Kramp & heta kinder

Stekta röda tomater.. nån som känner igen den filmen? Om det nu var så den hette... joo.. visst? eller...? Gammal film. Hur som helst, jag känner mig som en stekt röd tomat.. Jag var och solade igår förmiddag och jag måste säga att jag inte brukar bränna mig. Har väl hänt en gång på hundra ungefär, om ens det. Men tjo pyttsan fick jag! Det hettar i mitt ansikte och jag sitter här med ångest nu över att jag bränt mig! Ser alla konstiga sjukdomscenarion spelas upp framför mig... Jag tror jag gått och blivit hypokondriker på sista tiden. Det är väl lika bra att dra upp det andra också, mitt lilla röda hjärta. Inte vet jag om jag är spritt språngande galen eller om det finns en gnutta sannig i det hela, men min lilla livspump gör inte alltid som den ska. Ibland stannar den upp, en så kort stund att du knappt hinner tänka tanken Nu har mitt hjärta stannat, men det stannar till för att sedan hoppa igång med två extra starka och snabba slag. Som att det tar i extra bara för att visa mig att det finns där. Vad vill det säga mig? I samma stund som det gör sin extra volt tappar jag andan och all min kraft. Den första minuten efteråt är jag inte normal men sakta och säkert återfår jag min balans. Underligt är det! Någon mer än jag?

Allting känns annorlunda nu, 2009 måste bli ett bra år. Det säger hela min kropp. Den säger att nu är det annorlunda, nu är det gångna förbi och kommer aldrig tillbaka. Du kommer att resa dig och bli starkare än starkast. Och jag vill för allt i världen tro på min kropp, men hjärnan är lurigare än så. Den vägrar hålla med tills den fått konkreta bevis på att så är numera fallet. Många gånger förr har min kropp, min intution, visat mig saker jag inte visste. Det är inget man talar om för då tycker folk man är knäpp och skryter... =) Haha.. Hehe... Hoho...

Nu ska jag sluta svamla för dagen. Har kramp i bröstryggen...
Hypokondriker var det. Javisst!

. . . eller är jag bara nackskadad . . . ?

God morgon!

Ensam idag igen . . Hunden på dagis, jag saknar honom. Älsklingen och alla andra jobbar eller pluggar. Här sitter jag och hm.. ja.. frågan är vad jag gör. Skriver... Ska snart åka till RTP ( riksförbundet för trafik-/olycksfall- och polioskadade, tror jag fick med allt nu..) dags att hämta ut min reseersättning och arvode från styrelsen. Sen hade jag visst fått en julklapp också... Trevligt! Ordföranden M ringde igår kväll när jag var på kalas också, hon ville bara dubbel kolla en grej. Sen frågade hon också om det var okej att hon lämnade mitt namn och nummer till en som jobbar med tidningen Liv (RTP´s tidning..) för de ska göra en intervjuv med någon som lever med långvarig smärta och hjärnskada.... Tjoho, jag platsade visst där....... Kändes konstigt att hon frågade mig, jag har inte riktigt tagit in allt än.. Plus att jag tänker inte och kan inte ta in det försen jag varit hos Öppenvårdsteamet. Jag vill veta med 100 % om jag har en förvärvad hjärnskada eller inte. Annars blir det ju bara pinsamt att gå runt och säga att jag tror det....
Hm.. nee nu ska jag ta och åka, känner att jag bara skriver vad som helst just nu. Ingen koll alls.... But I´ll be back! =)

Lonley

When I rise I´ll fall even harder.

Lonley, oh so lonley. I have nobody, al by my self . . .

Hela dagen har jag kännt mig så ensam, otroligt ensam. Känns så emellanåt, när alla andra jobbar, pluggar eller är allmänt upptagna med sitt. Då kommer den känslan... Så känner väl säkert alla men jag har så många ensamma dagar. Det är ingen som märker om jag sover en hel dag eller om jag åker fram och tillbaka till Stockholm. Ingen som märker om jag är ledsen eller om jag är glad. M gör så klart det när han kommer hem från jobbet, då känns det som om livet går vidare. Men så fort han åkt till jobbet stannar allt igen. Jag tycker det är dags nu för mitt egna liv att vakna igen, det har legat i dvala så länge.

Längtar väldigt mycket till den 27 jan. Tycker det kan vara dags nu!

Men tills dess får jag se fram emot torsdagen då jag ska gå ut och äta med mina kära smärtsamma vänner! Alltid en guldkant på tillvaron.

blåsten gör mig totalt blåst

Att man kan få så här ont av endast väder är väldigt märkligt att förstå ibland.. Och jag glömmer det ofta. Tills nästa extrema väderomslag kommer med snålblåst och några plus grader. Jag har inte lärt mig ännu om det endast är vid blåsväder och några plus som min smärta ökar drastiskt eller om det kan vara vid några få små kyliga minus grader. Jag är under upplärning än. Men fy vad ont det gör... Jag vill inte knapra piller dag ut och dag in, men nu får det nog bli ett litet vitt pillerting.

Annars är det för övrigt väldigt bra! Jag känner att jag kan slappna av lite granna nu, jag har något att se fram emot. Så kram på er alla!

28 mån. , halt och mysigt!

