När jag tittar på mig själv i spegeln vet jag inte vem jag ser.
Utsidan är den samma men jag vet inte vad
jag möter i mina egna ögon. Än.
Idag var jag äntligen på mötet jag gått och väntat på. Jag sov knappt en blund i natt, vaknade en gång i timmen och hade spräng huvudvärk, blodsmak i munnen och allmänt upp och ner. Fick i mig frukost men kände hur svag jag var. Konstigt att jag reagerade så starkt. Jag försökte intala min kropp att det var ju inget farligt, men hjärnan var den enda som kunde hålla med. Jag tog mig i alla fall in till staden. Mötet gick bra, M var med. Kändes ovant att ha med honom, det var bara andra gången han var med mig på något sådant. För några år sen var vi bara vänner.. Nu står han mig närmare än någon annan. Tänk vad saker kan ändras. Det kunde även jag har jag ju fått försöka inse nu.
Jag vet inte vad jag känner än, kände mig normal där, på mötet. Om än det nu hettade enormt på mina kinder, ovanligt för mig men men.. De frågade en hel del, bla så frågade de hur jag skulle säga att jag mår psykiskt. Visste den frågan skulle komma. Jag sa som det var, men kände att de inte riktigt förstod mig. Kändes så i alla fall. Jag sa att jag mådde bra, just nu, men att jag vet att jag inte gör det. Jag har bara stängt av allting igen för jag orkar inte mer nu. Jag är helt neutral. Även fast jag fortfarande är väldigt väldigt sentimental och olika från dag till dag. Jag tror att jag har valt att stänga av ett tag, så att jag ska få vila upp mig en stund. Kroppen orkar inte hur mycket sorg och elände som helst. Även jag har mina gränser. ( Jag måste bara lära mig dem.. )
Innan vi skulle gå fick jag en broschyr med deras namn och nummer. Det högg till på insidan när jag såg framsidan på det lilla vita häftet.. Öppenvårdsteamet - för hjärnskadade . Är den verkligen till mig? De sa under mötet att jag hade funktionshinder, jag hörde mig själv protestera högt inom mig. Jag har inget funktionshinder! Jag sitter ju inte i en rullstol! Nästa sekund protesterade andra delen av mig Det är väl för f-n inget fel på en rullstol heller! - Neee... men funktionshinder sa de ju . . . .? Det finns många olika typer av funktionshinder.. Jag har bara aldrig tänkt på dem förr, för mig var funktions hinder att bli rullstolsbunden. Så trångsynt man har varit. Jag ska tillbaka till öppenvårdsteamet nästa fredag, den 6 feb. alltså. Får se vad som händer då.
Imorgon har jag en ledig dag, absolut ingenting inbokat. Skönt. Ska försöka ha en egen må bra dag då. Jag började med den idag för på vägen hem från staden så svängde jag in på Plantagen och köpte två buketter med rosor. Tyckte jag kunde muntra upp mig själv, och snitt blommor är aldrig fel. Kändes konstigt att köpa blommor till sig själv, fel liksom, men jag kände jag behövde lite liv. Extra kul var ju att det var extra pris på rosor, en bukett för 29:-. Trevligt! Därför blev det två. När jag bodde hemma kunde jag få en blomma eller en bukett av min pappa ibland. Det var inte ofta, men det ska det inte vara heller. Då uppskattar man det inte lika mycket, men jag minns speciellt en gång jag fick blommor av honom. Jag hade varit nedstämt ett tag och hade det ganska jobbigt, det handlade om nacken och allt där till då med. Så en dag när pappa kom hem från jobbet fick jag en bukett. Det var inte en färdig bukett med rosor utan en jätte vacker ihop plockad bukett med någon rosa gerbera och andra små ljus rosa blommor och gröna små blad. Den var hur fin som helst och jag blir fortfarande rörd och varm när jag tänker på den. Den omtanken klev rätt in i hjärtat mitt och stannade där. Sådana omtankar är dom allra bästa som finns, för de kommer oväntat och värmer när det kanske behövs som mest.
Shit, nu blev jag jätte nervös! En från RTP ringde nyss, för någon dag sedan ringde de mig och frågade om de fick intervjuva mig för deras tidning Liv. Visst det gick bra sa jag. Nervös redan då eftersom det i mitt huvud mest är kaos just nu. Sen ringde samma person nu igen och frågade om de även fick intervjuva mig från SVT på torsdag när jag ska på en Smärt Konferens på USÖ som RTP anordnar för vården och privat personer. Tjeeeena.... visst sa jag, det går bra. Men hallelulja vad nervös jag blev nu då! Hur ska jag lyckas få ur mig rätt saker i rätt ordning.. Stress på slag gånger 2000 . . .
Idag var jag äntligen på mötet jag gått och väntat på. Jag sov knappt en blund i natt, vaknade en gång i timmen och hade spräng huvudvärk, blodsmak i munnen och allmänt upp och ner. Fick i mig frukost men kände hur svag jag var. Konstigt att jag reagerade så starkt. Jag försökte intala min kropp att det var ju inget farligt, men hjärnan var den enda som kunde hålla med. Jag tog mig i alla fall in till staden. Mötet gick bra, M var med. Kändes ovant att ha med honom, det var bara andra gången han var med mig på något sådant. För några år sen var vi bara vänner.. Nu står han mig närmare än någon annan. Tänk vad saker kan ändras. Det kunde även jag har jag ju fått försöka inse nu.
Jag vet inte vad jag känner än, kände mig normal där, på mötet. Om än det nu hettade enormt på mina kinder, ovanligt för mig men men.. De frågade en hel del, bla så frågade de hur jag skulle säga att jag mår psykiskt. Visste den frågan skulle komma. Jag sa som det var, men kände att de inte riktigt förstod mig. Kändes så i alla fall. Jag sa att jag mådde bra, just nu, men att jag vet att jag inte gör det. Jag har bara stängt av allting igen för jag orkar inte mer nu. Jag är helt neutral. Även fast jag fortfarande är väldigt väldigt sentimental och olika från dag till dag. Jag tror att jag har valt att stänga av ett tag, så att jag ska få vila upp mig en stund. Kroppen orkar inte hur mycket sorg och elände som helst. Även jag har mina gränser. ( Jag måste bara lära mig dem.. )
Innan vi skulle gå fick jag en broschyr med deras namn och nummer. Det högg till på insidan när jag såg framsidan på det lilla vita häftet.. Öppenvårdsteamet - för hjärnskadade . Är den verkligen till mig? De sa under mötet att jag hade funktionshinder, jag hörde mig själv protestera högt inom mig. Jag har inget funktionshinder! Jag sitter ju inte i en rullstol! Nästa sekund protesterade andra delen av mig Det är väl för f-n inget fel på en rullstol heller! - Neee... men funktionshinder sa de ju . . . .? Det finns många olika typer av funktionshinder.. Jag har bara aldrig tänkt på dem förr, för mig var funktions hinder att bli rullstolsbunden. Så trångsynt man har varit. Jag ska tillbaka till öppenvårdsteamet nästa fredag, den 6 feb. alltså. Får se vad som händer då.
Imorgon har jag en ledig dag, absolut ingenting inbokat. Skönt. Ska försöka ha en egen må bra dag då. Jag började med den idag för på vägen hem från staden så svängde jag in på Plantagen och köpte två buketter med rosor. Tyckte jag kunde muntra upp mig själv, och snitt blommor är aldrig fel. Kändes konstigt att köpa blommor till sig själv, fel liksom, men jag kände jag behövde lite liv. Extra kul var ju att det var extra pris på rosor, en bukett för 29:-. Trevligt! Därför blev det två. När jag bodde hemma kunde jag få en blomma eller en bukett av min pappa ibland. Det var inte ofta, men det ska det inte vara heller. Då uppskattar man det inte lika mycket, men jag minns speciellt en gång jag fick blommor av honom. Jag hade varit nedstämt ett tag och hade det ganska jobbigt, det handlade om nacken och allt där till då med. Så en dag när pappa kom hem från jobbet fick jag en bukett. Det var inte en färdig bukett med rosor utan en jätte vacker ihop plockad bukett med någon rosa gerbera och andra små ljus rosa blommor och gröna små blad. Den var hur fin som helst och jag blir fortfarande rörd och varm när jag tänker på den. Den omtanken klev rätt in i hjärtat mitt och stannade där. Sådana omtankar är dom allra bästa som finns, för de kommer oväntat och värmer när det kanske behövs som mest.
Shit, nu blev jag jätte nervös! En från RTP ringde nyss, för någon dag sedan ringde de mig och frågade om de fick intervjuva mig för deras tidning Liv. Visst det gick bra sa jag. Nervös redan då eftersom det i mitt huvud mest är kaos just nu. Sen ringde samma person nu igen och frågade om de även fick intervjuva mig från SVT på torsdag när jag ska på en Smärt Konferens på USÖ som RTP anordnar för vården och privat personer. Tjeeeena.... visst sa jag, det går bra. Men hallelulja vad nervös jag blev nu då! Hur ska jag lyckas få ur mig rätt saker i rätt ordning.. Stress på slag gånger 2000 . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar