag klockan 11 skulle/ska jag till Öppenvårdsteamet igen men när jag vaknade imorse vid halv åtta var jag bara helt skakis och svag.. Så där som jag kan bli ibland. Oftast går det över när jag har gått upp och tvingat igång kroppen lite men ibland gör det inte det. Det kan sitta i en hel dag eller två eller som sagt så är det borta på någon timme.. Nu har jag fått i mig frukost och druckit te med honing för sockrets skull. Tänkte jag kanske behövde det...
Men jag är fortfarande lika skakig. Dock är det så att jag i tisdags började med en ny medicin och den har en hel lång lista med biverkningar och bla skakighet... så ja... Får väl se hur dagen artar sig! Hade planerat ett besök uppe på stan också... till optikern och sen kolla lite annat behövligt.

Idag skiner solen så fint och det verkar inte vara allt för kallt.. är så sugen på att orka ta en lång promenad i solen med någon... Igår försökte jag mig ut efter jag kände mig inlåst i min bunker här hemma, helt ensam och allt. Jag gick inte ens hela grusvägen fram och tillbaka men ändå var jag helt slut och mådde illa. TrÅkIgT. En sak att jag har dålig kondis och så men att man ska börja må illa bara för man är ute och går... någonstans kan man väl få dra en gräns?? Jag är allmänt rätt irriterad för jag inte kan träna som förr längre, jag skulle vilja gå på ett spinning pass och känna hur svetten rinner eller köra järnet på ett aerobics pass så jag känner hur pulsen dunkar! Men just nu pallar inte min kropp det.... Och jag måste tvinga mig själv att röra på mig lite i alla fall. Så jag längar tills det blir vår och vägen blir fri från snöklumpar som jag bara halkar på. Jag har ganska svårt att gå på ett underlag som inte är jämt..

Ikväll ska vi och kolla på ett annat hus..... mer om det när jag vet mer..

Jönköping hela helgen

Stress stress och åter stress... förut tålde jag stress ganska bra. Tyckte bara jag fungerade bättre under lite stress men nu lägger min kropp av vid minsta lilla stress..!! Daahh! Klockan 13.00 går tåget mot Jönköping idag och jag har packat färdigt, ska bara dra igen väskan och sen äta lite lunch. Klockan är nu 10.57 och jag har redan varit stressad sen jag vaknade i morse.... Varför?? Jag har all tid i världen men ändå känns det som att jag inte har nån tid alls! Suck.. Hur mycket jag än försöker tänka att Det är lugnt Petra, du hinner, du har gott om tid! Så hjälper det ingenting! Snyft.. jag vill inte bli så stressad jämt. Det är så jobbigt. Men efter helgen ska jag börja med en ny medicin så jag hoppas det kan dämpa mig lite, jag går sönder av stress.. Fast jag är samtidigt lite rädd för hur den ska påverka mig för sist jag testade en släkting till den medicinen hamnade jag efter mycket om och men på akuten för jag bara rasade i vikt och kunde inte sluta skaka... Jag tappade aptiten totalt, vilket jag inte vill för jag vill bli större!! INTE mindre! Men hur jag än gör och försöker så lyckas jag aldrig få i mig så mycket mat som jag kanske egentligen behöver.. Jag är konstant hungrig men när jag ska äta tar det alltid stopp så fort.. Blähä blaha f*n vad jag gnäller men jag är så trött på det här nu!

Ryggen vart mycket bättre sen jag var hos naprapaten igår, jag kan röra på mig bättre men det värker fortfarande en hel del.. Har svårt att sitta still, vill mest skruva på mig hela tiden. Så det får nog bli mera knarkpiller idag på tåget..

