We made it!

Fikat härom dagen på cafét var super mysigt! Liten var mest bara glad som vanligt och lekte för sig själv i vagnen. När det sen var matdags fick han sitta i vagnen och äta då jag inte orkar hålla honom i knät. Inte utan kuddar och dylikt när han äter från flaskan, då halv ligger han ju än.

Det var mycket folk där och ganska livat men det var varmt den dagen så vi kunde sitta ute. Vilket var betydligt lugnare! Så när vi åkte därifrån kände jag mig så där lycklig igen.. Det gick!! Vi hade liksom fixat det, liten och jag, utan att halvt däcka redan där. Roligt!

Nu har jag just snoozat i soffan, liten sover än. Dagarna blir såå mycket lättare att ta sig igenom när jag får vila! Strax ska jag gå upp och göra mig färdig. Sen ska parvel och jag åka till en vän som blev mamma för cirka en månad sen.

Där ska vi träffa henne, den nya lilla människan och sen en till tjej med hennes lite äldre son. Han är över året. Dessa två tjejer (kvinnor, damer, fruntimmer, filurer) har jag lärt känna genom Öppenvårdsteamet på sjukhuset. Vi har en tjejträff där med lite yngre tjejer som alla har någon typ av hjärnskada/kognitiva problem. Vi ses där några gånger per år, fikar och utbyter erfarenheter.

Första gången jag kom dit gick jag därifrån euforisk. Ni kan inte ana hur det var att i flera år bara ha känt sig korkad, trög och typ värdelös. För att sen en dag få träffa andra, i min ålder, som berättar exakt samma saker! Minns det än idag. Den gruppen och min underbara arbetsterapeut där hjälpte mig så otroligt mycket!

Så dessa två töser och nu deras barn. De hade inte barn när vi lärde känna varandra.. Vi kom varandra ganska nära snabbt. Vi är flera i gruppen men vi tre "hittade hem" till varann och har sen dess umgåtts även privat.

Nu när jag fick barn kan jag känna mig extra lyckligt lottad att ha dessa två. Allt är inte som hos alla andra och det är skönt att prata med någon som vet hur det är. På alla plan!