100 % Heltid

Full fart non stop. Jahapp.. vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner mig lite ur form, huvudvärken trycker och ögonen värker. Gud vad skönt det är att det regnar idag!

Ibland tycker jag faktiskt det, när man inte måste vara ute och ränna omkring. Utan man kan mysa inne med välbehag när regnet smattrar mot rutorna. Fast jag har varit iväg två gånger redan idag..

Veckan började med äppel och plommon plock tillsammans med mor. Jag har haft och har sån ångest över att vi har så mycket frukt i våran trädgård att jag måste plocka allt... Känner mig som en riktig Slösa om plommen bara ska ramla ner och ligga och ruttna på marken.. Ibland har man väl lite väl höga krav?

På måndagen hann jag även med akupunktur. Det var femte gången och än känner jag ingenting alls men det är först runt just femte till sjätte gången de kan börja hända saker så vi får vänta och se. Jisses vad ont det gjorde dock när hon stack mig i armarna!! Fy.. jag kände mig förlamad varje gång hon petade på nålarna i armarna. Konstigt det där!


Idag har jag varit på St. Lukas och vi fortsatte prata om olyckan. Filosoferade och grubblade, vred och vände. Frågade och lyssnade, tänkte och kände. Det är spännande att gå igenom olyckan i detalj, minns aldrig att jag gjort det. Förutom dagen efter då vi alla vänner samlades hemma hos en av oss. Åt varma mackor och disskuterade vårat äventyr kvällen innan. Fast inte ens då minns jag att vi gick igenom olyckstillfället så noga som nu.

Jag minns väldigt mycket av själva olyckan, små och stora detaljer, men från ett ögonblick till ett annat blev det becksvart och dödstyst och jag minns ingenting ALLS. Inga syner eller känslor eller ljud alls, går att framkalla från stunden vi gled ner i diket och voltade runt. Det är som om jag inte ens excisterade i den stunden så ofattbart är det! Hela olyckan är fortfarande som i en bubbla bevarad inom mig. Jag kan utan problem prata om den och tänka på den, i början var det tufft men nu är det inget som direkt berör mig så pass att jag börjar gråta eller får ont i magen.

Men min kropp har vissa fysiska minnen som kastar sig över mig ibland. Utan att jag ens förstår dem själv. Som att sitta bak i en bil utan fyra dörrar. Att åka där bak får mig alltid att må dåligt, jag känner mig instängd och kvävd. Får lätt panik känslor och blir yr. Som att tumla runt i mörker.. Hur logiskt det än är har jag inte riktigt på fullt allvar fattat att det kan bero på att jag just kastades runt i ett mörker när vi voltade. Det minns dock min kropp, så eftersom min hjärna inte minns det måste min kropp påminna mig om att en fara kan vara på väg. Därav min reaktion. Samma om jag åker med någon och denne kör för nära dikeskanten. Då, kan jag, eller min kropp, utan förvarning ge i från sig ett litet skrik och varenda muskel i mig blir stel som stål.

Snacka om att kroppen är bra på sitt försvar. För den försvarar en även fast man inte alltid vet om det själv. Spännande!


Ikväll ska vi till ett annat Lillån par, eller rättare sagt familjen! i Lillån! Jag och M står för vardagsmaten ikväll och jag tänkte bjuda dem på en fisk och räksoppa i deras egna hem. Blir härligt att ses för det var ett tag sen nu och vi alla har en hel del att lätta våra liv och tankar med!

Imorgon, onsdag, kommer smärtisarna hit! ÄNTLIGEN SKA VI SES!!! Smärtisarna är alltså den bunt med härliga damer jag gick min smärthanteringskurs ihop med på USÖ för hm... två? år sen. De är ett gäng på tre damer som jag bara håller såå varmt om hjärtat mitt. Vi vet hur det är, man förstår hur det är, man känner hur det är.. Livet är inte alltid lätt men vi vet att man kan leva ändå! Längtar tills imorgon!!

Torsdag kommer att spenderas med akupunktur kl. 10.00 på förmiddagen och sedan tar vi dagen som den kommer. I alla fall än så länge. Kalendern har alltid en tendens att fylla på sig själv under veckan som går. Måndagen - rätt så okej kalender, lagom att göra. Tisdag - Alltid lite mer som tillkommit.. Onsdag- Hjälp?!


På fredag är det middag hos M´s mormor och morfar. Gissar att hela släkten kommer. Dom är härliga och glada och jag blir jämt så trött.. =) På lördag är det 25 års galej för min bästaste miss U. Även i lördags var det 25års galej för en annan kär vän!

Så ja... kalasen går hand i hand och veckorna bara fylls på av möten, träffar och vardags liv. Jag lever i ett 100 % Heltids liv.