Var inne och surfade på RTP´s hemsida igår, skrev lite i deras "gästbok" för "Whipplare" (snott ur Helen Lindelöf´s bok; När livet plötsligt tar en ny vändning, LÄS DEN!) och där fanns det några andra unga som också hade skrivit. Vilket för mig var sensation!! Det kändes som om jag vunnit på lotto när jag såg det. Går inte att beskriva men det kändes så härligt att höra/se att man inte var ensam. En av tjejerna skrev sen en kommentar på min blogg, det upptäckte jag nyss.. och tja.. det kändes ju bara som man vunnit drömvinsten eller nått! Knäppt ja.. kanske det. Men om ni tänker att jag de senaste fem - sex åren bara träffat vuxna/äldre som är skadade om ens med WAD så.. ja... Någon som är i min ålder vet ju mera hur det är med skola/plugg/vänner/fest och en hel del mer...

Nu måste jag kila... har skruvat mig för länge...

Kram och hej från mig!

Aj tusan! glömde skriva det jag skulle skriva... =) Åker till Jönköping idag och kommer hem på söndag..! (Eller skrev jag det..? hm...)

Torsdag och knäckt

I förmiddags var jag hos naprapaten igen. Var där förra veckan för jag har sådana hemska punkter i axlarna/skuldrorna, där nästan Alla är spända, men jag var lite låst längre ner i ryggraden också så efter lite funderande fick min naprapat testa att "knäcka" lite försiktigt där. INTE i nacken utan i ryggen, det sa knäpp och knak och gjorde inte alls ont, men efter några timmar började det verka innerligt längre ner i ryggen. Kände mig helt stel i svanken när jag böjde mig frammåt men började givetvis fundera om jag bara glömt att jag alltid känt så.. Hehe.. Men nej, jag tyckte det kändes annorlunda nu så jag ringde och bokade en ny tid några dagar senare. Efter lite värk.. ihållande värk. Så när jag kom dit idag gjorde hon inget annat än att snabbt konstatera att jag var helt låst i svanken, speciellt på vänster sida.. Jahapp sa jag. Ingen inbillning alltså..? Hon bara skrattade och sa att Nej det var ingen inbillning. Så vips låg jag på bänken igen i diverse olika roliga ställningar.. skulle inte haft tajta jeans på mig. Haha.. Men det gick bra! Och nu när jag vet hur det ska kännas i ländryggen igen så måste jag säga Hallelulja vilken rörlighet man kan ha! =) Men det värker lite än... But that´s life!

Imorgon ska jag åka till Jönköping och hälsa på min Bästis!!!!!! TJOHOOOOO!! Och jag ska åka själv! Tjohooo!! Nog för att det är roligt att åka med alla andra tjejer också men jag har så fullt upp med mig själv just nu att det lätt blir för mycket med flera andra damer i en liten lägenhet. Jag saknar miss H så mycket! Saknar den tiden då vi pratade varje dag och hade sten koll på varandra! Men nu är vi inte 18 bast längre så den tiden är nog tyvärr förbi... Hade varit skillnad om jag fortfarande var singel också tror jag... H är en sån vän som alltid kommer att finnas där, vi ska köra race med våra rullatorer när vi är gamla! Det har vi sagt!

Nu ska jag ta och börja packa lite, har precis vilat mig lite granna så jag samlat ny hjärnkapacitet. Väntar också på att M och Zimba ska komma hem, dags att börja med maten sen.. Men idag är det M som valt recept så då får han ta ledningen när han är hemma. Så idag är det M som är chef´s kocken i huset! Igår var det jag!

Bländande vit snö

Igår var jag hos optikern och gjorde en förundersökning för att se om man kan operera mina ögon med laser. Då droppade de i en vätska som skulle slå ut något i ögat och därav är min pupill fortfarande JÄTTE stor. Vilket i sin tur leder till att jag är Extremt ljuskänslig.. Snön skär rätt in i ögat om jag tittar ut.. Traskade runt med solbrillor ute med hunden imorse och så kom grannen ridandes förbi, undra vad de tänkte.. Hihi..

Idag ska jag träffa min läkare för att ta upp lite diverse smått och gott. Man kanske skulle kunna säga att vi ska ta upp min rehabilitering som jag inte tycker går något vidare.. Alltså mediciner, träning, psykolog och lite mera där till. Igår kväll tog jag ett piller jag inte brukar ta, jag fick det som prov för ett tag sen men det gjorde mig bara konstig men jag kände att jag ville testa det en gång till innan jag nu ska till läkaren. Ursch, det skulle jag Inte ha gjort. Jag har inte sovit en blund i natt, bara snurrat, vridit och vänt mig. Väckt M och bett han lyssna på mitt hjärta för att höra om det slog normalt, jag trodde det skulle stanna. Kändes som om jag låg och skakade på insidan och emellanåt slog hjärtat dubbel volt och stannade upp. Sen ena stunden var jag varm och nästa kall. Så, Nej! Inget mer av den sorten tack.
Tror tyvärr sviterna sitter i än för jag mår väldigt illa och är yr och har ont...

Vilken dag..

Vilken dag det har varit, från att ha gått upp vid 08.00 och kännt sig ganska nöjd att jag bara hade ett möte idag och kanske ett besök på sjukan hos en vän/granne så måste jag säga att dagen blev inte direkt vad jag tänkt mig. Även fast den inte alls är slut än.



Jag kom på sak efter sak jag skulle fixa och dona med så sen har tiden bara eller nej, orken bara runnit ut. Bakade ett bröd imorse, mums! Ett väldigt lätt bröd, inget att knåda eller så! Bara röra ihop, dock är ju det lite krävande så.. Sen gjorde jag en frukt gröt till frukost, testade något nytt, men det var inget för mig tror jag... Sen tänkte jag fixa lite med en bidrags ansökan som jag fått av min mor. Igår sa jag att jag inte orkade med det för den ska vara inne senast den 15 feb. Vilket är väääldigt tajt. Men imorse när jag vaknade kände jag att jag inte kunde låta bli, tanken av att KAAAANSKE långt där borta i slutänden av allt pappers jobb kunna få ta sig till värmen gjorde att jag kände mig tvungen att ordna med det. Då blev jag ju tvungen att ringa Skatteverket också, och maila en viss person som kunde skriva ut ett intyg åt mig och så vidare.... Sen var jag även i syfte av en annan sak tvungen att boka ett möte med min läkare. Så ja... det var väl bara lite av det jag plötsligt fick för mig. Nu är jag slut. och skakis, fast det har jag varit hela dagen....... Så M får komma hem och hämta mig för jag ska vara på Öppenvårdsteamet på USÖ om en liten stund och jag vore en trafikfara för mig själv och andra om jag satte mig i bilen... Som så många andra gånger förr dock..... men idag ville jag inte. Vilket jag borde lära mig att jag inte ska köra de andra gångerna heller, men vad ska man göra när man bor på landet utan tillgång till buss? Ja... jag vill flytta... men det är inte så lätt....Suck..

Ja ja... nu ska jag sluta. Är dum som skriver ändå för mitt huvud har redan lagt av och det är jobbigt att tänka... Nu kommer M så måste iaf sluta..

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Hemma från mötet . . . .
Vart ska jag börja? Vad ska jag skriva? JAG ÄR SÅ FRUSTRERAD!!! Tacka gudarna för er som är friska och hela, jag önskar INGEN i min närhet detta som man får gå igenom i Vård Sverige.
Många har säkert mycket positivt att säga om vården, och det har jag till viss del också. Det är klart. Men för det mesta så blir man bara så grymt frustrerad, arg, ledsen, förbannad, irriterad och grymt jävla negativ! Finns inga ord för allt. Det är inte alltid personerna i sig man möter som kan slänga sig i väggen, utan det är dem som sitter högre upp på pallen och bestämmer. De som uppenbarligen INTE kan ha varit sjuka på riktigt eller blivit skadade. DE HAR INGEN ANING OM VILKET HELVETE många går igenom. Visst jag skriver här nu med stora bokstäver och arga ord, men jag känner mig som ett åsk väder som sluter upp med världens alla oväder.

