Vi klarade det!!!!! Ingen parvel kom i helgen så vi kunde vara med på våra kära vänners bröllop i lördags!!!

Gissa om jag var lycklig?! Svävade på små moln hela dagen! Nu är det ju tyvärr så att jag får sota för det än.. Trodde det skulle ha börjat ge sig nu men tycker nästan jag bara känner mig risigare än igår.. Om jag skulle skriva allt som var fel just nu skulle listan bli lång och framförallt dö trist! Så jag skippar det, säger bara att jag är en enda stor ris hög just nu. Men allt är värt det! Att vi fick vara med på denna dag betydde oerhört mycket för oss. Så jag är lycklig än!

Tyvärr så måste jag sluta nu då kroppen och knoppen inte orkar blogga mer idag. Jag hoppas jag blir något bättre snabbt så jag kan återkomma hit! Ta hand om er söta som hittat hit igen!

Mobil blogg :)

Ligger i soffan nu och blippar på mobilen. Helt fantastiskt att man kan blogga från mobilen ju!! Ligger här och försökte vila lite efter ett besök av en av de nyblivna mammorna och hennes son från föräldragruppen. Lite svårt att slappna av känner jag..

Så roligt att se deras lille nu efter att bara ha sett en mage! Så häftigt! Dock förstår man ju inte alls att man snart kommer ha en egen liten i famnen... Helt ofattbart!! Speciellt idag när man gör allt för att nästan förtränga det faktum att vi väntar en knodd som kan komma vilken dag som helst. Det är ju bröllop för några nära vänner på lördag och jag skulle bli förkrossad om vi inte kunde gå!!

Nu måste jag nog försöka slumra lite igen om det går.. Huvudet dånar så det vore skönt att slockna en liten stund!

Förvirringen är total just nu...

Ursch vad jag hatar att bli så här! Nu är klockan tolv och jag sitter här halvt påklädd och känner att jag varken vet ut eller in. Ord, tankar, känslor och handlingar bara snurrar i express fart där inne och jag kan inte fånga en enda en!

Stressnivån blir hög och det känns i kroppen. Huvudet dånar av huvudvärk och emellanåt blir det svårt att andas. Suck.. Om man ändå kunde strukturera upp sig själv.

Oftast brukar jag vara duktig på det nu för tiden. Har liksom lärt mig, känner mig själv men sen jag blev gravid och orken minskat ytterligare från den lilla gnutta jag hade innan så är det som natt och dag. Jag klarar inte av att organisera mig själv längre. Jag bara flyter omkring som ett litet sprött blad i en alldeles för stor fontän.. Ena stunden hit och andra stunden dit, ibland kanske jag dränks av vattenstrålar men sen flyter jag upp igen. Runt runt runt...

Idag är en "ledig"dag. Dvs inget inbokat efter någon viss tid men ändå finns saker att fixa. Det är då det blir svårt. Hur, vad och när ska jag göra sakerna? Vilket ska prioriteras? Vilket är rent av onödigt att ens lägga tanke kraft på? Vad orkar jag med på en dag? Vilket kan jag ta en annan dag?

Det bara snurrar och tiden tickar på och egentligen blir ingenting gjort. Bara jag som blir stressad och förflyttar mig mellan köket, soffan, datorn ibland, plockar med grejer och hamnar i soffan igen. Sittandes och stirrar ut i tomma intet och undrar var jag är. Hur hamnade jag här? Hur kan klockan vara så mycket utan att jag ens blivit helt påklädd och åstadkommit något? Suck..

Jag lägger mig ner och sover en stund. Om det går. Tankarna snurrar för fort oftast och stressen är ju fortfarande där. Jag borde kanske göra vissa saker? Få dem avklarade så det inte blir en dag jag vaknar upp och inser att jag visst Måste göra massor idag för att hinna få färdigt vissa saker...

Ibland ringer jag M, min andra hjärna, fast det är svårt när han har mycket på jobbet. Hur ska han hinna med och framför allt Orka med att tänka åt MIG? Jag ska ju vara vuxen.... känner mig som ett litet barn.

Nu ska nog gå ner och äta lunch i alla fall. Tack och lov för matlådor! Och tack och lov för att magen säger till när den är hungrig utan att jag behöver tänka. För inte ens Det orkar jag tänka på. När hur och vad man ska äta..

Trött, tyngre och tjockast

Så känner jag mig just nu...

Har just landat här efter en lång dusch och påklädning. Vilket maraton det har blivit att ta hand om sig själv! I helgen så köpte vi en plast pall på Ikea som jag kan sitta på i duschen, har så ont i fötterna så det är svårt att stå. Idag invigde jag den, ooo så härligt det var!! Jag vågade mig till och med på att raka benen.. hehe.. Fina detaljer nu! Men det är ju inte så lätt att komma åt vet ju ni som också haft en bebis mage i vägen. Så nu sitter jag här i alla fall och känner mig nöjd men slut körd.

Vill säga TACK till Mia och Annzis fina kommentarer!! Det var så roligt att få lite liv tillbaka. Jag börjar förstå dig Annzi med att du kan skippa sista gravid tiden och ta det andra istället och Mia, bra att du sa det där om synen för ibland ser jag nada!! Trodde jag var knäpp men då vet jag. Så tack söta ni!

Idag är hunden hemma, mor och far har städhjälp idag så han kunde inte vara där. Vi löste det så att M gick ut med honom innan jobbet och kommer hem nu på lunchen och går ut en snabbis igen. Mysigt tycker jag med både lunch sällskap och hjälp med vovve rastningen. Det har blivit lite väl bökigt att gå ut med Zimba så jag har helt enkelt (nästan) gett upp! Sist jag gick runt kvarteret drog han nästan omkull mig... Dels på grund av alla isfläckar som finns nu och dels på grund av att han hoppar oftast på tre ben pga sin skadade tass och då går det lite för fort ibland för att matte ska hänga med.

Hm.. känns som jag har världens torraste blogg..?! Måste nog bli lite varm i kläderna... Eller nej VARM är jag men ja, ni fattar...

Har tänkt på det där med att få in bilder direkt från mobilen.. det tycker jag vore skoj! Har bara liksom inte riktigt kommit på hur man gör än.. men snart kanske!

Nu ska jag ta och bädda sängen, sen gå ner och ta fram lite sallad till lunchen. Efter det, eller nej innan det, ska jag leta efter lite olika recept på datorn och skriva ut. Har två burkar kesella jag måste använda innan de går ut..... Hade tänkt göra pannacotta men har tröttnat lite efter två misslyckade försök.. fast skam den som ger sig!

onsdag och rutin kontroll

Onsdag morgon och jag ska snart gå till barnmorskan, eller ja.. mödravården heter det kanske..? Det är i alla fall dags för ytterligare en rutinkontroll. Allt är nog bra med parvel, som vi kallar den, där inne. Jag har mina krämpor men så ska det nog vara. Lite små frågor har jag att ta upp annars blir det nog mest det vanliga. Dvs kolla blodtrycket, kanske sockret, lyssna på hjärtljuden och mäta magen.

Idag har jag inget "bil förbud" så efter besöket hos BM tänkte jag bege mig till Ikea och köpa det alla andra blivande föräldrar köper där... En badbalja! 59:- på Ikea vs. 199:- på Babyproffsen... Lätt val ! Jag skulle vilja köpa en sån där klassisk barnstol också, som nästan alla andra också har men det känns lite oprioriterat just nu. Får kanske bli nästa månad eller månaden efter det. Liten kommer ju i alla fall inte kunna sitta i den på ett tag.. Fast.. jag tänker på alla andra barn som kommer på besök... Oo vilka problem man har!

Ryggen, svanken och nacken bråkar som vanligt. Väntar bara på det där ryggskottet samt lääängtar stort efter massage! Herregud snart nio månader utan massage.. Jag brukar bli stel efter en månad utan... ja ni kan ju gissa.. Om M knådar mig lite nu gör det antingen för ont och drar igång så att det blir värre eller så känner jag ingenting alls. Då menar jag verkligen Ingenting alls. Konstigt.

Jag har börjat få ont i händerna också och ibland lederna i benen på natten. Konstigt det här med att vara gravid, vad det kan påverka kroppen!

Annars går dagarna i en enda gröt. Jag sover så dåligt och har gjort så länge så min kropp och knopp hinner aldrig återhämta sig. Den går ständigt på ångorna och frustar av utmattning. Det jobbigaste är nog inte att ha så ont hela tiden, det jobbigaste tycker jag är att vara så snurrig och förvirrad hela tiden. Spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag gör saker. Jag uppfattar dem ändå inte riktigt som på riktigt. Jag känner mig aldrig riktigt "med" i verkligheten. Jag känner ständigt en stor stress som bultar på mig, över, under, i mig, på mig. Det är svårt att komma ifrån när jag inte kan tänka klart. Värsta är att nästan ingenting av detta syns eller märks så det är nog lätt att tro att man mår prima just nu. Vi har ju den där masken där igen.. Den är ju ganska bra men lite missvisande ibland.

Nu måste jag ta och kila. Tar ju en liten stund att klä på mig samt att snigla sig den halva kilometern till vårdcentralen.. Ja inte är man snabb inte! Speciellt inte när man har förvärkar som börjat bråka med en mer och mer.

Ännu en dag närmare..

Idag bestämde jag mig för att ha en hemma dag. Inte röra bilen ur garaget! Nix!

Jag har dock väldigt svårt för att hålla mig lugn, vila och bara vara. Blir så rastlös fort! Idag gick det dock rätt bra tycker jag, lyckades i alla fall hålla mig hemma hela (nästan) dagen. Undantaget var när jag nu på kvällen åkte och hämtade hem lilla vovven från mina föräldrar. Han har huserat där över dagen.

Så efter en mys frukost i soffan med tvn på, den brukar oftast vara avstängd dagtid här.. Så klurade jag på vad jag skulle göra idag, hemma. Tjae.. jag varvade lite små plock med att bädda rent i sängen och tvätta de smutsiga lakanen samt att plocka upp alla bebis kläder i en trådback. Oj vad kläder vi har redan!! Massor!! Tack alla ni som lånat ut, gett bort eller köpt något nytt till oss redan! Vi behöver INTE fler bebis kläder i storlek 50- 56 kan jag säga....

Kändes mysigt att plocka upp alla kläder nu. De har legat i påsar innan. Konstigt var det men mysigt, man längtar ju en del...

Å egentligen skulle jag vilja skriva mera nu. Berätta saker på ett roligare sätt också, just nu känns det mer som att jag bara punktar ner dötrist information.. Hehe.. Mår tyvärr inget vidare så jag har ingen vidare ork eller fantasi. Kroppen värker, jag mår illa och huvudet bultar. Ryggen, ja det känns som om jag bara väntar på det där ryggskottet som borde komma när som helst.. Tröttheten gör att jag inte vet ut eller in. Jag gråter lätt som en plätt över nått jag inte ens minns. Känner mig allmänt förvirrad och vet inte vad det är för dag eller om jag missat att stänga av något viktigt eller ringt något samtal eller gud vad vet jag.

Hm.. kom just på i denna stund att jag glömt tvätten i maskinen.... undra hur skrynklig den är nu..? Får avrunda här med att säga att.. ja vad då egentligen?

Jag återkommer ! =)

Det närmar sig, ett nytt liv..

