Vårdcentralen & Påkörd

Vilken dag.. I förmiddags var jag bara hemma och slappade så mycket jag bara kunde. En 40 min promenad med hunden blev det dock, han skulle få vara själv på eftermiddagen när jag var på Vårdcentralen (VC). Satt i soffan och kollade på tv under frukosten, underbart! Satt lite extra länge och sen med Zimba i famnen, gosandes. Mysigt! På vårdcentralen gick det bra, läkaren var jätte trevlig och lyhörd. Dock skulle jag ta en massa blodprover av alla de slag och jag måste till vissa av dem fasta. Så det fick bli imorgon alla prover skulle tas. Så från kl. 22.00 ikväll får jag endast dricka vatten. Ni kan ju gissa hur roligt det blir när man är konstant hungrig..

Min söta mor var med mig på VC och när jag lämnat av henne i stan igen så styrde jag bilen mot Coop i Lillån. Satt och tänkte i bilen, mitt i regnet, att man är så lyckligt lottad. Jag har en varm, kärleksfull och härlig familj. Jag har några nära vänner som är riktiga vänner. Jag har en sambo som borde vara Helgon förklarad, så underbar han är mot mig. Vi har tak över huvudet och en snäll hund. Vi är friska och har en rätt bra ekonomi trots allt. Vi har varit beskonade från hemska tragedier och vi kan använda alla våra sinnen. Och mycket mycket mer . . . Jag bara kände att mitt liv är väldigt bra trots alla svåra påfrestningar. Men så när jag letar parkering vid Coop kör det ut en bil mitt framför nosen på mig! Koppla och bromsa! Skönt att upptäcka att det inte var några fel på mina reflexer... Pang!! sa det. Nääääääääääää.... Va faaaaan! De hade korsat över parkeringarna för att åka ifrån Coop och där kom jag och skulle parkera, mitt när de tänkte gena över mitt körfält. Attans då. Men allt gick bra! Dock fick de en buckla på deras framskärm och jag fick x - antal repor... Det man blev mest orolig för var ju att de skulle börja skylla på mig eller något men det var inga snack om saken att det var deras fel, helt och hållet. PUH! Bara såg framför mig hur hela kofångaren var mosad... Fanns inte en chans att hinna väja eller stanna. Så det blev en fin avslutning på dagen... Nu ska jag äntligen lägga mig i soffan och bara SLAPPA!

Ur blåst

Idag vaknade jag av storm vindar utanför mitt fönster, Åh neej!! kände jag bara direkt. Jag är extremt känslig mot drag, kyla och blåst. Nu är det storm ute och jag stormar på insidan känns det som. Värken bara stegrar vad jag än gör. Hur jag än klär mig. Jag virar som vanligt en scarf runt halsen/nacken, drar upp vindtäta jackan eller västen så högt det går. Men det spelar ingen roll hur jag klär mig i sådant väder, vinden letar sig ändå in. Det är så underligt att den kan ge mig mera värk trots att det bara är luft. Jag sitter inne nu men ändå känner jag hur min energi bara sugs ur mig med all blåst där utanför.

Har varit hos syster idag, bjöd henne på lunch och så gick vi en liten promenad. Bara liten, ytterst nödvändig för Zimbas skull, ytterst onödig för min skull. Jag hade även ryggsäck på mig idag. Första gången på länge. Jag hade nog trott att jag nu blivit "frisk/bra" så att det inte skulle vara några problem att ha den på sig.. men tjii fick jag. Hur naiv får man vara?? När ska man sluta tro att man en dag helt plötsligt inte har ont mer? Lilla gumman.. vill jag säga till mig själv. Jag hade ryggsäcken på mig max 30 - 40 min och den var som vanligt inte ens tung. Trots detta kände jag av den Direkt när jag satte på mig den och för varje steg jag tog stegade smärtan vidare uppåt. Underligt det där. Men då vet jag det nu då. Behöver jag inte prova igen på ett tag. Typiskt också! Tyckte det hade varit så smidigt om jag hade kunnat haft den istället för att ha något på axeln eller att hålla i.