På Öppenvårdsteamet ska de ta hand om sådana som fått hjärnskador i olika nivåer av olika anledningar. Jag är kanske en av dem, jag har ingen aning längre. Ena dagen säger de en sak andra en annan känns det som. Inom vårdens olika enheter har de ingen koll på varandra, det är upp till den sjuke att ha koll och lotsa dem rätt. Ska det vara så???? Det känns som att allting hänger på mig att ordna, tjata, klaga för att få den hjälp man behöver. Ska det vara så?! NEJ!
Den gamla klyschan hos ooss "Sjuka/skadade" ; Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Stämmer så in i norden! Någon som känner igen det?

Vill skriva allt vad som sades idag och varför jag är så frustrerad nu, men jag MINNS JU INTE!! I min hjärna är det bara virrvarr, kaos, jag är så slut. Kan man få en hjärtinfarkt som 24 åring?

Lär dig dosera och använd rätt strategier för minne så kommer det bli bra. Är det så enkelt? Nee... Jag skäms för att säga att jag behöver en psykolog, men det har jag experter bakom som fastslår. Det har jag och dem, vissa i alla fall, vetat i över ett år. Men inte skrevs det någon remiss då, när jag gått smärtkursen och den psykologen uppmärksammade en hel del. Samma jag själv. Jag bad om det då, men nej, de skulle invänta lite svar från någon annan del av vården. Sen samma visa igen och Igen och IGEN. Det är ca ett års väntetid till psykiatriska på USÖ, det vet jag. Det har de sagt. Nu har ett år gått sen man nämde psykologkontakt för första gången ordentligt, om de hade skickat en remiss då, som jag bad om. Hade det nog sett annorlunda ut nu. Men nej, smärtkursen tog slut och jag skulle ut och arbetspröva Precis när man börjat inse vilka enorma problem man hade. En nack skada började folk prata om. Hallå? VAD sa Ni? Ett år, ett helt år ensam på rangliga ben, endast med min familj och sambo som vänliga själar i kylan att stödja och värma sig mot. Stackars min familj... Jag älskar er för ni tar hand om mig. Nu i dagarna ska äntligen min läkare skicka en remiss till psykiatrin, men ja.... det var ju ett års väntetid ja.... Om inte psyk anser att jag är ett akut fall, vilket jag inte tror eftersom jag inte är självmordsbenägen eller har en psykisk sjukdom. Tacka vet jag svensk sjukvård....
Man förstår varför politikerna måste tjäna sådana enorma summor, det är för de ska slippa stå i kö överallt.... Gräddfilen kallas den nog.

Nu vet jag att jag verkar fly förbannad, galen och totalt gett upp hoppet. Ja, kanske för dagen, för kvällen... Men jag kommer igen. Det har jag gjort förr. Jag var bara tvungen att få ur mig lite av allt elände....


* * * * * * * * * * * * * *

Angående mitt förra inlägg om drömmar....
Jag menade inte att jag har slängt alla mina drömmar. Men innan jag blev skadad eller strax efter också så hade jag drömmar om att åka till USA och jobba som au pair, göra lumpen, jobba i Norge för att tjäna pengar och resa. Det är saker jag inte kan göra, pga min skada. De drömmarna måste jag glömma, jag måste slänga dem. Det är det som är så svårt att göra. För det är ju just det, Drömmar. Jag drömmer om att göra det. Och man ska ha drömmar, men jag måste glömma dem för det gör bara ont. Jag måste hitta nya drömmar.... men det har jag inte gjort än för jag kommer inte in i drömmarnas värld än. Jag måste låta min kropp hitta sig själv först, sen kan jag börja drömma igen. Förstår ni mina vänner?

