Ena dagen si och andra dagen så. Det sväger hit och det svänger dit. Jag hänger inte med!
Igår firade jag och Sniffis 2 år! 2ÅR!!!! För mig är det en evighet! Kan inte fatta det.. Men det känns väldigt bra. Finns ingen finare för mig, han är underbart go och rar. Tar hand om mig i alla da´r! =) Så nära som vi kommit genom rusk och regn, han kommer nog att stanna för evigt hos mig. Hihi.. När jag tänker på honom blir jag varm och lugn, han lindrar min smärta en stund. Hos honom kan jag sova en blund. På morgonen kom han in med rosor och ett litet paket, som jag fick öppna när han kommit hem från jobbet på eftermiddagen. Fick ett jätte fint guldhalsband! Sen gick vi ut och åt på Wongs. Gott gotti gott gott! Min överraskning kommer om några dagar.. han vet inte vad han väntar på än, mer än en "resa genom tiden". Jag älskar min M!
Idag är jag super trött och slut, orkar knappt andas en minut. Tiden bara går och går, känns så år efter år. Vart jag själv tagit vägen undrar jag ofta. Tappad i diket för länge sen, när ska det vända? När ska jag komma hem? Att orken är slut är vanligt för mig, att leva i en kropp som alltid säger Nej. En suck som är tung som bly känns som om det är så även med skyn. Ena dagen glad och hyffsat allert men vid gryningen är det ändrat så tvärt. Det är det svåraste att förklara och förstå, hur humöret och kroppen kan besväras och så. Jag vet inte längre vad felet är, jag bara sitter här och här..
En evig längtan efter ro och hopp, jag ser inte längre i mina drömmars mått. Måste lära mig att leva i nuet, sluta älta och vältra i det som varit. Men hur gör man det när ens framtid står helt på sned?? Jag vet inte vad jag söker, jag vet inte vad jag kan få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar