Äntligen fredag!

Mötet igår gick sammanfattningsvis bra. Visst blev jag arg emellanåt och ledsen någon gång men allt som allt så gick det rätt bra. Jag vet inte riktigt vad som ska hända nu än utan det får jag veta om tidigast två veckor. Handläggaren på Iris Hadar ska skicka sitt utlåtande om mig och min tid hos dem till handläggaren på AF som sedan ska skriva ihop sitt utlåtande och bestämma sig för vad han tycker passar mig bäst. Han verkade vara inne på att skicka tillbaka mig till försäkringskassan då jag inte ens klarade av att vara på Iris Hadar en timme två dagar i veckan. MEN, han ville inte lova något eller säga bestämt så därför vet jag inte än vad det blir.

Jag kommer dock inte att ha så mycket att göra nu förutom mina vanliga möten på USÖ och vattengympan. Det känns så skönt att äntligen kunna få andas ut lite!!!! Samtidigt kommer oron och klumpen i magen inte att försvinna nu eftersom jag fortfarande lever i en oviss tillvaro. Även om det verkar lösa sig så småningom så litar jag inte alls på det än. Det har hänt flera gånger förut att vinden plötsligt har vänt. Därför litar min kropp inte på vad som sägs försen det verkligen är bevisat.

Just nu känner jag mig fortfarande helt tom i huvudet. Det bara surrar en massa prat i huvudet från mötet igår och alla telefonsamtal och jakten på intyg till FK. Det är en tornado där inne som vivrvlar runt av ord och tankar men det är så mycket att jag inte lyckas fånga någon av dem. Det är ganska skönt men väldigt tröttande också så jag hoppas att vinden mojnar snart.

Ikväll ska jag på tjejmys hos en kompis, då en annan kompis snart åker tillbaka till Jönköping för att ta examen till sommaren. Det bästa av allt är att hon har fått jobb här på USÖ och det ska bli sååå roligt att hon äntligen flyttar hem igen!

Resten av helgen blir det nog till att stöka i huset. Trapporna är äntligen på plats!!! Så slutet börjar närma sig men det känns så overkligt. M kom hem igår och sa att han ser slutet och att vi kanske kanske faktiskt kunde flytta om cirka två veckor... Jag tror inte det är sant. Jag tror inte ens längre att vi ska flytta eller att vi har köpt ett hus. Ja, min hjärna och mitt vett är så borta att jag inte förstår allt. Men tänk om det är sant!! JAG LÄNGTAR!!