Drömmar som aldrig dör ut

En ensam tår i hjärtat, den rinner så sakta och lugnt ner. Jag känner hur ledsen jag är över mina drömmar jag en gång ville utföra. Ibland faller det över en, som ett plötsligt snö fall från ingenstans. Jag ligger där under täcket och försöker acceptera det som det är. Jag kan inte längre önska att jag blir den jag var, men vissa drömmar jag hade och har är så svåra att inte låta vara kvar!!

Det gnager och värker så mycket, jag vet inte vad jag ska ta mig till... Jag kan inte längre bara fly från all rehabilitering, jag har en skada och jag behöver hjälp... Men vad ska hända med det jag en gång drömt...?

Whiplash Nätverk

Att ens hjärna kan arbeta så febrilt att det känns som att hjärnbalken är i vägen.
Jag skulle behöva skära upp ett hål och låta hjärnsubstansen
pusta ut i den plats den behöver just nu. Är helt slut i huvudet och kroppen
för den delen av alla intryck idag.
Jag kom just från en första träff med ett Whiplash nätverk, människor alltså som samlas och pratar. De var trevliga och hade många tankar och frågor, så nu snurrar min värld alldeles för fort. Jag mår illa och mitt huvud vill spränga sig själv, hoppas verkligen jag kan få hjälpmed att klara av en vanlig vardag utan att få sån här huvudvärk. Jag klarar inte av många nya intryck och händelser, det går knappt att beskriva i ord hur dålig jag blir. Kanske det som kallas hjärnskada...? Jag vet inte, jag tvivlar än på min nack skada så det här kommer nog ta ett tag och min omgivning får stå ut med en instabil Petra ett tag till. Jag hoppas ni står ut och ni ska veta att jag kämpar för allt jag orkar och mer där till. Det är ingen lätt sak ska ni veta, det är det svåraste jag har gjort.

Du föds till världen som en person, skapad av intryck och upplevelser. Mitt jag förändrades en dag utan att jag visste om det då. Jag har nu några år att ta igen och förstå mig på hur den nya tekniken i min kropp fungerar. (Eller inte fungerar). Jag tror inte att någon utan en skada kan förstå vad som kan hända med ens kropp och psyke. Inget illa menat, ni som omger mig visar stor förståelse och omsorg, men jag tror för allt i världen ändå inte att ni kan ens föreställa er. Det är bara vi skadade som kan och förstår utan ord. Men så är det väl med allt? man skaffar sig ju erfarenhet och det är genom den man lär sig leva. Det var väldigt roligt, intressant och nyttigt att träffa de andra. Jag ska nog gå dit igen. Tyvärr var jag tvungen att gå tidigare för jag ska om en timme vara på Öppenvårdsteamet på USÖ igen. Andra gången nu. Får se vad som sägs och tänks. Jag har sänkt mina förhoppningar nu,hoppas jag i alla fall...


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Har varit på mötet nu, och varit hemma i någon timme. Jag är för slut för att skriva nått om det alls. Jag bara kopierade in det jag skrev idag på dagen under min lunch...

Torsdagen var tydligen tuffare än jag trott..

Nu är det måndag och jag är fortfarande sliten efter torsdagen förra veckan. Jag visste att jag skulle vara trött och ur form på fredagen, det var uppenbart med tanke på torsdagens tempo och händelser. Vad jag dock inte räknat med var att vara slut i fyra hela dagar! Jag kanske måste försöka inse saker även här, att när jag tar ut mig så tar det fler dagar att återhämta sig på än vad jag trott.

En kalas bra grej är i alla fall att vi i helgen installerade vårat nya höj- och sänkbara skrivbord! Det kommer bli toppen bra för mig och jag är så glad över att ha ett sådant hemma. Jag kan sitta här och bara njuta och titta på det.. Bra att man kan roa mig lätt! Världens eloge till min pappa för det var han som ordnade det åt mig, TACK!