torsdag 15 oktober 2009

Blogg design?!

Någon som är duktig på detta med cyber design????

Jag är riktigt kass på det och jag har tyvärr ingen ork eller kraft att försöka förstå mig på detta med koder och allt möjligt mumboo jumboo.. Men skulle vara roligt med en lite mer personlig och matchande blogg. Och en blogg när texten inte blir så konstigt upp delad ibland...

Tack för idag!

Petra Mede -" Det är min plikt att berätta "

I senaste numret av tidningen LIV, RTP´s egen medlemstidning, så är det ett reportage om Petra Mede. Hon som ledde Melodifestivalen.. Ni kan gå in och läsa den på länken; http://www.rtp.se/index.php?id=549 Klicka sedan på "LIV nr 3 " och så kommer tidningen upp i ett nytt fönster.

Hur som helst, jag vill citera lite från hennes ord och tankar ur texten. Kunde inte säga det bättre själv. Kopierar bara in det hon sagt så får ni själva tolka betydelsen av orden. Mina egna ord står inom parentes.


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

"- När man har ont borde man få en lättnad och hjälp att göra något som känns meningsfullt, inte bli belastad med att ägna sig åt pappersarbete. "
( Gud så rätt hon har!! )
" ... Hon berättar om när det tog tre månader att få en griptång och den gången hon fick fylla i massor av blanketter för att till slut få rätt att bada på en så dålig tid och i en annan del av länet, att det knappt var värt besväret. - Det är så deprimerande och blir en så stor del av tillvaron att man hellre vill strunta i det. Hur många orkar med detta för att få bada en gång i veckan? Det står inte i proportion till insatsen. "
( Så är det med ALLT när du är sjukskriven.
En tuff kamp som du måste vara frisk för att orka med. Punkt slut. )
" - Jag hoppades så länge att jag skulle bli helt bra. Jag hade haft som utgångspunkt att göra saker när jag blev bra. Nu började jag istället utgå från läget idag och vad jag kunde göra nu. Det tog tio år att acceptera smärtan, men hon menar ändå att det kommer vara en livslång sorg för henne. "
( Sorgen om det kraschade livet kommer man alltid att bära. Längst där inne i din själ.
Drömmar som aldrig dör ut. Varje dag nu kämpar jag med att försöka se till dagen som den är och vad jag klarar av. Att börja om. Det är inte lätt.. )
" ... Behandlingarna varje dag är något som hon idag kan unna sig.
- Nu när jag har privelegiet att tjäna pengar och har råd med ett
dyrt badkort mår jag bättre och jag är inne i en positiv spiral.
Hon berättar att hon tidigare liksom många andra sjukskriva blev fast i en negativ spiral,
där man inte får det man bäst behöver. - Jag hade så otroligt lite pengar och fick söka hjälp och bidrag. Det är så kränkande när man kämpar bara för att orka leva. "
( Den negativa spiralen är otroligt svår att bryta sig ur när du står på egna ben och kämpar emot myndigheter som inte ens vet vem du är. Du är bara ett fall på ett papper. Inget liv.
Hur högt du än skriker gör sig ingen bekymret att lyssna på dig. )

tisdag 13 oktober 2009

En vecka senare

Hej, då var jag här igen. Livet rullar på, även för mina nära och kära. Det har varit en tuff vecka med mycket tankar, saker och ting hit och dit. Min energi töms väldigt lätt och fort. Sen när något extra och till råga på allt, oväntat händer så blir det tvär slut av all tänkbar energi i min kropp och knopp. Det kan ta flera veckor att komma tillbaka. Jag är där, mitt i det där tomma intet av veckor just nu. Man vet inte när man känner att man kommit igen lite, fått lite ny ork. Det är som en otålig väntan på något. Orken, att den ska orka komma tillbaka. Oftast känns det omöjligt men rätt som det är, efter några veckor så inser man plötsligt en dag att man är om något, lite liite piggare. Jag längar till den dagen.

Jag har hunnit med att träna tre gånger, fjärde gången blir imorgon. Tyvärr har rörelsegympan och qigongen varit väldigt tuffa för mig även fast de är i väldigt lågt tempo. Det är en ingen lätt match att försöka finna sig i att göra övningar sittandes på en stol tillsammans med människor som är väldigt många år äldre än mig. Det tar hårt på självförtroendet. På många många plan i mitt liv känner jag mig som, eller får jämföra mig med, pensionärerna. Gissa hur det känns.. De där 24 åringarna som är ute och festar, springer på stan, kör svettiga träningspass på Friskis. Ja.. de är en helt annan division än den jag spelar i. Tyvärr.

Ska i alla fall träffa sjukgymnasten på måndag och så ska vi se om vi kan komma på några andra övningar jag kan göra. Har ju alltid mina boll övningar som jag vet fungerar. Är bara trött på dem, det är allt.. F-n att det ska vara så himla provocerande att vifta med armarna....! Det borde ju vara lätt som en plätt!

Nu ska jag slappa i soffan en stund, sen blir det till att laga lite Le spaghetti´ med viva la köttfärssås!

tisdag 6 oktober 2009

Mommo & Moffe

Ibland slås livet emot en, fylld med sån kraft att du tappar andan. Faller omkull, reser dig yrvaken och undrar vad som hänt.

Idag är en sådan dag. Fast jag är fortfarande yr och undrar vad som har hänt. Min hjärna tappade jag för snart två veckor sedan. Den lade av nästan helt men det är en annan historia. Dock påverkar saknaden av en fungerande hjärna in i detta fall väldigt mycket.

Är för trött för att orka skriva allt så som det är exakt eller i vilken ordning allt har hänt. Men detta måste vara höjden av otur. Det är min morfars födelsedag idag. Ingen vidare dag. Igår kväll fick han åka in till USÖ för att hans hjärta slog i otakt. Medans han var där och blev undersökt fick min mormor en hjärnblödning. Ensam hemma. Jag ryser när jag tänker på det. Hur hon lyckades ringa mamma mitt i kaoset som härjade inne i hennes huvud och kropp, det är för mig ett mirakel. Väldigt tacksamt mirakel. Envis dock som hon är försökte hon in i det sista att klara sig själv.. Snälla bli aldrig så dumt envisa! Mor och far for dit, ringde Ambulans och så var hela blå ljus karusellen igång. Moffe fick åka hem mitt i natten för att komma tillbaka dagen därpå för behandling av hjärtat, dvs stoppa det för att sedan starta det igen. Läskig tanke! Mommo blev röntgad och hon slapp bli opererad för blödningen. Den ska gå tillbaka av sig själv men de måste röntga om en vecka igen för den satt tydligen på något underligt ställe som inte var det vanligaste. Brukar man alltså få blödningar bara på vissa ställen..? Kanske är det så.

Ingen vet så mycket, de får vänta och se. Sjukgymnastik är redan ordinerat då hon blev förlamad på vänster sida. Det hade blivit lite bättre redan men hon kan inte röra på armen och benen normalt. För att göra saken ännu värre har hon en höger fot som blivit opererad flera gånger under de senaste.. hm.. 2 eller 3 åren. Den är inte bra än! Och så nu detta... Kära lilla mormor! Jag vill vifta med trollspöt och ge dig en korg fylld med varm, bubblande hälsa!

måndag 5 oktober 2009

Träning idag!

Idag ska jag i väg och träna på Örebro Rehabcentrum igen. Det var länge sen sist, över ett år sedan jag var där. Träffade sjukgymnasten förra veckan och då bokade vi in två grupp pass träningar i veckan. Han frågade om jag var trött på att träna själv, -Jaaa.. svarade jag. Dock kunde han inte erbjuda mig step up, kickboxning, spinning osv just nu, han tyckte det var lite väl tufft för mig. Typiskt tänkte jag..! Så jag saknar det! Attans att man ska sakna saker. Hur som helst, idag klockan 13.15 ska jag då gå på ett Rörelsepass. Det blir jag och resten PRO gänget.. Dom har redan varnat mig, så jag inte skulle tro att jag hamnat fel. Nej då, sa jag. Jag är van att inte träna eller umgås i rehab. sammanhang med unga människor. Det är bara jag och äldre. Var är alla andra unga som är skadade? Vet att det finns några i Blekinge.. där min kära blogg vän och nyfunna tvilling i whiplash våldet uppenbarat sig. Dock är hon den enda. Här hemma i staden finns mina smärtisar, de underbara tjejerna från smärthanteringskursen på Rehabkliniken. Så jag tycker om dem, och så jag absolut inte tänker på att de är ganska många år äldre än mig. Nej, för de är mina vänner. Inte mina mammor! Så kanske att jag hittar någon dam som är ung i sinnet och kan bli min vän.. Eller så ler vi bara vänligt mot varandra och så säger man inget mer, förutom hej och hej då innan och efter träningen.

Jag har en annan tjej, som hör och häpna, är i min ålder. Hon bor i Karlskoga och jag träffade henne genom Öppenvårdsteamets tjejträff. Det vi har gemensamt är våra hjärnor. Haha. Så roligt det låter... fast det är inte så roligt egentligen. Hon har också värk i kroppen men hon har ingen nackskada. Så vi är lika fast ändå inte lika. Gott och blandat, lite av varje liksom. Fast det bästa är bara att ha träffat någon som vet hur det är med denna extrema trötthet och utmattning och hjärnstrul. Vilken lättnad.

Hur jag nu kom in på allt detta från att egentligen bara haft mening att skriva om min träning, vet jag inte. Ensam hemma en måndag då blir det lätt att hjärnan och tankarna snurrar iväg åt alla möjliga håll.

