Sömnpiller

Ska man inte vakna utvilad om man tagit sömnpiller...? Det känns som att det är Deet som är meningen, men när jag tar mina, vilket Inte händer ofta. Så blir jag bara tröttare dagen efter, helt slut i kroppen. Varför är det så? Kan det var så att kroppen då egentligen fått för lite sömn och när man sen väl sover djupt och tungt så märker kroppen hur trött den egentligen är när man vaknar dagen efter..?? Eller så är det helt enkelt den effekten man får. Vad vet jag. Tyckte inte i alla fall att det var värt att ta något snooze piller, men tänkte jag skulle ge det en chans igen. Men nix nu får de nog bo kvar i medicin lådan. Jag fortsätter viska efter John Blund, min hemliga vän..

Imorgon är det alltså Min födelsedag, och ja.. Jag älskar paket! Måste ha fått det från min Mor. Lite senare idag ska jag på massage, ska bli skönt. Har gått hos samma massör, hm.. nu vet jag inte hur länge... men det är år vi pratar tror jag. Hon är bra och snäll! Uppenbart kanske, annars skulle jag väl inte stannat så länge...

Zimba är tredje dagen på hund dagis, idag är första Hela dagen. Kändes lite tomt att vakna utan honom, känns fortfarande tomt. Men det är bra för honom och för mig. En paus, nu kanske jag snart kan börja träna igen. Vill! Men jag vet inte hur jag ska orka, hinna, få motivation.. Konstigt, jag vill träna men ändå är det så tugnt. Fast så är det med allt nu för tiden. Jag har fullt upp med mig själv som det är. Den 17 dec är det avstämningsmöte med alla inblandade parter, det är då vi ska bestämma hur vi ska gå vidare med mig. Om det blir tillbaka till vården för rehabilitering av min hjärna och diverse annat, eller om det blir ut i arbetslivet men med en massa anpassningar. Jag tror dock det lutar mot det första alternativet.. Med tanke på alla tester jag gjort och deras svar. Allt är inte bra med mig. Vad Är bra med mig förresten...? Massor skulle ni kanske säga, men så känns det inte för mig. Jag har inte kommit över allt än, har så mycket att smälta. Acceptera att jag är någon ny, tills den dagen jag känner igen mig själv igen. Jag må se ut som vanligt men insidan är ny. Både positivt och negativt. Jag saknar vissa delar av mig själv, och hur hårt jag än kämpar når jag aldrig tillbaks. Jag saknar den glada, positiva och spralliga tjejen med drömmar och mål. Och en gåva att peppa andra. Känns konstigt att skriva positiva saker om sig själv, jag har noll självkänsla just nu. Men jag vet att jag kunde det förr, peppa andra, ta hand om vänner i nöd, många som sagt Tack för det. Och jag saknar att orka ta hand om alla andra, att vara den vännen som ringer när de trott alla andra glömt en. Den som alltid lyckades vända allt till något positivt, nu är jag expert på att vända allt till negativt. När det gäller mig själv. Hur ändrar man tillbaka sånt? Jag tycker inte om det. Men det kommer väl med tiden och när alla sår sakta läker, så väljer jag att se det. En dag kommer allt vända, jag kommer vakna upp och inse att jag är ganska glad och lycklig. Mitt i allt kommer jag ha glömt hur jobbigt jag haft det. Men än är den dagen inte här. Jag kan fortfarande känna mig rätt lycklig mitt i allt det här, men den känslan är inte här för att stanna än. Den bara hälsar på och värmer upp min kropp för den tiden som komma skall. Jag väntar och sträcker ut min hand..

Shit också, kom på jag måste ringa advokaten..... Suck. Måste ringa, men får nog bli nästa vecka. Ska se om jag kan byta advokat, vilket medför en hel del krångel och strul. Men jag måste byta, kan inte förstå hur det ska gå annars. Jag ska ju i princip lägga mitt liv i hans händer och vad måste inte då mer stämma än person kemin?