tisdag 9 mars 2010

Vill orka berätta om hela helgen. Vad som hände i fredags eftermiddag, vad personen på Försäkringskassan sa. Jag skulle vilja berätta om när jag och M var på Andra Chansen på lördagskvällen. Om hur söndagen var med tjejmys bland annat. Jag skulle vilja berätta om så mycket mer. Jag har försökt skriva i helgen men har inte orkat.

Det är extremt tufft att ha så mycket aktiviteter nu och sen ytterligare vara ensam hemma nästan varje dag och kväll. All markservice ligger på mig och jag känner hur hårt det tar. M jobbar på för full fart i huset tillsammans med sin pappa och min. Det händer verkligen saker där och nu äntligen börjar det bli målning och golvläggning på schemat. Något jag längtat efter!

Då han är där ikväll och har varit där varenda kväll i cirka två veckor betyder ju det att jag är själv hemma. Jag är stolt över hur mycket han orkar men undrar fortfarande om han verkligen alltid orkar. Idag har han i alla fall varit på massage! Hur som helst.. Jag är själv med allt som hör ett hem till. Jag vet av bitter erfarenhet att det är för tungt att bo ensam för mig. Jag orkar inte med alla sysslor själv så jag har sedan länge släppt på värderingarna om hur jag vill ha det, men när man inte ens orkar laga mat till sig själv. Oavsett hur högt din mage knorrar, då känns det lite tungt.. Idag blev det Willys snabbnudlar och nyponsoppa till lunch..


Jag väntar fortfarande på besked om min ansökan. Om jag visste när jag sökte i höstas att det skulle krångla så här mycket hade jag nog aldrig ens sökt! För att gå omkring i denna ovisshet och kaos tär hårt på en. Det dom sa i fredags, väldigt kortfattat, var att jag kanske inte ens kunde få ansökan godkänd nu när jag blivit utförsäkrad. Då jag nu tillhör arbetsförmedlingen. Jag vet inte om ni förstår vad det innebär eller hur förbannat sjukt det är? Jag är så arg! Så ledsen! Så uppgiven! Alla system som finns för att man ska återhämta sig när man blivit skadad eller sjuk är så otroligt fel. De måste vara skapade av människor som ALDRIG någonsin varit i den skadades sits! Aldrig aldrig aldrig kan de ha varit det! Som systemen fungerar är det inte konstigt att människor klappar ihop totalt. Du blir ju bara sjukare av att vara sjuk i Sverige.

Det spelar ingen roll vad eller hur jag gör nu för jag kan inte påverka mitt ärende. Trots att det handlar om mig. Det här har endast uppstått pga den nya regeringens alltför snabba beslut. Ingenting har stadiga grunder att stå på och det är i sånna här fall det bara slår hårdare på oss som verkligen bara vill komma vidare i livet. Men i grund och botten så hindrar regeringen oss till det. Fast de har ändrat lagarna så att det ska bli bättre för oss.. Som natt och dag. Jag befinner mig någonstans i solförmörknelsen.

Inga kommentarer: