Ledsen, arg, upprörd och förtvivlad.. Allt på samma gång. Blir så arg på mig själv. Varför ska jag utsätta mig själv för samma jäkla visa om och om igen!!
Jag blir bara såå arg!! Pinsamt är var det är. Säger att man mår dåligt men inget syns. Biter ihop och kör på, så jag inte förstår det själv! Hur f-n kan man må så jäkla dåligt ena stunden, alltså tro att man ska falla ihop. För att nästa på nått magiskt sätt orka göra saker i alla fall?! Att man då sen bryter ihop när man hamnar i en ofrivillig paus mellan två aktiviteter... Hm ja det är väl då man säger att det går upp ett ljus... Eller så kan man väl säga att det är typ kroppens näst sista varningsklocka. Man har väl missat (ignorerat) de tio första och när den sista väl ljuder.. Ja då är man i det läget att man inte ens kommer upp ur sängen. Där har jag hamnat en gång och kräktes då vid varje försök att ens ta mig upp. Där vill jag aldrig någonsin hamna igen!
Det mest frustrerande av allt det hela är att jag på ett sätt förstår hur jag hamnar här. Fast på ett annat sätt inte kan förklara eller förstå varför jag då aldrig verkar lära mig att hantera situationen bättre? Så att jag INTE hamnar här igen. Frustration dubbel delux!
PS. Känns ju pinsamt uppenbart att denna dag skulle sluta i kaos när man läser det sista inlägget från igår... Varför ska jag behöva bli påmind om det genom att läsa mina egna gamla inlägg här?! Borde jag inte fattat det tidigare liksom... Ordet borde ekar i huvudet och jag önskar mitt bollplank på Öppenvårdsteamet skulle sitta här bredvid mig och förklara. Hon har alltid bra förklaringar till mitt beteende.. Kan ju vara för hon jobbar med kognitiva problem... För det är väl just exakt vad detta uppenbarligen är... Tur jag har en tid hos henne snart! Kan behövas. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar