Orkar jag skriva..? Nej det orkar jag inte.. Väck mig när sommaren står i full blomm!

Jag sitter och lyssnar på ett par högtalare som börjar sjunga på sista versen. De sprakar konstant trots att ljudet är avstängt och jag orkar inte krypa ner under skrivbordet för att leta reda på den rätta kontakten att dra ut för att få tyst på eländet.. I-lands problem eller vad? Bortskämda människa..

Värken sitter lika fast nålad som alla de senaste dagarna. Huvudvärken glider runt på en räckmacka i huvudet och har det gott. Utmattnings känslan är lika stor som de senaste veckorna, kroppen vill bara sega ihop till en enda liten obetydlig hög. Vad är det för fel? Om allt detta beror på endast utmattning undrar jag hur lång tid det kommer att ta att återhämta sig. Tanken är skrämmande.

Tråkiga, hemska och sorgsna nyheter om min farmor gör att klumpen i magen växer. Nu får vi se vad som händer men framför allt måste orden sjunka in i verkligheten.


Det har varit en underbar dag idag. Jag var hemma från vattengympan igen (skrikande ångest inombords men vad gör man när man inte orkar? ). Jag har spenderat dagen med att mestadels bara ta det lugnt och njuta av solen. Hängde ut lite tvätt för första gången och njöt av doften. Satt i solen och läste en bok medans Zimba nöjt fick spatsera omkring på gårdens ägor hela dagen i solem. Sen blev det en fika med svärmor på deras stora och fina altan. Hembakta bullar från min mammas och mitt bak i veckan och ett grisöra till Zimbis. Alla tre njöt av det underbara vår vädret!


Så även om livet är så obegripligt tungt just nu så är det samtidigt så underbart. Jag dalar mellan lycka och förtvivlan på ett ytterst märkligt sätt. Jag längtar så tills lugnet återfinner sig. Nu ska jag krypa ner i soffan!