Idag är det första fredagen efter en vecka med aktiviteter varje dag. Idag har jag varit på Iris mellan klockan 13.00 till 15.00, igår med. Idag och igår har jag verkligen fått bita i det sura äpplet när det har varit föreläsningar i perioder om en timme var. Jag klarar att hålla fokus och hänga med hyffsat i samtalen de 15 - 25 första minuterna sen är jag väck. Jag lyssnar spänt på vad som sägs men jag förstår det inte alltid. Så enkla saker men så otroligt svåra i stunden. Huvudvärken kommer direkt. Skarp från början men ändå smygande, den smyger fram tills den är enorm och ofrånkomlig.
I bilen på vägen hem är jag i en annan värld. Ögonen stirrar, kroppen går på autopilot. Extrem skärpa ska hållas på vägen och omgivningen, den dalar emellanåt. Väl hemma släcks lyset och jag vill bara ramla ihop av utmattning. Orkar inte prata, orkar inte tänka, orkar inte finnas. Ordet trött eller slut känns minimalt.
Älskling fick knappt krama på mig när jag kom hem. Ville bara vara ifred. Försöka slappna av så pass att jag skulle kunna vila en timma eller två. Käkarna spänner, huvudet dunkar, nacken värker och är stel. Ljud är jobbigt.
Efter en liten stund kunde jag lägga mig på sängen och sova en timma. Nu är jag lite mera människa i alla fall! Dricker cola i hopp om att bli lite piggare, ska orka göra sallad till maten nu. Känns som ett oöverstigligt berg.. Sallad..
Stressad över nästa vecka, hur många dagar till måste jag orka? Vem bestämmer om jag inte orkar? Fast nu är det helg och M är för första gången på hela veckan hemma en kväll. Vi ska bara äta middag och sen blir det fredagsmys i soffan framför Let´s Dance.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar