Ur blåst

Idag vaknade jag av storm vindar utanför mitt fönster, Åh neej!! kände jag bara direkt. Jag är extremt känslig mot drag, kyla och blåst. Nu är det storm ute och jag stormar på insidan känns det som. Värken bara stegrar vad jag än gör. Hur jag än klär mig. Jag virar som vanligt en scarf runt halsen/nacken, drar upp vindtäta jackan eller västen så högt det går. Men det spelar ingen roll hur jag klär mig i sådant väder, vinden letar sig ändå in. Det är så underligt att den kan ge mig mera värk trots att det bara är luft. Jag sitter inne nu men ändå känner jag hur min energi bara sugs ur mig med all blåst där utanför.

Har varit hos syster idag, bjöd henne på lunch och så gick vi en liten promenad. Bara liten, ytterst nödvändig för Zimbas skull, ytterst onödig för min skull. Jag hade även ryggsäck på mig idag. Första gången på länge. Jag hade nog trott att jag nu blivit "frisk/bra" så att det inte skulle vara några problem att ha den på sig.. men tjii fick jag. Hur naiv får man vara?? När ska man sluta tro att man en dag helt plötsligt inte har ont mer? Lilla gumman.. vill jag säga till mig själv. Jag hade ryggsäcken på mig max 30 - 40 min och den var som vanligt inte ens tung. Trots detta kände jag av den Direkt när jag satte på mig den och för varje steg jag tog stegade smärtan vidare uppåt. Underligt det där. Men då vet jag det nu då. Behöver jag inte prova igen på ett tag. Typiskt också! Tyckte det hade varit så smidigt om jag hade kunnat haft den istället för att ha något på axeln eller att hålla i.

Det här med att gå ner i vikt är inget roligt alls... Varför ska det vara så svårt för? Jag vill inte bli mindre men ändå så tickar vågen neråt och neråt och jag blir svagare och svagare. Kläderna blir större och större. Ständigt hungrig, måste gå på toaletten, hungrig, äter, hungrig ändå... Men på torsdag ska jag till vårdcentralen så jag hoppas de kan säga vad som är fel! Så här kan man ju inte ha det!

Annars tycker jag livet är ganska härligt emellanåt! Jag känner att det börjar lysa inom mig så där sakta som när solen går upp över horisonten, man vet att den är på väg. Efter regn kommer solsken och det har regnat en sisådär två år hos mig nu så jag tror solen börjar vilja titta fram mer och mer. Tycker jag känns ljuvligt!