Idag har jag varit på slutsamtalet på Iris Hadar och nu är även jag helt slut. Jag orkar inte skriva om vad som sades nu, är alldeles för urpumpad för det. Så om jag orkar så kommer det senare ikväll eller helt enkelt när orken faller på.
Det har hänt lite nya saker angående min ansökan om aktivitetsersättning och den ansvariga handläggaren på FK. Jag kan också bara kort säga att de aldrig slutar att förvåna mig med nya saker som tillfaller och försenar min behandling av ärendet och det slutgiltiga beskedet tycks aldrig komma. Papper och intyg som skickas men försvinner på vägen, handläggare som är segare än kola och allmänt strul. Idag efter ytterligare telefonsamtal hit och dit i stundens ilska och förtvivlan fick jag nog. Jag sa åt handläggaren att hon fick komma ner från sitt kontor och hämta intyget personligen ur min hand. Inget mera postandes hit och dit eller handläggare, sekreterare eller läkare som ringer runt och missförstår varanda så gravt att INGENTING blir som det ska. Personligen tyckte jag att jag gjorde en kupp att tvinga ner handläggaren för att möta mig personligen i deras lobby. Äntligen fick jag se vem människan var!! Precis som jag tänkt mig.. vit hårig, page, glasögon och ett handslag som döda fisken..
Hon fick mitt intyg och jag sa åt henne att kolla upp vart hennes har tagit vägen för det är f-n omänskligt att det får gå till så som det gör. Innan jag vände på klacken och gick sa jag åt henne att inte tappa bort det.. För det är väl nästa sak som kan hända...
Det känns som brännässlor på insidan av min mage. Det känns som om någon trycker en stor och tung sten mot mitt bröst. Det känns som om mitt huvud sitter löst och elaka människor knuffar det fram och tillbaka. Det känns som om jag faktiskt inte riktigt är levande.. men det är jag.
Det kommer att ordna sig allting, på något sätt, det gör det Alltid. Dock oavsett hur eller när det väl ordnar sig så kommer resan dit ändå att göra ont.
torsdag 15 april 2010
onsdag 14 april 2010
Orättvist
Idag känns allt så himla orättvist bara!
Varför ska jag tvingas slita som ett djur för att få en skaplig vardag medans andra "bara" kan leva på med sina vardagliga problem? Ibland känns det bara så himla orättvist att varje dag är en stenhård och ensam kamp just nu. Att när jag vaknar varje morgon har jag så ont i huvudet att jag inte vill röra mig, att nacken värker så förbaskat att jag mår illa, att jag helt enkelt skulle vilja kunna somna om trots all smärta och bara sova tills allting har fallit på plats.
Jag har så ont i magen att jag inte kan äta men jag är så hungrig så att naveln skakar hand med ryggraden. Jag äter mina måltider men det hjälper föga. Jag är för trött för att laga mat eller handla. Ibland går det ändå men ibland går det inte alls.
Jag har nyss dammsugit hela huset efter jag fått lite smått panik över att snubbla på alla högar med hundhår och mossa som nu tycks krypa fram från varje hörna. I över en vecka har jag gått och försökt blunda för dessa stora dammråttor men idag kunde jag inte vara blind längre. Alla vill vi väl ha ett hyffsat rent hem? Badrummet och köket skulle behöva skuras från topp till tå också men det finns ingen kraft kvar alls nu. Handla skulle jag också behöva.. Kanske går efter jag tagit lite piller.
Är det så här livet ska vara? En ständig kamp för att få existera?
Man ska inte vara negativ men det är så himla svårt att se en framtid när det är andra personer som bestämmer vad som ska styra ditt liv. Det är andra personer som inte alls känner mig som ständigt bollar mig fram och tillbaka mellan sig. Som den bunt papper jag är för precis dem. Jag är ingen person utan jag är bara ett fall i mängden. Jag är så innerligt trött på att känna mig osynlig av myndigheter. Det är ju inte så det ska vara men det är så det är.