Ska byta om till lite varmare kläder nu och sen gå ut med Zimba. Så han får göra sina behov och matte får den nödvändiga promenaden! Nu jäklar ska jag inte vara soffpotatis mer! Vill inte! (blir bara svårt att hålla det löftet ibland när man lätt känner sig som en överkokt potatis som smular sönder vid minsta lilla beröring..) Tack för mig!

fredag 2 oktober 2009

Hälsokällan, Spa & Kurbad

Vilken underbar dag! Tack söta snälla rara Mamma för den överraskningen! Det har varit en underbar dag. Började med frukost hos mammsen sen åkte vi till Hälsokällan som ligger i Rynninge. Där fick vi, tur vis, massage/behandling och floating. För er som inte vet vad floating är, kan ni dels googla det, men jag berättar lite kort. Du får krypa ner i en stor vattentank, där du stänger om dig och sjunker ner i det varma salta vattnet. Det är så pass salt att du flyter som en kork utan minsta lilla ansträngning. Avslappningen ska bli total för hela kroppen. För mig blev det tyvärr för mycket då jag antagligen är så spänd i nacken, min kropp fick en chock och jag började snabbt må väldigt väldigt illa. Mina händer skakade och jag fick sätta mig upp, öppna tanken och bara andas. Förstå vilken påverkan detta har! Jag försökte lägga mig ner igen och "floata"/flyta men det fortsatte bara att gå åt fel håll, snabbt. Så jag fördrev mina 45 min i tanken med att plaska med händer och ben sittandes. Mysigt det också, när väl det värsta illamåendet lagt sig. Efter det blev det dusch sen var det tänkt att bli masserad men vi bytte behandlig för att skona min kropp. Så jag fick lägga mig ner med någon sorts alg grej på ryggen och sen bli bortskämd med ansiktsbehandling och huvudmassage. Algerna blev varma och bubblade försiktigt och skönt under min rygg. Blev väldigt positiv överraskad av dessa alger!! Tänkte mest på grön gegga först när hon berättade om dem.. Men de kanske är vägen till riktigt skönhet? Hehe.. Ansiktsbehandligen var så otroligt avslappnande så jag hann återhämta mig från illamåendet. Skönt.

Efter behandlingarna så myste vi i mjuka morgonrockar och tofflor med örtthé och en riktigt god smörgås! Vilken morgon det var.. Jag njuter än. Att bli så bortskämd och ompysslad är något som alla borde unna sig ibland, välbefinnandet ökar så mycket.

Jag tog en tupplur hos mamma sen innan vi gick upp på stan för att äta lunch. Tyvärr blev det lite strul med hundvakten så jag blev lite stressad på slutet av "Mamma dagen".

Nu sitter jag här med en masssa ljus tända och tycker det är riktigt mysigt hemma. Snart kommer miss U hit så ska vi fredags mysa ihop. M är ute med firman och relaxar han med faktiskt! I alla fall först.. Nu ska jag krypa upp i soffan och bara vara.

Tack Mamma, den här dagen kan jag leva på ett tag! Hoppas du hade lika mysigt själv! Det är du värd.

torsdag 1 oktober 2009

Något att längta efter

Imorgon förmiddag har mamma hittat på något hemligt som hon och jag ska göra. Allt jag vet är att jag halv nio ska vara hemma hos henne. Hundvakt är ordnat och jag längtar! Har gått och små funderat i veckan men mest njutit av att bara längta efter något roligt! Sån härlig känsla, lätt, svävande, lycklig, mystisk och fantiserande. Kan behövas ibland! Har kännts som att allt bara krånglat på sista tiden för mig. Tycker att det kan börja gå bra nu! Få roliga besked i breven som kommer på posten, inte bara saker som gör mig ledsen och arg. Jag hoppas min ansökan om aktivitetsersättning blir godkänd så jag får behålla den någorlunda halv hyffsade ekonomin jag har även efter nyår. Då jag inte får/kan vara sjukskriven mer.

Någon som såg Uppdrag Granskning igår, onsdag 30/9, på SVT 1 ?? Det handlade om whiplash syndromet (Whiplash är Ingen diagnos) och operationer i utlandet. För några år sedan var det en läkare i Stockholm som hade funderingar på att skicka mig till Tyskland för operation. Jag var inte ett dugg intreserad av det, inte idag heller. I alla fall inte dessa omtalade stelopertioner! Fy så hemska historier det finns och fy så arg man blir. Satt som fastklistrad vid tv´n igår, det är så intressant. Jag har på senare år insett vad frasen " att brinna för något .. " innebär. Jag brinner för allt som har med nackskador att göra. Rehabiliteringen av oss är ofta usel, inte alltid men ofta. Nej nu ska jag inte snöa in mig på det! Har ingen lust eller ork till det idag. Men jag kan bara säga att jag drog en lättnads suck igår att jag aldrig ens övervägde att åka till Tyskland eller liknande. MEN! Alla är inte som jag och det finns de som blivit bättre också. ( finns även de som dog..)

Men nu ska jag njuta över morgondagen! Fast innan det ska vi på visning ikväll om jag orkar.. Har varit hemskt ovän med vindstrappan idag och mitt tålamod tröt totalt och smärtan blev skyhög för trapp j**veln inte ville sammarbeta med mig... End of story!