Jag vill jag vill jag vill!!

"Jag tror jag tror på sommaren.. " Den melodin spelades just upp i mitt huvud men med ordet sommaren utbytt mot äventyr! Nu är jag inne i en sån där hemsk period igen, hela min kropp och själ och luften runt omkring skriker att den vill ändra allt i min närhet. Jag vill ut på äventyr, jag vill fixa det ena och det andra, jag vill lära mig en miljon nya saker, om ens Det räcker! Jag vill ändra min stil, mitt hår, min hud. Ja allt du kan komma på och lite till! Men, mest av allt är jag bara desperat sugen på mina gamla drömmar och visioner. Hur gör man för att radera bort dem? Går nog inte.. Ens hjärna har en gammal kontainer där bak, var en klok psykolog som sa till oss smärtisar. Under ens liv så fylls den med saker man stoppar undan där, sen stänger man den och går vidare. Men ibland så poppar den upp och lite gammal avfall rinner ut. Splask ner i hjärn medvetenheten igen, och Vips! Så var man där i de gamla tankarna igen! (Nu var det inte riktigt så psykologen förklarade.. men idag var det Min förklaring av min hjärna). Jag vet att jag måste gå vidare, jag är inte och kommer inte att bli den jag var innan olyckan. Det är ett faktum, bara att inse. Nu är inte Då, och hur gärna jag än vill kan jag inte resa tillbaka i tiden. Suck! Oftast kämpar man på, försöker vara glad åt alla andra som berikar sina liv med studier och resor och jobb. Men sen ibland, när själen är lite svag så kommer Herr Avundsjuk och trampar på hand i hand med Fröken Grubbel - Vägra förstå. Det är ett envist par som inte ger sig första tag. Så just nu sitter jag här och känner hur de dansar runt i min mage och själ. Det gör ont. Väldigt ont. Tiden går, ett år, två år, tre år, fyra år och fem år.. snart 6 år.. Jag hade så många planer, jag hade allt bestämt. Jag visste vad jag ville och vad jag skulle göra. Det svider så hårt där inne i ens bröst när man bara tittar på och ser ens tid traska på. Jag ville ju så mycket nu i mina år! Jag skulle inte bara sitta och titta på!! Den sorgen är stor, mörk och tung, känner den varje gång jag blundar en stund. De flesta mina vänner pluggar och står i, de planerar sin framtid med hus hem och bil. Barn är nått som kommer, de bildas en familj i sinom tid. Allt har sin runda gång så länge man inte blir klämd av livets egna sång. Det är bara att andas, svälja och gå på. Tiden stannar inte för din egen iver, det är bara insidan som gör. Orka hålla själen uppe och acceptera det som är. Lycklig blir man kanske inte av att vara lärd, men att leva sina drömmar är nått som är mera värt...