Jag skäms nästan för hur blåögd jag var innan nyår, när jag inte trodde att de nya reglerna skulle drabba mig. Så otroligt fel jag hade då, jag kunde aldrig ens i mina mardrömmar tro att det skulle bli så här. Omänskligt.
Har pratat med försäkringskassan idag igen, inte den handläggaren jag sökte men en annan på deras "allmänna" telefonsvarare. Jag har även ringt en ansvarig på rehab. Jag har även varit på träff på öppenvårdsteamet hos min arbetsterapueft (jag lär mig aldrig stava till det..!).
För första gången i hela min tid som skadad var det idag någon från en myndighet eller landsting kallade mig stark. Aldrig någonsin har någon sagt de orden och med ens visat sig så mänsklig. Det värmde så starkt där inne att höra henne säga det. Att någon som jobbar med "detta" kan uppleva mig som stark kändes som ett stort kvitto på att jag inte är galen som tycker att livet är så hårt just nu. Det gav mig en liten puff att orka lite till. Jag vill inte ha någon av alla de näsdukar hon visade och sa att hon var förundrad över att jag inte använt upp hela hennes förråd av dem..
Imorgon är det möte med min handläggare på AF och personalen på Iris Hadar. Det är ett slutsamtal och jag har ingen aning om vad som kommer att sägas eller vad som ska hända nu. Det ska bli spännande att se vad de har att säga och vad de kommer att svara på alla mina frågor. Jag har en del. Jag är trött på att bollas runt som en hög papper. Nu vill jag ha svar men jag vet att de inte brukar kunna ge några.
Varför ska jag tvingas slita som ett djur för att få en skaplig vardag medans andra "bara" kan leva på med sina vardagliga problem? Ibland känns det bara så himla orättvist att varje dag är en stenhård och ensam kamp just nu. Att när jag vaknar varje morgon har jag så ont i huvudet att jag inte vill röra mig, att nacken värker så förbaskat att jag mår illa, att jag helt enkelt skulle vilja kunna somna om trots all smärta och bara sova tills allting har fallit på plats.
Jag har så ont i magen att jag inte kan äta men jag är så hungrig så att naveln skakar hand med ryggraden. Jag äter mina måltider men det hjälper föga. Jag är för trött för att laga mat eller handla. Ibland går det ändå men ibland går det inte alls.
Jag har nyss dammsugit hela huset efter jag fått lite smått panik över att snubbla på alla högar med hundhår och mossa som nu tycks krypa fram från varje hörna. I över en vecka har jag gått och försökt blunda för dessa stora dammråttor men idag kunde jag inte vara blind längre. Alla vill vi väl ha ett hyffsat rent hem? Badrummet och köket skulle behöva skuras från topp till tå också men det finns ingen kraft kvar alls nu. Handla skulle jag också behöva.. Kanske går efter jag tagit lite piller.
Är det så här livet ska vara? En ständig kamp för att få existera?
Man ska inte vara negativ men det är så himla svårt att se en framtid när det är andra personer som bestämmer vad som ska styra ditt liv. Det är andra personer som inte alls känner mig som ständigt bollar mig fram och tillbaka mellan sig. Som den bunt papper jag är för precis dem. Jag är ingen person utan jag är bara ett fall i mängden. Jag är så innerligt trött på att känna mig osynlig av myndigheter. Det är ju inte så det ska vara men det är så det är.
Jag skäms nästan för hur blåögd jag var innan nyår, när jag inte trodde att de nya reglerna skulle drabba mig. Så otroligt fel jag hade då, jag kunde aldrig ens i mina mardrömmar tro att det skulle bli så här. Omänskligt.
Har pratat med försäkringskassan idag igen, inte den handläggaren jag sökte men en annan på deras "allmänna" telefonsvarare. Jag har även ringt en ansvarig på rehab. Jag har även varit på träff på öppenvårdsteamet hos min arbetsterapueft (jag lär mig aldrig stava till det..!).
För första gången i hela min tid som skadad var det idag någon från en myndighet eller landsting kallade mig stark. Aldrig någonsin har någon sagt de orden och med ens visat sig så mänsklig. Det värmde så starkt där inne att höra henne säga det. Att någon som jobbar med "detta" kan uppleva mig som stark kändes som ett stort kvitto på att jag inte är galen som tycker att livet är så hårt just nu. Det gav mig en liten puff att orka lite till. Jag vill inte ha någon av alla de näsdukar hon visade och sa att hon var förundrad över att jag inte använt upp hela hennes förråd av dem..
Imorgon är det möte med min handläggare på AF och personalen på Iris Hadar. Det är ett slutsamtal och jag har ingen aning om vad som kommer att sägas eller vad som ska hända nu. Det ska bli spännande att se vad de har att säga och vad de kommer att svara på alla mina frågor. Jag har en del. Jag är trött på att bollas runt som en hög papper. Nu vill jag ha svar men jag vet att de inte brukar kunna ge några.
måndag 12 april 2010
Orkar jag skriva..? Nej det orkar jag inte.. Väck mig när sommaren står i full blomm!
Jag sitter och lyssnar på ett par högtalare som börjar sjunga på sista versen. De sprakar konstant trots att ljudet är avstängt och jag orkar inte krypa ner under skrivbordet för att leta reda på den rätta kontakten att dra ut för att få tyst på eländet.. I-lands problem eller vad? Bortskämda människa..
Värken sitter lika fast nålad som alla de senaste dagarna. Huvudvärken glider runt på en räckmacka i huvudet och har det gott. Utmattnings känslan är lika stor som de senaste veckorna, kroppen vill bara sega ihop till en enda liten obetydlig hög. Vad är det för fel? Om allt detta beror på endast utmattning undrar jag hur lång tid det kommer att ta att återhämta sig. Tanken är skrämmande.
Tråkiga, hemska och sorgsna nyheter om min farmor gör att klumpen i magen växer. Nu får vi se vad som händer men framför allt måste orden sjunka in i verkligheten.
Det har varit en underbar dag idag. Jag var hemma från vattengympan igen (skrikande ångest inombords men vad gör man när man inte orkar? ). Jag har spenderat dagen med att mestadels bara ta det lugnt och njuta av solen. Hängde ut lite tvätt för första gången och njöt av doften. Satt i solen och läste en bok medans Zimba nöjt fick spatsera omkring på gårdens ägor hela dagen i solem. Sen blev det en fika med svärmor på deras stora och fina altan. Hembakta bullar från min mammas och mitt bak i veckan och ett grisöra till Zimbis. Alla tre njöt av det underbara vår vädret!
Så även om livet är så obegripligt tungt just nu så är det samtidigt så underbart. Jag dalar mellan lycka och förtvivlan på ett ytterst märkligt sätt. Jag längtar så tills lugnet återfinner sig. Nu ska jag krypa ner i soffan!
Jag sitter och lyssnar på ett par högtalare som börjar sjunga på sista versen. De sprakar konstant trots att ljudet är avstängt och jag orkar inte krypa ner under skrivbordet för att leta reda på den rätta kontakten att dra ut för att få tyst på eländet.. I-lands problem eller vad? Bortskämda människa..
Värken sitter lika fast nålad som alla de senaste dagarna. Huvudvärken glider runt på en räckmacka i huvudet och har det gott. Utmattnings känslan är lika stor som de senaste veckorna, kroppen vill bara sega ihop till en enda liten obetydlig hög. Vad är det för fel? Om allt detta beror på endast utmattning undrar jag hur lång tid det kommer att ta att återhämta sig. Tanken är skrämmande.
Tråkiga, hemska och sorgsna nyheter om min farmor gör att klumpen i magen växer. Nu får vi se vad som händer men framför allt måste orden sjunka in i verkligheten.