Det här med att gå ner i vikt är inget roligt alls... Varför ska det vara så svårt för? Jag vill inte bli mindre men ändå så tickar vågen neråt och neråt och jag blir svagare och svagare. Kläderna blir större och större. Ständigt hungrig, måste gå på toaletten, hungrig, äter, hungrig ändå... Men på torsdag ska jag till vårdcentralen så jag hoppas de kan säga vad som är fel! Så här kan man ju inte ha det!

Annars tycker jag livet är ganska härligt emellanåt! Jag känner att det börjar lysa inom mig så där sakta som när solen går upp över horisonten, man vet att den är på väg. Efter regn kommer solsken och det har regnat en sisådär två år hos mig nu så jag tror solen börjar vilja titta fram mer och mer. Tycker jag känns ljuvligt!

1 års kalas

Idag fyller våran sötaste älskling 1 år! Zimba alltså. Fast det är inte försen den 30 juli som vi har varit hans matte och husse. Det blir också en dag att minnas! Idag har vi haft mormor, morfar, farmor och farfar mfl på litet kalas! Skojigt! Zimba fick lite fina leksaker och godis så han var lycklig. Här öppnar han ett paket...

I torsdags var jag och M på agility tävling ute vid Örebro Brukshundsklubb. Det var mååånga hundar där! Och det var riktigt kul att se faktiskt. Vissa hundar var snabba andra var super snabba! och några var mindre snabba... hehe.. Zimba ylade lite emellanåt av avundsjuka när de andra vovvarna fick springa agilitybanan men han lugnade sig snabbt när vi gick ett varv och snusade runt. När vi kom hem på eftermiddagen var vi så inspirerade så vi byggde en egen agilitybana åt Zimba!

Det enda som inte är färdigt eller inte finns i banan är just nu en vipp-bräda och en tunnel. Men det kommer nog...

För övrig så skriver jag mer en annan dag... =)

Efter en natts sömn har huvudvärken minskat drastiskt. Härligt!

Så här ser min vecka ut;
Måndag - Zimba kurs
Tisdag - Banken, Optikern, Prata med mäklaren
Onsdag - Tjejträff på Öppenvårdsteamet, andra unga tjejer med hjärnskador
Torsdag - Kolla när kossorna springer ut på grönbete =D (kanske)
Fredag - Läkaren från Vårdcentralen ringer, kolla på agility tävling
Lördag - Tjejkompis fyller år
Söndag -

Inte så mycket rehab denna veckan men det kan vara skönt ibland! Speciellt när det är mycket med eventuella hus köp och diverse annat vardagsliv. Nu blir det ju snart långhelg och det ska bli riktigt skönt! Vi funderar nog på att åka upp och hälsa på mina föräldrar i stugan så att Zimba kan få bada lite. Så får se hur vi lyckas planera ihop allting. Det svåraste är att dosera när det är helg för då är alla andra hemma och kör på i full fart. Vilket jag också önskar jag kunde och orkade. Man känner sig lätt utanför om man går in och vilar eller bara sitter still och slappar när det ä full fart på gården här hemma. Nu ska jag byta om från morgonmys och försöka snygga till mig lite tills banken!

Huvudvärk

Huvudvärken kom som en blixt från klar himmel när jag var hos min vän M och hennes hund Sparco idag på förmiddagen. Åkte hem och slängde ihop lite mat och däckade i sängen. Skulle kunna sova än men då kan jag inte sova något inatt. Skulle ringa upp syster yster men fick tyvärr bli ett sms tillbaka bara. Alla ljud är jobbiga, det är för ljust trots att solen inte skiner. Jag hoppas du inte blir ledsen vännen, jag vill gärna prata med dig snart! Kände bara att jag verkligen inte orkade, även fast jag säkert lät glad i telefonen. Du vet väl hur det är.. Poff säger det bara så tar man slut, och då är man verkligen slut. Ikväll är det hund kurs igen så nu blir det slappa i soffan eller slappa på altanen så Zimba kan få springa lite ute.. Återkommer en annan bättre passande dag! Tack ni söta vänner som lämnat ett litet avtryck!!

