Arg arg arg & Ledsen

Var ska jag börja? Vad ska jag skriva som kan få er och förstå. Hur j*vliga försäkringsbolag kan vara. Jag har sagt det väldigt många gånger förr men hur kan man som egen person jobba med att kämpa Emot personer som gör allt för att få en rättvis bedömning? Rättssystemet är så förbaskat fel byggt så det finns inga ord som duger. Visst, jag är inte den som kan mest men jag kan mer än tillräckligt för att veta att det jag skriver inte är taget ur sanden. Hur kan de påstå eller kräva att jag, när jag blev skadad som 17 åring och fortfarande gick i skolan, att jag då skulle kunna allt om sjukskrivningar och skade diagnoser. Jag var bara 17!!! Det sticker mig i ögonen att de kan skriva så som de gör, om MIG. Deras förtroende läkare har fortfarande aldrig träffat mig, inte ens pratat med mig i telefon men ändå så kan de plötsligt mer om mig än mina egna läkare! Det är så sjukt! Så himla sjukt! Jag vill gråta.. Jag vill skrika! Jag vill slå sönder något i ren frustration.. Men klart inget det hjälper så varför göra det..? Skulle jag gå här i 7 år och tycka att det är roligt att hacka mig fram som arbetslös, som skadad, som ensam, se på när mina vänner börjar studera, arbeta, jobba sig uppåt och skaffa familj?? Tror dom att jag gör det här för att jag vill lura dem på pengar? För att jag tror att jag kan bli rik? Tror dom att jag tycker det är roligt att spendera mest av min tid på rehab istället för att umgås med mina vänner? Tror dom att jag tycker det är kul att, enligt dom, simulera mina symptom och skador? Tror dom att jag som 17 åring skulle gått själv till doktorn i samband med olyckan och säga att jag tror jag har fått en whiplash skada och jag vill bli sjukskriven nu och några år frammåt? Tror dom det när läkarna på vårdcentralerna knappt vet vad whiplash är för något? Ja, jag har fått brev från dem idag och ja.. det är därför jag är så extremt frustrerad. Mitt ärende om inkomstförlust står bakom dörren och vi försöker få dem att knacka på för att vi ska kunna bjuda in dem och försöka prata sans med dem. Lugnet före stormen säger man.. Jag är livrädd. LIVrädd för det handlar bara om resten av mitt Liv.

Ibland känns allt bara botten. Trots att solen nu äntligen skiner. Men hallå.. jag har en hjärnskada också.. vet inte varför men idag känns det helt plötsligt lite ledsamt. Kanske börjar det sjunka in... Vad vet jag. Nu väntar jag på att min pappa ska komma hit och gå en promenad med mig och Zimba. M jobbar över och jag ville gärna ha sällskap.. Imorgon är en ny dag så då är det säkert bättre!