Det har varit en underbar dag idag. Jag var hemma från vattengympan igen (skrikande ångest inombords men vad gör man när man inte orkar? ). Jag har spenderat dagen med att mestadels bara ta det lugnt och njuta av solen. Hängde ut lite tvätt för första gången och njöt av doften. Satt i solen och läste en bok medans Zimba nöjt fick spatsera omkring på gårdens ägor hela dagen i solem. Sen blev det en fika med svärmor på deras stora och fina altan. Hembakta bullar från min mammas och mitt bak i veckan och ett grisöra till Zimbis. Alla tre njöt av det underbara vår vädret!
Så även om livet är så obegripligt tungt just nu så är det samtidigt så underbart. Jag dalar mellan lycka och förtvivlan på ett ytterst märkligt sätt. Jag längtar så tills lugnet återfinner sig. Nu ska jag krypa ner i soffan!
torsdag 8 april 2010
Kalla fingrar
Jag längtar så mycket tills jag äntligen ska börja packa ner allt här hemma och flytta till vårat nya hus i Lillån!! Jag längtar väl egentligen inte efter att packa ner allt, det är ju en hel del men när jag väl står och packar, ja då vet jag att jag snart verkligen ska flytta. Nu är det så svårt att ta på det, att förstå att det är sant eftersom jag inte vet när flytten exakt blir än. Därför längtar jag nog så mycket efter att få packa ner allt! Då är vi äntligen på gång!
Imorse lämnade jag det sista provet på VC så nu får vi se när jag får svar. Om jag har något som jag inte borde ha i kroppen eller saknar vissa vitaminer eller mineraler eller liknande. Eller om det helt enkelt bara är så att jag är totalt utmattad och därför får alla dessa symptom. Läkaren hade ingen direkt förklaring när jag var där men antingen så var det väl brist på något, eller ren utmattning på grund av påfrestingen av att bli utförsäkrad och att leva med markservicen hemma själv. Mina symptom passade också in på diagnosen kronisk trötthets syndrom men! Det är ju alldeles för tidigt att säga om fallet skulle vara så och det tror jag dock inte på själv heller. Det är nog bara min kropp som protesterar av alla ansträngningar.
Jag har fått mera brev på posten från Arbetsförmedlingen. Tack och lov så ringde min handläggare upp idag efter jag mailat igen igår och skrivit att det började närma sig det akuta skedet med att få ett svar snart. Fast jag hade bokstavligen talat bett honom att maila svar och INTE ringa då jag har svårt att hålla koll på allt som sägs över telefon nu när det är så himmelens mycket och bara krångel. Han ringde dock.. Gick väl ann men jag minns inte mycket av vad vi sade och jag har fortfarande frågor kvar nu men en del fick jag svar på.
Bland annat skulle jag tydligen inte vara mer på Iris Hadar nu, min tid där var slut förra veckan men det hade jag ingen aning om då ingen berättat det för mig. Gissade det väl själv när jag fick brev med nya datum på som redan börjat gälla. Jag har dock fortfarande inte skrivit under dem för jag känner att jag inte vill ha med arbetförmedlingen att göra just nu. Men tyvärr verkar jag inte ha något större val!
Mina dagar har nu gått, alltså de dagar som jag varit tvungen att vara utförsäkrad i så att jag sedan skulle ha rätt till ny sjukersättning/sjukpenning. Jag lär mig aldrig vad som är vad av dessa två ersättningar!! Så därför skriver jag oftast båda då jag inte vet vilken jag har haft eller bör söka.
Så egentligen skulle jag kunna bli sjukskriven nu igen och jag har ett nytt läkarintyg som ligger här hemma underskivet och klart men jag måste tydligen låta handläggaren på AMS göra färdig sin så kallade utredning först. Det kan jag väl förstå men det är ju ingen som berättar detta för mig! Allt får man upptäcka själv. Jag vet inte om jag måste skriva under de papper jag fått för att han ska kunna göra färdigt sitt ärende om mig men jag vill inte skriva under dem för de sträcker sig ända till juni.. Jag fattar noll av detta och jag misstänker att det verkar väldigt rörigt och svårt att hänga med över bloggen? Men det är så här det ligger till, det är så här fruktansvärt krångligt det är och har varit i några månader.
