Tvärsnytt oxå!

Imorgon kommer alltså SVT´s Tvärsnytt hem till mig kl.10.00 och då ska jag visst bli filmad och intevjuvad.. Eeh ursäkta vad skrev du? Joo.. så är det visst. Känns URskumt, jätte konstigt och inte alls sant men det är det visst. De kommer angående en smärt konferens som RTP anordnar på USÖ imorgon, jag ska vara med och hjälpa till lite, och tvärsnyttarna ville ha med någon person som ja... har en åsikt och varit med i vård systemet ett tag... Typ. Gid, guh daah.. GUD skulle jag skriva. Gud vad jag vsamlar... FÖR mycket info och händelser idag, nu stänger jag....

Mötet då

När jag tittar på mig själv i spegeln vet jag inte vem jag ser.

Utsidan är den samma men jag vet inte vad

jag möter i mina egna ögon. Än.


Idag var jag äntligen på mötet jag gått och väntat på. Jag sov knappt en blund i natt, vaknade en gång i timmen och hade spräng huvudvärk, blodsmak i munnen och allmänt upp och ner. Fick i mig frukost men kände hur svag jag var. Konstigt att jag reagerade så starkt. Jag försökte intala min kropp att det var ju inget farligt, men hjärnan var den enda som kunde hålla med. Jag tog mig i alla fall in till staden. Mötet gick bra, M var med. Kändes ovant att ha med honom, det var bara andra gången han var med mig på något sådant. För några år sen var vi bara vänner.. Nu står han mig närmare än någon annan. Tänk vad saker kan ändras. Det kunde även jag har jag ju fått försöka inse nu.



Jag vet inte vad jag känner än, kände mig normal där, på mötet. Om än det nu hettade enormt på mina kinder, ovanligt för mig men men.. De frågade en hel del, bla så frågade de hur jag skulle säga att jag mår psykiskt. Visste den frågan skulle komma. Jag sa som det var, men kände att de inte riktigt förstod mig. Kändes så i alla fall. Jag sa att jag mådde bra, just nu, men att jag vet att jag inte gör det. Jag har bara stängt av allting igen för jag orkar inte mer nu. Jag är helt neutral. Även fast jag fortfarande är väldigt väldigt sentimental och olika från dag till dag. Jag tror att jag har valt att stänga av ett tag, så att jag ska få vila upp mig en stund. Kroppen orkar inte hur mycket sorg och elände som helst. Även jag har mina gränser. ( Jag måste bara lära mig dem.. )



Innan vi skulle gå fick jag en broschyr med deras namn och nummer. Det högg till på insidan när jag såg framsidan på det lilla vita häftet.. Öppenvårdsteamet - för hjärnskadade . Är den verkligen till mig? De sa under mötet att jag hade funktionshinder, jag hörde mig själv protestera högt inom mig. Jag har inget funktionshinder! Jag sitter ju inte i en rullstol! Nästa sekund protesterade andra delen av mig Det är väl för f-n inget fel på en rullstol heller! - Neee... men funktionshinder sa de ju . . . .? Det finns många olika typer av funktionshinder.. Jag har bara aldrig tänkt på dem förr, för mig var funktions hinder att bli rullstolsbunden. Så trångsynt man har varit. Jag ska tillbaka till öppenvårdsteamet nästa fredag, den 6 feb. alltså. Får se vad som händer då.

Imorgon har jag en ledig dag, absolut ingenting inbokat. Skönt. Ska försöka ha en egen må bra dag då. Jag började med den idag för på vägen hem från staden så svängde jag in på Plantagen och köpte två buketter med rosor. Tyckte jag kunde muntra upp mig själv, och snitt blommor är aldrig fel. Kändes konstigt att köpa blommor till sig själv, fel liksom, men jag kände jag behövde lite liv. Extra kul var ju att det var extra pris på rosor, en bukett för 29:-. Trevligt! Därför blev det två. När jag bodde hemma kunde jag få en blomma eller en bukett av min pappa ibland. Det var inte ofta, men det ska det inte vara heller. Då uppskattar man det inte lika mycket, men jag minns speciellt en gång jag fick blommor av honom. Jag hade varit nedstämt ett tag och hade det ganska jobbigt, det handlade om nacken och allt där till då med. Så en dag när pappa kom hem från jobbet fick jag en bukett. Det var inte en färdig bukett med rosor utan en jätte vacker ihop plockad bukett med någon rosa gerbera och andra små ljus rosa blommor och gröna små blad. Den var hur fin som helst och jag blir fortfarande rörd och varm när jag tänker på den. Den omtanken klev rätt in i hjärtat mitt och stannade där. Sådana omtankar är dom allra bästa som finns, för de kommer oväntat och värmer när det kanske behövs som mest.

Shit, nu blev jag jätte nervös! En från RTP ringde nyss, för någon dag sedan ringde de mig och frågade om de fick intervjuva mig för deras tidning Liv. Visst det gick bra sa jag. Nervös redan då eftersom det i mitt huvud mest är kaos just nu. Sen ringde samma person nu igen och frågade om de även fick intervjuva mig från SVT på torsdag när jag ska på en Smärt Konferens på USÖ som RTP anordnar för vården och privat personer. Tjeeeena.... visst sa jag, det går bra. Men hallelulja vad nervös jag blev nu då! Hur ska jag lyckas få ur mig rätt saker i rätt ordning.. Stress på slag gånger 2000 . . .

Själen glad men kroppen sur

Nu har jag storstädat hela huset, dammsugit, skurat och torkat. Jag har till och med hunnit med att umgås några timmar med miss U också. En sväng till Ikea och Marieberg vart det. Hur trevligt som helst. Hon ringde när jag hade dammsugit halva huset så jag menar, det var ju dosering eftersom jag tog andra halvan när jag kom hem. Hehe.. Man kan ju lura sig själv i alla fall. Hur som helst så kände jag imorse att jag gärna skulle vilja städa hela huset, dels för att göra min sambo glad och dels för vi skulle slippa känna dammråttorna hänga över oss i helgen. Så, ja ibland så gör man saker man vet man inte borde bara för att man vill. Fast då kanske man inte, inte borde göra dem? Då har man ju valt det själv. Jag har valt att städa hela huset med vetskapen om att jag skulle må skit efteråt, men jag Valde det. Så nu sitter jag här och har ett knark piller i omlopp i kroppen sen tidigare och måste nog ta ett till om det ska hända något. Det gör väldigt ont just nu och jag vet att om en liten liten stund, när kroppen varvat ner lite. Då kommer det smälla till och bli ännu värre, men då har jag valt det själv. För att själen ska få känna sig duktig och nöjd ett tag. Det är inte så illa det heller.

Tack U för att du var så himla gullig idag och bar mina Coop påsar med mat! För mig är det en enorm tjänst. Nu blir det piller nr 2 och sen lämnar jag denna värld för ikväll. Tack och Hej.


PS. Imorn kommer mor och far hem från Venezuela. Pepparkakor gissar jag...

Pucko

Känns som en evighet till den 27 . . Konstigt att en månad plötsligt kan kännas längre än fem år.

Ikväll börjar Zimbas "unghundskurs", sex måndagar framöver kommer vi träna. Det ska bli roligt men hade passat bättre med en tisdag eller onsdag, måndagar är jag alltid sliten på. Men det ska bli roligt att lära sig hur man ska gå vidare med inlärningen och sånt. Hur man ska handskas med en hund som börjar trotsa (kanske är bra förberedelser innan de kommer sådana där små människoliv..... ) och hur man ska få honom att alltid lyda. Ja, för jag måste ärligt säga att jag har ingen större koll. Det är våran första hund och jag känner mig ibland som Bambi på hal is. När han var liten var det lätt som en plätt men han har höjt ribban nu. Fast det ser jag bara som en utmaning! Så håll tummarna för oss, jag har som mål att ha en riktigt lydig hund!

Så det är ju måndag idag, M pluggar och jag hade som plan att leka lite mera med Zimba idag. Bara för jag är så dålig på det. Jag vill men kroppen vill inte alltid. Så jag lekte så jag nästan vart svettig, det går fort när man springer runt som en tok i huset och hoppar och skuttar... Kände redan då hur det knäppte till och direkt blir man snurrig och värken ökar. Sen tog jag det lugnt. Tyckte jag då i alla fall men nu när man sitter här och ska skriva att man inte förstår att man har så mycket mera ont. Då när man ska skriva ner det lilla man gjorde så inser jag ju alltid att jag kanske gjort en del ändå... För då packade jag upp en servis med tallrikar och tog kort på dem, tänkte testa och sälja dem på tradera. (Jag är helt lost på hur det funkar så alla välvilliga skicka ett mejl och hjälp mig..!) Sen sorterade jag tvätten och lastade in en första maskin.. Sen åt jag lunch, ganska stillsamt. Så när maten smält lite grann så tog jag med mig hunden ut på en 20-30 min promenad. Sen skottade jag LITE snö och sprang några varv ute med hunden och kastade snöbollar... Sen var tvätten färdig inne så då gick vi in och jag fixade den. Slängde in det blöta i torken och hög nr 2 på badrumsgolvet in i maskinen. Så ja... Varför har jag mera ont?
Får man kalla sig själv för pucko ibland..?!

