Mommo & Moffe

Ibland slås livet emot en, fylld med sån kraft att du tappar andan. Faller omkull, reser dig yrvaken och undrar vad som hänt.

Idag är en sådan dag. Fast jag är fortfarande yr och undrar vad som har hänt. Min hjärna tappade jag för snart två veckor sedan. Den lade av nästan helt men det är en annan historia. Dock påverkar saknaden av en fungerande hjärna in i detta fall väldigt mycket.

Är för trött för att orka skriva allt så som det är exakt eller i vilken ordning allt har hänt. Men detta måste vara höjden av otur. Det är min morfars födelsedag idag. Ingen vidare dag. Igår kväll fick han åka in till USÖ för att hans hjärta slog i otakt. Medans han var där och blev undersökt fick min mormor en hjärnblödning. Ensam hemma. Jag ryser när jag tänker på det. Hur hon lyckades ringa mamma mitt i kaoset som härjade inne i hennes huvud och kropp, det är för mig ett mirakel. Väldigt tacksamt mirakel. Envis dock som hon är försökte hon in i det sista att klara sig själv.. Snälla bli aldrig så dumt envisa! Mor och far for dit, ringde Ambulans och så var hela blå ljus karusellen igång. Moffe fick åka hem mitt i natten för att komma tillbaka dagen därpå för behandling av hjärtat, dvs stoppa det för att sedan starta det igen. Läskig tanke! Mommo blev röntgad och hon slapp bli opererad för blödningen. Den ska gå tillbaka av sig själv men de måste röntga om en vecka igen för den satt tydligen på något underligt ställe som inte var det vanligaste. Brukar man alltså få blödningar bara på vissa ställen..? Kanske är det så.

Ingen vet så mycket, de får vänta och se. Sjukgymnastik är redan ordinerat då hon blev förlamad på vänster sida. Det hade blivit lite bättre redan men hon kan inte röra på armen och benen normalt. För att göra saken ännu värre har hon en höger fot som blivit opererad flera gånger under de senaste.. hm.. 2 eller 3 åren. Den är inte bra än! Och så nu detta... Kära lilla mormor! Jag vill vifta med trollspöt och ge dig en korg fylld med varm, bubblande hälsa!