Orken rent fysiskt är ju väldigt begränsad i och med min skada. Orken rent psykiskt är också väldigt begränsad i och med min skada. Jag har så himla lite energi och kraft och det räcker inte alls till! Det är så enormt frustrerande och förlamande att ständigt känna sig ur pumpad, överkörd, fall färdig och så enormt rastlös samtidigt.
Jag har ett helt hus jag skulle vilja vara med och renovera. Jag orkar inte ens vara där. Jag har ett hem jag skulle vilja sköta, en hund att stimulera, handla mat och laga mat. Jag orkar inte något av det men jag gör det pö om pö i alla fall för livet måste fungera.
Jag känner mig konstant yr och svag men man försöker hänga med så gott man kan. Det kanske inte heller syns på mig hur kämpigt allting är. Skulle jag sluta duscha och göra mig fin kanske det skulle vara lättare men man måste ju ta hand om sig själv för att orka också. Jag tycker om att ha fina kläder och sminka mig lite grann fast många gånger funderar jag på om det skulle underlätta att komma klädd i mjukisbyxor och smutsigt hår till möten. Skulle det ändra deras syn på mig då?
Jag längtar efter våren som sakta smyger sig på. Idag såg jag en tussilago när jag var ute med Zimba. Jag stannade upp och log, nu är det äntligen vår!!
Imorse lämnade jag det sista provet på VC så nu får vi se när jag får svar. Om jag har något som jag inte borde ha i kroppen eller saknar vissa vitaminer eller mineraler eller liknande. Eller om det helt enkelt bara är så att jag är totalt utmattad och därför får alla dessa symptom. Läkaren hade ingen direkt förklaring när jag var där men antingen så var det väl brist på något, eller ren utmattning på grund av påfrestingen av att bli utförsäkrad och att leva med markservicen hemma själv. Mina symptom passade också in på diagnosen kronisk trötthets syndrom men! Det är ju alldeles för tidigt att säga om fallet skulle vara så och det tror jag dock inte på själv heller. Det är nog bara min kropp som protesterar av alla ansträngningar.
Jag har fått mera brev på posten från Arbetsförmedlingen. Tack och lov så ringde min handläggare upp idag efter jag mailat igen igår och skrivit att det började närma sig det akuta skedet med att få ett svar snart. Fast jag hade bokstavligen talat bett honom att maila svar och INTE ringa då jag har svårt att hålla koll på allt som sägs över telefon nu när det är så himmelens mycket och bara krångel. Han ringde dock.. Gick väl ann men jag minns inte mycket av vad vi sade och jag har fortfarande frågor kvar nu men en del fick jag svar på.
Bland annat skulle jag tydligen inte vara mer på Iris Hadar nu, min tid där var slut förra veckan men det hade jag ingen aning om då ingen berättat det för mig. Gissade det väl själv när jag fick brev med nya datum på som redan börjat gälla. Jag har dock fortfarande inte skrivit under dem för jag känner att jag inte vill ha med arbetförmedlingen att göra just nu. Men tyvärr verkar jag inte ha något större val!
Mina dagar har nu gått, alltså de dagar som jag varit tvungen att vara utförsäkrad i så att jag sedan skulle ha rätt till ny sjukersättning/sjukpenning. Jag lär mig aldrig vad som är vad av dessa två ersättningar!! Så därför skriver jag oftast båda då jag inte vet vilken jag har haft eller bör söka.
Så egentligen skulle jag kunna bli sjukskriven nu igen och jag har ett nytt läkarintyg som ligger här hemma underskivet och klart men jag måste tydligen låta handläggaren på AMS göra färdig sin så kallade utredning först. Det kan jag väl förstå men det är ju ingen som berättar detta för mig! Allt får man upptäcka själv. Jag vet inte om jag måste skriva under de papper jag fått för att han ska kunna göra färdigt sitt ärende om mig men jag vill inte skriva under dem för de sträcker sig ända till juni.. Jag fattar noll av detta och jag misstänker att det verkar väldigt rörigt och svårt att hänga med över bloggen? Men det är så här det ligger till, det är så här fruktansvärt krångligt det är och har varit i några månader.
