Hittade en kalender från 2002/2003, där var dagen för olyckan markerad med en ledsen gubbe. Dagarna efter står det sjuk på och aj aj.. oj oj.. uj uj.. och aj aj.. igen. Jag hittade även kladd jag skrivit om min praktik på ett papper, vilket nummer jag skulle ringa och sjukanmäla mig och vem min kontakt person var. Det som berörde mig mest var orden jag skrivit för att förklara för praktikplatsen att jag inte kunde komma. Jag hade skrivit; bilolycka, chockad, ont i ryggen, nacken och huvudet. Svårt att koncentrera mig. Redan då kände jag det. Som jag känner idag. Varför tog det så många år att få hjälp? Att inse?
Hittade även en gammal dikt jag skrivit, ingen höjdar poet i detta fall men jag tycker den säger så mycket. Redan då.
Svart som natten, elak som bara katten!
Att plågas, som av en låga.
Gör mig svag, förtär vad dag.
Leendet slocknar och molnen flockas..
Senare idag ska jag på massage hemma hos min gamla massör! Ska bli jätte jätte jäätte skönt med massage från henne, hon som känner mig och vet hur min kropp funkar. Slippa berätta allt för någon ny och testa sig fram. Aaaah, ska bli så skönt! Fast är lite kluven över hur det kommer att kännas att vara hemma hos henne. But I´ll give it a try! =) (PS. Jag fattar inte vad min blogg håller på med..!! grr..! dikten ska INTE sitta ihop med detta stycke..! spelar ingen roll vad jag gör, den sitter ihop nu ändå... Jäjä.. )
1 kommentar:
Vännen min, känner att jag blir helt matt när jag tänker på att du inte fick hjälp tidigare. Skamligt från sjukvården är bara orden.. Har varit på bildterapi idag, jag målade först en bild på olika saker som gjorde mig glad och sen en bild på själva olyckan med en massa ilska i. När jag tittade på de båda bilderna kände jag vilken styrka den översta bilden gav mig, sätt dig och skriv eller måla allt som gör dej glad och ta fram det dom dagarna allt känns förjävligt så känns det lite lite lättare! Massa kramar Tessan
Skicka en kommentar