Idag har jag och sniffen varit tillsammans i 28 mån.. För mig är det ett helt liv! Jag tyckte vi hade varit tillsammans en evighet redan vid tre månader... Haha..! M bara skrattade åt mig då, tre månader var ju inte mycket tyckte han. Så olika man kan se på saker och ting. Tack för Du finns älskling, du gör min vardag tio gånger bättre! Tack för du orkar stötta mig i ur och skur, jag skulle göra detsamma för dig vet du. Du är det bästa som hänt mig och jag har dig att tacka för mycket! Hoppas jag någon dag kan få ge tillbaka lite av all den omtanke du överröser mig med just nu. Du anar inte hur mycket jag älskar dig för det!

Snart börjar Let´s Dance, det är skoj. Jag saknar att dansa.. Har jag gjort länge, undra varför jag inte börjat igen.. Idag har jag varit hos S, druckit te, myst, pratat och promenerat sen lite mera te. Riktigt må bra dag har det varit, för psyket. Det var snålblåst imorse när jag var ute med Zimba på en 40 min promenad och det satte sig i nacken direkt. Sen att det är halt så man spänner sig gjorde ju också att jag fick mera ont. Så nacken är inte min bästa vän just nu men det gör inget för jag har träffat en äkta vän idag och det lever jag på.

Allmänt filosoferande

Nu har jag nyss kommit hem från M som bor långt ute på landet. De håller på att rusta undan för undan så det är alltid lika roligt att komma dit så får man se vad som har hänt. Att de nu sen ska gifta sig i sommar gör ju allting lite extra roligt. Jag är glad för deras skull. Men mest av allt försöker jag bara få in det i skallen att man inte är liten längre. De bara ploppar ut ungar här och där nu mera! Vad har hänt tänker jag, men jag inser ganska snabbt att jag inte är 20 mera. Jag är 24, det är fyra års skillnad och på dessa fyra år har det hänt en hel del. Livet har inträtt i en ny fas och jag har inte riktigt hängt med än. Alla har blivit så vuxna och stadgade. De flesta, sen har vi mina små sötnosar som bor i andra städer och pluggar. De lever ett helt annat liv. Det riktiga student livet. Jag är avundsjuk på dem men väldigt stolt över dem. Jag är avundsjuk för att det inte är jag som lever stundent liv. Men jag har accepterat att det inte kommer bli så för mig. Så nu lever jag mera sambo livet och njuter av det. Det är som två helt olika världar för mig. Så känner säkert ni också..? Om än det fortfarande svider hårt vid tanken att jag nog aldrig kommer flytta till en ny stad och plugga så känns det någonstans numera okej. Ett svalt men bestämt Okej. Mamma, jag menar inte att jag är säker på att jag ALDRIG kommer att plugga men sannolikheten för det just nu är ganska låg. För att inte säga väldigt låg. Och när jag säger plugga menar jag tre års studier vid ett universitet. Men vem vet vad som händer efter jag varit tillbaka på rehab...??

För det är dit jag ska. Den 27 jan. ska jag till Öppenvårdsteamet, Rehabiliteringsmedicinska kliniken på USÖ. Jag ska träffa en kurator och en arbetsterapeut för ett första bedömnings samtal så ska man se vad, hur och hur mycket man kan och ska göra för mig. En sak jag har sagt att jag vill veta är om jag har en förvärvad hjärnskada eller inte. Jag vill veta vad jag ska säga när folk frågar. Visst kan jag säga att jag har en whiplash, för det har jag väl...?! Jag är så förvirrad att jag ofta ifrågasätter mig själv. Har jag en skada? Sa de verkligen så..? Ja... de sa de. Men jag har inte förstått det än, det är nog därför jag inte kommer ihåg det. Ni kanske tycker jag tjatar om hjärnskada hit och hjärnskada dit, jag kan prata om det konstant i flera dygn om så önskas. Jag gör det för att försöka förstå. Jag har inte förstått någonting än. Allt är bara virr varr. Men jag vet att det är på väg åt rätt håll, det känns i hela kropp och själ. Jag ler på insidan och känner hur andetagen hjälper mig bit för bit. Det må vara extremt små bitar men dom finns.
Nu är det också så att denna dag idag är en väldigt bra dag, jag känner mig lugn och redo. Så nu svävar jag på mina små lycko moln så länge jag kan för rätt var det är så slår blixten ner igen.

Dock trycker en liten sten på, det där j***kla jobbiga med försäkringsbolaget...... Och advokaten. Det tar musten ur en tootalt. Vad jag skulle önska att jag slapp det, men det går inte att strunta i. Det handlar ju om mitt liv. SUCK!!

Just nu sitter mor och far på ett plan på väg ner till Venezuela. Nervös som tusan är jag som vanligt så fort någon kär är ute och flyger . . .

Gott nytt år och Allt!

Hej tjo och tjim slå klackarna i taket för vi börjar bli i gasen!

Varit fullt upp sen jag inte kan minnas men någon gång strax innan jul skulle jag chansa på. Kom hem från Sälen i hm.. ja.. jag vet knappt vad det är för dag idag men jag var hemma igår också i alla fall.. Så vi kom hem för två dagar sen. Full fart och fläkt inte konstigt man är lite veck. Är alldeles för okoncentrerad för att sitta här och skriva men kände det var på tiden att skriva något. Annars skulle jag nog glömma min egna blogg... Middag senare idag på Manillagatan hos mina päron, snart åker de till värmen.... Gissa vem som vill följa med...?

Minus 15.9 grader imorse när jag var uppe, men nu är det lite varmare.. endast minus 13.3 .... Men det är inget att snacka om, om man jämför med Sälen.. där var det som mest - 23 grader.... Brrr...!