Förvirringen är total just nu...

Ursch vad jag hatar att bli så här! Nu är klockan tolv och jag sitter här halvt påklädd och känner att jag varken vet ut eller in. Ord, tankar, känslor och handlingar bara snurrar i express fart där inne och jag kan inte fånga en enda en!

Stressnivån blir hög och det känns i kroppen. Huvudet dånar av huvudvärk och emellanåt blir det svårt att andas. Suck.. Om man ändå kunde strukturera upp sig själv.

Oftast brukar jag vara duktig på det nu för tiden. Har liksom lärt mig, känner mig själv men sen jag blev gravid och orken minskat ytterligare från den lilla gnutta jag hade innan så är det som natt och dag. Jag klarar inte av att organisera mig själv längre. Jag bara flyter omkring som ett litet sprött blad i en alldeles för stor fontän.. Ena stunden hit och andra stunden dit, ibland kanske jag dränks av vattenstrålar men sen flyter jag upp igen. Runt runt runt...

Idag är en "ledig"dag. Dvs inget inbokat efter någon viss tid men ändå finns saker att fixa. Det är då det blir svårt. Hur, vad och när ska jag göra sakerna? Vilket ska prioriteras? Vilket är rent av onödigt att ens lägga tanke kraft på? Vad orkar jag med på en dag? Vilket kan jag ta en annan dag?

Det bara snurrar och tiden tickar på och egentligen blir ingenting gjort. Bara jag som blir stressad och förflyttar mig mellan köket, soffan, datorn ibland, plockar med grejer och hamnar i soffan igen. Sittandes och stirrar ut i tomma intet och undrar var jag är. Hur hamnade jag här? Hur kan klockan vara så mycket utan att jag ens blivit helt påklädd och åstadkommit något? Suck..

Jag lägger mig ner och sover en stund. Om det går. Tankarna snurrar för fort oftast och stressen är ju fortfarande där. Jag borde kanske göra vissa saker? Få dem avklarade så det inte blir en dag jag vaknar upp och inser att jag visst Måste göra massor idag för att hinna få färdigt vissa saker...

Ibland ringer jag M, min andra hjärna, fast det är svårt när han har mycket på jobbet. Hur ska han hinna med och framför allt Orka med att tänka åt MIG? Jag ska ju vara vuxen.... känner mig som ett litet barn.

Nu ska nog gå ner och äta lunch i alla fall. Tack och lov för matlådor! Och tack och lov för att magen säger till när den är hungrig utan att jag behöver tänka. För inte ens Det orkar jag tänka på. När hur och vad man ska äta..