Länge sen jag var här.. Skrev något. Tankarna har ju funnits där många många gånger men inte orken. Verkligen inte alls. Sen jag blev gravid har orken rasat ytterligare några hack neråt, som för så många andra givetvis.

Nu känns det svårt att skriva, tar liksom stopp. Det var så länge sen så jag vet inte vart jag ska börja egentligen. Känns ju konstigt att bara hoppa på tåget och fortsätta på det nu när ni missat så många stationer. Kanske är det ändå så jag får göra, börja här och nu. Sen uppdatera er om det som varit emellanåt när tiden till nästa händelse är för lång.

Nu är jag i vecka 37, eller 36+4 om det ska vara exakt! TROR jag i alla fall. Min man har bättre koll på det där än jag.. Blir så förvirrad av alla sätt att räkna på. Jag tycker att jag mår bra överlag, har klarat mig från många gravid krämpor och det är jag lycklig över! Sen att jag har min skada som bråkar är ju något annat. Det har gått ganska bra fram tills nu, nu börjar det bli lite kämpigare när man är så stor och tung. Hållningen påverkas ju och det i sin tur påverkar rygg och nacke. Vilket i sin tur gör mina smärtor värre.

Att det sen var månader sen jag sov hyffsat gör ju inte saken bättre. Alla behöver vi ju sömn för att fungera men många av er kan ta igen det någon natt senare eller helt enkelt rycka upp er bara. Det kan inte jag. Så att vara utan sömn är katastrofalt. (JA det är det för många andra med!) Jag blir ju lätt utmattad och då ökar mina kognitiva problem fort samt huvudvärken skenar. Nu går jag runt och är konstant utmattad, övertrött och helt förvirrad. Vilket leder till många jobbiga situationer. Det bästa OCH det sämsta med detta är att det inte direkt syns för er som bara springer förbi. Jag är ganska duktig på att dölja mina skavanker, man blir det med åren liksom...

Så ibland önskar jag att det blinkade rött i pannan på mig när det var kaos. Då hade ni blivit brända snabbt nu kan jag säga... men samtidigt är det skönt att det inte gör det för då skulle kanske folk behandla en annorlunda och det vill jag ju inte heller.


Det är veckor sen jag slutade på arbetsträningen på Scandic Grand Hotell. Jag hann tyvärr inte vara där så länge innan min kropp bestämde sig för att inte orka mera. Jag vred och vände på beslutet länge innan jag fick tacka för mig. Det var svårt och väldigt jobbigt att säga att jag inte orkade mera. Även här syntes ju inte alla mina "besvär" så det känns lätt som att man bara är lat inför andra.

Jag kände dock att jag inte klarade av vardagen längre. Jo jag kom upp och så men jag mådde inte bra psykiskt, det blev för tungt att orka med. Jag visste inte ut eller in, fick fråga min man om de enklaste saker att tänka ut för logiken hängde inte med. Så är det än idag, jag kan ringa honom och fråga när jag måste åka hemifrån om jag ska vara en viss tid någonstans. Jag har helt enkelt inte kapaciteten i hjärnan just nu att räkna ut det själv. Jag stirrar mig bara blind på klockan och blir jätte stressad för jag inte förstår den. Då blir det lätt ett par tårar i frustration och skammen över att behöva be om hjälp med något så banalt är stor.. Min man, han den här underbara, han är den enda som får se mig så. Han är min klippa, min sten, mitt allt. Och just nu även mitt huvud!

Så nu får det räcka för stunden. Känner hur det kliar i fingrarna... det börjar lossna nu... skrivandet. Jag har så mycket att berätta för er. För jag vet att det är svårt att stå vid sidan om och verkligen förstå hur jag mår. Hur jag har det för det mesta syns det ju inte. I höst är det tio år sen olyckan och under de åren har man blivit väldigt duktig på att gömma sina besvär. En stark fasad har jag byggt upp och det är svårt att se igenom den. Därav denna blogg...