Orken rent fysiskt är ju väldigt begränsad i och med min skada. Orken rent psykiskt är också väldigt begränsad i och med min skada. Jag har så himla lite energi och kraft och det räcker inte alls till! Det är så enormt frustrerande och förlamande att ständigt känna sig ur pumpad, överkörd, fall färdig och så enormt rastlös samtidigt.
Jag har ett helt hus jag skulle vilja vara med och renovera. Jag orkar inte ens vara där. Jag har ett hem jag skulle vilja sköta, en hund att stimulera, handla mat och laga mat. Jag orkar inte något av det men jag gör det pö om pö i alla fall för livet måste fungera.
Jag känner mig konstant yr och svag men man försöker hänga med så gott man kan. Det kanske inte heller syns på mig hur kämpigt allting är. Skulle jag sluta duscha och göra mig fin kanske det skulle vara lättare men man måste ju ta hand om sig själv för att orka också. Jag tycker om att ha fina kläder och sminka mig lite grann fast många gånger funderar jag på om det skulle underlätta att komma klädd i mjukisbyxor och smutsigt hår till möten. Skulle det ändra deras syn på mig då?
Jag längtar efter våren som sakta smyger sig på. Idag såg jag en tussilago när jag var ute med Zimba. Jag stannade upp och log, nu är det äntligen vår!!
onsdag 7 april 2010
Sitter och funderar på vad det är för dag idag.. Orkar inte gå och hämta min kalender och kolla men efter en stunds funderande kommer jag på att det nog är onsdag. Är ofantligt trött och väldigt seg i kolan. Känner mig upp och ner vänd så att hela min tyngd trycker på hjärnan och därför klarar den inte av att fungera.
De senaste dagarna har nacken bråkat mer än vanligt och att köra bilen minst två mil varje dag är ingen höjdare. Nu har ju i alla fall all is och snö försvunnit från vägen men tyvärr har tjällossningen satt sina förödande spår! Hela Kåvi vägen är som en bergochdalbana! Fy sjalingens vad det är jobbigt att köra/åka på den med min lilla nacke. Jag mår illa och värken ökar vid varje biltur där.
Har efter flera veckor eller snarare månader idag, äntligen träffat en vän jag inte sett på länge. Det var roligt att se dig och det var roligt att höra om dina glada nyheter! Även fast jag gissat det själv redan.. Om några dagar är jag nog ännu gladare när jag vant mig mera vid tanken! Du vet..
Om livet då annars fortfarande är lika besvärligt och tung draget så går jag ändå här så levandes och lycklig emellanåt. Det är en fröjd när man inser vad livet egentligen är värt och hur mycket man kan njuta av tillvaron om man lär sig se allt det lilla. Jag kan vara salig i en hel dag över att ha mött en främling som ler. Jag kan vara lycklig över att se min älskling skratta för sig själv. Jag kan få extra energi av en liten solstråle som letar sig fram bland molnen. Allting går att njuta av bara man bestämmer sig för det.
Det är fortfarande lika krångligt och psyikiskt och fysiskt påfrestande med att vara utförsäkrad och allt vad det innebär. Det är bland det jobbigaste jag varit med om, bortsett från tvisten med försäkringsbolaget, att ständigt gå och vänta och inte veta vad som ska hända med mig eller min framtid. Jag har fått nya papper på posten men fortfarande inget liv från min handläggare på Ams. (Arbetsförmedlingen).
Imorgon ska jag vara på Iris om jag orkar ta mig dit. Borde lämna några blodprov på vårdcentralen också som bestämdes när jag var där i veckan. Jag måste vara fastande då så därför fick jag komma tillbaka. Då får jag inte äta något efter klockan tio ikväll och så måste jag vara på VC mellan 08.00 - 10.00 för det är då de tar fastaprover. Med min nästan konstanta hunger är det världens kamp att klara av så många timmar utan att få äta något alls men jag har gjort det förut så jag ska nog överleva helt klart! Jag lär väl dock bli ännu mera utmattad än vad jag är nu.
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan och titta på "Halv åtta hos mig" och äta lite rabarber paj jag bakade härom dagen!
De senaste dagarna har nacken bråkat mer än vanligt och att köra bilen minst två mil varje dag är ingen höjdare. Nu har ju i alla fall all is och snö försvunnit från vägen men tyvärr har tjällossningen satt sina förödande spår! Hela Kåvi vägen är som en bergochdalbana! Fy sjalingens vad det är jobbigt att köra/åka på den med min lilla nacke. Jag mår illa och värken ökar vid varje biltur där.
Har efter flera veckor eller snarare månader idag, äntligen träffat en vän jag inte sett på länge. Det var roligt att se dig och det var roligt att höra om dina glada nyheter! Även fast jag gissat det själv redan.. Om några dagar är jag nog ännu gladare när jag vant mig mera vid tanken! Du vet..
Om livet då annars fortfarande är lika besvärligt och tung draget så går jag ändå här så levandes och lycklig emellanåt. Det är en fröjd när man inser vad livet egentligen är värt och hur mycket man kan njuta av tillvaron om man lär sig se allt det lilla. Jag kan vara salig i en hel dag över att ha mött en främling som ler. Jag kan vara lycklig över att se min älskling skratta för sig själv. Jag kan få extra energi av en liten solstråle som letar sig fram bland molnen. Allting går att njuta av bara man bestämmer sig för det.
Det är fortfarande lika krångligt och psyikiskt och fysiskt påfrestande med att vara utförsäkrad och allt vad det innebär. Det är bland det jobbigaste jag varit med om, bortsett från tvisten med försäkringsbolaget, att ständigt gå och vänta och inte veta vad som ska hända med mig eller min framtid. Jag har fått nya papper på posten men fortfarande inget liv från min handläggare på Ams. (Arbetsförmedlingen).
Imorgon ska jag vara på Iris om jag orkar ta mig dit. Borde lämna några blodprov på vårdcentralen också som bestämdes när jag var där i veckan. Jag måste vara fastande då så därför fick jag komma tillbaka. Då får jag inte äta något efter klockan tio ikväll och så måste jag vara på VC mellan 08.00 - 10.00 för det är då de tar fastaprover. Med min nästan konstanta hunger är det världens kamp att klara av så många timmar utan att få äta något alls men jag har gjort det förut så jag ska nog överleva helt klart! Jag lär väl dock bli ännu mera utmattad än vad jag är nu.
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan och titta på "Halv åtta hos mig" och äta lite rabarber paj jag bakade härom dagen!
tisdag 6 april 2010
Återhämtning efter påsk
Påsk helgen avslutades med ett bio besök med en kär vän igår. När jag körde hem i skymningen igår kväll runt halv nio kände jag hur gled in i den där dimman och hur värken bestämt ökade. Jag slappnade liksom av en smula efter ansträngningen att ha varit på bio. Jag kände att den lilla effekten av colan jag druckit i salongen började släppa sitt lilla lilla koffein påslag. När jag kom hem tvättade jag bort allt smink, satte på mig en pjamas och tog en tablett. Värken fortsatte att öka när jag kröp ner i sängen tillsammans med en väldigt trött sambo. Vi låg och yrade om livets ting innan vi båda slocknade totalt. Han av utmattning och jag av bedövningen från tabletten. Jag sov som en stock även om jag vaknade några gånger helt förvirrad.
Idag är en riktigt tung dag. Känns som att jag väger flera ton! Nacken och ryggen värker och huvudet trycker. Har just varit ute med hunden i leran så nu ska jag snart lägga mig i soffan en stund innan jag ska försöka mig på en matlagning.
