Gustav är gårds herren här ute på landet. Han är den gamle missen som sakta smyger omkring på ägorna här. Han är bra många år mer än gammal och hans sista tid har han bara varit en skugga av sitt forna jag. Skulle jag tro i alla fall. Han var redan gammal när jag flyttade ut hit för lite mer än två år sen. Hur som helst så fångade han mig med storm faktiskt mina första dagar här ute. Kommer ihåg att när jag var ensam här i det som då var M´s hus så var Gustav här inne med mig. Han smög efter mig i huset och så fort han kom nära min fötter försökte han bita mig i tårna! Jag hoppade undan men han följde hela tiden efter. Så tillslut ringde jag M och frågade vad deras katt höll på med. M svarade att han brukade göra så där, han ville bara snutta lite på tårna. Okeeej... skum katt tänkte jag men så stod jag kvar nästa gång han kom. AJ! han bet mig! Inte hårt men ändå ett litet nagg i tån.
Sen den dagen så fastnade jag för den oranga stora missen. Han är bara frän helt enkelt! Vildkatternas vildkatt fast som blivit tam. Idag så ska han alltså få somna in.. Jag har aldrig varit med om något sådant och jag tycker det är hemskt. Tårarna kom direkt. Lilla missen, han har ju inget val. Det är andra som bestämmer när hans liv är slut. Det är DET som gör mest ont. Även fast jag vet att i vissa fall, som så kanske detta, så mår djuret bäst av det. Jag vill göra en kista. Han ska få vila som en kung!
Idag har jag gett honom möjlk, som så många andra dagar nu den senaste månaden. Det här är för några veckor sedan..
För att hoppa över till något annat så.. nej.. har ingen lust att skriva om något annat just nu. Kanske ikväll, eller bara lite senare. Just nu känns det fel att börja skriva om något annat. Kanske ska försöka baka de där muffinsarna jag så länge tänkt på..?
2 kommentarer:
Hej! Skickar en kram till dej vännen!! Du får krama på m ikväll å tända ett litet ljus! Hoppas de gick bra med de ja hjälpte dej me =) Puss/ Helen
ååh missen var väldigt lik min gamla rödtabby Figaro <3 my little baby...Saknar honom så!
Det är jobbigt att säga farväl av djur, dem är så nära på något sätt..
Kram Annsi
Skicka en kommentar