Lite fler goda nyheter eller åtminstone lugnande för stunden anländer emellanåt. Fast ingen vet väl riktigt hur eller när det kommer att sluta.. Så tillvaron är väldigt oviss, jag går och tänker jämt.. Men livet får väl utvisa när det tar slut för något annat kan man inte göra..


Idag är bilen inne på verkstaden för att byta de total slitna sommardäcken till två par nya och ställa in framvagnen. Det har varit påfrestande att köra våran bil på sistone så jag hoppas det blir bättre nu! Hur som helst har jag varit hundfri hela dagen då Zimba är hos sin bästis Rambo i Hovsta och jag är i stan. Jag har varit hos mommo och moffe ett par timmar över lunch. Nu är jag tillbaka hos mammsen och pappsen fast jag är själv här. Snart borde bilen vara färdig så då kan jag återvända hem eller till huset på Halmvägen. Dit vi flyttar väldigt snart!!

Orkar inte skriva så mycket mer än så. Jag ser fram emot sommaren när det förhoppningsvis har lugnat ner sig en smula och ordnat sig med det mesta. Vilket påminnde mig om att jag har en del att fixa.... ååå... typiskt!!! Jag hatar att jag alltid har saker att fixa eller personer att jaga för svar om saker och ting eller intyg som ska hit och dit. Kan det ALDRIG bli lugn och ro????????

Livets hemskaste ..

Tårar så tyst och stilla. En tung och skräckblandad dag. Min farmor är väldigt sjuk, det har varit en turbulent helg. Mest drabbade det mig idag. Sitter nu här och har just fått lite lugnande nyheter, godartade mitt i det hemska. Ett litet lugn fyller mitt hjärta och jag kan andas lite mer. Inte slappna av men andas lite mer. När livet ska ta slut vet ingen.. Jag gråter vid tanken, vill inte tänka!!

Värken krampar i nacken efter anspänningarna och bil resan fram och tillbaka till Dalarna. Ont gör det men det är ingenting jämfört med en svart sorg som kanske närmar sig. Ursch vill inte skriva så här, så privat men så sant.


Eftersom vi trodde vi skulle ha flyttat nu i helgen som varit så har vi inget internet (eller hemtelefon) längre. Så uppdateringarna på bloggen kanske blir lite lidande den här veckan men så kan det ju vara även fast man har internet... Jaja.. tänkte i alla fall säga det för er som undrar. Ibland funkar det trådlösa som grannen har och då kan jag smygsurfa på min gamla bärbara och hitta på hyss.. Eller inte för datorn är den segaste som finns! Nu ska jag försöka få till någon lyxig maträtt mitt i allt snurrigt kaos.

Total blogg torka...!

Men många funderingar kring mitt liv. På insidan tjoar den där personen som jag en gång var, den personen som jag hemskt gärna skulle vilja bli lite mera lik igen. All den där sprudlande energin som fick mig att kunna fantisera ihop världsfreden på ett kick! Vart har all inspiration tagit vägen? Jag känner mig som en skrynklig blekt gardin. Emellanåt så tjoar det till där inne och jag ler för mig själv men dörren dit stängs så fort igen. Attans också! Skaffa dörrvakt?

Flytten blir nog lite fram flyttad igen då saker och ting inte går som det ska eller blir som man tänkt sig. Det tar hårt på oss båda men vi försöker så gott vi kan! Tack alla söta för all hjälp vi får i huset! Ni är som Lambi, (toalettpapper), oanad uppsugningsförmåga!

Livet som skadad är som det är, en evig och ständig kamp mot allt. Orkar inte dra upp alla detaljer just nu igen, det är bara så mycket papper hit och dit och beslut och trassel. Vart jag själv hamnat i allt detta har nog många glömt kolla upp. De bara beslutar och ändrar bäst de själva vill och tycker. Men sånt är livet och jag är mitt i all ilska, frustration och gråtmildhet tacksam för allt. Har man aldrig drabbats av livets hårda sidor får man oftast inte lika mycket skinn på näsan. Även fast vi med skinn på näsan också kan bli brända.. Men en liten röd nästippp emellanåt ska inte stoppa mig!


Ikväll blir det vuxen liv med att titta på brasan i Lillån med Swahnmärkt och Dahlström! En sån där sittning vid matbordet då vi förtär ett och annat tuggbart skulle visst också ingå. Det tackar våra magsäckar för! Med ett KURR!

För övrigt är det packning och pyssel i huset som är helgens profil!

Denna dag har varit seg och riktigt långtråkig!

I förmiddags var jag på USÖ och träffade arbetserapueften som vanligt. Det är alltid skönt att vara där för hon är så bra på att sätta ord på saker som jag ibland inte kan förklara. Hon är ännu bättre på att måla upp förklaringar med bilder på den stora tavlan eller komma på sånna slående likheter att du kommer på dig själv med att fnissa även fast innehållet kanske är tragiskt emellanåt. Så det var givande att vara där även idag.

Det var efter det mötet som dagen blev så lång och seg. Jag hade ingenting att göra försen klockan fem på eftermiddagen. Då skulle jag på ett annat möte i stan och jag kände att jag inte orkade åka hem, ut på landet, emellan för det blir en del mil med bilen..

Nu har ju uppenbarligen tiden gått och jag är hemma igen. Efter alla möten och en snabb sväng förbi huset för att kika hur förvandlingen fortskrider! Älsklingen jobbar på som den kämpe han är! Gud vad jag vill ge honom en lååång semester efter allt det här. Drömma kan man ju!

Nu ska jag slänga mig i soffan och för ovanlighetens skull äta ost krokar!! (ost bågar.....)

Det är fint väder om så snudd på att det dras ner lite för det sveper en svag gödsel lukt över gården.. Någon av alla bönder som är igång med vårbruket! Är så härligt att se alla traktorer som är ute och dammar på åkrarna. Jag vill åka med! Eller köra för den delen..

Det är så fruktansvärt ensam att vara hemma på dagarna när alla andra jobbar. Alla har sitt, upptagna till fullo mellan åtta och fyra. Där emellan lever jag totalt singel liv både på kärleks och vän fronten. Nu är det inte alltid så och det finns emellanåt vänner att träffa även dag tid. Det bökigaste blir ju när min kropp inte riktigt orkar med att ta sig någonstans eller att man som så ofta hamnar hemma själv för att jag vet att jag blir slut av att åka iväg även fast jag ofta vill. Den där balansgången är så hårfin. För ibland så måste man ju ändå eftersom det ger så mycket annat men ibland så drar jag mig för det också när värken redan från mogronstund är på gränsen till att bryta ut från endast lite besvärlig till påträngande.

Jag vill ha ett jobb idag! Jag vill jobba som alla andra! Jag vill också ha något att bidra med runt matbordet! Jag vill också bidra till familje kassan och framtidsplaner! Jag vill också vara en i gänget någonstans!


För övrigt har jag hoppat av vattengympan helt nu under våren/sommaren för jag har blivit för stressad av den. Det blev så fel med allt när jag blev utförsäkrad så nu måste jag börja om på nytt igen. Jag får börja på vattengympan igen till hösten om jag känner mig mera redo för den då. Annars blir det mina vanliga promenader med hunden varje dag, bortsett från vissa undantag ibland.

Nu ska jag gå och se om solen har börjat lysa in i hallen så jag kan sitta där i dörr öppningen och mysa och slippa blåsten som viner i nacken! Gödsel lukten vänjer man sig vid =)

Jaaaa!!!!

ÄNTLIGEN! Jag fick min ansökan om aktivitetsersättning godkänd!!!!! Handläggaren ringde i förmiddags och sa det och jag får beslutet på posten nästa vecka.

Nu måste det bara sjunka in och landa i känslobalken. Jag rycker mest på axlarna och säger "jahapp.. och?" , för jag förstår INTE att det är sant. Efter alla dessa helvetiska månader så kanske det äntligen är så att livet vänder?

För packningen är i full gång, tapeterna börjar komma upp i huset och sista målningen börjar närma sig innan vi kan flytta in. Förhoppningsvis nästa helg.

Så känslan av att det faktiskt närmar sig ett slut av detta kaos är obeskrivligt! Mitt i all trötthet och smärta så kommer jag på mig själv att le, att skratta och äntligen känna att det finns lite hopp! Jag går runt och tänker " tänk om.. det kanske blir.. det är nog sant.. vågar jag tro att det är sant.. ".

Ikväll ska jag fira!! (Bara älsklingen inte kommer hem så himla sent idag igen..)

Det är på gång!!

Packningen har börjat!! Det är i full gång!! Det är på G!! Tjhooooo!!




Igår fick jag fin besök av Farbror Blå på förmiddagen här ute på landet! Det ni! Det lever jag på än, jag må vara knäpp men jag tycker allt som har med utryckningsfordon och deras personal är bland det häftigaste som finns! Jag blir jämt knä svag och håller på att dö av nyfikenhet när jag ser eller hör ett fordon i ilfart med tjutande sirener! Ååå så jag skulle vilja sitta med i en brandbil på uttryckning eller en polis bil på bil jakt eller en ambulans på väg till en olycka.. Jag har konstiga drömmar men sån är jag! Adrenalinet som pumpar och vetskapen av att du måste göra ditt yttersta och vara fokuserad till max för att rädda människor i nöd. DET vill jag jobba med....... En dröm. Nu tänker jag inte skriva mer än så för jag vet hur min kropp hindrar mig men JAG DRÖMMER IDAG!


Varför Farbror Blå var här igår tänker jag inte skriva nu för jag måste ut med Zimbis och sen ska jag fara vidare i livets karusell! Packa, handla, greja och allt sånt där!


PS. MIA - Vad roligt att du hittade min blogg! Kul att höra av er!! Vi får ta en fika sen när allt lugnat ner sig lite =) Hälsa tillbaka till Dennis och barnen!