En vecka senare

Hej, då var jag här igen. Livet rullar på, även för mina nära och kära. Det har varit en tuff vecka med mycket tankar, saker och ting hit och dit. Min energi töms väldigt lätt och fort. Sen när något extra och till råga på allt, oväntat händer så blir det tvär slut av all tänkbar energi i min kropp och knopp. Det kan ta flera veckor att komma tillbaka. Jag är där, mitt i det där tomma intet av veckor just nu. Man vet inte när man känner att man kommit igen lite, fått lite ny ork. Det är som en otålig väntan på något. Orken, att den ska orka komma tillbaka. Oftast känns det omöjligt men rätt som det är, efter några veckor så inser man plötsligt en dag att man är om något, lite liite piggare. Jag längar till den dagen.

Jag har hunnit med att träna tre gånger, fjärde gången blir imorgon. Tyvärr har rörelsegympan och qigongen varit väldigt tuffa för mig även fast de är i väldigt lågt tempo. Det är en ingen lätt match att försöka finna sig i att göra övningar sittandes på en stol tillsammans med människor som är väldigt många år äldre än mig. Det tar hårt på självförtroendet. På många många plan i mitt liv känner jag mig som, eller får jämföra mig med, pensionärerna. Gissa hur det känns.. De där 24 åringarna som är ute och festar, springer på stan, kör svettiga träningspass på Friskis. Ja.. de är en helt annan division än den jag spelar i. Tyvärr.

Ska i alla fall träffa sjukgymnasten på måndag och så ska vi se om vi kan komma på några andra övningar jag kan göra. Har ju alltid mina boll övningar som jag vet fungerar. Är bara trött på dem, det är allt.. F-n att det ska vara så himla provocerande att vifta med armarna....! Det borde ju vara lätt som en plätt!

Nu ska jag slappa i soffan en stund, sen blir det till att laga lite Le spaghetti´ med viva la köttfärssås!