Innan jag ska på hund kursen så är det styrelsemöte också, men jag ska nog inte vara med hela mötet. Känner att jag inte orkar det om jag ska orka träningen sen också. Egentligen orkar jag inget av det nu.... Jag som bara ville leka med Zimba så han ska tycka det är roligt att vara hemma med mig med, inte bara gråta floder när husse lämnar huset... Då blir matte ledsen. Hon vill men den där nedrans jädra förbannade kroppen orkar inte!!!! Jävla kärring känner jag mig som! Ursäkta... (Menar inget illa om er som är äldre än mig, jag ser inte er som kärringar. Om ni nu skulle få för er det.. Men jag vet att mina smärtsamma vänner är lite känsliga när det gäller siffror och ålder.... Tyckte därför det var bäst att lägga till det. =)

Stekta GRÖNA tomater

Så heter den juhe!! =D

Kramp & heta kinder

Stekta röda tomater.. nån som känner igen den filmen? Om det nu var så den hette... joo.. visst? eller...? Gammal film. Hur som helst, jag känner mig som en stekt röd tomat.. Jag var och solade igår förmiddag och jag måste säga att jag inte brukar bränna mig. Har väl hänt en gång på hundra ungefär, om ens det. Men tjo pyttsan fick jag! Det hettar i mitt ansikte och jag sitter här med ångest nu över att jag bränt mig! Ser alla konstiga sjukdomscenarion spelas upp framför mig... Jag tror jag gått och blivit hypokondriker på sista tiden. Det är väl lika bra att dra upp det andra också, mitt lilla röda hjärta. Inte vet jag om jag är spritt språngande galen eller om det finns en gnutta sannig i det hela, men min lilla livspump gör inte alltid som den ska. Ibland stannar den upp, en så kort stund att du knappt hinner tänka tanken Nu har mitt hjärta stannat, men det stannar till för att sedan hoppa igång med två extra starka och snabba slag. Som att det tar i extra bara för att visa mig att det finns där. Vad vill det säga mig? I samma stund som det gör sin extra volt tappar jag andan och all min kraft. Den första minuten efteråt är jag inte normal men sakta och säkert återfår jag min balans. Underligt är det! Någon mer än jag?

Allting känns annorlunda nu, 2009 måste bli ett bra år. Det säger hela min kropp. Den säger att nu är det annorlunda, nu är det gångna förbi och kommer aldrig tillbaka. Du kommer att resa dig och bli starkare än starkast. Och jag vill för allt i världen tro på min kropp, men hjärnan är lurigare än så. Den vägrar hålla med tills den fått konkreta bevis på att så är numera fallet. Många gånger förr har min kropp, min intution, visat mig saker jag inte visste. Det är inget man talar om för då tycker folk man är knäpp och skryter... =) Haha.. Hehe... Hoho...

Nu ska jag sluta svamla för dagen. Har kramp i bröstryggen...
Hypokondriker var det. Javisst!

. . . eller är jag bara nackskadad . . . ?

God morgon!

Ensam idag igen . . Hunden på dagis, jag saknar honom. Älsklingen och alla andra jobbar eller pluggar. Här sitter jag och hm.. ja.. frågan är vad jag gör. Skriver... Ska snart åka till RTP ( riksförbundet för trafik-/olycksfall- och polioskadade, tror jag fick med allt nu..) dags att hämta ut min reseersättning och arvode från styrelsen. Sen hade jag visst fått en julklapp också... Trevligt! Ordföranden M ringde igår kväll när jag var på kalas också, hon ville bara dubbel kolla en grej. Sen frågade hon också om det var okej att hon lämnade mitt namn och nummer till en som jobbar med tidningen Liv (RTP´s tidning..) för de ska göra en intervjuv med någon som lever med långvarig smärta och hjärnskada.... Tjoho, jag platsade visst där....... Kändes konstigt att hon frågade mig, jag har inte riktigt tagit in allt än.. Plus att jag tänker inte och kan inte ta in det försen jag varit hos Öppenvårdsteamet. Jag vill veta med 100 % om jag har en förvärvad hjärnskada eller inte. Annars blir det ju bara pinsamt att gå runt och säga att jag tror det....
Hm.. nee nu ska jag ta och åka, känner att jag bara skriver vad som helst just nu. Ingen koll alls.... But I´ll be back! =)