Arg arg arg & Ledsen

Var ska jag börja? Vad ska jag skriva som kan få er och förstå. Hur j*vliga försäkringsbolag kan vara. Jag har sagt det väldigt många gånger förr men hur kan man som egen person jobba med att kämpa Emot personer som gör allt för att få en rättvis bedömning? Rättssystemet är så förbaskat fel byggt så det finns inga ord som duger. Visst, jag är inte den som kan mest men jag kan mer än tillräckligt för att veta att det jag skriver inte är taget ur sanden. Hur kan de påstå eller kräva att jag, när jag blev skadad som 17 åring och fortfarande gick i skolan, att jag då skulle kunna allt om sjukskrivningar och skade diagnoser. Jag var bara 17!!! Det sticker mig i ögonen att de kan skriva så som de gör, om MIG. Deras förtroende läkare har fortfarande aldrig träffat mig, inte ens pratat med mig i telefon men ändå så kan de plötsligt mer om mig än mina egna läkare! Det är så sjukt! Så himla sjukt! Jag vill gråta.. Jag vill skrika! Jag vill slå sönder något i ren frustration.. Men klart inget det hjälper så varför göra det..? Skulle jag gå här i 7 år och tycka att det är roligt att hacka mig fram som arbetslös, som skadad, som ensam, se på när mina vänner börjar studera, arbeta, jobba sig uppåt och skaffa familj?? Tror dom att jag gör det här för att jag vill lura dem på pengar? För att jag tror att jag kan bli rik? Tror dom att jag tycker det är roligt att spendera mest av min tid på rehab istället för att umgås med mina vänner? Tror dom att jag tycker det är kul att, enligt dom, simulera mina symptom och skador? Tror dom att jag som 17 åring skulle gått själv till doktorn i samband med olyckan och säga att jag tror jag har fått en whiplash skada och jag vill bli sjukskriven nu och några år frammåt? Tror dom det när läkarna på vårdcentralerna knappt vet vad whiplash är för något? Ja, jag har fått brev från dem idag och ja.. det är därför jag är så extremt frustrerad. Mitt ärende om inkomstförlust står bakom dörren och vi försöker få dem att knacka på för att vi ska kunna bjuda in dem och försöka prata sans med dem. Lugnet före stormen säger man.. Jag är livrädd. LIVrädd för det handlar bara om resten av mitt Liv.

Ibland känns allt bara botten. Trots att solen nu äntligen skiner. Men hallå.. jag har en hjärnskada också.. vet inte varför men idag känns det helt plötsligt lite ledsamt. Kanske börjar det sjunka in... Vad vet jag. Nu väntar jag på att min pappa ska komma hit och gå en promenad med mig och Zimba. M jobbar över och jag ville gärna ha sällskap.. Imorgon är en ny dag så då är det säkert bättre!

USÖ & Rehab. idag igen

Nu ska jag snart åka till USÖ igen, känns som om jag bor där denna veckan. Igår var jag hos neuropsykologen, idag ska jag till arbetsterapeften, imorgon är jag ledig och på fredag ska jag till psykiatrin och träffa psykologen då ska vi gå igenom alla frågor jag svarade på vid datorn. I måndags skulle jag tränat hos sjukgymnasten på Rehab. men min kropp sa skarpt ifrån så jag blev hemma. Sen har det även varit andra saker också denna veckas dagar. Så här ser och har det sett ut;

Måndag - Sjukgymnast, Hus visning och följa med M när han skulle koppla in en spis.
Tisdag - Optikern, Neuropsykologen och hund kurs.
Onsdag - Arbetsteurapeften, Hus visning (igen) och ordna ärenden på stan.
Torsdag -
Fredag - Psykiatrin för bedömning
Lördag - In. officiell hund utställning i Örebro. Zimba och jag ska vara med.
Söndag -

(Syster yster, hoppas det inte gjorde något att jag snodde din snygga idé om att skriva upp så här hur veckan ser ut.... Var så enkelt gjort. Kramis!)

Nu får jag ge mig för nu snurrar det lite för mycket i huvudet på mig. Har suttit och bläddrat i kalendern för att skriva upp allt jag ska göra. Det tar ganska mycket kraft från en. Igår lärde jag mig också att för mig tar det extra mycket kraft att bara vara vaken också.. Inte konstigt jag jämt är så slut. Fast.. det var ju ett av de största och vanligaste symptomen vid en hjärnskada också så.. Men idag känner jag mig ändå rätt utvilad och redo att möta dagens upp och ner gångar! Solen skiner och jag hoppas det blir varmt och skönt idag! Ha det bra ni med!