Påsken har varit bra men fullt upp! Det som skulle bli lugnt! Utan kalas och en massa middagar... vad hände?
Jag har meddelat Iris att jag inte kommer idag. Jag har ett besök på vårdcentralen klockan tre idag och det får bli det enda jag ska göra. Sen ska jag ligga i soffan och titta på tv eller sova. Så jag kan berätta mera om livet en annan dag för nu är jag färdig här.
PS. Fick ytterligare en blankett från Arbetsförmedlingen idag att skriva under. Knasigaste är att det är samma blankett som förut men med andra datum bara... Suck..Sen fick jag något mer papper som jag inte vet vad det är.. Krångel är bara förnamnet.
Idag är en riktigt tung dag. Känns som att jag väger flera ton! Nacken och ryggen värker och huvudet trycker. Har just varit ute med hunden i leran så nu ska jag snart lägga mig i soffan en stund innan jag ska försöka mig på en matlagning.
Påsken har varit bra men fullt upp! Det som skulle bli lugnt! Utan kalas och en massa middagar... vad hände?
Jag har meddelat Iris att jag inte kommer idag. Jag har ett besök på vårdcentralen klockan tre idag och det får bli det enda jag ska göra. Sen ska jag ligga i soffan och titta på tv eller sova. Så jag kan berätta mera om livet en annan dag för nu är jag färdig här.
PS. Fick ytterligare en blankett från Arbetsförmedlingen idag att skriva under. Knasigaste är att det är samma blankett som förut men med andra datum bara... Suck..Sen fick jag något mer papper som jag inte vet vad det är.. Krångel är bara förnamnet.
torsdag 1 april 2010
Ruggigt väder!
Idag var jag uppe med tuppen kändes det som. Har ätit frukost och borstat tänderna, ska strax byta om och sen åka iväg till huset. Idag kommer de och gjuter vårat nya golv i källar entrén! Och jag vill så gärna vara med då!
Det regnar ute och jag känner att idag hade jag helst av allt inte haft en hund. Dock finns det inga dåliga väder utan bara dåliga kläder så istället för vårjackan jag nu demonstrerat med i någon vecka för att jag tycker det minsann SKA vara vår nu så får jag väl ta på mig mitt fina regnställ! Promenaden med Zimba får bli i Lillån så jag slipper lervällingen här ute i alla fall..
Fick ett papper från AF (arbetsf.) igår, någon ny anvisning av aktivitet... Jag hänger knappt med vad det handlar om och datumen var så snurriga. Hur som helst så har jag mailat handläggaren där och frågat ut honom om allt. Så får se vad det ger. Är ju påsk nu så jag kanske inte får några svar på ett par dagar.
Jag skulle helst vilja trycka på paus för resten av världen och sen krypa ner i sängen igen och sova en halv dag. Känner mig yr, frusen, febrig och utmattad.
Nu ska jag hoppa i kläderna och åka så jag hinner!!
Det regnar ute och jag känner att idag hade jag helst av allt inte haft en hund. Dock finns det inga dåliga väder utan bara dåliga kläder så istället för vårjackan jag nu demonstrerat med i någon vecka för att jag tycker det minsann SKA vara vår nu så får jag väl ta på mig mitt fina regnställ! Promenaden med Zimba får bli i Lillån så jag slipper lervällingen här ute i alla fall..
Fick ett papper från AF (arbetsf.) igår, någon ny anvisning av aktivitet... Jag hänger knappt med vad det handlar om och datumen var så snurriga. Hur som helst så har jag mailat handläggaren där och frågat ut honom om allt. Så får se vad det ger. Är ju påsk nu så jag kanske inte får några svar på ett par dagar.
Jag skulle helst vilja trycka på paus för resten av världen och sen krypa ner i sängen igen och sova en halv dag. Känner mig yr, frusen, febrig och utmattad.
Nu ska jag hoppa i kläderna och åka så jag hinner!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)