Inte ofta jag ..

blir nervös men nu måste jag erkänna för mig själv att jag faktiskt är det en smula.

Om en liten stund ska jag åka hemifrån och gå på mötet på sjukhuset med min handledare

och någon person på USÖ som jag inte vet namn eller yrkesroll på än.

Jag har längtat efter detta möte sen det blev bokat, för det kan

innebära att min vardag kommer att ändras och att jag får testa på vad jag kan!

Något jag bara längtar efter hela tiden! 

Att sitta hemma på rumpan, tvätta någon tvättmaskin, svara på nått mail, 

träna och ibland träffa någon för en lunch, ja det känns som jag har mer

att ge än så..

Jag brukar inte hoppas på saker så mycket, har oftast inställningen

att det visar sig hur det blir men klart det vore kul.

Det är det som är så annorlunda idag, jag känner att jag hoppas

kanske lite för mycket. Risken är så stor att det inte blir nått mer än endast ett möte.

Alla har alltid fullt upp på sina jobb, hinner inte ta hand om en till.

Så jag vet av ren erfarenhet att det är svårt men jag vill......

Så håll tummarna. 

Jag återkommer!