Idag ska jag i väg och träna på Örebro Rehabcentrum igen. Det var länge sen sist, över ett år sedan jag var där. Träffade sjukgymnasten förra veckan och då bokade vi in två grupp pass träningar i veckan. Han frågade om jag var trött på att träna själv, -Jaaa.. svarade jag. Dock kunde han inte erbjuda mig step up, kickboxning, spinning osv just nu, han tyckte det var lite väl tufft för mig. Typiskt tänkte jag..! Så jag saknar det! Attans att man ska sakna saker. Hur som helst, idag klockan 13.15 ska jag då gå på ett Rörelsepass. Det blir jag och resten PRO gänget.. Dom har redan varnat mig, så jag inte skulle tro att jag hamnat fel. Nej då, sa jag. Jag är van att inte träna eller umgås i rehab. sammanhang med unga människor. Det är bara jag och äldre. Var är alla andra unga som är skadade? Vet att det finns några i Blekinge.. där min kära blogg vän och nyfunna tvilling i whiplash våldet uppenbarat sig. Dock är hon den enda. Här hemma i staden finns mina smärtisar, de underbara tjejerna från smärthanteringskursen på Rehabkliniken. Så jag tycker om dem, och så jag absolut inte tänker på att de är ganska många år äldre än mig. Nej, för de är mina vänner. Inte mina mammor! Så kanske att jag hittar någon dam som är ung i sinnet och kan bli min vän.. Eller så ler vi bara vänligt mot varandra och så säger man inget mer, förutom hej och hej då innan och efter träningen.
Jag har en annan tjej, som hör och häpna, är i min ålder. Hon bor i Karlskoga och jag träffade henne genom Öppenvårdsteamets tjejträff. Det vi har gemensamt är våra hjärnor. Haha. Så roligt det låter... fast det är inte så roligt egentligen. Hon har också värk i kroppen men hon har ingen nackskada. Så vi är lika fast ändå inte lika. Gott och blandat, lite av varje liksom. Fast det bästa är bara att ha träffat någon som vet hur det är med denna extrema trötthet och utmattning och hjärnstrul. Vilken lättnad.
Hur jag nu kom in på allt detta från att egentligen bara haft mening att skriva om min träning, vet jag inte. Ensam hemma en måndag då blir det lätt att hjärnan och tankarna snurrar iväg åt alla möjliga håll.
Ska byta om till lite varmare kläder nu och sen gå ut med Zimba. Så han får göra sina behov och matte får den nödvändiga promenaden! Nu jäklar ska jag inte vara soffpotatis mer! Vill inte! (blir bara svårt att hålla det löftet ibland när man lätt känner sig som en överkokt potatis som smular sönder vid minsta lilla beröring..) Tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar