En smula lättare. Lika många smulor trött. Obestämbart många smulor trötthet, huvudvärk och nackvärk.

En del saker börja falla på plats eller åtminstone luta åt det håll jag önskar. Så jag håller andan ett litet tag till och hoppas att jag nästa vecka kanske kan andas ut lite mer.

Kanske låter som mumboo jumboo allt för er men ibland finns det inga klokare ord att beskriva tillvaron med. Speciellt inte när jag inte alls har koll på det själv.


Tack underbara Mamma för att du alltid orkar. ALLTID ställer upp och undersöker och ordnar.

Nu tillbaka till soffan där jag spenderat största delen av dagen idag. En kopp kaffe på kvällen och lite smärtlindring på dagen gör att jag i alla fall inte mår lika hemskt som igår eller tidigare idag.


(Jag ska gå och drömma om en vecka på Loka Brunn med massage, fotbehandlingar och ansiktsmasker med gurka. Om varma bassänger och bastu bad som letar sig ända in i själen. Om harmoni med gula höstlöv och stillhet som lugnet där kan ge... Ja, drömma ska jag göra..!)