Kom nyss hem, har varit hos optikern, bytt några glas på stan och shoppat tre höst toppar. Plus ätit mat lådan med M hemma hos mina päron fast utan päronen. Sen tog min ork helt slut. Den var i och för sig bortblåst redan imorse när väckarklockan ringde. Ursch så jag inte orkade gå upp då. Zimba är hos ena fröknen från dagiset idag, ringde igår och frågade om han fick vara hos henne idag. Det har stått mig högt över öronen de senaste veckorna med hund och vardags liv. Kännt att närsomhelst så bryter jag ihop och bara lägger mig ner och gråter mig till sömns. Fast ändå inte liksom, men hunden har tagit de sista krafterna jag har haft. Jag älskar honom, han gör mitt liv mindre ensamt men han tar också väldigt mycket energi från mig.
För övrigt så känns det som att samhället motarbetar oss sjuka. Att de inte vill ha oss tillbaka, att vi helst kan sätta oss i skogen och ruttna allihopa för vi är ändå bara till besvär. Du är för dålig för att få hjälp, du är för frisk för att vara sjuk, du är för ung för att ha minnes problem, du är absolut inte alls minsta dålig och därför ska du plötsligt jobba, oavsett vad dina läkare skriver på dina intyg, de vill inte ge dig mera pengar, men du ska inte gå till socialen för du har för mycket pengar.. Du ska acceptera att ta vilket jobb som helst bara du klarar det, du ska flytta från din familj för att jobba 50 mil bort, du ska orka vänta i minst ett år på psykologisk hjälp när du är som sämst i dina ångest tankar och depression.. är inte allt detta bara så fel? Så fel mot mänskligheten? Välfärdssamhället är inte så himla bra ska jag tala om för er. Jaja.. det var bara lite tankar..
Nu ska jag slappa i soffan och kolla på inspelade avsnitt av Mannen som talar med hundar! SLAPPA är ordet och jag ska bara ligga där med huvudet mot kudden, filten över magen och halvsova och inte göra nååågot mer alls! Försen vi ska på visning ikväll....
1 kommentar:
usch..myndigheter suger, finns ingen mänsklighet där inte!
Skicka en kommentar